ESOTERIKENS GRUNDER

GA 93a: DR RUDOLF STEINER 1905

En förberedande orientering inför inträdet i Esoteriska skolan
När Dr Rudolf Steiner anförtroddes med ansvaret för den tyska sektionen av Teosofiska Samfundet hade detta samfund även en filial av vad som kallades Esoteric School of Theosophy. Denna esoteriska skola hade funnits med sedan Blavatskys dagar, även om hon med tiden kom att se värdet av en konkret esoterisk skola som tveksamt. Efter vissa konflikter med avhoppare i USA bedömde hon risken för missbruk av färdigheter upparbetade genom en sådan systematisk skolning som allt för stora. Men skolan fanns kvar och nu hade Steiner fått ärva dess tyska avdelning. Han handplockade dess elever och lät dem genomgå en förberedande orientering genom först den här serien på 31 föredrag, Esoterikens grunder, och parallellt med den, en rad föredrag som inte publicerades förrän under tidigt 1990-tal, då under titeln Tempellegenden och den gyllene legenden.

Här följer de 31 föredrag som går under titeln Esoterikens grunder.

Innehåll

Föredrag I – 26 september 1905
Ormens symbol och dess betydelse. Ryggradslösa och ryggradsdjur. Solarplexussystemet och ryggmärgen. Människans inre studium med hjälp av kundalinielden. Tolv medvetandestadier: sju som tillhör människan och fem som tillhör de skapande gudarna. De tolv apostlarna som de tolv av Kristus genomträngda medvetandestadierna.

Föredrag II – 27 september 1905
Verksamhet, visdom och vilja: tre grundbegrepp inom esoteriken. Livet efter döden. Väktaren vid tröskeln och dubbelgångarens framträdande. Betydelsen av Kristi försoningsdöd. Ulfilas och hans inflytande på det tyska språket. Västerlandets verksamhetskaos och Österlandets visdomsro.

Föredrag III – 28 september 1905
Medvetandets stadier i naturens tre riken och hos människan. Växtriket som jordens sinnesorgan. Riktningsorganet i växtens rot och motsvarande riktningsorgan i människans öra. Korset som symbol för riktningsutvecklingen hos växt, djur och människa. Växtmedvetande på mentalplanet; känsliga växters, idioters och djurs medvetande på astralplanet; mineralernas medvetande på det högre mentalplanet. Det mänskliga medvetandet på det fysiska planet och dess utveckling till högre stadier. Sfinxens gåta som anvisning på människans framtida gestalt.

Föredrag IV – 29 september 1905
Binas och myrornas medvetande. Alkemi och de vises sten. Förhållandet mellan naturens riken. Människans framtida väsen.

Föredrag V – 30 september 1905
Kropparnas tillstånd: fast, flytande, gasformigt. De fyra eterslagen: värmeeter, ljuseter, kemisk eter och livseter samt deras verksamhet på de sju planen. Förhållandet mellan passiva och aktiva organ: öra och tal (struphuvud); hjärta och hypofys; öga och tallkottkörtel (epifys). Hypofysens utveckling till ett aktivt värmeorgan och epifysens till ett aktivt synorgan. Tolstoj. Ulfilas.

Föredrag VI – 1 oktober 1905
Skillnaden mellan mottagande och skapande väsen i samband med Blavatskys sjufaldiga varandeskala, till vilken människan hör:

1. ^{Människan som mottagande och skapande mellanting;}
2. ^{Den ”rena människan” från den förlemuriska tiden (Adam Kadmon) och utvecklingen av varm- och kallblodiga djur;}
3. ^{Bodhisattvor: människor som blivit skapande för att reglera evolutionens fortgång;}
4. ^{Nirmanakayas: skapande väsen som verkar bortom jorden och kan införa nya impulser i jordutvecklingen;}
5. ^{Pitris (fäder): väsen som kan offra sig själva;}
6. ^{De egentliga gudarna. Hjärtat och gallan.}
7. ^{Mottagande elementarväsen;}

Föredrag VII – 2 oktober 1905
Väsendena på den gamla månen. Månen som visdomens kosmos. Jehova som ett hierarkiskt väsen. Övergången från den gamla månen till jorden. Början av mänskliga inkarnationer: föreningen av två olika slags väsen (andlig och fysisk del) som leder till födelse och död; graden av jämvikt i den gradvisa ömsesidiga anpassningen mellan andligt och fysiskt. Talets förflutna och framtida utveckling i samband med medvetande, liv och form.

Föredrag VIII – 3 oktober 1905
Reinkarnation, kulturutveckling och zodiaken. Kristendomen och reinkarnationsläran. Vatten och vin i relation till kunskapen om reinkarnation. Trappistorden. Den augustinska läran om predestination.

Föredrag IX – 4 oktober 1905
Den fysiska kroppen som den äldsta och mest fulländade delen av den fyrdelade människan. Självmedvetande och sinnesiakttagelse. De sju sinnena i relation till de sju planen och materiens tillstånd. Den framtida Jupiter som resultat av nutidsmänniskans tankar, känslor och viljeimpulser. Materialismen som karmisk följd av tidigare idealistiska epoker. Städernas grundande och Lohengrin-sagan. Sjukdomarnas orsaker.

Föredrag X – 5 oktober 1905
Eterkroppens uppbyggnad som motsats till den fysiska kroppen: mannens kvinnliga eterkropp och kvinnans manliga eterkropp. Astralkroppens former och färger samt dess hölje: den auriska ägget. Utvecklingen av det mänskliga auriska ägget genom jordens sju formtillstånd. Indelningen av det auriska ägget. Det individualiserade astralljuset. Läsning i akashakrönikan.

Föredrag XI – 6 oktober 1905
Människans delaktighet i den fysiska, astrala och mentala världen. Självmedvetandets utveckling under nedstigningen till det fysiska planet. Återuppstigningen till de högre planen genom skolning till osjälviskhet i begär och tankar. Möjligheten till utveckling mot frihet på det fysiska planet. Handling och motverkan som karmas teknik.

Föredrag XII – 7 oktober 1905
Den fysiska kroppens uppkomst. Kundalinielden som medel för forskning i den ockulta anatomin. Deva-krafternas verksamhet på kroppshöljen och deras gradvisa frigörelse genom jaget. Devas verksamhet i livet efter döden. Vistelse i devachan och återförkroppsligande. Livet efter döden vid självmord och våldsam död.

Föredrag XIII – 8 oktober 1905
Dionysios Areopagiten och hans lära om gudarna. Kyrkans uppbyggnad som yttre avbild av världens inre hierarkiska ordning. Förändring av flora, fauna och mineralriket genom människans verksamhet efter döden. Devas och planetandar: deras verksamhet och väsen.

Föredrag XIV – 9 oktober 1905
Människans vistelse i devachan mellan död och ny födelse. Bildandet av devachanska organ på jorden genom andlig verksamhet och själsliga relationer (gruppliv). Den fysiska världen som orsakernas värld, devachan som verkningarnas värld. Tre stadier av lärjungaskap. Den åttonde sfären. De tolv nidanas eller karmakrafterna.

Föredrag XV – 10 oktober 1905
Den impuls som rosenkreutzarna gav Europas historia från 1300-talet till den franska revolutionen. I de rosenkreutziska skolorna undervisades den grundläggande teosofin. De tre grundbegreppen visdom, skönhet och kraft i samband med förvandlingen av mineral-, växt- och djurrikena. De tolv karmakrafterna (nidanas).

Föredrag XVI – 11 oktober 1905
Hur karma verkar i förhållande till handlingar, ord och tankar. Karmans motsats: skapelse ur intet. Upplevelsen av nirvana.

Föredrag XVII – 12 oktober 1905
Tankelivets tre stadier: abstrakt tänkande, imagination och intuition. Fadern, Sonen (Ordet) och den Helige Ande eller första, andra och tredje Logos. Karma och de fem skandhas.

Föredrag XVIII – 16 oktober 1905
Människorna under den atlantiska och den lemuriska tiden. Den dubbla härkomsten av den mänskliga naturen och deras förening under den lemuriska tiden. Den åttonde sfären. Den dubbla uppbyggnaden av nutidsmänniskans fysiska, eteriska och astrala kropp.

Föredrag XIX – 17 oktober 1905
Vissa arter av elementarväsen i astralvärlden. Asuriska väsen. Jehova som gud för det nedstigande kamaprincipen; Kristus som den uppstigande buddhiprincipen. Svart och vit magi. Naturliga och framkallade elementarväsen.

Föredrag XX – 18 oktober 1905
Väsen och upplevelser i astralvärlden. Svart och vit magi. Nödvändigheten av sträng skolning för att kunna bilda omdömen om astralvärlden. Reinkarnationens teknik. Minnestablån omedelbart efter döden och visionen av framtiden före en ny födelse.

Föredrag XXI – 19 oktober 1905
Reinkarnationens teknik: lagen om verkan och motverkan i förhållande till handlingar, känslor och tankar. Nödvändigheten av konstnärlig verksamhet i det teosofiska livet. Genomgången av astral- och devachanvärlden i livet efter döden och förberedelsen för nästa jordeliv.

Föredrag XXII – 24 oktober 1905
Dödens problem som en medvetandefråga. Dualiteten: det inre väsenskärnan (monaden) och den fysisk-astrala människan; deras olika utvecklingsformer fram till deras förening under den lemuriska tiden. Karmas början. Visdom, skönhet och styrka som speglingar av manas, buddhi och atma.

Föredrag XXIII – 25 oktober 1905
Befruktning med anden (monaden) under den lemuriska tiden. Jordutvecklingens föregående stadier: gamla Saturnus, Solen och Månen. Människans sol- och månfäder. Motsättningen mellan Jehovas avsikter och den luciferiska principen. Uppkomsten av de två könen samt av födelse och död. Jordaxelns förändrade riktning. Uppkomsten av urkarma. Konflikten mellan Jehova och Lucifer. Kristendomen och läran om reinkarnation och karma.

Föredrag XXIV – 26 oktober 1905
Översikt över jordutvecklingen I: raser, glober, rundor.

Föredrag XXV – 27 oktober 1905
Översikt över jordutvecklingen II: planeter eller medvetandetillstånd, rundor eller elementarriken, glober eller formtillstånd; i kristen terminologi: kraft, rike och härlighet.

Föredrag XXVI – 28 oktober 1905
Översikt över jordutvecklingen III: den fjärde jordrundan. Solens och månens separation. Föreningen av den mänskliga astralkroppen med monaden. Den luciferiska impulsen och striden mellan Jehova och Lucifer. Elementarväsen under den atlantiska tiden. Metallernas uppkomst. Veckodagarnas namn och deras samband med jordens planetariska utveckling.

Föredrag XXVII – 30 oktober 1905
De tre logoi: form, liv och medvetande (skapelse ur intet) som tre utvecklingsstadier. Elementarväsen och uppkomsten av astrala väsen genom människans fysiska handlingar.

Föredrag XXVIII – 31 oktober 1905
Sinnena i samband med de olika etrarna. Sambandet mellan mikrokosmos och makrokosmos. Utvecklingen av olika medvetandestadier under den efteratlantiska tidens epoker.

Föredrag XXIX – 3 november 1905
Karmiska samband i folkens relationer. Sjukdomar knutna till särskilda tider och nationer. Klassmotsättningar och nationell moral. Mikaels kamp mot guden Mammon under 1870-talet. Allas krig mot alla och dess botemedel i broderskapets grundprincip. Syrets uppkomst, andningen. Sambandet mellan frihet, födelse, död och sjukdom. Feberns uppkomst. Sfinxens gåta som framtidens hemlighet.

Föredrag XXX – 4 november 1905
Utvecklingen av olika näringsformer. Vinets uppkomst och betydelse.
Väst och öst i socialt hänseende: produktion och konsumtion.

Föredrag XXXI – 5 november 1905
Om det gamla Atlantis och bildandet av den femte rotrasen eller den efteratlantiska tiden. Den efteratlantiska tidens utveckling genom den indiska, persiska, kaldeiska och europeiska kulturen. Nutida materialism. Förberedelsen av en ny civilisation – Centraleuropas uppgift.