Samverkan mellan läkare och själasörjare. En kurs i pastoralmedicin.
Av Dr. RUDOLF STEINER
Elva föredrag för läkare och präster samt ett avslutande anförande till läkarna, hållna i Dornach 8–18 september 1924
Innehåll
Första föredraget, 8 september 1924, Inledning. Ömsesidigt beroende mellan läkare och präst. Prästen behöver kunskap om människans själsliga och andliga väsen för att kunna hjälpa på rätt sätt. Läkaren behöver kunskap om människans fysiska väsen och dess sammanhang med det själsligt-andliga. Det själsligt-andliga som verkar in i det fysiska. Det fysiska som verkar in i det själsligt-andliga. Det nödvändiga samarbetet mellan läkare och präst.
Andra föredraget, 9 september 1924 Människans väsen i vakenhet och sömn. Fysisk kropp och eterkropp gemensamma under sömnen – astralkropp och jag utanför. Astralkroppens och jagets verksamhet under sömnen. Eterkroppens och fysiska kroppens verksamhet under sömnen. Det som under sömnen verkar in i eterkroppen och fysiska kroppen som helande kraft. Det som verkar in i astralkroppen och jaget som helande kraft. Det ömsesidiga beroendet mellan läkare och präst.
Tredje föredraget, 10 september 1924 Sjukdom som följd av bristande samverkan mellan väsensleden. Sjukdom som följd av för stark samverkan mellan väsensleden. Det visionära tillståndet som följd av för stark samverkan mellan astralkropp/jag och eterkropp/fysisk kropp. Det patologiska tillståndet som följd av för stark samverkan mellan fysisk kropp/eterkropp och astralkropp/jag.
Fjärde föredraget, 11 september 1924 Det visionära tillståndet hos den heliga Teresia och Mechthild von Magdeburg. Jagets och astralkroppens frigörelse från eterkroppen och fysiska kroppen. Drömtillståndet som övergår i skådande. Det motsatta tillståndet: astralkroppen och jaget dras alltför starkt in i den fysiska och eteriska organisationen – medvetandet dämpas, fördunklas.
Femte föredraget, 12 september 1924 Egenheter hos medvetandet, minnet, talet och viljan samt deras orsaker i samspelet mellan väsenslederna. Patologiskt blivande i tre etapper. Patologiskt: oförmåga att med viljan inpassa sig i världen. Svagsinthet, logikfritt minne; idioti, paranoia. – Vidare stadium: medfödd svagsinthet. För tidigt intagande av jagorganisationen – tidig mognad, förvärvad idioti, fara för pedagogiska missgrepp (Fröbel): uppkomst av suget att bara följa sig själv.
Sjätte föredraget, 13 september 1924 Åskådning av sjukdomen ur karma. Tidigare: sjukdom härrör från synden; nu: synd är följd av sjuklig organisation. Diskussion med utgångspunkt i ett konkret exempel av öververkande av beteendesätt in i livs- och organisationsgestaltningen i ett senare liv. Tidigare inkarnation – huvudgestaltning. Liv mellan död och ny födelse – andningssystem. Betraktande av allmänna genom karma framkallade förhållanden; det ”hur” i behandlingen av psykopatologiska förhållanden: utvecklandet av det andliga livet vid fakta. – Helande som gudstjänst.
Sjunde föredraget, 14 september 1924 Skillnad mellan utommänsklig och inommänsklig process. Inandningen som uppbyggande den mänskliga väsendet – aktivitet av astralkroppen. Utandning – aktivitet av eterkroppen. I sömnen aktivitet av kosmisk astralitet. Nerv-sinnesprocess som förfinad andning i värmeelementet försiggående, vid vilken utandningen går in i den vanliga artens inandning. Med värmeelementet inandas ljus, kemism, vitalitet. – Efter den andra polen modifierad aktiverad utandning som krafter avger till ämnesomsättningen. Med värmeelementet inandat ljus blir tankeverksamhet. Karma från tidigare – karma för senare.
Åttonde föredraget, 15 september 1924 Världsalltets krafter: sol-, månverkan vid växten och planetariska inflytanden. Erkännande av sollivet i förhållandet till människoväsendet; in- och utströmmande karma – sol- och månverkan i deras förbindelse. – De hälsoskapande verksamheterna ur denna erkännande.
Nionde föredraget, 16 september 1924 Uppkomst av sjukdomsframkallande orsaker i sömnen – uppsökande av läkemedlen. Som exempel på sjukliga tillstånd: somnambulismen. Tempelsömn och erkännande av helprocessen. Istället därav förandligad iakttagelse och handhavande av livet för läkaren. – Motsvarande förhållanden för prästen. – Betydelse av dessa erkännanden för bedömning av materialism och spiritism; kulturpatologi och -terapi. Sjukdom och sjukdomsorsak och upprepade jordeliv.
Tionde föredraget, 17 september 1924 Övervinnande av tänkandets passivitet genom erkännande av människans ställning i kosmos. Det mänskliga jaget mellan ett dygns andning och ett platoniskt världsår. Världsåret i sitt förhållande till dygnets andningsrytmer, ett människolivs, vakenhet-sömn-rytmen. Vinter- och sommarkrafter i makrokosmos som skapare av sinnesnerver- respektive ämnesomsättningsorganism. Uppfattning av världen efter mått, tal och vikt, det irrationella och vägen till dess erkännande, från nomia till sofia.
Elfte föredraget, 18 september 1924 Gammal mysteriemedicin och dess förnyelse i nutiden. Sammanfattningen: undernatur = Fadern, övernatur = Anden, mitten = Kristus. Patologi av den sig utvecklade mänskligheten. Döden på Golgata: läkeprocessen. Läkarens väg. Prästens väg.
Slutord till läkarna (utan prästers närvaro), 18 september 1924
____________________________________________________________
Lämna ett svar