Christian Rosenkreutz mission, karaktär och uppgift.
Gautama Buddhas mission på Mars
Föredrag av Dr Rudolf Steiner, givet i Neuchatêl, den 18 december 1912
§1
Mina kära vänner!
Våra vänner här har önskat att jag i dag skulle knyta en betraktelse till det som vi behandlade här förra året. Vi framhöll då, att Christian Rosenkreutz invigning skedde på ett helt särskilt sätt under det trettonde århundradet, och att Christian Rosenkreutz individualitet sedan dess oavbrutet har verkat och alltjämt verkar genom seklerna. I dag vill vi åter lära känna något av Christian Rosenkreutz karaktär och väsen, genom att rikta blicken mot den stora uppgift han hade i den första morgonrodnaden av vår till intellektualismen vända tid, för att sörja för mänsklighetens framtid.
§2
Den som, såsom Christian Rosenkreutz, träder fram inför världen som en ledande ockultist, måste räkna med sin tids egenart. Det andliga liv som vi nu står i tog i sin egentliga karaktär sin början då den moderna naturvetenskapen trädde fram med Kopernikus, Giordano Bruno, Galilei och andra. Nutidens människor lär känna Kopernikus världsbild redan i tidig skolålder och bär de därigenom erhållna intrycken med sig genom hela livet.
I tidigare tider upplevde själen något annat: känn vilken stor skillnad som föreligger mellan en människa av vår tid och en som levde för århundraden sedan. Före Kopernikus tid trodde varje jordemänniskas själ att jorden vilade i världsrymden och att solen och stjärnorna kretsade kring den. Marken drogs undan under människornas fötter när Kopernikus uppställde läran att jorden med väldig hastighet rör sig genom världsalltet.
En sådan tankerevolution får inte underskattas, ty den medförde en motsvarande omvandling av känslolivet. Alla människors idéer och föreställningar blev andra än de varit före Kopernikus. Vi vill nu ställa frågan: vad har ockultismen att säga till denna tankerevolution?
§3
Den vilken som ockultist ställer frågan hur världen kan begripas med Kopernikus moderna idéer, måste säga sig: med Kopernikus idéer kan man åstadkomma mycket som naturvetenskapligt leder till stora triumfer i det yttre livet, men man kan inte begripa något av världens och tingens andliga undergrund, ty de kopernikanska idéerna är det sämsta instrument som någonsin funnits i mänsklighetens utveckling för att förstå de andliga grunderna. Detta beror på att alla dessa begrepp och idéer hos Kopernikus är inspirerade av Lucifer.
Ty kopernikanismen är en av de sista attackerna, ett av de sista stora angreppen som Lucifer har riktat mot den mänskliga utvecklingen. I den äldre, förkopernikanska världsåskådningen hade man utanför sig maya; men man hade i mycket av det man förstod, i det som var överlämnad vishetsskatt, tingens och världens sanning.
Sedan Kopernikus har människan inte bara i den sinnliga åskådningen omkring sig maya, utan även begreppen och idéerna är själva maya. I dag är det för människan något självklart att solen står fast i mitten och att planeterna kretsar omkring den i ellipser. Det kommer inte att dröja länge in i framtiden förrän man inser att Kopernikus åskådning av stjärnvärlden är långt oriktigare än den föregående ptolemeiska. Den kopernikansk-keplerska världsåskådningen är en mycket bekväm världsåskådning. Men för att förklara vad makrokosmos är, är den inte sanningen.
§4
Christian Rosenkreutz stod alltså inför faktumet av en världsåskådning som själv var en maya, och han måste ta ställning till detta. Han måste rädda ockultismen vid en tid då alla vetenskapliga begrepp själva var maya.
I mitten av femtonhundratalet framträdde Kopernikus grundläggande verk om ”världskropparnas omlopp”. Mot slutet av detta århundrade uppstod för rosenkreutzarna nödvändigheten att ur ockultismen förstå världssystemet, eftersom det kopernikanska världssystemet med sina materiellt tänkta klot i rummet redan var ett begrepp av mayanatur.
Därför ägde mot slutet av femtonhundratalet en sådan konferens rum — som vi lärde känna här förra året — nämligen den som motsvarar den då Christian Rosenkreutz själv invigdes under fjortonhundratalet. Detta ockulta koncilium av ledande individualiteter förenade Christian Rosenkreutz med de tolv individualiteterna från den tiden och ytterligare några betydelsefulla individualiteter i mänsklighetens ledning. Där var närvarande inte bara personligheter inkarnerade på det fysiska planet, utan även sådana som befann sig i de andliga världarna. Vid denna konferens närvarade också den individualitet som under sjätte århundradet före Kristus var inkarnerad som Gautama Buddha.
§5
De orientaliska ockultisterna tror med rätta — ty de vet det som en sanning — att Buddha, som i sitt tjugonionde levnadsår som Gautama Buddha blev Buddha från att ha varit bodhisattva, då för sista gången var inkarnerad i en fysisk kropp. Det är fullständigt riktigt att den individualitet som blir Buddha därefter inte längre framträder i fysisk inkarnation på jorden. Men detta är inte liktydigt med att inte längre vara verksam för jorden. Buddha är verksam för jorden även under den följande tiden, även om han inte längre framträder i fysisk kropp, utan utövar sin verksamhet från den andliga världen.
Buddhas inflöde med sina krafter från den andliga världen i astralkroppen hos Jesus enligt Lukasevangeliet hör vi i den Gloria (den inspirativt uppfattade hymnen Ära var Gud i höjden, och frid på jorden, genom människornas goda vilja) som även herdarna på fälten kunde höra.
Dessa ord härrör från Buddha, verksam i astralkroppen hos Jesusbarnet enligt Lukas. Detta sköna, härliga freds- och kärleksbudskap är i sanning ett resultat av det som Buddha bidrog med till kristendomen.
Men även senare verkar Buddha — inte fysiskt, men från den andliga världen — in i människornas gärningar, och han medverkade i det som måste ske för mänsklighetens utvecklings framåtskridande.
§6
Under det sjunde och åttonde århundradet fanns till exempel i närheten av Svarta havet en mycket betydande invigningsskola, där Buddha undervisade i sin andekropp. I sådana skolor finns lärare som undervisar i fysisk kropp; men för mer framskridna elever är det också möjligt att få undervisning av en lärare som endast undervisar i eterkroppen. Och så undervisade Buddha där dem som förmådde ta emot högre insikter.
Bland Buddhas adepter fanns då en som några århundraden senare åter inkarnerades fysiskt i Italien och som vi känner som den helige Franciskus av Assisi. Franciskus egendomliga sätt, som i mycket liknar Buddhas adepters liv, beror på att Franciskus själv var en adept till Buddha.
§7
Man behöver bara rikta blicken något mot det egenartade hos sådana människor som strävar efter det andliga, såsom Franciskus av Assisi, och sådana som står i den nuvarande kulturens industri, teknik och moderna upptäckter. Det fanns många, även ockulta personligheter, som i själen upplevde mycket lidande när de tänkte sig att det i framtiden måste finnas två slags människor.
Den ena klassen skulle helt vända sig mot det praktiska livet, se sitt mål i framställning av livsmedel, i konstruktion av maskiner och så vidare, och helt uppgå i det praktiska livet. Den andra klassen skulle bestå av sådana människor som Franciskus av Assisi, som helt vänder sig bort från det praktiska livet till förmån för det andliga.
§8
Det var därför ett betydelsefullt ögonblick när Christian Rosenkreutz, som förberedelse för den nämnda konferensen, under femtonhundratalet sammankallade ett antal ockultister, först en större krets och sedan en mindre, för att ställa dessa två framtida människotyper inför dem. Han gjorde inte detta för att det var oklart för honom vad som måste ske, utan för att han ville bringa människorna till eftertanke om framtidens perspektiv. Han sade ungefär följande:
Se på världens framtid. Världen tränger fram mot praxis, mot industri, mot järnvägar och så vidare. Människorna kommer att bli som lastdjur. Och de som inte vill detta kommer att bli som Franciskus av Assisi, opraktiska för livet, levande endast för den inre utvecklingen.
Christian Rosenkreutz gjorde då klart för sina åhörare att det på jorden inte finns något medel att förhindra bildandet av dessa två människoklasser. Inget som kan göras för människan mellan födelse och död kan förhindra att mänskligheten delas upp i två klasser. Med avseende på jordiska förhållanden är det omöjligt att skapa bot. Hjälp kan endast komma om en sorts fostran skapas som inte äger rum mellan födelse och död, utan mellan död och en ny födelse.
§9
Vi måste alltså betänka att rosenkreutzarna stod inför uppgiften att verka från den översinnliga världen in i de enskilda människorna. För att förstå vad som måste ske måste vi betrakta livet mellan död och ny födelse från en viss sida.
§10
På jorden lever vi mellan födelse och död. Mellan död och ny födelse står människan i ett visst samband med de andra planeterna. I min bok Teosofi finner ni beskrivet kamaloka. Denna vistelse i själavärlden är en tid under vilken människan blir en måninvånare, därefter en merkuriusinvånare, en venusinvånare, en sol-, mars-, jupiter-, saturnusinvånare och slutligen en invånare i den vidare himmels- eller världsrymden.
Det är inte oriktigt att säga att mellan två inkarnationer på jorden ligger förkroppsliganden på andra planeter, andliga inkarnationer. Människan är ännu inte så långt kommen i sin utveckling att hon i sin jordiska inkarnation kan minnas vad hon upplevt mellan död och ny födelse, men i framtiden kommer detta att vara möjligt. Även om hon nu inte kan minnas vad hon till exempel upplevt på Mars, så bär hon ändå Mars krafter inom sig, även om hon inget vet därom. Man kan i högsta grad säga: nu är jag jordinvånare, men de krafter som finns i mig innesluter något som jag har tillägnat mig på Mars.
§11
Låt oss nu betrakta en människa som levde på jorden efter det att den kopernikanska världsåskådningen spritt sig: varifrån har Kopernikus, Galilei, Giordano Bruno och andra fått sina förmågor i denna inkarnation? Betänk att Kopernikus individualitet kort tid dessförinnan, 1401–1464, var inkarnerad som Nikolaus Cusanus, en djup mystiker. Betänk hans ”Docta ignorantia” — hur helt annorlunda är inte där själstillståndet!
Hur har de krafter kommit in i denna individualitet som gjorde honom till den helt annorlunde Kopernikus?
Från Mars krafter strömmade det in som gjorde honom till astronomen Kopernikus. Så är det också med Galilei; även han har upptagit krafter från Mars, som gav honom den moderna naturforskarens särskilda konfiguration. Även Giordano Bruno bar med sig sina krafter från Mars, och så är det med hela mänskligheten. Att människor tänker som Kopernikus eller Giordano Bruno får de genom Marskrafter som de tillägnar sig mellan död och ny födelse.
§12
Att man erhåller sådana krafter som leder från triumf till triumf beror dock på att Mars vid denna tid verkade annorlunda än tidigare. Förr var det andra krafter som utgick från Mars. Den marskultur som människan genomlever mellan död och ny födelse genomgick en stor kris under femtonde och sextonde århundradet på jorden.
Lika genomgripande och katastrofal som jordens situation vid tiden för Golgatamysteriet var, var Mars situation under denna tid. Liksom det egentliga jaget föddes på jorden vid Golgata, så föddes på Mars den andliga riktning som, när den planterades i människan, framträder som kopernikanism.
Efter detta skulle det ha varit den naturligaste följden att Mars ständigt skickade människor till jorden som endast bar med sig idéer av kopernikanskt slag — alltså idéer som i grunden är maya. Vi ser alltså en dekadens, ett förfall i marskulturen. Tidigare hade goda krafter strömmat därifrån; nu strömmade alltmer krafter som skulle ha fört människan djupare in i maya. Geniala var dessa prestationer, men ändå maya.
§13
Man kunde därför under femtonhundratalet säga: Mars och därmed jordens väl beror på att marskulturen får en uppåtgående impuls. På Mars var situationen lik den på jorden före Golgata. Nödvändigheten hade inträtt att ge marskulturen en uppstigande impuls. Detta var den stora fråga som stod inför Christian Rosenkreutz och hans lärjungar: vad måste ske för att marskulturen till jordens väl skulle komma i uppgång?
Marsväsendena själva kunde inte veta vad som tjänade deras väl, ty endast på jorden kunde man veta hur det stod till på Mars. På Mars upplevde man inte förfallet. För att finna ett praktiskt svar sammankallades därför det koncilium som nämnts. Denna sammankomst var väl förberedd genom att Christian Rosenkreutz innerste adept och vän var Gautama Buddha, levande i andekroppen. Och vid denna konferens förkunnades att den varelse som en gång varit inkarnerad som Gautama Buddha, nu såsom andlig varelse, skulle förlägga sin verksamhetsplats till Mars. Så att säga sändes Gautama Buddhas individualitet från jorden till Mars genom Christian Rosenkreutz. Buddha lämnade sin tidigare verksamhetsplats och överförde sig till Mars, och år 1604 utförde Gautama Buddhas individualitet en gärning för Mars som motsvarar Golgatamysteriet för jorden.
§14
Christian Rosenkreutz hade insett vad det betydde för hela kosmos att Buddha verkade där, och vad Buddhas nirvanalära — läran att människan skall lösgöra sig från jorden — där skulle innebära. För att främja den praktiska jordekulturen var nirvanaläran olämplig. Det visade sig hos Buddhas elev Franciskus av Assisi, att denna lära gör sina anhängare till världsfrånvända människor. Men det som i buddhismen inte var lämpligt för att främja människans praktiska liv mellan födelse och död, var av högsta betydelse för själens utveckling mellan död och ny födelse.
Detta insåg Christian Rosenkreutz: för det som skulle ske som rening på Mars var Buddhas lära det mest ändamålsenliga. Liksom det gudomliga kärleksväsendet Kristus vistades på jorden, bland ett folk som stod honom fjärran, så steg fridsfursten Buddha under sextonhundratalet upp till Mars, där krig och kamp rådde, för att fullgöra sin mission.
§15
En stor offerrytm utförde Buddha där, lik den Kristus utförde på Golgata. En kosmisk offergärning var det, att vara Buddha på Mars. Där var han såsom offerlammet; man kan kalla detta en sorts korsfästelse för Buddha, att han lät sig sänkas ned i denna krigiska omgivning.
Buddha utförde denna gärning på Mars i Christian Rosenkreutz tjänst. Så verkar de stora ledande väsendena tillsammans i kosmos, inte bara på jorden utan från planet till planet.
§16
Sedan dess tar människan från Mars upp andra krafter mellan död och ny födelse än tidigare. Och inte bara bär hon andra krafter med sig in i den nya födelsen, utan genom Buddhas andliga gärning strömmar också krafter från Mars till människan när hon ägnar sig åt meditation för att nå den andliga världen. När den nutida adepten mediterar i Christian Rosenkreutz mening, strömmar krafter in som Buddha som Marsfrälsare sänder till jorden.
§17
Så framträder Christian Rosenkreutz för oss som Kristi Jesu store tjänare. Men till det verk, som han hade att utföra i Kristi Jesu tjänst, måste även det komma till hjälp som Buddha, i egenskap av Christian Rosenkreutz sändebud, hade att bidra med. Så har Gautama Buddhas själ inte längre någon fysisk närvaro på jorden, men den har helt blivit Kristusimpulsens hjälpare. Vad ljöd som fredsord över Jesusbarnet i Lukasevangeliet? Ära vare Gud i höjden och frid på jorden! Detta ljöd från Buddhas väsen, och detta ljuder — hemlighetsfullt utgående från Buddha — från krigets planet in i människosjälarna på jorden.
§18
Genom allt detta blev det möjligt att förhindra den uppdelning av mänskligheten i två klasser som annars hotade: sådana som Franciskus av Assisi och sådana som helt uppgår i materialismen. Om Buddha hade förblivit direkt förbunden med jorden, skulle han inte ha kunnat bry sig om de praktiska människorna, och de andra skulle ha blivit munkar som Franciskus. Genom Gautama Buddhas frälsningsgärning på Mars blev det möjligt att vi under Marstillvaron mellan död och ny födelse kan vara Franciskus efterföljare utan att därigenom undanhålla jorden något. Det kanske kan låta groteskt, men sant är det ändå, att varje människa sedan sextonhundratalet under Marstillståndet är buddhist, franciskan, omedelbar efterföljare till Franciskus av Assisi, under en tid. Franciskus har sedan dess endast en gång kort varit inkarnerad som barn, och dött i barndomen, och har sedan dess inte återvänt till jorden. Han är sedan dess förbunden med Buddhas verksamhet och en av Buddhas mest framstående efterföljare på Mars.
§19
Så har vi för vår själ framställt allt det som skedde genom detta betydelsefulla koncilium mot slutet av femtonhundratalet och som motsvarar det som skedde under fjortonhundratalet på jorden då Christian Rosenkreutz samlade sina förtrogna. Intet mindre har skett än att möjligheten skapades att förebygga mänsklighetens sönderfall i två klasser, så att mänskligheten kunde förbli förenad. Och de människor som vill genomgå en esoterisk utveckling trots att de helt uppgår i det praktiska livet, kan nå sitt mål genom att Buddha verkar från Mars och inte från jorden. Så att också krafterna till ett sunt esoteriskt liv härstammar från Buddhas verksamhet.
§20
När människan i dag blir meditativ — vad detta innebär har jag behandlat i min bok Hur uppnår man kunskaper om de högre världarna? — så är det väsentliga just att den rosenkreutziska skolningen inte rycker människan ur den verksamhet som hennes karma kräver av henne på jorden. Rosenkreutzisk esoterisk utveckling är förenlig med varje livssituation och varje yrke. Genom att Christian Rosenkreutz förstod att flytta Buddhas verksamhet från jorden till Mars blev det möjligt för Buddha att också utanför jorden verka rätt på människorna.
§21
Så har vi åter lärt känna en av Christian Rosenkreutz andliga gärningar, och vi måste verkligen ge oss in i det esoteriska innehållet om vi vill förstå hans gärningar under tolvhundratalet och femtonhundratalet. Det vore gott om man allmänt begrep hur vår västerländska teosofi konsekvent har gått till väga sedan grundandet av den mellaneuropeiska sektionen av Teosofiska sällskapet. Här i Schweiz har vi haft föredragsserier över de fyra evangelierna. Alla dessa evangelieserier är i sin grodd redan innehållna i min skrift Kristendomen som mystisk faktum, skriven för tolv år sedan. I boken Hur uppnår man kunskap om de högre världarna? är vägen för den västerländska utvecklingen skildrad så som den kan upplevas under varje praktisk livsverksamhet.
§22
I dag har jag angivit grunden till detta genom att tala om Gautama Buddhas mission, som genom Christian Rosenkreutz överfördes till honom, genom att tala om betydelsen av hans utsändelse till Mars för vårt solsystem. Så fogas, och måste fogas, sten till sten i vår västerländska teosofi, som är konsekvent och följdriktigt uppbyggd, och där allt senare också står i samklang med det tidigare.
Inre följdriktighet är en av de egenskaper en världsåskådning måste ha om den skall vara uppbyggd på sannfärdighet. Och den som får stå Christian Rosenkreutz nära, blickar i beundrande vördnad på hur följdriktigt Christian Rosenkreutz själv har fullgjort den stora mission som ålades honom, den som för vår tid har tilldelats honom såsom den rosenkreutziskt kristna. Att den store nirvanaläraren fullgör en mission utanför jorden på Mars är en av de stora följdriktigheterna, en av Christian Rosenkreutz gärningar.
§23
Till dessa betraktelser må ännu fogas en kort praktisk anvisning. Den som vill bli Christian Rosenkreutz adept bör beakta följande. Vi talade förra året om hur man ofrivilligt kan få en insikt om att man står i ett visst förhållande till Christian Rosenkreutz. Man kan också ställa en fråga till ödet: kan jag vinna lämplighet att bli Christian Rosenkreutz adept?
§24
Detta kan ske på följande sätt. Man försöker föreställa sig den store läraren för den nya tiden, Christian Rosenkreutz, i mitten av sina tolv adepter, sändande Gautama Buddha ut i världsrymden vid sextonhundratalets början, i konsekvens fullföljande det som skedde omkring sjätte århundradet före Kristus genom predikan i Benares.
§25
Om denna bild står för själen med hela sin betydelse, om man känner hur något strömmar från denna bild som gör ett omvälvande intryck, så att orden tränger fram ur själen: O människa, du är inte endast ett jordiskt väsen, du är ett kosmiskt väsen! — då kan man tryggt tro: jag kan bli en adept som strävar i enlighet med Christian Rosenkreutz. Detta är ett viktigt meditativt stoff, denna bild som skildrar Christian Rosenkreutz förhållande till Gautama Buddha.
§26
Och detta var vad jag ville väcka i era själar som en strävan, ett resultat av denna betraktelse. Ty detta skall vi alltid hålla inför våra ögon: vi skall ha intresse för att betrakta världen, men därur också vinna de medel genom vilka vi själva kan fullborda vår utveckling in i de högre världarna.
Lämna ett svar