Frågor och svar Düsseldorf, 22 april 1909, förmiddag
Ur Jobs bok. Ockult tonlära. Atlantiern kunde använda frökraften tekniskt. Ockult tallära. Marskanalerna.
Anteckningar från frågestunden
Düsseldorf, 22 april 1909, på förmiddagen
Om reinkarnationen.
I sanning är reinkarnationsläran en uråldrig lära inom mysterieskolorna. Först relativt sent har den övergått i skrifterna. Den hör till världens mest elementära läror. Själva reinkarnationens förlopp är emellertid inte så enkla. (Se Rudolf Steiners framställningar om rishiernas eterkroppar och så vidare.)
Återframträdandet av jaget hölls omsorgsfullt hemligt. Under teosofiska rörelsens barndomsår kunde man höra besynnerliga ting i fråga om reinkarnation; det kunde hända att man på ett kafé, vid ett bord, satt tillsammans med återförkroppsliganden av kejsar Josef, Seneca och så vidare! Sådana ting verkar mycket förvirrande. Man bör här uppfostra hos sig själv känslan: ”Jag tar emot många idéer, men kan inte tränga tillräckligt djupt för att förstå dem. Jag förstår egentligen ännu ingenting!” Det är den bästa impulsen att hysa en skygghet inför att bilda sig ett slutgiltigt omdöme.
Om uttrycken: död och döende.
I Jobs bok råder Jobs hustru honom att inte förbli god. Där förekommer en vändning: ”Förneka Gud och dö.” Dessa ord rymmer en hel värld. Vi förstår dem endast om vi vet vad som menades med ”förening med Gud”. Det är möjligheten till ett liv som inte kan utplånas av döden, när föreningen väl är gripen.
Med döende avses inte den materiella processen; man måste närma sig detta ord med andra känslonyanser. Paulus säger en gång: Lagen kom, och jag dog. – Vi måste här göra klart för oss vad lagbegreppet betyder. Med död avsågs avskiljandet från det odödliga.
Under vissa tider förstod man därmed själens medvetandes nedsänkning i ett lägre tillstånd: när själen dyker ned i inkarnationen, dyker den ned i medvetandets förmörkelse. Själen kan föra ett sådant liv att den aldrig mer behöver inträda i denna förmörkelse. Förmörkelsen är den död som inträder för den vid kroppens födelse. De själar som inte gör något för sig själva inträder i denna åter-död, det vill säga återförkroppsligande.
Det är mästarnas vilja att skarpt påvisa hur bristfälligt, stelt och oändligt fjärran från det verkliga sakförhållandet det moderna tänkandet är.
Inte bara det är kristlig kärlek som hjälper dem som fallit i villfarelse, utan det finns en aktiv kristlig kärlek som bevarar de andra från missförstånd. I den orientaliska visdomen finns en så djup kunskapsteori att vi med vår kantianska materialism inte ens kan nå fram till den. När vi tränger igenom till den rena kunskapsläran måste vi säga: utan öga inget ljus – alltså är världen vår föreställning. Men utan ljus inte heller något öga! Det är ingen tillfällighet att ögat uppfattar ljuset, ty ljuset är ögats skapare: ur ljuset är ögat fött. Ljuset objektiverat är solen. Ockult motsvarar i makrokosmos solen ögat i mikrokosmos.
På samma sätt motsvarar rösten (mikrokosmiskt) elden (makrokosmiskt). Den formade materiens uppkomst kan rätteligen jämföras med formandet av klang- eller tonfigurer. Det är efterbildande förlopp av urförloppen. Form är i materien stelnad ton. Tongen måste först slå igenom ur-elden. Den mineraliska, den animaliska världen, kort sagt allt är ton (som slagit igenom elden). Mikrokosmiskt pulserar elden i blodvärmen. I det att elden finner sitt uttryck i blodet ljuder mikrokosmiskt tonen inifrån (rösten) och motsvarar den ur Logos framformade materien.
Urvärldsvisdomen är visare än det tänkande som uppstått i världens lopp. Visdomen som finns i tingen omkring oss präglades in i dem på månen. Jordens uppgift är kärlekens utveckling. På Jupiter kommer kärleken att dofta emot oss från allting. Jordens utveckling är nödvändig för att vi på Jupiter ska finna kärleken inifrån. På månen har vi som poler: visdom – villfarelse; på jorden: kärlek – egoism.
Saturnus – eld
Solen – luft (gas)
Månen – vatten
Jorden – jord (fast)
Vatten och luft trädde under jordens utveckling i ett självständigt förhållande till varandra. Allt är förtätat ur de fyra elementen. Förångat vatten står i intim släktskap med växterna. I dag kan vi endast använda de oorganiska krafterna (till exempel kol och så vidare), medan atlanten arbetade med växtkrafter. Han visste hur man drog ut krafterna ur fröet och drev sina farkoster med dem. Växtfröets krafter är födda ur luft och vatten. Men det beror på människans moral hur hon sätter dessa krafter i verksamhet. Vind och väder stod i nära samband med detta. Användes krafterna gott, var också vind och väder goda. När atlanten blev ond framkallade han själv syndaflodens katastrof.
På liknande sätt stod eld och jord i samband under en viss tid (Lemurien). Dessa element kan flätas samman på de mest skilda sätt.
Man kan ha en föreställning om det tredimensionella rummet. I den platonska skolan finns en viktig lärosats: Gud geometriserar. Geometriska grundbegrepp väcker klärvoajanta förmågor. I lägesgeometrin bevisas att överallt i omkretsen är samma punkt: den oändligt avlägsna punkten till höger är densamma som utgångspunkten till vänster. Det betyder: i sista hand är världen en kula, man kommer tillbaka till utgångspunkten. När jag tar geometriska satser övergår de i gränsbegrepp. Det tredimensionella rummet når åter sin punkt. Därför verkar i det astrala punkt a på punkt b utan förbindelse.
Man för in materialismen i teosofin när man, för att nå det andliga, antar att materien blir allt tunnare och tunnare. Därigenom kommer man inte in i det andliga. Det gör man däremot genom sådana föreställningar som punkt a = punkt b; då kommer man till föreställningar om den fjärde dimensionen.
Som exempel kan vi tänka oss gallstekeln med den smala midjan 0–0, om förbindelsen i mitten inte fanns och de två delarna rörde sig tillsammans, förenade endast genom verkan. Utvidga begreppet: många verkningsområden °∞° i det flerdimensionella rummet.
Om talet 40.
”Ett ur ägget” – vad betyder det? Man skriver det så: 10. Exoterikern läser detta som tio, esoterikern: ”ett ur ägget”.
Tänk er någon utvecklingscykel avslutad, till exempel att Saturnus, solen och månen vore färdiga och vi stod vid den punkt där jordens utveckling börjar. Det som människan har från Saturnus har blivit ägg 0, från solen också: 0 0, från månen likaså: 0 0 0. Efter tre avslutade cykler börjar nu en ny: 10 0 0. Denna genomlöper undercykler
cykel 6.5.4.3.2.1.
Vi kan också i ockulta skrifter skriva: 4321000. När man i ockulta skrifter talar om 1000 år menar man därmed: tre cykler har gått ut ur ägget.
Detta är en ockult talmystik som återger kosmiska fakta. Allt från kosmos speglar sig i jordens fysiska och andliga liv. I vår nuvarande cykel går människan över till åskådningen av yttervärlden, till en omvändning av allt åskådande. Där Maja uppträder för medvetandet är den fjärde cykeln. Därför är fyran Majas och kosmos tal.
Vid alla skeenden där fyran förekommer i Bibeln övervinns detta eller hint av Maja: fyrtio dagars fasta, fyrtio dagars vandring betyder ett visst övervinnande. 40 = 4 ur ägget. Den som fastar i fyrtio dagar måste ha genomgått en ockult cykel.
Ju mer primitiva medvetandetillstånden är, desto mindre kan man tala om leda. Denna försvinner ju mer vi går tillbaka i medvetandetillstånden.
Utveckling förutsätter varken början eller slut. Utvecklingen förlöper i cykler utan upprepning; ständigt infogas något nytt i det cykliska framåtskridandet. En ändlig början eller ett slut är en Maja-slutsats, abstraherad ur sinnliga förlopp.
Utveckling av delen = skapelse,
utveckling av helheten = Gud,
är ett felaktigt antagande. Exempel: fader – son.
Planeterna Saturnus, Jupiter och Mars blev kvar före solens avskiljande. Merkurius och Venus skilde sig från solen efter jordens avskiljande för att skapa boningsplatser för högre väsen.
Marskanalerna kan vi förstå genom den germanska mytologin: den germanska mytologin återger tidigare tillstånd hos jorden. I materiens tidigare tunnhet ägde regelbundna förlopp rum som nu blivit oregelbundna: till exempel de tolv strömmarna, eldgnistorna och så vidare; detta var utvecklingsförlopp på jorden. På Mars är detsamma fallet: kanalbildningen är ett ännu bevarat, fastlåst tillstånd som vår jord också genomgick.
Människan får till uppgift att nå fram till frihet; hon kan utveckla krafter ur alla hierarkier, till exempel ur änglarna Manas, ur ärkeänglarna Budhi och så vidare. Genom hennes utveckling blir det möjligt att högre hierarkier därefter kan verka in; just därigenom utvecklar hon sig vidare. Människan innehåller alla hierarkier i sig som mikrokosmos.
Vid jordens utveckling upprepas allt. Där Mars befinner sig i dag var jorden i månens utvecklingsstadium. På jorden upprepas detta: Marsgenomgången.
Lämna ett svar