Zlatans karta

Detta är en snabbskiss. En verklig indrottsanalys är ofta mer utförlig, speciellt om den är interaktiv och muntlig och sker tillsammans med berörda parter.

• Lagspelare eller solosartist?
• Ledare eller följare?
• Naturbegåvning eller träningsnarkoman?
• Strateg eller improvisatör?
• Behöver pepp eller behöver tukt?
• Trägen eller explosiv?

Lagspelare eller solosartist?
Analysen visar att han övervägande är soloartist, även om han värdesätter ett bra kompband, ett sammansvetsat team som uppbackning till sina soloinsatser. Han väljer, drillar och trimmar dem gärna själv, så han vet vad han har att räkna med. Vad gäller ekonomi skulle han anlita en revisor om han bara litade på någon. Hela frågan är en smula olustig, men i princip likadan som frågan om lagspel. En revisor är en del av det nödvändiga laget. Liksom för övrigt en fru, eller helst en snygg och seriös sambo med eget driv.

Ledare eller följare?
Ledare om det finns några att leda, annars solo, men inte följare. Det är han för svag för. Det krävs en speciell styrka för att kunna följa, anpassa sig utan att förlora kraft och agens. Alla har inte den styrkan. Somliga kompenserar med styrka i andra egenskaper. Som till exempel ledaregenskaper. Här är ett exempel på det.

Naturbegåvning eller träningsnarkoman?
Med smärtpunkten i sinnet för långsiktiga resurser, på kant med både karriär och kämparglöd, är Zlatan snarast en naturbegåvad träningsnarkoman. Träning är för honom narkomani: ett sedativt bedövningsmedel. Smärtan blir inte mindre av träning, men mer begriplig och därför hanterbar, dvs användbar. Att ge smärtan ett sammanhang och en funktion förvandlar den till ljus, alltså till det man varseblir i. Han varseblir därför saker som andra missar, det är en stor del av hans framgång.

Strateg eller improvisatör?
På ytan: helt klart improvisatör. Men det beror på att samtliga faktorer som utgör hans intelligens är placerade i hans egen slagskugga, dvs varken andra eller han själv kan se och reflektera över varför han gör som han gör. Analyserar man däremot spåren av hans improviserade framfart så ser man en utstuderad sinnrikhet i hårt arbete. Ostört av hans eller andras småfinurliga synpunkter.

Behöver pepp eller behöver tukt?
Eftersom ovanstående: Varken eller. Han är självgående och självkorrigerande, som en automat. Det är ytterst ovanligt att samtliga intelligensformer befinner sig där varken han själv eller andra kan pinpointa dem utan att studera hans horoskop.

Trägen eller explosiv?
I grund och botten explosiv – men på ett träget sätt. En automatväxlad explosionsmotor. Mer trägen än trofast. Extremt påpasslig. Trogen enbart målet.

Men allt börjar med en grundläggande karakteristik, som denna:

Låt oss låtsas att vi inte vet något om den här mannen. Förutom det vi ser här.

Har vi tillåtelse? Vem är jag att visa, och vem är du att se, så djupt in i en själ?
Är syftet att skada honom? Nej. Skulle han acceptera analysen? Troligen. Okay:

Vi ser en röd, genomkryssad kvadrat. Kallas ett storkors. Blytung börda, i det här fallet kopplad till hans kallelse. Hans ärende i världen. Storkorset visar en ofrånkomlig, skavande relation mellan insikten om vad hans grej är, att det kommer att smärta att träna, att det gäller att vinna så storstilat det bara går samt, men det vet han inte riktigt själv, att det där med skönhet och närhet är djupare än det som syns. Samt – och det är viktigt – att man alltid kan byta perspektiv. Skapa utrymme. Det är ändå aldrig som det ser ut.

Igen: Hans grej är glasklar. Att den kommer att smärta är givet, det får man ta.

Det är dessa två han vet mest om. Mer instinktivt är det att det gäller att vinna, och vinna stort. Storstilat. Och oklarast, men med en naturkrafts precision: att man i trängda lägen alltid kan skifta perspektiv. Skapa förhandlingsutrymme och få överläge. Eftersom det viktiga ändå alltid händer under ytan, bakom kulisserna.

Där är han, i ett nötskal.

Givetvis finns det mer. Mycket mer. Men det där storkorset definierar honom.

Lite mer:

• Han är som mest i sitt esse när han är fokuserad.
• Han har en instinktiv känsla för målbilder.
• Innerst inne är han något av en poet (men säg inget). Konstnär.
• Talang för att relatera, han får kontakt med de han möter. Även utan ord.

Framtoning: Hans närvarokraft i mötet är så stark att människor som bara sett honom på tv kan uppleva att de har träffat honom. Han har en stark personlighet.

Inre jag: Vem han är innerst inne, det vet ingen. Inte ens han själv har koll på sånt.

Vad han vet om sig själv: Att han har driv och att smärtan är ett incitament.

Hans driv är starkt och medfött. Han vill klättra, och han vet om det.

Kan kan vara fåfäng? Hämndlysten? Rentav skadeglad? Absolut. Men det är knappast något han reflekterar över om ingen tvingar honom till det. Han känner inget behov av den typen av moralisk självrannsakan. Har han en egenskap så använder han den för att uppnå sina mål. Det är han klar över.

Vad han inte är fullt lika klar över, iallafall inte från början, är att när allt det här är över, när alla strider och matcher är vunna, så vill han kunna se barn och barnbarn växa upp i trygghet. Han vill se ut över sina ägor och sitt företag och kunna säga sig att ja, det gick ju, jag fick till det.

Men som han har hatat att förlora!

I ett personligt möte eller via länk finns nu utrymme för frågor och reflektioner.