Självkännedomens fyra årstider

Självkännedom har principiellt fyra delar:

1. retrospektion
2. introspektion
3. cirkumspektion
4. kontemplation – av den stjärnhimmel under vilken man drog in sitt första andetag.

Retrospektion är att vända blicken bakåt och återblicka på sin dag, sin vecka, sitt år och sitt liv. Att se saker i minnets och samvetets ljus. Att ärligt minnas hur det egentligen var med saker och ting, och hur det faktiskt stod till med en själv.

Hur det kändes.

Introspektion är att vända blicken inåt. Men med en stilla, försiktig fråga: Vem är där? Och därefter anande, liksom i en klardröm, se själens landskap öppna sig i nutid, samtid och, möjligen, alltid.

Utan att döma, utan att recensera, bara förundras och se.

Cirkumspektion är att se sig själv genom andras ögon, alltså de människor man har i sitt liv idag. Både de som gillar en och de som ogillar en. Både vänner och ovänner kan ha fel om vem du är. Men något sant vet de nog, om så bara en procent. Den procenten kan vara avgörande för ens självkännedom.

Kontemplation av födelsehimlen ser man i horoskopet. Och horoskopet kan man alltså få starthjälp med att tolka av en astrolog. Horoskopet kan inte bara tydliggöra det segment av ens karaktär som man själv och andra är överens om. Det blottar även det som bara andra kan se. Och det som bara man själv kan se. Men även det som är under ytan; det som andra kanske kan känna av, men inte identifiera, samt det som man själv kan känna men inte sätta fingret på genom introspektion.

Kuriosum: Ett latinskt ord som från början betydde att man besinnar stjärnorna lever kvar i engelskans consideration, som består av con (med) och sidere (stjärnor).

Det är en bra investering och priset bör svida lite, så att man tar den på allvar.
Fascinerande, men ingen sällskapslek.