Kristi offer och återkomst 8

Översättarens efterord

Det kan vara på sin plats att betrakta dessa föredrag och deras upphovsman, Valentin Tomberg, i sina sammanhang. Tomberg blev känd för att vara en av de få som talade direkt ur sina egna översinnliga erfarenheter. Han hade grundligt arbetat sig igenom Rudolf Steiners verk, men när han talade eller skrev gjorde han det ur sig själv, och det skulle vara en missvisande efterkonstruktion att förse hans utsagor med litterära referenser och källcitat.

All hans kunskap, tillstod han, hade ”sina rötter i Rudolf Steiners verk”, men vilka enskildheter som först lästs och vilka som kommit direkt genom egna översinnliga erfarenheter var principiellt omöjligt för honom att avgöra, just för att de inte grundade sig på logiska slutsatser eller spekulation, utan på andevetenskaplig forskning. ”Ty hur förvärvar man sig klarseende kunskap? Endast genom att fullständigt utplåna allt man någonsin lärt sig” (Rudolf Steiner, Evolutionen ur verklighetens synpunkt, sid. 30).

Den som är förtrogen med den mestadels icke översatta visdomsskatt som Rudolf Steiners kosmologiska och kristologiska verk utgör kommer själv att ha funnit otaliga trådar och referenser till denna skatt i Tombergs föredrag. Andra får tills vidare nöja sig med den gryende kraften i sitt eget omdöme och sanningssinne, vilket för övrigt är helt i antroposofins anda.

Följande kommentar – liksom varje försök att kommentera antroposofiska rön – är av nöd ensidig, subjektiv och otillräcklig, och vill bara tjäna som fingervisning och uppmuntran till egna fördjupningar.

I det sista föredraget talas det om en ängel som ger sig hän till kristusväsendet vid det femte offret, och att denna ängel skulle vara identisk med den ärkeängel som vid de tidigare offren förbundit sig med Kristus. Detta är inget slarvfel, utan härrör sig från det faktum att väsendet ifråga, det så kallade ”Jesusväsendet”, befann sig på en offerväg, en nedstigande evolution. Retarderande väsen är luciferiska, och då det talas om att detta väsens astralkropp ska väckas i människors inre, och att detta är den nya pingstupplevelsen, kan man förstå att det rör sig om ett omvänt, förlöst luciferiskt väsen. Märk passusen ”…Detta utgjordes av att Jesusväsendet, nu åter uppstigande, hängav sin astrala kropp åt Kristus…” i tredje föredraget (sid. 27). Det syftar på att detta nedstigande väsen, i och med inkarnationen och ”tidens vändpunkt” vid korset, fullbordade sin kosmiska botgöring och tjänande får delta i den uppåtsträvande evolutionen som Christo-Phorus – kristusbäraren. Sådana väsen på änglahierarkins nivå är bärare av Helig Ande som möjliggör pingsten – sofiaväsendets återuppståndelse i människosjälen.

Detta förlopp beskrivs noggrant i sista kapitlet av Tombergs bok Anthroposophische Betrachtungen über das Neue Testament (ACHAMOTH VERLAG Schönach/Bodensee 1991), och antyddes då och då av Rudolf Steiner, till exempel den 1/1 1909 i Berlin:

”Nu kan människan, om hon vill, förstå Kristus. Vad gör hon därigenom? Något oerhört! Om människan har förståelse för Kristus, om hon verkligen tillägnar sig visdomen för att genomskåda vad Kristus är, då ger hon genom denna insikt frälsning både åt sig själv och åt de luciferiska väsendena… Dessa luciferiska väsen, som har givit människan friheten, ger henne nu också möjligheten att på ett fritt sätt genomskåda Kristus. Då blir de luciferiska andarna luttrade och renade i kristendomens eld, och vad som på jorden har förbrutits, blir förvandlat från synd till välgärning. Människan har vunnit friheten; men som något välgörande blir den tagen med in i en andlig sfär. Att människan förmår detta, att hon är i stånd att förstå Kristus samt att Lucifer kan uppstå i en ny gestalt och som den gode anden förena sig med Kristus, det har Kristus själv profeterat för dem vilka befann sig omkring honom när han sade: ’Ni kan upplysas med den nya anden, med den Helige Ande!’ Denna Helige Ande är ingen annan än den som också gör det begripligt vad Kristus egentligen har gjort. Kristus ville inte bara verka; han ville också bli förstådd. Därför tillhör det också kristendomen att anden som inspirerar människorna, den Helige Ande, sänds till dem. I andlig bemärkelse hör pingsten till påsken och går ej att skilja från den. Denna Helige Ande är ingen annan än den återuppståndna, nu i renare, högre härlighet uppståndna luciferiska anden – den självständiga, vishetsfulla insiktens ande. Om denna ande har Kristus själv profeterat för människorna att han ska framträda efter honom. Och i hans anda måste det verka vidare. Vad är det som verkar vidare i hans anda? Om den blir rätt förstådd är det den andevetenskapliga världsströmningen som verkar vidare i hans anda! Vad är den andevetenskapliga världsströmningen? Det är andens visdom, den visdom som höjer upp till fullt medvetande vad som eljest skulle förbli omedvetet i kristendomen.” (Die Christustat und die widerstrebenden geistigen Mächte Luzifer, Ahriman, Asuras, GA 107).

Detta citat kastar ljus över dessa sju föredrag som helhet, och i synnerhet över sista föredraget och frågan om Jesusväsendet. Tredje föredraget i serien Kristus och den andliga världen – sökandet efter den heliga Gral (Leipzig 13/12 1913) beskriver Kristi ”genomsyranden” av detta väsen, och alldeles i slutet av serien Folksjälars mission i samband med den nordiska mytologin (Oslo 1910, GA 121) säger Steiner att ”den etergestalt lever, i vilken den eteriske Kristusgestalten ska inkarnera” (s. 218), och identifierar honom där som mytologins Vidar.

För mer detaljerad information om detta väsen och dess sammanhang hänvisas till bandet Vorstufen zum Mysterium von Golgata (GA 152). Mantrat ”I urbegynnelsen var minnets kraft…” som det hänvisas till i sista föredraget, gavs av Rudolf Steiner vid ett föredrag i Pforzheim den 7/3 1914, vilket står med i detta band. Det lyder i sin helhet:

Im Urbeginne war die Kraft der Erinnerung.
Die Kraft der Erinnerung soll werden göttlich,
Und ein Göttliches soll werden die Kraft der Erinnerung.
Alles, was im Ich ensteht,
Soll werden so,
Dass es ein Entstandenes ist
Und in ihr soll sein das strahlende Licht,
Das aus dem sich erinnernden Denken
In die Finsternis der Gegenwart hereinstrahlt.
Und die Finsternis der Gegenwart hereinstrahlt.
Und die Finsternis, so wie sie gegenwärtig ist,
Möge begreifen das Licht der göttlich gewordenen Erinnerung.

När det gäller frågan om det karmiska klarseendets ”janusansikte”, alltså de vertikala ögonens egenskap att se åt var sitt håll – det övre in i framtiden och det undre i det förflutna – kan vi få hjälp dels av vad som står på sidan 184 i Hur uppnår man kunskap om de högre världarna? (kapitlet ”Liv och död. Den stora väktaren på tröskeln”), och dels av den ganska överskådliga beskrivningen i början av kapitlet ”Världens och mänsklighetens utveckling i nutid och framtid” i Grunddragen av vetenskapen om det fördolda (sid. 307). Lite längre fram i samma kapitel – sid. 314-315 – finner vi också stycket om det tilltagande ström av ”gralvetande” som Valentin Tomberg hänvisar till i första föredraget.

I samband med det nya klarseendets framträdande nämns också en hänvisning till Rudolf Steiner. I Karlsruhe den 25/1 1910 säger han:

”…och det viktiga är att vi lever i den tid då den mörka tidsåldern tagit slut, och att just nu börjar en annan tidsålder då människor långsamt utvecklar nya anlag, då människornas själar så småningom blir annorlunda. Men att de flesta människor ingenting märker av detta, det behöver inte förvåna er, ty de flesta märkte inte heller när kristustilldragelsen försiggick vid början av vår tideräkning. År 1899 tog Kali-Yuga slut, nu måste vi leva oss in i en ny tidsålder. Och vad som därmed börjar, det förbereder människorna långsamt till nya själsförmågor. De första tecknen på dessa nya själsförmågor kommer hos enstaka själar att göra sig märkbara redan relativt snart. Och de kommer att visa sig tydligare i mitten på trettiotalet av vårt århundrade, ungefär i tiden mellan 1930 och 1940. Åren 1933, 1935 och 1937 kommer att vara särskilt viktiga. Då kommer alldeles särskilda förmågor att visa sig hos människan som naturliga anlag. Under denna tid ska stora förändringar äga rum, och profetior från de bibliska urkunderna uppfyllas. Då ska allt förändras för de själar som lever på jorden, och även för dem som inte längre är i fysiska kroppar. Vart de än befinner sig, dessa själar, så skrider de ändå fram mot helt nya förmågor. Allt ändrar sig; men vår tids tilldragelse är en djupt ingripande förändring i människornas själsliga utrustning. … Då ska det finnas ett antal själar som upplever den märkvärdiga situationen att de visserligen ska ha sitt jagmedvetande, men vid sidan av detta ska det vara så för dem som om de levde i en värld, som egentligen är en helt annan än deras vanliga medvetandes värld. Det kommer att vara något skugglikt, liksom en aning, som när en blindfödd opereras… Genom det som kallar esoterisk skolning kommer denna klarsynsförmåga att uppnås ännu mycket bättre. Men eftersom människorna går framåt ska detta i sin allra första början, i sina mest elementära grader, visa sig i mänskligheten genom självverksam, naturlig utveckling. … Det skulle mycket lätt kunna hända att denna stora tilldragelse gick förbi utan att människorna förstod den. Om då mellan år 1930 och 1940 materialisterna skulle triumfera och säga: ’Nåja, det har visserligen uppträtt ett antal narrar, men av den väntande stora händelsen har ingenting visat sig’, så vore det absolut inget bevis mot vad som här sagts … men även om (mänskligheten) inte skulle märka det stora som kan inträffa, kommer det ändå att ske. Det som kan inträffa är att människor kan uppnå den nya förmågan att varsebli i det eteriska … människorna kommer att se något av det eteriska i sin omgivning, som de dittills inte kunnat varsebli på normalt sätt … och även uppleva allt djupare tilldragelsers sammanhang i det eteriska. Ni kommer att förnimma bilder av och aningar om tilldragelser i den andliga världen, och sedan uppleva att sådan tilldragelser inom tre eller fyra dagar går i uppfyllelse på det fysiska planet … Och vad är det förknippat med? … i eterisk gestalt ska Kristus återkomma under den nämnda tidsrymden. Då ska människorna lära sig att varsebli Kristus … Kristus ska på nytt uppenbara sig för de människor som höjer sig upp till honom i eteriskt skådande. Om vi fattar detta så ser vi i andevetenskapen det som ska förbereda människorna för Kristi återkomst…” (Das Ereignis der Christus-Erscheinung in der ätherischen Welt, GA 118).

Då och då hänvisar Valentin Tomberg till jordens innandöme, de underjordiska sfärerna. Till exempel i sjunde föredraget, där han säger att årstidskaotiseringen har sin orsak där. Rudolf Steiner beskriver dessa sfärer 1906 i Paris, Stuttgart och Berlin. Den 4/9 säger han i Stuttgart:

”Den ockulta vetenskapen genom alla tidevarv säger följande om jordens innandöme. Vi måste föreställa oss jorden som bestående av en rad lager, inte helt åtskilda som hos en lök, utan gradvis övergående i varandra. Det översta lagret, mineralmassan, förhåller sig till innandömet som ett äggskal till ägget. Detta översta lager kallas Mineraljorden. Under detta finns ett andra lager, benämnt Vätskejorden. Det består av en substans som saknar motsvarighet på jorden. Det är inte riktigt som de vätskor vi känner till, ty de har alla en mineralisk kvalitet. Detta lager har bestämda egenskaper: dess substans börjar visa bestämda andliga kvaliteter, som består därav att så snart det sammanförs med någonting levande, så strävar det att stöta ut och förstöra detta liv. Ockultisten kan undersöka detta lager genom ren koncentration. ’Luftjorden’. Detta är en substans som tillintetgör känslor: till exempel, om det sammanförs med en smärta, så förvandlas smärtan till välbehag, och så vidare. Den ursprungliga känslan blir så utsläckt, på liknande sätt som det andra lagret utsläcker liv. ’Vattenjorden’, eller ’Formjorden’. Den skapar i det materiella de verkningar som äger rum andligt i Devakan. Där har vi de fysiska tingens negativbilder. I Formjorden skulle tex en saltkub förstöras, men dess negativbild skulle uppstå. Formen ändras så till sin motsats. Alla dess egenskaper går ut i omgivningen. Det rum föremålet egentligen upptar lämnas tomt. ’Fruktjorden’. Denna substans är full av frodig kraft. Varje liten del av den växer genast ut som en svamp. Den blir allt större, och hålls bara på plats av de övre lagren. Det är dess underliggande liv som tjänar formerna i de övre lagren. ’Eldjorden’. Dess substans är väsentligen känsla och vilja. Den är känslig för smärta, och skulle skrika rakt ut om den blev betrampad. Den består så helt av lidelser. ’Jordspegeln’ eller ’Jordreflektorn’. Detta lager får sitt namn genom att dess substans, om man koncentrerar sig på den, ändrar alla jordens egenskaper till dess motsatser. Om skådaren bortser från allt som ligger ovanför det och skådar rakt ner i detta lager, och om han då tex sätter någonting grönt framför sig, så framträder det gröna som rött: varje färg framstår som sin komplementära motsats. En polär reflektion uppstår, en omvändning av ursprunget. Sorg skulle av denna substans förvandlas till glädje. ’Skiljelagret’. Om man med utvecklad kraft koncentrerar sig på det, så inträffar något mycket anmärkningsvärt. Till exempel, en växt som hålls mitt i detta lager tycks mångfaldigas, och samma gäller allt annat. Men det väsentliga är att dessa lager rubbar de moraliska egenskaperna. Genom den kraft som det strålar upp till jordytan bär det skulden för att där finns tvedräkt och disharmoni. För att övervinna denna rubbande kraft måste människor verka i samklang med varandra. Just därför lades detta lager ner i jorden; så att människan skulle kunna utveckla harmoni. Substansen i allt ont bereds och organiseras här. Stridslystna människor är så konstituerade att detta lager har ett särskilt inflytande på dem. Detta kände alla till som har skrivit ur en sann kännedom om ockultismen. Dante kallar i sin Gudomliga Komedi detta lager för Kainlagret. Det var här tvedräkten mellan Kain och Abel hade sitt ursprung. Substansen i detta lager bär ansvaret för att ondskan kommit in i världen. ’Jordkärnan’. Detta är den substans genom vars inflytande svart magi uppstår i världen.”

Dessa sfärer kan ses som en sorts moralisk ut- och invänd speglingar av de himmelska hierarkiernas sfärer. Riktigt inpå varandra kommer dessa – naturligtvis – i själva mikrokosmos, människan, där de nio väsensleden (se Teosofi, sid. 54-55) speglar och tar emot inflytande från båda sidor, allt beroende på människans moraliska tillstånd. De nio saligprisningarna i Jesu bergspredikan ses av Valentin Tomberg bland annat som ”instruktioner” för väsensledens luttring; för övervinnandet av de underifrån kommande negativa inflytanden. Rudolf Steiner påpekar i sina föredrag om dessa ting att klimatförändringar, naturkatastrofer, dekadens osv. är indirekta följder av människans moraliska tillstånd, som i sin tur påverkar de underjordiska sfärerna:

”Mänskligheten lever under inflytandet av dessa lager, och måste övervinna deras makt. När människorna lärt sig att utstråla liv på jorden, och har skolat sin andning så att den främjar livet, då ska de övervinna Eldjorden. När de andligen övervunnit smärta genom inre lugn, då övervinner de Luftjorden. När samförstånd härskar, då är Skiljelagret besegrat. När den vita magin triumferar, då finns ingen ondska kvar på jorden. Mänsklighetsutvecklingen innebär en förvandling av jordens innandöme… Nu finns det tider då själva substansen av Eldjordens passioner gör uppror. Uppeggad av människornas passioner tränger den genom Fruktjorden, tvingar sig genom kanalerna i de övre lagren och flyter till och med upp och skakar våldsamt den fasta jorden – resultatet är en jordbävning. Om denna passion från Eldjorden slungar upp något av jordens substans uppstår ett vulkanutbrott. Allt detta är tätt förbundet med människan…” (Vor dem Tore der Theosophie, GA 95).

I ett samtal med grevinnan von Keyserlingk så sent som 1924, under lantbrukskursen i Koberwitz, antyder Rudolf Steiner möjligheten för människan idag att med Kristus nedstiga genom dessa sfärer, ner till Shamballah, Moderns förlorade guldrike. Kristi väg går alltså genom dessa sfärer. (För en mer detaljerad beskrivning av detta se Robert Powells Undernaturen och Kristi återkomst, HERMES FÖRLAG 1992.)

Mineraljorden, och därmed de tre naturrikena, är det moraliskt neutrala skiktet. För naturen finns inte högt och lågt i moraliskt hänseende; det tillfogas den genom människan. Därför säger Valentin Tomberg att naturen lever i det horisontella, det processuella. Den har inte ett moraliskt utan ett dynamiskt förhållande till den andliga världen – varför den heller inte är fri.

Som ett komplement till och fördjupning av den skildring av den kosmiska evolutionens stadier som står i Grunddragen av vetenskapen om det fördolda, se föredragsserien Evolutionen ur verklighetens synpunkt från Berlin 1911 (GA 132). Dessa gripande föredrag, där de hierarkiska väsendenas utvecklingsdrama starkt träder fram mot bakgrund av de processer som boken beskriver, utgör i sin tur bakgrunden till det som Valentin Tomberg skildrar i första föredraget: den tredje hierarkins ”människosituation” i respektive planetinkarnationer, och de offer som därvid gjordes.

Vad gäller Johannesapokalypsens väsen och ursprung, kulturepokernas utveckling, människans förhistoriska tillstånd mm., se föredragsserien Die Apokalypse des Johannes, Nürnberg 1908 (GA 104). Finns även i norsk nyöversättning. Det föredrag Tomberg hänvisar till med avseende på de sju livsprocesserna heter Verlebendigung der Sinnesprozesse und Durchseelung der Lebensprozesse. Det ingår i serien Das Rätzel des Menschen – die geistigen Hintergrunde der menschlichen Geschichte (GA 170), vilken även innehåller fler föredrag om livs- och sinnesprocesserna. En mycket levande beskrivning av den mänskliga situationen på Lemurien och Atlantis står att läsa i bandet Ur Akashakrönikan (Aus der Akasha-Chronik, GA 11), i en samling tidiga uppsatser. Det bibelställe som hänvisas till i andra föredraget, beträffande människans hudbildning på Lemurien, är Första Mosebok 3:21 – ”Och HERREN Gud gjorde åt Adam och hans hustru kläder av skinn och satte på dem.”

I samband med de tre frestelserna talas det om att kasta sig ner från tempelmurets krön. Detta uttryck kommer från den svenska bibelöversättningen. Den tyska talar om templets tinne. I den bibliska grundtexten står det emellertid templets vinge, vilket kan syfta på dess tak, en tinne (högsta toppen) eller murkrönet (gränsen).

Valentin Tomberg nämner i det sjunde föredraget att den framtida uppkomsten av ett nytt språk, med vars hjälp man ska kunna tala i den andliga världens namn – ett språk, säger han, med inte bara vokaler och konsonanter, utan även ”insonanter” (på tyska: Selbstlauten, Mitlauten und Inlauten) – alltså ljud som direkt förmedlar talarens inspirationer, så att språket inte bara blir information, utan verkligen läkedom. Ett språk som i sig är den mäktigaste poesi. Rudolf Steiner talar då och då om ett nytt språk som i framtiden ska utvecklas, för att Det goda ordets Buddha (Maitreya Buddha), som 5000 år efter sin föregångare Siddharta Gautama, den 6:e buddhan, ska kunna fullborda sin kristusförkunnande uppgift.

Det blir höjdpunkten och slutet på de 2500 år som Kristus kommer att verka i jordens eteraura. Så som evangelisten Johannes kunde säga ”Och Ordet vart kött” i och med Kristi inkarnation i Jesus vid Jordandopet, så kommer man om 2500 år kunna säga ”och köttet vart Ord”.

I Nürnberg den 3/12 1911 ger Rudolf Steiner en del antydningar om detta väsen och dess uppgift i samband med det nya språket:

”…människans yttre fysiska organisation tillåter numera ingen fysisk kropp att göra vad denne lärare kommer att kunna göra om tretusen år. Inget mänskligt språk skulle ännu kunna låna sig till det magiska sätt att meddela och lära som det språk denne människornas lärare då kommer att använda. Hans ord kommer att som balsam flyta direkt in i människornas hjärtan och själar. Vad han har att säga blir inte blott teori, utan i en oerhört mycket högre grad än vi nu kan föreställa oss kommer det, som är lära, samtidigt att ha en magisk och moralisk kraft att djupt och innerligt övertyga hjärtan och själar om det eviga, betydelsefulla broderskapet mellan intellektualitet och moralitet. (…) kommer just att ha till uppgift att förklara mysteriet på Golgata för människorna. Han kommer att finna de djupaste och mest betydelsefulla idéer och ord för detta. Genom det särskilda språk han använder, ett språk som inget mänskligt språk i våra dagar kan ge en föreställning om, kommer hans ord att magiskt inprägla innebörden av mysteriet på Golgata direkt i människosjälen. Så nalkas vi även i detta hänseende vad vi skulle kunna kalla människans moraliska tidsålder.” (Tro, kärlek, hopp – tre stadier i mänsklighetens liv, sid. 38-39, GA 160).

Om detta väsen själv kan man läsa mer i Från Jesus till Kristus (Karlsruhe 1911, GA 131, sid. 247-249), här och där i föredragen om Lukasevangeliet (Basel 1909, GA 114) och framför allt i föredragen om Matteusevangeliet (Bern 1910, GA 123), med en sorts kulmen på sid. 245.

De stora ”formler” som Valentin Tomberg nämner i samband med de fyra offren – ”Ske Faderandens vilja”, ”Världssjälens känsla allena ska råda”, ”Världstänkandet tänker” och ”Jag är” – har sina rötter i rosenkreutziska mysterietraditioner. I den esoteriska skola som Rudolf Steiner ledde fram till första världskrigets utbrott (1904-1914) gavs en huvudövning som bygger på dessa formler, fast i en annan version och ordningsföljd. I en vidhängande förklaring till denna övning beskriver Rudolf Steiner innebörden av formlerna och deras betydelse i evolutionen, dock utan att nämna Kristi namn. Om detta kan man läsa i bandet Anweisungen für eine esoterische Schulung – Aus den Inhalten der ”Esoterischen Schule” (GA 245) under rubriken Hauptübungen.

Alexander Kieding, HERMES FÖRLAG, Järna 1992