Citat och fragment, 2

”Förr eller senare måste man ta sig an det svåra. Annars förlorar man sin trovärdighet. Kanske inte i allmänhetens ögon, om man nu har haft någon sådan, men i sina egna. Och är man inte trovärdig i sina egna ögon, då förlorar man självaktning och heder. Det är det viktigaste man har. Det är i slutänden det enda man har med sig.”

”Som karaktärsanalytiker vänjer man sig snabbt av vid att sätta sig till doms.
Den man analyserar får samma status som en patient, en åtalad eller en elev.” 

”Min uppgift är att med samma blick som läkaren, domaren, själasörjaren eller läraren se sakligt och ansvarsfullt på den det gäller. Ingen av dem, allra minst domaren, får låta sina personliga sympatier eller antipatier påverka omdömet.”

”Det är en värdig utmaning för en karaktärsanalytiker – såväl som för en själasörjare, en läkare eller en domare – att ta sig an personer med ett digert belastningsregister, en tvivelaktig moral och ett lastbart förflutet.” 

”Det är av största vikt att man inte är intellektuellt lat, feg eller snål i detta arbete. Eller, förstås, att man överskattar sin förmåga till tolerans, saklighet och fördomsfrihet. Det är lätt gjort.”

”Känner man i hjärteroten att det är viktigt för ens trovärdighet visavi sig själv att man är arg på, eller dyrkar, en historisk personlighet så kan det vara klokt att avstå från att ta del av en karaktärsanalys, där saklighet ställs i första rummet. Det rör sig om etiska överväganden och personlig integritet.”

”Liturgin på latin, söndag efter söndag, präglade själen som droppen urholkar stenen. Man fattar inte, men man känner. Man känner inte ens alla gånger, men man blir troende. Ända in i märgen.”

”Att slå rot kan vara svårt.
Att hedra rötter likaså.”

”Om man ärligt frågar sig: Vad ville du egentligen? Hur resonerade du med dig själv och varför var du så angelägen om vissa saker men mer eller mindre likgiltig inför andra? Vad höll dig vaken om nätterna och vad fick dig att sova gott? Vad gjorde dig rädd och ledsen, vad gjorde dig varm och munter?  Vad får man för svar då?”

”Astrologin har en omutlig etik och gör inga undantag. Det finns en gräns, en tröskel, och den tröskeln har en omutligt sträng väktare. Den säger: Har du sett dig själv i samma moraliska ljus som du nu tänker försöka se Adolf Hitler i?”

”Väktarens uppenbarelse utgörs på sätt och vis av allt i dig själv som du blundar för; som du skulle kunna se men inte vill se, och därför ser till att du inte heller ser.  Kort sagt: Väktaren ger ångest. Det är en naturlag.”

”Ett möte med Väktaren som inte framkallar ångest är illusoriskt. Väktaren är äkthet. I hans ljus ser du dina egna livslögner, din falska självbild, din fåfänga, din lättja och allt annat i dig själv som du tenderar att förminska, förneka eller glorifiera”

”Djup är en farlig gåva. Alla bra gåvor är farliga, men djup är kanske extra farligt.
Många ryggar därför inför djup.”

”Den fenomenale bergsklättraren salig Göran Kropp påpekade en gång: 
Det är inte höjder som människor räds, det är djup.”

”Lyft blicken. Vidga vyerna. 
Se längre än till dina egna inre avgrunder, demoner och angelägenheter!”

”Under den tid då solen går genom Fiskarnas tecken är det angeläget för alla att öva extra på att lyfta blicken, se den större bilden, integrera det potentiella positiva i upplevelsen av det som föreligger. Även svek är en följd av Rans inflytande, eftersom det hypnotiska djupet får åtaganden och löften att te sig relativt overkliga eller åtminstone förhandlingsbara. Därför kan även en djup människa vara svekfull. ” 

”Det hypnotiska djupet får åtaganden och löften att te sig relativt overkliga eller åtminstone förhandlingsbara.Därför kan även en djup människa vara svekfull. ””När någon blir verklig för oss öppnas själen för den högsta gudagåvan: Kärleken. Kärlek kan inte tvingas fram. Man kan inte träna på kärlek. Men man kan lyfta blicken.”

”Hjärtligheten går genom initiativets kraft.
Handlingarna blottar vad hjärtat gömmer.”

Det är ofta viktigt, ja stundom livsviktigt, att hålla huvudet kallt. Att inte vara känslostyrd och lättmanipulerad, utan vaksam och streetsmart. Men vad skall man med ett kallt huvud till om man inte har ett varmt hjärta?”

”En uppmärksam tonåring sade en gång till oss: Ni har en religion. Vi pratar principiellt inte om sådant med andra, så jag frågade: Jaså, och hur skulle du beskriva den religionen då? Svaret blev kort, och med ett stänk av äkta respekt: värme. Vi talade inte mer om saken.”

”Det är en fördom att hjärtliga människor alltid lever skyddat och ombonat.”

” Han kan både känna, och inte minst få andra att känna, att trygghet kan vara oroväckande; att oro kan vara betryggande; att det onödiga kan vara viktigt och att det viktiga kan vara något annat än man tror. Och han kan kommunicera detta med full närvarokraft och i en stämning av uppriktighet.” (om Putin)

”Om han som komiker och mediemänniska har framstått som en smula ytlig så är det för att han har respekt för djupens makt över medvetandet. Intelligensen är det inget fel på. (om Zelensky)

”Man tar inte lätt på krig. Folk dör. Man säger att krig är ett helvete. Men helvetet är bättre än krig, för helvetet drabbar inga oskyldiga. Krig drabbar oskyldiga.”

”Det yttre, fysiska kriget är bara den sista, den lägsta nivån. Alla krig börjar som andliga krig. Krig mellan olika mentaliteter, olika värderingar och ideal, olika idéströmningar. De allra flesta krig löser man kontinuerligt på det planet, genom handel och dialog. Eller helt enkelt genom att låta varandra vara ifred.”

”Vissa verkar ha tur vad de än tar sig för. Andra otur.
Vissa är kloka och vackra, andra är korkade och fula.
Livet är helt enkelt orättvist!”

”Varför tänker jag i de banor jag tänker, varför reagerar jag som jag gör? Alla gör ju inte det! Hur är jag egentligen funtad? Inte nu bara som kvinna eller som man, som entreprenör eller som enkel anställd, som inföding eller invandrare, utan som unik människa; som själ? Eller mer existentiellt: Vad vill jag med mitt liv?”

”Själv var jag ganska länge rätt ointresserad av astrologi och horoskop. Det var bara svärmiska och självupptagna människor som sysslade med sånt, vad jag kunde se.”

”Ville man lära känna sig själv, kände jag, så var det nog bättre att leva sig in i andra människors livsöden och glömma bort sig själv en stund. Och inte bara människor. De gåtfulla, närmast poetiska sambanden som jag, ostörd, kunde känna mellan porlande eller spegelblankt källvatten, kristallbildningar, fågelfjädrar och ett gnistrande stjärnvalv sade mig på något sätt mer om själen.”

”Astrologin kanske inte borde fungera, men gör det. Bara man använder den på rätt sätt. Att gå ut med sådant offentligt, däremot, såg jag som rätt tveksamt. Det gör jag i grund och botten fortfarande.”

”Sund skepsis är viktigt. Men att automatiskt avfärda allt man inte begriper sig på, det är osund skepsis, och gör oss lika mentalt anorektiska som övertro och svärmeri gör oss mentalt bulemiska.” 

”Det bästa är en vetenskaplig, forskande hållning. Att inte tro en massa, vare sig åt ena eller andra hållet, utan förhålla sig undersökande, utan förutfattade meningar.”

”Så mycket helande väntar på vårt mod.
Så mycken sorg vill förlösas.”

”Diskretion förhåller sig till tystlåtenhet
på samma sätt som mysteriet till hemligheten.”

”En nyfrälst och hans oombedda bekännelser lägger lätt sordin på vilken öppensinnad stämning som helst. Leendena stelnar.”

”Vi kan sprudla av iver, frimod och öppenhjärtig vänskaplighet, vara brutalt självutlämnande och aldrig så ärliga, utan att de som står oss nära märker att vi vaktar ett mysterium.”

”Inte ens i en lögndetektor skulle det märkas att den diskrete förtiger något. Det beror inte på att diskreta personer blir skickligare lögnare; det beror på att de blir sämre på att minnas allt de vet, eller kanske snarare bättre på att glömma vad de inte vill belasta sitt vardagsmedvetande med.”

”Man kan vänja sig vid diskretion. Denna vana kan bli som ett tillägnat, kemiskt beroende: Man kommer att föredra hur man känner sig när man inte försöker säga allt. Det blir en livshållning.”

”Så som tystlåtenhet förhåller sig till diskretion,
så förhåller sig även besinning till begrundan.”

”När man begrundar något tar man det med sig ner i den gnutta djup man har. Något djup har alla, det är medfött.”

”Man kan besinna en hemlighet, men ett mysterium begrundar man.
Man får mer djup då.”

”Djup är en gåva som inte kan tvingas fram eller tränas upp. Den kan däremot möjliggöras. Och detta gör man genom att öva och utöva diskretion.”

”Rätt förstådd och rätt använd är astrologin en exakt vetenskap, men dess kriterier skiljer sig från den gängse naturvetenskapens”

”Man kan både ge och ta emot astrologiska upplysningar på ett lättsinnigt och flyktigt sätt. Det är att våldföra sig på själen. Både sin egen, på den som analysen gäller och på världens själiska aspekt. Astrologisk såväl som annan esoterisk upplysning landar även fel om den behandlas tungsint och dogmatiskt.”

Personligt
Till en präst, 54
”Denna konjunktion, mellan solen och Neptunus, är talande för en viktig aspekt av din karaktär, nämligen din nästan hudlösa överkänslighet. Att du är lite tjock beror på att du har behövt bygga dig en sköld mot andra människors känslor.”

”Solen är solo. Därav dess namn. Sol.
Den är enastående och visar var man har sin jagkänsla.
Även med sitt inre jag står var man allena.”

”Solen är solo. Därav dess namn. Den är enastående och visar var man har sin jagkänsla. Även med sitt inre jag står var man allena. Men i ditt fall smyger den känslostörande Neptunus precis bakom solen och skruvar upp volymen på allt som känns hos alla som känner.”

”Neptunus säger oss, viskande, att varje känsla även vittnar om sin motsats. Precis som varje färg inom sig bär sin komplementfärg som en lysande efterbild  —  och världssjälens känsloregister uttrycker sig som det vi kallar färger  —  så bär varje känsla inom sig sin komplementkänsla. Det döljer sig frid i vreden. Det döljer sig glädje i sorgen. Det döljer sig stolthet i skammen och vemod i ivern. Och omvänt. Om sådant viskar Neptunus. Det är förvirrande men låter sig förädlas. 

Då kloknar man till.”

”Du är förstående, det är ett framträdande drag. Du tror säkert att det beror på de många svåra upplevelser du har genomlidit men det är medfött. Egentligen är det tvärtom. Detta medfödda drag har lockat fram de svåra situationerna. Resultatet är hursomhelst att du framstår som en känslig man.”

”Utan att mena det kan du lätt överväldiga folk du möter. Din aura tar plats. Då kan andra bli lite osäkra på vad de känner, men känna mer, och då kan du med din starka medkänsla gå in i dessa känslor. Det är en komplicerad process och kan lätt leda till mellanmänskliga förvecklingar men i sin genom vedermödor och försakelser förädlade form kan du bli en mästerlig själasörjare.”

”Neptunus kan göra det nödvändigt för dig att vara ensam mycket och få tid att låta känslorna sortera ut sig. Det kan nämligen vara svårt, i och precis efter ett starkt människomöte, för dig att veta vad som är den andres känslor och vad som är dina egna. Just då finns det ingen skillnad. Du skäms med den som skäms, fruktar med den som fruktar, gläds med den som gläds och vredgas med den som vredgas, utan att ens försöka distansera dig, vilket hursomhelst i stunden vore lönlöst. 

Efteråt är det desto viktigare. Så ensamheten är viktig.”

”En stark och ganska ovanlig tillgång är att du har din kärnpersonlighet och ditt sociala jag på ungefär samma ställe. Det får dig att verka  —  och vara  —  förhållandevis äkta. Du är den du verkar vara.”

”Du föddes helt enkelt in i en tidsanda som producerade sökare, idealister, svärmare, psykfall, fanatiker och en och annan äkta mystiker.”

”Fiskarna belyser det illusoriska i det vi uppfattar som olikheter och motsättningar. 

”Denna känsla av fåfänglighet har ett och annat gemensamt med den som beskrivs i Predikaren, där den uppgivet luttrade kung Salomo suckar över sakernas evinnerliga tillstånd. Intet nytt under solen! Det är som det är och det går som det går, hur mycket man än kämpar och står i. Den känslan.”

”Den mytiska Tantalos kvalfyllda grop av begränsning. I detta fall gränslös begränsning. Om Janus blickar ut åt två håll och skådar både den yttre och den inre världen så blickar detta väsen in från två håll  —  och ser bara sig själv. Med djup kommer moderligt, höljande mörker.”

”Översatt till jordiska förhållanden säger denna miljö något om tidig barndom i allmänhet och modersrelationen i synnerhet. Att det vilar något otryggt över själva tryggheten. Något opålitligt och gäckande, kanske skrämmande. Något man inte bottnar i. Denna djupa förnimmelse av att djup kan vara något hotfullt kan förädlas. Din yoga, din skolningsväg, är att djupna och förädla det hotfulla i allt du gör.”

”Detta vet du. Även om du inte vet hur du vet det. Psykoanalytisk introspektion eller terapi avslöjar knappast något av hur denna vetskap går till. Den är nämligen medfödd. Speciellt om man har IC i Fiskarna. Det har du.”

”Den smärta Kiron ger är inte alltid medveten, eller lätt att sätta fingret på, speciellt inte när Kiron backar, men den utgör själva grundsmärtan i en människas liv. Och i ditt liv är den förknippad med agens. Det betyder givetvis inte att du avstår från att agera, bara att det är plågsamt att behöva ta första steget.”

”Detta innebär att du är van vid smärta. Du kan till och med vara så van vid denna specifika typ av sting att du har slutat göra motstånd mot den. Och smärta som man inte gör motstånd mot, inte värjer sig mot, den genomgår en förvandling. Den blir ljus. Inte ett bländande ljus, utan ett åskådliggörande ljus”

”Det är en betydelsefull plats. Det är där man har sitt sinne för det heliga. Det ljus som strålar därifrån avgör hur man vördar, vårdar och vaktar det som för en själv är heligt.”

”Och vad finns på Västerrand? Vad är sinnet för det heliga? Jo, det är portalen till den värld varur inspirationer strömmar. Det och de som inspirerar gör detta via denna portal.”

”Tröskeln till den vaktas av ett väsen som inte låter oss nalkas, än mindre överskrida denna tröskel, med mindre än att vi har rannsakat våra bevekelsegrunder och i samvetets ljus funnit dem värdiga vår vandring. Därför startade vi våra betraktelser med en samvetsfråga.”

”Därför startar varje legitim vandring in i inspirationens regioner med en sådan samvetsfråga. Vem är jag att beträda mark där änglar bävar?”

”Tröskelväktaren ser precis ut som allting i en själv som man blundar för. För att man innerst inne precis vet hur det ser ut. Men man tycker inte om det. Tröskelväktaren är, med andra ord, en skräddarsytt förfärlig gestalt.”

”Detta gränssättandets väsen kallas Saturnus. Innanför dess bana råder tiden; utanför, evigheten. Saturnus är tidens intelligens. Saturnus äter sina barn; det som har en början och en fortsättning har även ett slut, det går ur tiden.”

 ”Den saturniska intelligensen är den intelligens som vet när processer tar slut. Saturnus i oss vet när det är dags att lägga på luren, knyta ihop säcken, avrunda, kort sagt sätta stopp. Så att man slipper tjat och rundgång.”

”Du känner dig helt enkelt mer ensam i relationer vars tid är ute än med dig själv allena. Och du drivs att ta det där smärtsamma initiativet. Det är helt enkelt du som lägger på luren.”

”Du vet med dig att du avslutar saker när tid är. Det är du som märker när det är dags. Däremot kan det vara svårt för andra att veta detta om dig.”

”Ofta är det ur denna punkts medvetande man finner sitt kall, vad man är skickad för att göra och vad världen behöver. Kombinationen av dessa två ger vid handen vad man har att inrikta sin gärning på. Och i ditt fall är denna punkt upplyst av det avskalade, rena och sanna.”

”Medvetandet om döden. Medvetandet om att saker tar slut, att Saturnus äter sina barn, att livet såsom vi känner det är ändligt. Denna faktor är ingen intelligens i mänsklig mening men den triggar till intelligens, och den triggar framförallt till att vi värdesätter livet. Eftersom det tar slut och eftersom vi inte vet när. Kanske innan solen går ner. Kanske innan vi vaknar till en ny dag. Detta memento mori håller oss levande, vakna och relevanta.”

”Att vara irrelevant är att vara andligen död.
Det är vi medvetna om tack vare Pluto.”

”Möjligen har du känt dödens vingslag och därigenom bestämt dig för att bli präst.”

”Du vill göra en skillnad. Du ryggar inte för att med ett snitt skära halsen av det förlegade och förfelade så att det nya och rätta kan framträda. Du ryggar inte för att träda fram som herde och visa vägen vidare.”

Till en psykolog, 75
”Den hos dig medfödda gåvan att känna hur folk har det med sin moraliska balans – både hur de själva känner inför den och dessutom vad som döljer sig i denna känsla.”

”I känslan av att vara ett offer döljer sig inte så sällan en känsla av seger, av triumf. Den är ju rätt lätt att se. Men alla känslor har en sådan komplementkänsla. Varenda en.”

”I känslan av att vara ett offer döljer sig inte så sällan en känsla av seger, av triumf. Den är ju rätt lätt att se. Men alla känslor har en sådan komplementkänsla. Varenda en. Och Neptunus är det fjära väsen som, liksom med en svart spegel och från långt håll, speglar in känslans baksida.”

”På vanlig, bonnig svenska: 

Den gåva du har att ge är att ingjuta mod i andra! Få dem att våga! 

Våga vad?

Våga leva. Våga vara sig själva. Våga lita på sina egna moraliska intuitioner. 

Hur får man till sånt? Man tror på folk. Speciellt människor som står inför något stort beslut eller projekt. Som barn. Alla barn gör det. De står inför det stora som är deras liv som vuxna. De behöver mod för att inte bli vingklippta av hela raden av vänliga tanter som står som en allé längs deras livsväg med skarpa saxar i högsta hugg. Och vänliga socialtantsleenden. De skall löpa gatlopp mellan dessa saxtanter av alla kön och åldrar och då gäller de att ha mod. Integritet. Och en enda blick från någon som dig kan vara det som gör skillnad.”

”En blick välsignar genom att bära på erfarenheten av ett liv fyllt av försakelser. Speciellt försakelser som var så helhjärtat gjorda att de inte ens upplevdes som försakelser. Eftersom de var gjorda i kärlek. Ett kärt besvär är inget besvär.”

”Men en myriad mysiga möjligheter måste man försaka för varje beslut man fattar att förverkliga en enda av dessa möjligheter. Görs detta helhjärtat, utan dunkla baktankar och utan inre gnäll, så ackumuleras en kraft någonstans, ofta utom räckhåll för våra giriga fingrar och nyfikna blickar, och det är denna kraft som mognar och förtätas till mod. Till initiativkraft. Eventuellt i andra, som möter din blick.”

”Det är inte helt oviktigt. Det betyder att du genom att vara innerlig, hjärtlig och i din kraft – vara i solens jagkraft – kan förbinda ditt sociala jag med ditt karmiska ärende att ingjuta moraliskt mod i människor som behöver det.”

 ”Ju äldre du blir desto starkare är denna effekt. För att du har offrat mer. För att du har mognat. Är varmare. Mer förlåtande.” 

”Det är skönheten i åldrandet. Något blir faktiskt effektivare. Det är inte synen och hörseln. Det är inte simultanförmågan och kvicktänktheten. Det är inte lusten och orken. Det är förmågan att välsigna. Och vad kunde väl ha större vikt än den förmågan!”

”Kampen med kvadraturerna har inte kunnat annat än att göra dig vibrant. Stark genom segrarna, ödmjuk genom förlusterna.”

”Det låter lite bombastiskt att säga välsignelse, men du har trots allt solen, din inre jagkänsla, i Lejonet, så du kommer inte att missförstå detta.”

”Tur är ett ord med tre betydelser. Man kan vara på tur. Det vill säga, man kan ha vågat sig utanför sina invanda rutiner, in i den fysiska eller sociala eller för den delen intellektuella vildmarken där det mesta är oförutsägbart, överraskande och ofta skrämmande. Man kan också stå på tur. Alltså det kan vara din tur att betala något, få betalt för något, ta ton, ta plats eller omvänt tystna och lämna plats. Och så finns det tur i den vanliga meningen: oförtjänt och oväntad fördel. Att ha tur.”

”Tre turer: Vara på tur, stå på tur och ha tur.”

”Och med sympatiskt menar jag det gamla vanliga. Sånt som man spontant gillar med en människa. Inte minst med en människa av honkön. Ljuv. Älsklig. Charmant. Klok. Sånt.”

”De flesta som har gjort bestående intryck på dig är nu döda. De är inte borta ur ditt liv för det. Det är inte döden som skiljer människorna åt.”

”Det är inte döden som skiljer människorna åt. De som verkligen vänder dig ryggen, och de som du vänder ryggen, må vara aldrig så borta, men av andra skäl än att de kanske vid det här laget är döda.”

”Allt som av kärlek är fyllt skall bestå, diktar Dan Andersson (som är död) och det faktum att vi kan låta oss inspireras av människor som är döda pekar ju på saken.”

”Kalla den Västerrand eller kalla den helig bävan eller kalla den ett akut medvetande om de egna bristerna och tillkortakommandena – kalla den vad du vill – men det finns något som hindrar oss att bara klampa på när vi närmar oss inspirationernas sfär.”

”Den tradition jag arbetar i ser källan till denna tvekan som ett eget väsen, och kallar detta väsen för Tröskelväktaren, eller helt enkelt Väktaren. Den utgörs av allt du blundar för i ditt eget väsen, men omformat till en gestalt oberoende av din. Den ansvarar för att ingen ovärdig överskrider tröskeln. Det skulle skada både den värld som ligger bakom tröskeln och den person som av barnslig nyfikenhet klampar på. Innerst inne vet många om detta och tvekar därför att närma sig denna värld.”

”Du dras dit och då måste du ha mött Väktaren. Dess aura är ångest. Såsom eld utstrålar värme, så utstrålar Väktaren ångest.”

”Du ser elden för att du har ögon att se med. Det är inte lika säkert att de själens ögon, varmed du kan se något så motbjudande som Väktarens gestalt, är öppna hos dig, men även utan ögon känner man eldens värme och även utan själens öppnade ögon förnimmer man Väktarens närvaro.”

”Precis som du inte slår ett nummer på måfå för att busringa, så testar du inte diverse knep för att se om du får kontakt med något väsen från andra sidan. Din anständighet förbjuder dig sådant. Och det är sunt.”

”För att göra sin gärning behöver man ibland illusioner, inte minst om sig själv. Du har också behövt sådana. Vid 72 behöver man inte sådana illusioner längre.”

”Dina vägar och andras vägar är sammanflätade på ytterst intrikata sätt. Mycket ser säkert bara ut som trassel och tovor. Ofta döljer sig vishet just där.”

”Smärtljus åt ena hållet, insikt om syfte åt andra hållet. Och nu, sedan tre års tid, är det fritt fram för dig att låta dig sjunka så djupt ner under ytan – i dina drömmar, i dina stilla stunder av försjunkenhet – att något av den där strömmen blir verklig för dig, och du kan se varför det ena och det andra hände dig under livets gång. När du drabbades av hårda ödesslag. När du vederfor djup sorg. När du utsattes för orättvis behandling och inte kunde värja dig, inte kunde få upprättelse, inte kunde svara för dig. 

Den tid som nu är framför dig har du att besinna detta ditt öde i ljuset av det Väktaren kan tillåta dig att se, känna och beröras av.”

”Medvetandet om döden gör oss intuitiva.”

”Vi kan genom Pluto se livets händelser i nuet från framtiden, från det kommande, och därigenom vara på plats redan innan det kommer.”

”Sinnet för det kommande. Och sinnet för de kommande. Viljeyttringarnas dolda baksida. För att vi vet att allting har ett slut, även våra egna jordeliv.”

”Och betänk att Pluto i ditt fall är direkt kopplad till det krön varifrån du blickar likt en Janus, både in i själen och ut i världen på samma gång. Kallelsens krön, varifrån du vet vad du har att göra i livet.”

”Krossaren och skaparen av illusioner? Ja. Uranus kan egentligen bara göra oss blinda för det vi har inför våra ögon. Eller rättare sagt, för det vi av vana, konvention och slentrian föreställer oss att vi har inför våra ögon.”

”Vi är föreställande väsen, det är så vi är funtade. Skulle vi inte göra oss föreställningar om verkligheten så skulle vi inte ha något utrymme, något svängrum för viljans frihet.”

”Vi är föreställande väsen, det är så vi är funtade. Skulle vi inte göra oss föreställningar om verkligheten så skulle vi inte ha något utrymme, något svängrum för viljans frihet. Så när Uranus i Kräftan, alltså hela din generation av bildstormare och alternativskapare, kastar ut konventionerna med Scener ur ett äktenskap och protesterar mot allt som är förljuget, förstelnat och förlegat, då är det fritt fram för nya illusioner att etableras.”

”Vem minns inte bokstavsvänsterns härjningar! Vem idag tar sig inte för pannan av genans inför kårhusockupationen, palestinaschalarna och de argsinta näbbstövlarna, gruppterapierna, högmodet, p-pillret och den alldeles snart förestående världsrevolutionen! Allt det där var alternativföreställningar som ersatte de krossade familjelyckornas småborgerliga dockskåpsverkligheter.”

”Och ändå. Uranus gör oss blinda för kulisser och statister. Och det innebär att vi, som de blinda hönor vi då är, kan hitta ett och annat korn. Konspiratoriska och paranoida människor har ofta Uranus i en stark position, liksom fanatiska visionärer och revolutionärer.”

”Din sextil mellan Uranus och Merkurius kan till exempel ha förorsakat en instinktiv känsla av att bli lurad när du gör affärer, eller kanske snarare en tendens att just därför undvika att göra affärer.” 

”Trigonen mellan Uranus och Österrand, AC, ger dig en blick för bedragare och fuffens som troligen ingen misstänker att du har, eftersom Uranus är väster om MC.” 

”Men tror du verkligen att månlandningen ägde rum? Att japanernas flygangrepp på Pearl Harbor kom som en överraskning för Pentagon? Att Covid uppstod på en fiskmarknad eller att Joe Biden verkligen vann över Trump? Oavsett vad du svarar så vet du vad jag menar.”

”Uranus genomskådar inte illusioner. Men Uranus gör dig blind för vissa av dem och tillåter dig på så sätt att komma med något mer sannolikt.”

”Uranus är en farlig vän. Uranus vill oss inte väl. Men utan Uranus skulle vi aldrig utveckla vår visionära förmåga.”

”Utan Uranus skulle vi aldrig utveckla vår visionära förmåga. Precis som vi inte skulle utveckla vår intuition utan Pluto eller kunna skilja inspirationer från personliga känslor utan Neptunus.”

”En källa till inre säkerhet hos dig är Uranus sextil med Saturnus. Den ger dig respekt för sanning och kunskap och en viss talang för att tillämpa dina insikter. Du vet ditt värde, och du vet värdet av vetande som sådant. En stor del av din professionalism har sin orsak i denna sextil. Du kan tillämpa ditt intellekt utan att distraheras.”

”I och med att det rör sig om en sextil, och att sextiler är så snabba, så kan det vara lite svårt för dig att ta in att saker som är lätta för dig att fatta kan vara svåra för andra. Där kommer ditt tålamod in i bilden. Eller den frustration som med ålder och erfarenhet mognade till tålamod.”

”Du har inte alltid haft så lätt att relatera till människor som du uppfattar som trögtänkta, även om du tappert håller god min. Vilket stundom kan ha givit dig en känsla av inre ensamhet även när du har varit omgiven av vänliga och välvilliga människor.”

”Känslan av att bli bemött på samma nivå har ofta lyst med sin frånvaro men den har bragt desto större fröjd när den väl har infriats. Själsfränder växer verkligen inte på träd!”

”Det mesta här i sinnevärlden ändå en del av den stora illusionen. Det mesta är maya. Det betyder förstås inte att det är föraktansvärt, eller att det är rena lögner vi omges av. Allting sinnligt är blott en liknelse, som Goethes Faust konstaterar, men det gäller att förstå dessa liknelser på rätt sätt. Och det kan man bara göra när man är helt konsekvensneutral.”

 ”Det är det du är mogen för nu. Hur det än känns. För det är inte längre så viktigt att allt känns bra hela tiden. Den dramatiken är över nu.”

”Nu börjar introspektionen och retrospektionen att finna varandra och kan hand i hand möta kontemplationen och därmed Väktaren vid tröskeln. Och din blick kommer att bli allt mer av en välsignelse för de som behöver moget mod. Vare sig de söker dig från världens vimmel eller från andens värld.”

Till en socionom, 61
”Det vi kallar ljus (och ingen har någonsin sett ljus, tänk på det!) är smärta vi sedan länge har accepterat. Ögonen är transformerade sår.” 

”Vad gör Jesus med spiksåren genom händerna och fötterna? Jo, han ser. Att se med handflatorna är att se hjärtligt, rakt in i det man berör. Därav hans helande beröring. Och vad med spiksåren genom fötterna? Han ser vart han går. Han ser vägens sanna liv och sanningens levande väg. Intuitivt.”

”Du kanske inte lyckas, men du känner verkligen att allt utbyte egentligen borde vara vackert, vare sig det är intellektuellt, emotionellt, ekonomiskt eller ett rent praktiskt utbyte av varor och tjänster. Jag skulle gå så långt som att säga att du faktiskt finner något heligt i det där med utbyte.”

”För när det sinnliga är vackert – känner du – då får det andliga plats i det. Då blir det sinnliga ett uttryck för det översinnliga. Och egentligen är det först då som det blir heligt. När det är bådadera. Inte bara andligt och inte bara sinnligt. Egentligen borde alla innerliga samtal vara poetiska. Och hudnära.”

”Andens värld, inspirationernas värld, den och dess väsen ser. Men världsliga varelser ser inte så långt in i din själ. Och det är precis som det skall vara. Du är faktiskt född sån. Du är född med en hemlig längtan efter intimt samförstånd.”

”De smällar du får av livet är inte förbannelser, de är dolda välsignelser. Andas, återkoppla till källan, hämta kraft där. Strävsam kraft.”

”Vissa meningar måste man nog värma upp och suga på ett tag. De har märg.”

”Den känner ofta på sig vad som är på gång, vad som är på väg att hända. Den kan ofta – inte alltid, men ofta – skilja vanligt lugn från lugnet före stormen. Den kan stundom skilja lösa skott från skarpa. Redan innan de avfyras. Inte alltid? Nej du. Så synsk är ingen psykiskt frisk människa i vårt samhälle. Den som alltid skulle veta vad som komma skall, den skulle brytas ner av en värld som styrs av klockan, schemat, fikarumsjargongen och statusjakten.”

”Din existentiella smärtpunkt – det blödande såret som aldrig kan läka, men vars blod kan läka andra sår och vars sveda kan vändas till helande ljus – är Kiron.”

”Det är en vacker paradox, inte sant: Gränsernas hus under gränslöshetens himmel. Där svider det till varje gång du rör dig. Svider och blöder. Utan att du direkt kan göra något åt saken och utan att du kan sätta fingret exakt på var det gör ont. Eller ens varför. Det är bara att vänja sig.”

”Svider gör det vare sig du spänner dig eller slappnar av. Du kan lika gärna vara avspänd och leva på, iallafall vad den existentiella smärtan anbelangar. Den är som den är. Men magin är att i samma mått som du verkligen accepterar den – och inte gör motstånd mot den – så visar den vad smärta är för en gåva: Smärta är ljus. Ljus vi gör motstånd mot.”

”Möten, människomöten, kan läka. Och, som vi vet, såra. Den avgörande skillnaden ligger i din för stunden rådande förmåga att äga ditt agg, vaka över det som svider i dig så att det inte fräter sig in i det mellanmänskliga.”

”Allt det där vet du förstås, du är ingen vårkyckling, men nu vet du lite mer vad det beror på – hur dina sladdar är dragna – och därmed hur du kan förhålla dig på ett moraliskt kreativt sätt. För där måste man improvisera. Man kan inte tänka ut strategier i förväg, då blir det bara stelt. Ta människomöten på volley, men äg smärtan, annars sticks du.”

”Det som händer på ytan påverkar dig även i djupet. Människomöten triggar din smärta, och du kan äga den, och den blir då ett läkeljus. Så din existentiella smärta kan, och kommer att, påverka dina interaktioner.”

”Ömsesidigheten innebär att dina interaktioner även kan påverka din existentiella smärta, och faktiskt tillföra något av övergående eller bestående värde till den.”

”Smärtsamma erfarenheter kan genomsyra din varelse och göra dig antingen klokare eller mer förbittrad. Det gäller ju vem som helst, men i mycket högre grad den som är begåvad med den där trigonen mellan AC och Kiron.”

”Du kan spela enkel för att inte skrämma eller förvirra folk med din blick. De ser inte att du ser, men de känner det och kan bli osäkra.”

”Frågan är hur du hanterar så mycken power. För när du inte kontrollerar den, så kontrollerar den dig. Den är en suverän slav men en fasansfull herre. Är du herre över din kraft så är du magisk. Är du det inte – och det kan bero på dagsform – så blir du offer för din egen magi.”

”Det gör dig lite läskig, men bra att ha på sin sida. Förutsatt att du är på din egen sida. Vilket inte alltid är fallet. Du är inte alltid överens med dig själv. Det finns en inre dialog – tack och lov! – och den kan ibland urarta till surmulen tystnad eller fullt gräl.”

”Det var nog värre när du var yngre. Saker lugnar sig lite med åren. Som kvinna är du inte längre lika månstyrd, dvs lynnig, och det är en tillgång. Dina fordom så plötsligt blixtrande insikter kan nu förädlas till mer av en jämnklok vishet.”

”Det kan alltid blixtra till. Eftersom det är under horisonten så är det inte så mycket du kan göra åt saken. Förrän efteråt. Det är bra om du visar människor att du vill väl. De kan vara osäkra på det.”

Till Citat och fragment, 3