Föredrag X – 5 oktober 1905
Eterkroppens uppbyggnad som motsats till den fysiska kroppen: mannens kvinnliga eterkropp och kvinnans manliga eterkropp. Astralkroppens former och färger samt dess hölje: den auriska ägget. Utvecklingen av det mänskliga auriska ägget genom jordens sju formtillstånd. Indelningen av det auriska ägget. Det individualiserade astralljuset. Läsning i akashakrönikan.
Kära vänner,
När man betraktar människan i hela hennes väsensart, ser man först den fysiska kroppen, därefter eter- och astralkroppen. Människans fysiska kropp kan alla se. Eterkroppen blir synlig, om man genom en skarp viljeakt suggererar bort den fysiska kroppen. Då förblir den fysiska kroppens rum utfyllt av eterkroppen. Eterkroppen betraktar ockultisten egentligen som den nedersta kroppen. Det är den kropp efter vilken den fysiska människan är formad. Efter den nedstigande linjen är eterkroppen motsatt utformad i förhållande till den fysiska kroppen; endast efter den uppstigande linjen är de lika. Kvinnan har en manlig eterkropp och mannen en kvinnlig eterkropp.
Runt eterkroppen framträder astralkroppen. Astralkroppen är den yttre formen för allt själsligt innehåll: för lidelser, affekter, drifter, begär, lust- och olustkänslor, entusiasm och så vidare. Den manifesterar sig i de mest mångskiftande former. Runtomkring visar sig molnformationer; den strålar i de mest skiftande färger. Ibland hänger enskilda gestalter fast vid den som trasor. Former och färger är olika och växlar. Grönt visar sympati och medkänsla med medmänniskorna. De lägre befolkningsskikten visar mycket rött i astralkroppen: brunrött, tegelrött, blodrött. Särskilt hos droskkuskar kan man ofta iaktta en sådan röd färg som pekar på lägre lidelser.
Hela detta böljande liv i astralkroppen är nu hos varje människa inneslutet i ett äggformat hölje. Detta har en blå grundfärg och visar väsentligen mitt i hjärnan en mörkviolett punkt. Detta äggformiga hölje kallar Helena Petrovna Blavatsky det auriska ägget. Hos små barn är det auriska ägget dominerande; hos dem framträder där mycket ljusa, klara färgmoln. I de nedre partierna har dock även små barn ofta mörka moln, som pekar på det låga. Detta är det ärvda karmat, som de har gemensamt med sina förfäder. Det är fädernas synder. Dessa fäders synder ärvs ända till den sjunde generationen. Människors egenskaper kan hänga samman ända till den sjunde urfadern. Efter den sjunde generationen utsläcks arvet. Man räknar tre generationer per århundrade. Den nutida människan visar alltså ännu något gott eller ont från de goda eller dåliga egenskaperna hos förfäderna från 1600-talet. Så kan man blicka tvåhundra år eller ännu något mer tillbaka på förfäderna.
För att se hur det auriska ägget har bildats måste vi betrakta utvecklingen av en världskropp. Det tillstånd hos jorden som ligger närmast vår betraktelse kallar vi det fysiska tillståndet. I den teosofiska litteraturen kallar man ett formtillstånd för en glob och talar därför om den fysiska globen. Som fysisk glob är jorden den fjärde globen i en utveckling av sju tillstånd. Tre andra tillstånd föregick den fysiska globen och tre ytterligare följer ännu. Innan jorden blev fysisk var den astral. Allt som levde på jorden fanns då endast astralt. När människan har genomgått den sjätte och sjunde rotrasen (huvudepokerna), kommer hon att vara så förandligad att hon åter kommer att ha en astral form. I detta framtida astrala formtillstånd kommer dock all frukt av utvecklingen att vara innesluten.
Sju formtillstånd bildar tillsammans en rond. Jorden genomgår nu sin fjärde rond, och denna är den mineraliska. Människans uppgift är att under denna tid bearbeta mineralriket. Det är redan ett arbete på mineralriket när människan tar en flinta och hamrar till en kil, med vilken hon bearbetar andra ting. När hon bryter klippor och bygger pyramider av sten, när hon tillverkar verktyg av metaller, när hon leder den elektriska strömmen i ett nät över jorden, bearbetar människan mineralriket. Så ställer människan hela mineralriket i sin tjänst. Hon gör jorden fullständigt till ett konstverk. När målaren kombinerar färger enligt sitt Manas, bearbetar han också mineralriket. Vi befinner oss nu mitt i denna verksamhet, och i de kommande raserna (huvudepokerna) kommer det att vara helt genomarbetat, så att till sist inte längre någon atom på jorden finns som inte har bearbetats av människan. Förr har dessa atomer alltmer förtätats; nu däremot splittras de åter alltmer. Radioaktiviteten fanns inte alls förr, därför kunde man inte heller upptäcka den tidigare. Den finns först sedan några årtusenden, eftersom atomerna nu alltmer sönderfaller.
När den fjärde ronden är avslutad, kommer hela mineralriket att ha gått genom människans hand. När hon helt har bearbetat mineralriket, måste jorden — för att frukten av detta arbete skall kunna framträda — övergå till ett astralt tillstånd. Där kan formerna utveckla sig. Därefter övergår jorden till en mental glob och sedan till ett högre mentalt tillstånd, det arupiska. Därefter försvinner jorden helt ur dessa tillstånd i ett mindre pralaya. Den övergår då åter till ett nytt arupiskt tillstånd i nästa, den femte ronden, därefter till ett rupa-mentalt, sedan till ett astralt tillstånd; därefter framträder den åter fysiskt. Allt som människan under den fjärde ronden har arbetat in i mineralriket, framträder då åter och växer i den femte ronden upp som växtrike; till exempel kommer Kölnerdomen i nästa rond att växa upp som en växt.
Mellan det sista arupiska tillståndet i den fjärde ronden och det första arupiska tillståndet i den femte ronden genomgår jorden ett pralaya. I den femte ronden framträder då det tidigare mineralriket i alla sina former som växtrike. I det arupiska tillståndet i den femte ronden finns allt inneslutet som människan har bearbetat i den mineraliska ronden. Detta framträder först i det arupiska tillståndet, i det rena akashat. Detta tillstånd kallas just ”akasha”. I början av varje ny rond befinner sig först allt i akasha. Senare finns endast avtryck i akasha. Så har vi alltså i dessa avtryck i akasha hela jorden med alla dess varelser. Vid övergången från den tredje till den fjärde ronden framträder också alla de varelser som uppstod under den tredje ronden vid början av den fjärde ronden åter i akasha.
Vid den fortsatta utvecklingen ur akasha måste allt förtätas, det måste anta en tätare form. Detta sker i jordens rupa-tillstånd. Denna mer materiella form kallar man i ockultismen, till exempel också på vissa ställen hos H. P. Blavatsky, för etern. I denna eterjord finns allt endast i tankeform. Alla varelser fanns i tankeform i denna eterjord. Men bakom detta kvarstår dock akasha som grund. Etern förtätas vidare till astralljus. I astralljuset strålar den tredje globen (formtillståndet), astraljorden, upp; den strålar helt i det renaste astralljuset, och detta astralljus består av exakt samma substans som senare får det mänskliga auriska ägget att stråla. Detta finner man i synnerhet hos helt små barn som endast är några månader gamla. Därefter övergår jorden till sitt nuvarande, fysiska tillstånd. Då blir den den egentliga jorden och blir därvid alltmer och alltmer fysisk. Men i samma mån som den blir alltmer fysisk, avsöndrar den de enskilda auriska äggen för mänsklighetens utveckling. Dessa avsöndras på ett sådant sätt som när i ett kärl fyllt med vatten vattnet å ena sidan fryser till is och å andra sidan pärlar sig till droppar. Så avskiljer sig å ena sidan den fysiska jorden, och å andra sidan pärlar sig de auriska äggen fram för människoutvecklingen.
Till en början framträder det auriska ägget som odifferentierat. I verkligheten är det dock inte odifferentierat. Det förhåller sig därmed likartat som följande: har vi en koksaltlösning, så är den en jämn gråaktig massa; låter vi den stå, så kristalliserar de vackra saltkuberna ut. I det auriska ägget var de krafter anlagda som eterkroppen, linga sharira, arbetar fram. Ur det som blivit fast jord framträder sedan också det som redan tidigare på Månen hade genomgått en utveckling. Detta har anlaget till de lägre rikena ända upp till de första ryggradsdjuren, till ormen. Det som därefter följer bland ryggradsdjuren fanns ännu inte på Månen; det tillkom först på jorden. De ryggradslösa djuren uppstod alltså ur jorden när den förtätades till fysisk jord, likaså växterna och stenriket.
Vid den tid då allt detta hade avskilts, hade människorna trätt in i den lemuriska tiden. Den allt tätare människan utvecklade sig från den första, den polariskа rasen, vidare till den andra, hyperboréernas ras. Därefter följde den lemuriska tiden; där börjar utvecklingen av ryggradsdjuren, som först från och med då utvecklades.
Så skiljer vi alltså: för det första akasha, för det andra eter, för det tredje astralljus, för det fjärde jord, för det femte auriskt ägg.
Detta kallar man en virvel. Fram till jorden, det fjärde formtillståndet, blev jorden allt tätare. Till priset av denna allt större förtätning individualiserades astralljuset, efter det att det fasta hade trätt fram. Människornas auriska ägg är det individualiserade astralljuset. Därför kan man läsa i astralljuset; inte handlingarna, men de emotioner som hör samman med dem kan man läsa i astralljuset. Till exempel fattade Caesar beslutet att gå över Rubicon; detta var hos honom förbundet med bestämda känslor och lidelser. Den dåtida handlingen motsvarar en summa astrala impulser. De fysiska handlingarna på det fysiska planet är för evigt förflutna. Caesars övergång kan man inte längre se i astralljuset; men impulsen som drev honom till den har blivit kvar i astralljuset. De kamiska (astrala) korrelaten till det som sker på det fysiska planet förblir i astralljuset. Man måste vänja sig vid att bortse från alla fysiska föreställningar och endast se de kamiska impulserna. Dessa måste man hålla fast och medvetet översätta tillbaka till det fysiska. Det har ingen mening att söka efter något som skulle se ut som om man hade fotograferat händelserna.
De största impulserna i världshistorien kan man emellertid inte längre läsa i astralljuset, eftersom de stora invigdas impulser var lidelsefria. Den som därför endast läser i astralljuset, för honom finns hela de invigdas verk inte där; till exempel skulle innehållet i boken Les grands Initiés av Édouard Schuré inte ha kunnat återfinnas i astralljuset. Sådana intryck är endast nedskrivna i etern. Det man av de stora invigdas gärningar kan läsa i astralljuset beror på en illusion, eftersom man endast kan läsa följderna av de stora invigdas framträdande ur deras lärjungars impulser. Lärjungar och hela folk har upplevt livliga och passionerade känslor inför de stora invigdas handlingar, och detta har blivit kvar i astralljuset. Det är emellertid så svårt att studera de stora invigdas innersta motiv, eftersom de endast finns i etern.
De kosmiska händelserna — sådana omvandlingar som Atlantis’ undergång — står ännu högre, inte längre i etern utan i själva akasha. Detta är akashakrönikan. Den hänger dock på ett visst sätt ändå samman med människornas mest elementära angelägenheter. Ty människan står i förbindelse med kosmos stora händelser. Varje enskild människa finns med i akashakrönikan i stora drag. Det som finns där fortsätter och verkar in i etern och i astralljuset. Den enskilda människan blir allt tydligare igenkännbar ju mer man söker henne i de lägre områdena. Och man måste studera alla dessa områden för att förstå karmans egentliga mekanism.
Lämna ett svar