En människas halo
Ett födelsehoroskop är en schematisk karta över den stjärnhimmel som rådde vid en människas födelse. Med första andetaget präglas blodet av luften, som genomstrålas av alla kosmiska inflytanden, och i synnerhet från planeterna i vårt solsystem. Blodet präglar hjärnan vid syresättningen och hjärnan präglar karaktären. Denna prägel kan förädlas eller degenereras under livets gång men den kan aldrig förändras strukturellt. Dess grundstruktur kommer att prägla människans utstrålning till sista andetaget.
Att möta en prick
Du flanerar på en trottoar. Folkvimmel, men inte så tätt. En av prickarna flera kvarter bort drar till sig din uppmärksamhet. Det är ju Pelle! Pricken kommer närmare och blir successivt ett streck. Du ser då tydligt att du inte ser vem det är. Strecket kommer nu så nära att det blir en gestalt.
Det var Pelle. Såklart. Du såg pricken och kunde reflektera över det. Men du såg även prickens utstrålning. Den undandrog sig din reflektion. Därför kunde du inte minnas att du såg den. Men du såg den. Bara det man reflekterar över, om än aldrig så flyktigt, bekräftar sin plats i minnet. Hur många fenomen passerar väl inte förbi obemärkta! Vi kanske skall vara glada för det.
Att se en man
Vi ser nu en man – Pelle – som sedan sitt första andetag har burit med sig en himmelsk prägel mot vilken han mäter och märker allt han möter. Denna prägel utgör hans karaktär. Inte vad han tänker men hur han tänker, präglas av denna karaktär. Och den prägeln går djupare än den påverkan han fått av blod och jord; av arv och miljö, av ras, kön, klass och kultur. Det var den kosmiska situationen han sveptes in i när han inkarnerade som nyföding, och den lämnar honom inte. Den är hans stjärnskrud. Det är han, Pelle, som till sist lämnar den. Men då har den givit honom ett arvode av lärdomar att införliva med sitt väsen. Detta kan man se av nodernas placering i horoskopet.
Samvetsfråga
Men får man tränga så djupt in i en annan människas väsen att man blottlägger hennes himmelskt vordna karaktär och ärende? Det är inte givet. Det måste samvetet svara på. Och samvetet måste leverera sitt svar till dygden, det vill säga: man måste göra sitt bästa och lägga frukten av sin möda på rätt nivå, så att den får avsedd verkan, eller åtminstone inte får en oönskad verkan. Därefter måste frukten föras vidare till det av himmelsk rättvisa genomkorsade förnuftet, så att man ser allt man för ordet till, men utan att föra ordet till precis allt man ser. Det som sägs måste ha måtta, det måste vara balanserat, och framförallt måste det leda till måtta och balans.
Esoterik och vetenskap
Detta gäller givetvis oavsett karaktärsanalysens metod men i synnerhet om den är astrologisk. Detta av flera skäl, men ett av dem är att astrologin som metod är esoterisk; den hör egentligen inte hemma i det exoteriska; i det offentliga rummet, och den stöter sig med den vedertagna världsbilden. Dagens astrofysiska kosmologi lämnar knappast utrymme för något som skulle kunna förklara astrologins anspråk. De förefaller absurda. Därför, bland annat, måste man fråga sig om man verkligen vill gå in på vad en astrologiskt baserad analys har att säga om en människas karaktär. Rätt förstådd och rätt använd är astrologin en exakt vetenskap, men dess kriterier skiljer sig från den gängse naturvetenskapens.
Sanning, ljus och mod
Detta påpekande må tas som en varning. Man kan både ge och ta emot astrologiska upplysningar på ett lättsinnigt och flyktigt sätt. Men det är att våldföra sig på själen. Både sin egen själ, på den själ som analysen gäller, och på världens själiska aspekt som sådan. Påpekandet må även tas som en anmodan att finna en balans. Astrologisk såväl som annan esoterisk upplysning landar även fel om den behandlas tungsint och dogmatiskt.
Men påpekandet må även tas som en anmodan. En uppmuntran till mod — mod att tåla sanning och mod att uthärda det ljus i vilket sanning syns.
Lämna ett svar