Diskretion är en förutsättning för personliga analyser. Men det händer att klienter bjuder på brottstycken av sina porträtt. Så att andra kan få en uppfattning av vad man kan vänta sig om man beställer en analys för egen del.
Nu är tilltal, tonfall, nivå och teknisk terminologi direkt anpassade till den som analysen gäller, så en helt rättvisande bild kan man ändå inte få. Det man kan veta är att analysen är på mellan 20 och 30 sidor, kommer på en pdf eller utskriven på papper och att den går under rosen. Under rosen, SUB ROSA, betyder att den under inga omständigheter kommer att delges till tredje part. Klienten är givetvis fri att dela med sig av sin egen analys efter behag, men det rekommenderas att man håller sådant för sig själv. Den växer i kraft då.
För det viktiga i en analys är ofta det som inte står där, men som man själv kan förstå genom att leva med texten. Som analytiker säger man inte allt man ser. Man ser allt man säger. Och många av de viktiga sakerna kanske man inte ens ser själv. Det viktiga är att klienten ser dem. Kanske inte vid en första genomläsning. Kanske först efter en lång tid, när mogenhet, mottaglighet och behovet av just den insikten sammanfaller i tiden. När den tiden kommer vet man inte alltid.
Här följer valda stycken ur olika analyser.
Man, 43:
” … När man möter en människa för första gången så ser man den först på håll. Man får en odifferentierad helhetsbild. Bilden nyanseras vartefter man bit för bit lär känna människan. Lägger man med tiden ihop dessa bitar till en nyanserad helhetsuppfattning så blir människan en medmänniska.
Det är en sådan uppgift vi står inför när vi närmar oss ett horoskop. Den himmel man sveper in sig i med första andetaget utgör ens aura, ens air av karaktär. Horisonten i horoskopet blir då inte bara den makrokosmiska horisonten vid ens födelse, utan det egna medvetandets horisont. Det som är över horisonten är egenskaper man kan detektera i sig själv och reflektera över. Det som är under horisonten är minst lika verksamt, men utan att vi kommer åt det med vårt reflektiva medvetande. Det finns fler indelningar, men denna är den primära.
Innan vi bit för bit styckar upp horoskopet bör vi betrakta helheten. Även om vi initialt inte förstår så mycket.
( … )
Vilka är då de faktorer som har en så stark resonans med din inre jagupplevelse att de tillsammans utgör ett slutet system i form av en liksidig triangel?
En av dem känner vi till nästan lika bra som solen. Månen. Månen, Luna, är lynnig. Den har jorden som sin sol och den är precis lika stor som solen från jorden sett. Ibland är den osynlig, svart, och ibland är den full. Månen är en smula bipolär, kan man säga, men utan den skulle vi inte kunna reflektera. Månen ger oss känsla. Känsla kan lätt fragmentiseras och bli känslor, men känslor kan mogna ihop till känsla, och blir då känsla för saken. Vilken sak? Tja, det är olika. Den sak som väcker ens intresse.
Visuell harmoni, kanske. Som i ditt fall.
Men din poetiska blick kan inte förklaras av månen allena. Utan resonansen med Neptunus vore denna blick visserligen estetiskt sensibel, men utan det stänk av edge, svärta och skruv som skapar djup och mening, och inte bara julklappsrim och pastisch. Det beror på att Neptunus framkallar känslan av paradox. I ditt fall är Neptunus i spänningsfältet mellan syftets himmel – målmedvetna Skyttens tecken – och resursmedvetna Oxens grund, Hus 2. Där, mellan syftets himmel och resursernas grund, har du alltså en för ögat osynlig intelligens som på sätt och vis obstruerar din känsla – men på ett harmoniskt sätt, eftersom den står ungefär 120° från både sol och måne. Den säger: ja, det är skruvat, men det är okay. Det är vackrare när det är lite fult också. Det är djupens luriga gud Neptunus. Den vill oss inte väl. Men vi kan hantera dess illvilja och förvandla den till känslans förmåga att låta sig inspireras.
Din förmåga att fånga färger säger mig att du vet något om relationen mellan färg och känsla. Världssjälens känsla är det vi ser som färg. Du har säkert vilat blicken på en färg någon gång, så länge att den längs kanterna börjar läcka ut ljus i den motsatta färgen. Det är ett optiskt fenomen och kallas komplementfärger. I den meningen skapar Neptunus komplementkänslor. Känner du, genom månens känslomässiga intelligens, sorg, så påpekar Neptunus viskande att det i sorgen döljer sig en djup glädje. Känner du glädje så viskar Neptunus om sorg. Känner du vrede så viskar Neptunus om den frid som bor inne i vreden, och så vidare. Neptunus är som en svart spegel, som långt utifrån speglar in känslovärldens baksida. Den vi aldrig ser direkt. Och du har Neptunus i det tecken som ger dig syfte och mål. Du vet därmed något som gör att det kan bli komplicerat. Känslan av meningslöshet, till exempel, kan av Neptunus få karaktär av dold meningsfullhet, och omvänt. Det kan ge djup, men även tomhet. Resursrikedomen som blottas genom allt som befinner sig i Hus 2 kan plötsligt kännas som en källa till fattigdom. Vilket kan göra dig en smula likgiltig för pengar, sparkapital och budgetplanering även när sådant påfordras.
( … )
Hela din generation har Neptunus i Skytten, så du är inte unik i din nebulösa idealism (och dess cyniska skugga), men i just ditt fall är resonansen till ditt känsloliv och ditt inre jag extra stark, genom den där liksidiga triangeln (som kallas stortrigon på astrologiska). Den både ger dig flyt och gör dig sårbar. Det blir svårt att leva upp till så höga ideal och så stora visioner som de du hemsöks av och innerst inne drömmer om. Något säger att det inte är omöjligt, men livet själv visar att det sällan går, så det ligger nära till hands att vilja fly bort i rus och drömmerier, distraktioner och maniska arbetsinsatser. Du kan inspireras på ett bra sätt av att hjälpa, lindra nöd, trösta, leva dig in. I och med att Neptunus även har en positiv resonans med MC kommer du inte riktigt undan detta med att ta hand om behövande på ett eller annat sätt. Empati är en superpower du kanske räds, eftersom man tenderar att bli utnyttjad. Och det smärtar. Det har smärtat. Och det kommer att smärta.
Men omsorg och omtanke är samtidigt din väg till frihet.
( … )
Ditt inre jag, ☉, resonerar, som vi nu har sett, på ett gynnsamt sätt med Neptunus, ♆, och månen, ☽, och om du använder dig av den positiva rundgång som detta kan ge så kommer du att ha tur, flyt – du kommer att rulla runt och komma upp på fötterna varje gång du faller, och det innan någon ens märker att du har fallit. Faller gör man då och då. Även du. Men genom värmen som uppstår när du skiter i någon belöning du gärna ville ha för egen del – när du helhjärtat försakar något – har du kunnat utnyttja din sensibilitet till den grad att den oundvikliga smärtan blir något som lyser upp en inte miljö som annars ligger i mörker. Värme uppstår genom att man offrar något. Och stortrigonen förbinder dina tre eldtecken Lejonet, Väduren och Skytten. Värme är nyckeln till din tur. Och gör det lättare att acceptera smärtan, varpå den blir som ett ljus som lyser upp ett annars mörkt rum. Och i det ljuset ser du faktorer – resurser såväl som faror – som finns i det mörka rummet, och som du annars skulle missa.
( … )
Andra ser den inte. Du ser den inte heller, för det rör sig om en för ögat osynlig himlakropp, en liten komet som upptäcktes först 1977 men vars verkan i själen snabbt blev ganska klar. Den heter Kiron. Dess position markerar den existentiella grundsmärtan, det blödande såret som aldrig läker, men vars blod läker andra sår. Alla har Kiron, men alla har inte Kiron på samma ställe som du. Du har Kiron i Oxen, som är det praktiska och systematiska tecknet, den himmel som lyser upp resurser och materiell trygghet.
Det är där det skaver. Och svedan går inte över. Den skall inte heller gå över. Den skall bejakas. Till den grad att den inte längre utgör ett problem som kräver din uppmärksamhet. Då kan denna sveda synliggöra det som döljs i mörkret.
Ditt inre jag kommer att uppfatta detta ljus och se vad det synliggör.
Det tillkommer vare sig mig eller någon annan utifrån att berätta för dig vad som syns i det ljuset. Det skulle inte hjälpa och det kan vara fel ändå. Men. Det går att ge en hint om vad det rör sig om. Det rör sig om ditt sätt att förhålla dig till den värld från vilken inspirationer kommer. Kalla den andevärlden eller vad du vill. Den världen.
Hur kan man veta det? Jo för att Kiron, svidaren, befinner sig i sjunde huset, Vågens grund, och i Oxens tecken, som även täcker Västerrand. Västarrand är den delen av horisonten vi vänder oss till när vi beundrar en solnedgång. Den väcker vår vördnad. Västerrand, som kallas DC efter “descendent” är den ort som representerar tröskeln till den andra världen. Från vilka de så kallade döda inspirerar oss. Helgon, änglar, anhöriga, ja alla som viskar till oss i drömmar, aningar, glapp och mellanrum, de viskar från den ort i oss själva som motsvarar den västra horisonten ute i den stora världen.
På samma sätt är Österrand, AC, gränssnittet till den fysiska världen, andra fysiska människor, miljöer och händelser. Därifrån kommer saker in i vår värld. Men genom Västerrand går de ner i underjorden, dyker ner under ytan. För dig står denna tröskel i de praktiska resursernas jordnära tecken, Oxen, ♉︎. Upplyst av svidande Kiron,
” … Mars är din maskulina kraft, din energi och modet att förstöra något för att något bättre skall få plats. Inte visionen av det bättre – den sköts av Jupiter och Uranus och kanske månen – utan modet och kraften att krossa motståndet. Mars är inte kungen – det är solen – och inte siaren, utan krigaren. Själva symbolen för Mars, ♂, har sitt ursprung i en rund sköld bakom vilket en lans sticker upp.
Nu är det så med din Mars, att den befinner sig under Revirets himmel och över Syftets grund. Eller på korrekt astrologiska: Mars i Kräftans tecken och i Hus 9. Med tecken: ♂♋︎⌂9.
Vad innebär det för din karaktär?
Det innebär att din kämparglöd, ♂, är fokuserad, ⌂9, på ditt revir, ♋︎. Det kan vara föremål du är fäst vid (som små …, till exempel), projekt du är fäst vid (kanske ett … eller så) eller något så privat som din egen story. Där du har absolut och ovillkorligt tolkningsföreträde. Du äger så att säga rättigheterna till netflixserien om ditt liv. Och dess soundtrack. Och du är villig att bråka om saken, trots att du i andra avseenden kan verka rätt laidback.
Den här egenskapen syns nämligen inte utåt. Du kan tro det, eftersom du själv kan se och reflektera över den, men det beror på att den befinner sig väster om MC/IC-linjen. Andra har bara insyn till denna linje; där går gränsen.
Om vi tittar närmare på aspekterna till Mars så ser vi att Mars är hörnet på en sorts vinkelhake; en bro som kopplar ihop Uranus och Kiron, som redan är kopplade med en opposition. Det finns alltså en genväg mellan den eviga svedan och det alternativa tänkandet. I avstånd ser den ut som en omväg, men den går betydligt snabbare. Oppositioner innebär friktion, de är tröga. Trigoner innebär harmoni och sextilen, som är en halv trigon, dvs 60°, är dubbelt så snabb. Hälften så stark men dubbelt så snabb som trigonen. Sextiler är som små gåvor från Loke. De gör oss snabba. Ibland för snabba för vårt eget bästa. Men vi är sällan missnöjda med dem, de är snabbare än samvetet – och dessutom tystare. Du har alltså inte bara en trigon mellan Mars och Uranus, du har dessutom en sextil mellan Mars och Kiron. Smärtan är din vän i striden. … ”
” … Nu skall man inte förakta svåra vägar. Kvadraturen må kunna innebära motstånd, men motstånd ger muskulatur. Att gå över känsla och reflektion för att koppla sin karmiska forntid till sin dito framtid är i ditt fall inte alls lika lätt som att gå en mer … tja, venerisk väg. Båda fungerar. Men bara en av dem luttrar och stärker dig. Som Robert Plant sjöng i sin himlatrappa:
Yes, there are two paths you can go by, but in the long run
There’s still time to change the road you’re on
I verkligheten går du både den lunära och den veneriska vägen. Den veneriska har du lätt för. Och som med Skorpionen: Venus och allting veneriskt handlar inte bara om sex. Inte bara om fysisk intimitet. Inte ens bara om konst. Det veneriska handlar om allt som öppnar oss, såsom blomkalken öppnar sig för solens strålande ljus. Skönhet öppnar oss på det viset. Det veneriska handlar framför allt om skönhet, om fägring på alla plan, och fägring är, som vi vet, tillsammans med vishet och styrka, ett rent uttryck för Skaparen.
Både ditt sinne för skönhet och din känsla för sammanhang leder erfarenheter från tidigare liv till kraft för målet för din vandring längs med ödets vägar.
Men Mars alltså. Din maskulina dådkraft. Denna din inre krigare är på kant med både känslans lunära intelligens och med själva dödsängeln, eller rättare sagt med representanten för dödens väsen och rike, Hades – i astrologin känd vid sitt romerska namn, Pluto. Och det är samma visa där: Pluto och månen står i opposition, dock finns det en tystare men trögare väg förbi oppositionen, och det är via Mars. Kort sagt, är du villig att ta fajten så kan du framgångsrikt förena känsla med… ja, med vad? Med döden? På sätt och vis. Låt mig förklara.
Medvetandet om döden gör oss mänskliga. Memento mori. Vi vet bortom alla tvivel att döden en dag knackar oss på axeln och viskar att nu, nu är det dags. Denna vetskap ger oss en uppfattning om vad tid är. Vilket i sin tur innebär att vi inte bara kan se tiden an, som det heter, utan även se nuet från en tänkt framtid. Exempelvis vår förestående dödsstund. Hur ser mitt liv ut från dödsbädden? Vad kommer jag att ångra? Vad kommer jag att skämmas för? Vad kommer jag till äventyrs att glädjas åt, finna tröst i och kanske rentav vara stolt över? Uppfyllda löften blive din tröst i döden, sägs det.
Men om vi för ett ögonblick nu bortser från det tänkta innehållet i denna dramatiska scen, och ser till den moraliska dynamiken som sådan, vad är det då vi ser? Jo, vi ser att vi kan ha ett sinne för det kommande. Inte nu instinkter. Människan har extremt svaga instinkter jämfört med djuren. Det är en av de saker som skiljer människa från djur och gör oss till ett rike i sig. Ett kulturrike. Men där instinkterna skulle ha suttit om de var fler och större, och där de eventuellt en gång i tiden har suttit, där finns det nu utrymme för ett rent mänskligt sinne – som alltid kan bli bättre och som måste bli bättre och som kommer att bli bättre hos de människor som förblir i själ och hjärta mänskliga – och det är intuitionen. Sinnet för det kommande. Sinnet för inte bara det kommande, utan kanske i än högre grad för de kommande. Alltså inte bara för trisslotter, trafikstockningar och olyckshändelser, utan för människomöten. Inte bara för kommande ting och tider, utan för kommande väsen. De kommande. De som söker oss från det vi kallar framtiden. Ett sådant praktfullt och praktiskt sinne kan vi utveckla i respons till det Pluto ger oss, nämligen känslan av att allt skiter sig i slutänden. Allt dör. Inte bara vänner, utan även vänskaper. Inte bara samtal, utan även samförstånd. Fä dör, fränder dör, ett vet jag som aldrig dör: dom över död man, som Oden säger i Havamal. Denna gnagande sanning triggar oss att utveckla intuition.
Men det finns såklart mer med Pluto som är värt att beakta. Hela böcker skrivs om Pluto, så här skrapar vi knappt på ytan, och nämner bara sådant som har beröring med just din karaktär. En sak som angår din karaktär är att Pluto i ditt fall befinner sig precis vid inträdet till den gränsupplösande grund man kallar Hus 12, och vars andra gräns är horisonten, Österrand. Det är alltså arenan för mänsklig kontakt vi talar om. Och den som har Pluto i Hus 12, den inte bara vet att saker och ting tar slut; den utstrålar även detta vetande. Kort sagt, den kan kännas en smula oroväckande. Naturligtvis utan att någon förstår varför, eller kanske ens lägger märke till det, men det påverkar relationerna. Något i den med Pluto i Hus 12 utstrålar något speciellt. Ingen kommer att kunna sätta fingret på riktigt vad det är. Vissa kommer att tolka det som karisma. Andra som auktoritet. Åter andra som oberäknelighet eller opålitlighet. Det beror väldigt mycket på vem man möter. Men rätt hanterad ger denna egenskap en dold makt. Den kan förvaltas illa eller väl. Men den är dig anförtrodd.
Välsignelse eller förbannelse? Eventuellt bådadera. Det beror i hög grad på dig. … ”
” … Det finns en distans mellan ditt inre jag och ditt uttryck. Och där står uttrycket närmare ditt yttre jag än ditt inre jag. Och uttrycket är mycket mer skarpt, torrt och koncist än du känner dig vara. Du kan alltså förefalla vara betydligt mer bokstavlig, mycket mer petig, än du känner dig vara i hjärtat. Det beror på att din merkantila intelligens står i renhetens tecken och har en snabb resonans med ditt sociala jag. Medan samma intelligens inte alls har någon direkt resonans med ditt inre jag. Du kan alltså vara i kommunikation på ett sakligt adekvat sätt utan att vara speciellt närvarande med ditt inre jag. …”
” … Egentligen är du inte helt kompatibel med schemalagt arbete, klockslag och rutiner som bryter mot den puls och andning som finns i dygnets och årets rytmer. Att kunna lira med dessa rytmer gör dig gott, precis som att kunna trösta den bedrövade, lindra nöd och leda den blinde gör dig gott.
Kort sagt: Att göra gott gör dig gott.
Hygien
Tandborstning, syraangrepp, fejkpraxis
Ett sunt förnuft vet att skilja mellan tankarna och själva tänkandet. Ditt eget tänkande är navet. De tankar som uppstår, kommer och går. Vissa tankar stannar längre, de flesta hinner ge sig av innan man ens reflekterar över dem. Hela vårt medvetna känsloliv är en följd av de tankar vi gör oss och kan därför ändras om vi tänker om. Ångest och sömnlöshet är en följd av tankar som behöver tänkas om, eftersom de inte motsvarar vår egentliga iakttagelse av verkligheten. Att våga vara sann, att våga låta tänkandet få fria tyglar och ärligt reflektera över det vi faktiskt ser, hör, minns, anar, utan inblandning av förutfattade meningar, det är en tuff process, och man kan behöva hjälp med den. Men själva grovjobbet måste man göra själv. Alltid. Ingen orden, sekt, kyrka eller terapeut i världen kan ersätta det egna arbetet. Ingen kan säga åt dig att vända blicken inåt då och då. Gör du det på kommando så blir det fejk. Gör du det inte alls, tja, då blir det ingenting alls. Gör du det för att du fattar att det behöver göras, hur det än känns, som att borsta tänderna, då har du början på en själshygienisk praxis. Borsta inte sönder tandköttet, då exponeras tandhalsarna och du blir överkänslig. Borsta inte direkt efter du fått i dig något surt, då nöter du ner emaljen. Såsom i munhålan, så ock i själen. Tandvård, själavård och hälsa hänger ihop. … ”
Kvinna, 30
” … Det fanns inte så mycket att se, tyckte hon. Lite som hon befarat. Kalt och ekande tomt så långt ögat kan se. Ögat, ja. Allt synligt är under ytan och väster om IC, i hus 5 och 6. Utom månen och Jupiter, i tredje huset. Som, tillsammans med de osynliga märkvärdigheterna Pluto och norra noden är strax öster om IC, i sagda hus.
Innan vi går vidare i den här tämligen överraskande himlen (vänta bara!) är det alltså värt besväret att gnugga oss i ögonen, blinka ett par gånger och ta en ordentligt titt på vad det är vi ser här.
- Planeterna
Amalgam
För det första: Hur påverkas man av att två så till sitt väsen olika intelligenser som Saturnus och Merkurius, när dessa mer eller mindre talar i kör? Det är blott en enda ynka grad mellan den effektive Saturnus och den kommunikative Merkurius, i princip är de ett amalgam, alltså att två mjukare intelligenser blir en hårdare. En hårdare, effektivare kommunikation – ganska fåordig – vilket gör att hon kan utnyttja sitt karga påbrå maximalt.
Merkurius-Saturnus i Fiskarna
Varje ord väger tungt och hon får, trots sin fagra, nästan barnsliga framtoning, en kärv utstrålning. Hon får mycket sagt med få ord. Använder gärna oavslutade eller sammandragna meningar så att lyssnaren skall vakna till och själv fullborda tanken. Pojkar presterar för att flickor. Flickor poserar för att pojkar. Så. För att Merk konj Sat. Det räcker.
Om vi nu backar och kisar lite så ser vi denna konjunktions läge i perspektiv mot hennes personliga himmel som helhet:
Konjunktionen Saturnus-Merkurius strax under Västerrand, DC, i Fiskarnas tecken
Cosmonova
Hela den första kvadranten är en enda stor projektionsyta. Med ett subtilt drag av potentiellt obehag: Kiron på AC ger vassa klor även när infällda. Man känner det på de psykiska leopardfläckarna. Resten hittar man på, sådär som man fyller ut en osedd blindfläck i synfältet med något sannolikt. Hur stor den är vet man givetvis inte. I hennes fall fyller den hela första kvadranten, fältet mellan AC och MC. Där är hon fri att framställa sig och gör hon inte det så görs det av den som möter henne.
Med Jungfrun i Österrand gör hon det.
Men var är hennes jagkänsla – och med vilka övriga intelligenser är den förbunden? Ty det är den. Den känner sig vara ett med den veneriska intelligensen och dess innerlighet, men står även nära den bossigt orädde krigaren Mars. Hon drar sig inte för att konfrontera falskhet. Hon synar kort, hon uppsöker svikare och hon ifrågasätter påståenden.
Solen och Venus talar som en intelligens; jagkänsla och innerlighet är ett
Jungfrulig persona
Din image, din persona, är precision; den jungfruliga renhet som inte går att påverka med hot, smicker eller grupptryck. Du har inga nära vänner att förlora och är därför pålitlig, på ett närmast mekaniskt sätt, autistiskt, saklig som en själasörjare med tystnadsplikt. Men solen, jagkänslan, är i samma orb som din veneriska intelligens och innerligheten är en del av din självuppfattning. Du känner dig, när du är i din kraft, innerlig.
Jagad boss
Jaget har för dig alltid varit något heligt, närmast överpersonligt. Det fanns en tid då du vägrade uttala detta för dig heliga lilla stora ord, “jag”. Det var inte för avlägset, som man kanske skulle kunna tro, det var för nära, för stort. Du hade en utvecklad jagfilosofi, inte helt olik Fichtes, redan som liten flicka. Av skäl vi kommer att se senare har detta alltid varit plågsamt för dig. Solen och Venus har alltså en konjunktion i Vattumannen, i de vagt medvetna men desto mer intuitiva femte och sjätte husen. I femte huset har du även den exekutive krigaren Mars. Mars är inte fullt lika solnära som Venus men är i konjunktion i samma hus. Resultatet är att du rör dig, talar och tänker som en boss. Utåt. Inåt, privat, är du följsam, tillgiven och ömsint. Får du inte vara dominant utåt och sårbart undergiven inåt blir du lätt olycklig och betryckt, otillgänglig och frånvarande. Då blir ditt kors för tungt att bära. Vi skall återkomma till det.
Solo sol?
Ktoniska par
Alla dina i och för sig synliga planeter är i praktiken osynliga, eftersom de alla befinner sig under himlaranden, i den underjordiska sfären. Och de har grupperat sig i tre konjunktioner. En är Merkurius och Saturnus, i Jungfruns hus, som vi först beskrev. En annan är triaden Venus, solen och Mars, som vi nyss nämnde, men som tarvar en närmare presentation: Venus och solen är nämligen i olika hus – Venus i Jungfruns och Solens i Lejonets hus – men ändå i tät konjunktion. Husen är den psykiska miljö i vilken stjärntecknen strålar in sitt ljus, eventuellt översatt till intelligens av planeter. I det här fallet översätter Venus Vattumannens astrala ljus till innerlighetens intelligens i renhetens själsliga miljö, medan solen, trots sin täta konjunktion med Venus, översätter samma astrala vattumansljus till hjärtlighetens intelligens i Lejonets själsliga miljö.
Och där den är i samma orb – aura – som bossige Mars!
Mars tar strid. Och hittar saker att strida för. Stridens intelligens är strategin. Strategi kan innebära att behöva tänka i flera steg, exempelvis att fatta ett beslut som på kort sikt inte är verksamt eller gynnsamt, för att ett annat, senare, beslut skall vara desto mer effektivt.
Att vara en effektiv, förutseende strateg är därför helt i kongruens med din jagkänsla. Du vågar göra dig impopulär när så påfordras. Det kommer automatiskt när du är i din jagkraft. Att våga det är det enda sättet att göra sig populär, i meningen vinna en djupare respekt. Detta resulterar i få vänner men fler beundrare än du vet om, och kan räkna.
Jovial och lynnig
Den tredje och sista konjunktionen består av Jupiter och månen i Hus 3, i Skorpionens tecken. Dessa två intelligenser är ganska vitala, även som kombination, och det gäller även kombinationen Skorpionens tecken och Tvillingarnas hus. De ger liv åt allt som går att jämföra, sätta i relation till annat, och de därur vunna slutsatserna. Din intellektuella vitalitet är påfallande. Jupiter ser det som finns som potential i det som är. Månen ger känsla åt det. Skorpionen penetrerar djupen. Tredje huset, Tvillingarnas hus, skapar resonans i dessa djup, som ett ekolod. Resultatet är att du är disponerad för att loda djupen, att utforska det fördolda.
Det allena gör en människa ensam. Sedan tillkommer aspekterna till andra planeter. Men innan vi går in på dessa kan vi konstatera att vi i dig har att göra med en påfallande autonom själ. Du har ställt in dig på att stå själv, att hålla dina rön inom dig, eller iallafall att kunna göra det. Hur länge som helst. Ta dem med i graven om så skulle påfordras.
Osynliga paret
Därtill har du ett osynligt par i underjorden, nämligen paret Neptunus och Uranus i Stenbockens tecken och Lejonets hus. Din generation har alla denna konjunktion och kommer nog att bibringa många nya perspektiv på de fördolda sammanhangen.
Paret befinner sig i Stenbockens tecken och Lejonets hus. Det innebär även en annan syn på karriär. Hårt och hederligt arbete har ett egenvärde och att lyckas är en helt subjektiv sak. De ser ingen självklar mekanik mellan arbete och lön. Man arbetar för att man arbetar och har man tur så får man betalt för det. Helst jättemycket, förstås, men lite är också okay. Eller att man blir försörjd av någon, det är inte så noga. Relationen mellan lön och möda är ändå illusorisk, sedd genom denna lins. Känslan att det skulle vara etiskt tveksamt att vinna på lotteri eller nätpoker, OnlyFans eller spekulation är därför främmande för denna generation. Men hårt och hederligt arbete har som sagt – för dig – ett egenvärde.
Isjättarna Neptunus-Uranus i Stenbockens tecken, Lejonets hus
Att hederligt arbete har ett egenvärde för dig beror nu inte så mycket på de trippade isjättarna Neptunus och Uranus. De struntar i heder. Eller de kan vända på allt och se heder var de vill. De suddar inte ut samvetet men de gör samvetet flexibelt. Och de gör det med stil, i och med Lejonets hus. Många förbrytare i din generation kommer att föra sofistikerade och märklig övertygande resonemang för att legitimera sina illdåd. Så vad beror då din arbetsmoral på?
MC-aspekter
Din arbetsmoral är mer komplicerad än den kan framstå som. Och den beror på ett antal resonanser med MC. Vilka då?
Trigon MC-Neptunus/Uranus
Den viktigaste kanske är trigonen mellan MC och Neptunus och, i konjunktion därmed, Uranus. Genom den är det inte alls givet att du sätter dina egna intressen i första rummet. Du kan lika gärna – och av andra skäl hellre – sätta sakens egna behov i första rummet. Du arbetar helst tills arbetet är utfört, inte tills klockan säger att det är ledigt eller tills du är trött. Din olust inför ett oavslutat arbete kan se ut som stolthet och att du är mån om ditt anseende – och det är du – men beror på att ett oavslutat arbete ger dig obehagskänslor av samma art som tvångsbeteenden man inte lyckas utföra. Vill man vara lite elak så kan man se din arbetsmoral som ett tvångsbeteende. Du måste bara få arbetet gjort, annars känns det fel i hela kroppen. Så du idealiserar arbetet som sådant och sätter en heder i ett gott resultat. Hellre hög moral än en psykiatrisk diagnos!
En hemlig tillgång avslöjar sig här: Sydnoden i konjunktion med MC! Utkikstornet MC är även ett inkikstorn, dvs man ser lika tydligt in i sig själv som ut i världen från denna punkt, och den är således avgörande för ens bedömning av både vad man passar för att göra med sitt liv och av vad världen behöver av en. Denna punkt är i ditt fall tätt sammanvävd med en sfär av trygghet. Bekvämlighetszonen är i yrket, i värvet. Där kan du hämta kraft. Där kan du ladda batterierna. Gör du det hemmavid är risken överhängande att du inte kommer ur sängen, utan blir betryckt. En trigon med MC är alltså även en trigon med sydnoden och känslan av trygghet. Du är därmed tämligen trygg med intellektuell och emotionell rörlighet, att befinna dig på intellektuellt och emotionellt djupa vatten utan land i sikte, utan sjökort och utan gps.
Men Neptunus kommer ju inte allena. Den är tätt lierad med Uranus. Och Uranus säger dig att lönen inte utgörs av pengar – det är en illusion – utan av den tillfredsställelse som det väl utförda arbetet resulterar i. Pengarna kommer som en oväntad överraskning den 25 varje månad. En sorts nåd.
Trigon MC/sydnod-Mars
Denna trigon ger dig ett naturligt självförtroende. Du vet ditt värde och behöver inte framhålla dina förtjänster. Därav din naturliga pondus och, delvis, din karisma. Du sänker dig inte gärna till att konkurrera och tycker egentligen inte om att tävla, men har ett starkt inre krav på dig att göra sitt bästa och slår vakt om att ha ryggen fri. Självständighet är viktigt för dig; viktigare än avancemang och status.
Mars i trigon med MC och sydnoden ger dig en orädd dådkraft att vila i
Andra aspekter
Den effektiva kommunikationens, eller den kommunikativa effektivitetens, förtätade intelligens har precis sjunkit genom Västerrand ner i underjorden och verkar genom att på ett intelligent sätt modifiera ljuset från transcendensen, Fiskarnas tecken, i det renhetssträvande sjätte huset.
Vad innebär det? Det innebär, i det här fallet, att du – som sagt redan som treåring och utan att berätta detta för någon – lär dig läsa. Det innebär att du hellre kvider och lider i tysthet än klagar. Det innebär att du är pedantisk och plikttrogen. Långa timmar, låg lön och ensamma arbetspass är vad du väntar dig av arbetslivet. Fysisk och psykisk smärta kan plåga dig men tar inte fokus från uppgiften.
Det som kan störa dig är andras lättja, och lättsinniga inställning till arbete. Får du en uppgift så utför du den helst själv, då vet du att den görs väl. Men du skulle aldrig framhålla sådant, din självaktning skulle inte tillåta det. Behöver du hjälp så ber du hellre Gud om kraft än chefen, om du har någon. Fiskarnas tecken är ju på Västerrand, DC, som är tröskeln till inspirationens värld. Och det är där du har din genomsläpplighet, och därmed möjligheten att öppna dig för hjälp, som i bönen.
Naiv nit
Har man Fiskarnas tecken i Västerrand, då har man i Österrand Jungfruns tecken. Därav din rigorösa, kompromisslöst pedantiska framtoning. Som synbart utan minsta hänsyn till praktiska konsekvenser är omutligt ordentlig, sanningsenlig och nästan naivt nitisk. Mitt i denna liksom oskuldsfullt nitiska framtoning finns det något som skrämmer, eller kanske rentav svider till lite, när man möter dig. Du har få vänner. Det är inte den sociala kompetensen som brister, det är känslan av att man behöver det där mellanmänskliga gemytet som är en smula svagt. Behovet och längtan finns för all del. Men du har alltid tyckt att det är för dyrköpt. Man riskerar ideligen att behöva kompromissa bort det viktiga. Det verkligt viktiga. Det som gör att man har kontakt med sitt jag, sin lodlinje, sin rakhet.
I egenskap av korsbärerska vet du givetvis med dig att det viktiga inte är att bara skydda lodlinjen, den heliga ljuspelare som är ditt sanna väsen; nej, du vet att det verkligt viktiga är att förena lod med våg, med det mellanmänskliga, till något både sant och gott. Den kristliga kärleken har alltid legat dig varmt om hjärtat; har alltid varit dig något heligt. Det är den du inte vill kompromissa med.
Låt oss en gång hämta andan, backa och blott föreställa oss och känna resonanserna mellan de olika intelligenserna i din himmel (bild).
Med alla planeter under ytan drivs du av intuition och ideal du inte artikulerar
Månen
Månen är känslans, inte minst magkänslans, intelligens och står, med sin position i intuitiva tredje huset, i en positiv resonans med den effektiva kommunikationens dubbla intelligens, i noggranna sjätte huset. Månen, Luna, ger vitalitet och sensibilitet till dina nästan helt automatiska kognitiva processer, vilket ger dig en både intellektuell och grovmotorisk intelligens som är så förfinad att den nästan kan sägas vara finmotorisk, men i grovmotorikens – både den intellektuella, den emotionella och den fysiska grovmotorikens – område. Det lunära ljuset fungerar som en levande, känslig backspegel genom vilken du förstår hur du omedvetet tänker.
Månen är också speciell på så sätt att den är jordens sätt att medverka i den kosmiska dansen med solen, och att den därför har olika faser från fullt synlig, till helt svart, till fullt synlig igen. Är vi i fas med dess faser kan den ge oss inblickar i livskraftens verkningar i våra själsdjup såväl som i vår hälsa och, för kvinnor, fruktsamhetscykeln, och är vi inte i fas med dess faser så gör den oss lynniga. Speciellt kvinnor bör beakta detta.
I ditt fall är månen knuten till den joviala intelligensen, alltså din talang för att känna av det som är på väg, det som vill bli till men som ännu inte är här. Sinnet för det kommande. Samtidig är den på kant med självaste solen. Vi återkommer snart till det.
Saturnus-Merkuriuskonjunktionen är visserligen placerad i sjätte huset, som är ungefär så introvert man kan bli, men samtidigt har den flera avgörande resonanser med omvärlden. Månen, som med sin kompanjon Jupiter har en sextil snabbkoppling till AC, är inte den enda. Två tydliga kvadraturer förbinder dessutom den knappa kommunikationen, eller det effektiva utbytet (låt oss för enkelhets skull kalla den täta Saturnus-Merkuriuskonjunktionen det effektiva utbytets intelligens) med omvärlden via två viktiga och snudd på sammanfallande punkter, nämligen MC och södra noden på söders höjder och IC, norra noden samt dödsplaneten Pluto i nordandjupen. Det är alltså en dubbel väg.
Men i båda fallen rör det sig om kvadraturer, alltså olika nyanser av motstånd. I den hellenska teosofins termer är det en väg av olympiskt och en annan väg av ktoniskt motstånd. Man kan även se dessa vägar som prövningsvägar genom eld, i höjden, och vatten, i djupen.
Vilken väg du än väljer i en given situation, eldens eller vattnets, så kommer det att innebära motstånd. Och i övervinnandet av detta motstånd stärks du. Målet? Att överbrygga inspirationens port i Västerrand och människomötenas port i Österrand. Eldens höga väg är tryggare för dig, eftersom södra noden befinner sig där. Det är din yrkesväg. Där kan du vila i din kompetens och det självförtroende den ger. Det är något du har med dig från förr, något medfött. Vattnets mörka väg i djupen är dock av större relevans för din karmiska framtid, eftersom norra noden är där.
Men norra noden är inte mol allena där. Även dödens ande lurar, passande nog, i skuggorna. Kan du röra dig i dödens skugga, kan du vandra i dödsskuggans dal, så kan du även korsa de svarta vatten som skiljer dig från målet. Målet är alltså att överbrygga avgrunden mellan den inspirativa och den mellanmänskliga verkligheten. Och den mellanmänskliga verkligheten är för din del förknippad med både den jungfruliga renhetens precision och noggrannhet och med den existentiella smärtan i form av Kiron.
Kiron på AC i Jungfrun
Och Kiron är på kant med sin herde Pluto! En kärvt klingande kvadratur förbinder dödsplaneten med sin bitske vallhund. Dödsmedvetandet och smärtpunkten resonerar obehagligt mot varandra. Smärtpunkten befinner sig på tröskeln till det medmänskliga mötet och dödsmedvetandet befinner sig vid djupens moderliga punkt – och vad mer finner vi där om inte Nordnoden, alltså den karmiska kompassens pekare mot framtiden. När allt är sagt och gjort skall resultatet bli djup, bli moderlighet och bli ett smärtsamt, eller ljusfyllt, medvetande om det dödligas dödlighet.
Så att det odödliga framträder.
Fasorna och Kristi erbjudande
Denna del av vägen, den från de djupaste djupen till Österrand och ljusets födelse i det mellanmänskliga, är för dig den väg som är fylld av fasa. Den är i sanning fasansfull. Du ser, mer än andra, de reella faror som lurar på oss där. Du vet, mer än vi andra, varför inte alla själar nappar på Kristi erbjudande om att i hans närvaro vandra med honom ur mörkret till ljuset. Du förstår, mer än många, varför detta erbjudande måste vara frivilligt och varför man kan välja att avstå och förbli fången i sina egna illusoriska men kvalfyllda cirkelresonemang. För man måste gå igenom ett helvete för att komma upp. Visserligen i Kristi sällskap. Men det gör ju bara att man klarar vandringen, inte att den blir lättare. Att välja att vandra med Kristus, det är en vitglödgad verklighet, ingen loj promenad, och detta vet den som liksom du har ett stort kors att bära. Ett kors, där pålen utgörs av oppositionen mellan trygghet och yrkeskompetens i relationens tecken å ena sidan och ödesmål och dödsmedvetande i djupen å andra sidan. Och där bjälken utgörs av oppositionen mellan effektivt utbyte i det gränslösa å ena sidan, och människomöten i det kompromisslöst noggranna å andra sidan.
Känner du dig stundom vanmäktig? Vill du stundom bara fly? Absolut. Så måste det vara. Och vansinnet och vanmakten går hand i hand. Men samtidigt finns pliktkänslan där och återför dig, gång på gång, till korsets väg. Till vägen genom korsets mörker in i korsets ljus. Lod och våg. Lod men våg. Lod fastän våg. Lod trots våg. Det är smärtan i den paradoxen som, när den accepteras som paradox, alstrar det ljus som är korsets ljus.
Den accepterade smärtans ljus.
Den smärtan blir inte alltid mindre smärtsam för att den accepteras. Det händer, men är inget att räkna med. Men den blir ändå välkommen som ett sätt att orientera sig i en annars mörk och hotfull värld. Det är korsets ljus. Ty vad är lod om inte oppositionen mellan höjderna och djupen i ens egen själ, lod! Och oppositionen mellan inspirationens inre och medmänsklighetens yttre portar, den är våg.
Lod må vara smärtsamt men inte som våg, inte för dig. Att hitta och aktivera den inre autopiloten som automatiskt lägger sig på rätt nivå, som automatiskt söker och finner den relevanta våglängden i det mellanmänskliga, mellan själ och själ, det är att axla ett ok. Ett ok är i våg. Ett ok är det som bär. Ok är bärkraft. Och denna kraft är bejakat lidande, som därmed förvandlats till lätthet. Du hör till de korsbärarinnor som vet att okets tyngd inte är okets, utan den börda man medelst oket kan bära. Oket i sig är inte tungt. Och utan oket hade du inte kunnat bära en bråkdel av det du bär.
Så vad är det du bär? Låt oss se.
Att bära sitt kors är för dig att, liksom Trollflöjtens Tamino, gå genom eld och vatten; den röda, uppåtriktade triangeln betecknar eldens element och den gröna vattnets element
Sydnoden lyfter och nordnoden tynger, och allt bär upp djupens Gjallarbro, den guldkulvert genom djupens fasor som går mellan det effektiva utbytet med inspirationens värld, DC, och det vassa stinget i de mellanmänskliga interaktionernas värld (bild).
Himlarandens ok mellan renhetens smärta och dödsrikets transcendens
Du har här hjälp av din kommunikativa koncentration, som från gränslandets eget tecken Fiskarna, det mest mogna tecknet, genom vedermödor och försakelser tar sig genom eld och vatten bara för att landa i smärtans Kiron som vaktar porten till oss andra – vaktar och upplyser.
Du utstrålar därför något som gör att man skärper sig. I offentliga sammanhang är du avspänt korrekt, rutinerat formell och minutiöst grundlig. Du väcker respekt. Stundom fruktan. Då går du den södra vägen, den genom höjderna och elden. I privata sammanhang går du snarare djupets nordanväg genom svarta vatten och dödens närhet.
Samtidigt är det i dessa, så att säga privata sammanhang, som du har din ödesväg, markerad av nordnoden i konjunktion med dödens härskare Pluto i det fördoldas tecken, Skorpionen.
Kommer du att falla i strid? Själv fälla?
Det man kan påverka kan man inte förutsäga.
Det man kan förutsäga kan man inte påverka.
Den svaga men snabba sextilen mellan konjunktionen Pluto/Nordnoden och konjunktionen Neptunus/Uranus gör en stor skillnad. Vilken?
Du kan blixtsnabbt byta synsätt. Det är som att kunna koppla ett nytt grepp i en brottningsmatch innan motståndaren hinner förstå vad som händer. Det är kanske tveksamt om du därmed får själva verkligheten på rygg, men du står dig i förhandlingar.
Du har potential som en skicklig förhandlare. Du signalerar att du inte kommer att ge dig men samtidigt att segern inte är viktig för dig. Att du inte räds förlusten. Ett sorts dödsförakt. Det är svårt att vinna över någon som inte räds döden, eller som inte har sina rädslor på de vanliga, förutsägbara ställena. De flesta är t ex rädda att förlora sin karriär eller sin födkrok. Du är visserligen rädd om ditt anseende, din image, men inte att förlora ditt liv eller ens ditt jobb. Att “leva i fattigdom”, som ideal, föresvävade dig redan som barn.
Kvadraturen mellan vision och realisation – Jupiter och Mars – är lika svårgripbar som utmanande men håller dig på tå, eftersom båda är viktiga för dig. Risken är att du söker både lösningar och flykt från problemen genom att ta onödiga risker. Liksom för att finta bort det som står i vägen genom att helt enkelt köra ifrån det, med två hjul i kurvorna. Ett chicken race mot demonerna. Och där har du känslan att du kommer att vinna varje gång. Eftersom döden inte skrämmer dig, iallafall inte hittills.
Med Saturnus nyss tillryggalagda återkomst kan detta ändras.
Sol och Luna
Och nu åter till kvadraturen mellan sol och måne. De två mest påfallande himlakropparna, sol och måne, är för det nakna ögat lika stora. När månen är full. Det är den egentligen aldrig. Den är strikt talat alltid i avtagande eller i tilltagande. Men dess inflytande är desto starkare, inte minst för kvinnor i fertil ålder och det oavsett om deras fertilitetscykel samstämmer med månfaserna. Månen är jordens samvete. Den speglar in och modifierar dagsljus in i nattens mörka värld precis som samvetet, stundom, åskådliggör det som lever i vårt mörker. Men oavsett fas är månen en källa till känsla och hälsa. Solen är i det stora hela som det i själen som är solo, all-ena, som ett självklart nav. Äkta hjärtlighet strålar sitt ljus och sin värme därifrån. Hjärtlighet och jagkraft. I dig är solen och månen på kant med varandra. Detta är rätt allvarligt. Inte nödvändigtvis dåligt, tvärtom, men allvarligt. Eftersom det kan innebära ständiga inre konflikter och därur följande mellanmänskliga svårigheter. Å andra sidan är det just svårigheter av denna art som låter sig förädlas. Svårmod kan adlas till djupsinne och argsint skamsenhet till samvete. Men månfaserna gör resonansen rörlig och är jagkraften inte riktigt på banan så uppstår lätt en viss lynnighet. Det solartade i dig måste hela tiden ha koll på hur det månartade rör sig. Är det tilltagande? Avtagande? Full belysning eller kanske helsvart?
Solen är 13 grader in i Vattumannens tecken och en liten bit in i det hus som bär prägel av Lejonet. Månen däremot är 5 grader in i Skorpionens tecken och mitt i det hus som bär prägel av Tvillingarna. Båda dessa hus är under horisonten men Tvillingarnas hus är öster om brandväggen MC/IC och Lejonets hus är i den mer inommänskliga västra kvadranten.
Detta läge präglar spänningen mellan sol och måne i din karaktär och ger dig ett speciellt verktyg för dess förädling. Tvillingarna låter dig jämföra och Skorpionen låter dig penetrera ytan, det förefallande, och loda det egentliga, i de underliggande djupen. Du är alltså övervägande betjänt av denna kvadratur även om den givetvis även innebär ett stundom mödosamt arbete med att hålla balansen. Ju äldre du blir desto mer kommer du att identifiera dig med solen, med det hjärtliga, det centrerade och varma (Venus kommer att spela in) och kvadraturen med månen i Skorpionen kommer att få karaktär av en klangbotten som fördjupar känslan för det som är djupt. Din persona kommer att bli mer genomsläpplig; svidande Kiron i noggranna Jungfrun kommer inte längre att vara det du primärt identifierar dig med när du interagerar med andra.
Man, 70
” … Det är kanske inte så konstigt att du överger musiken för att bli miljöaktivist. Även om ditt nytänkande i moraliska balansfrågor även riskerar att innehålla spår av illusion. Uranus är sådan. Den gör oss blinda för ytan och låter oss gissa vad som finns i djupen bakom ytan. Ibland blir det rätt, ibland inte.
Och eftersom Uranus i Vågen ligger under ditt medvetandes horisont är det inte så konstigt att du har dålig koll på processen. Det vore omöjligt att ha koll där. Och Uranus är dessutom osynlig, även själiskt sett, var den än befinner sig.
Vad gjorde du med din talang för utbyte under denna tid? Troligen initierade du samtal om gränsöverskridande frågor. Gärna på ett poetiskt sätt. På astrologiska: Merkurius hade precis gått in i Väduren från Fiskarna och den stod i en trigon med Neptunus. Alltså samtidigt som du har en kraftfull konjunktion mellan den visionära och den exekutiva kraften i samhällsfrågornas tecken. När din grundmerkurius just har lämnat den moraliska balansens tecken och gått in i hemligheternas tecken. Men är kvar i balansens arena, alltså Hus 7.
Det finns mer. Men det här är nog talande för hela den första nodkonjunktionen.
Hur resonerar nodkonjunktionen 1973 med din grundkaraktär från 1954? Det finns ett par, tre betydelsefulla aspekter här. Den ena är sextilen mellan 1973 års Neptunus i Skytten och 1954 års sol i Vågen. Neptunus i Skytten: poetiska mål. Solen i Vågen: Den mikaeliska riddaren. Sankt Göran i kamp mot Draken. Allt i ljusan dag, högt på himlavalvet.
Mer fördolt: Grundkaraktärens Pluto i Lejonet i trigon med nodkonjunktionens väl dolda sol i Väduren. Solen i Väduren vill initiera, leda initiativ in i det verkliga livet, där de kan göra en positiv skillnad. Pluto i Lejonet är villig och kapabel att förstöra storstilat, men även att se nuet från dess slut och inte bara från dess början, alltså intuitivt, och agera ur det.
Värre är det, kanske, med kvadraturen mellan 1954 års täta ♃☌♅ i ♋︎ och 1973 års ☉☌♀. Solen i konjunktion med Venus vill ju att allting skall vara vackert. Och grundkaraktärens Jupiter konjunkt Uranus menar att allting måste vara nytt och alternativt. Och de två är, då i gryningen den 18 april 1973, i konflikt med varandra. Det kan vara en kreativ konflikt, men det är en konflikt.
Denna ☉☌♀ är också i opposition till 1954 års sinne för utbyte och dess känsla för dolda känslor, alltså Merkurius och Neptunus. Det måste ha varit en ganska dynamisk tid i ditt liv. Även om oppositioner ofta är en tillgång som sporrar.
Slutligen har 1954 års måne en motsvarande kvadratur till 1973 års Jupiter, som är precis vid gränssnittet mellan dig och andra. Du framstår nog som ganska visionär, men får jobba med detta om det skall gå ihop med dina känslor.
Vidare kan det noteras att 1973 års Kiron, den läkande smärtan, står i initiativets tecken, Väduren, vilket säkert gav dig ett större djup än vanligt.
Denna dubbla karta som helhet ger en bild av den intuition av ditt karmiska ärende som du hade som 18-åring.
2. 1991
Hur såg inspirationen av detta ärende ut när du var 37, den 22 november 1991?
Vid din “andra månknut”, alltså den andra gången noderna var i konjunktion, hade du just fyllt 37. Uranus är en enda grad från nordnoden och Neptunus är tre grader på andra sidan. Din karmiska riktningsvisare, ödets spjutspets, är alltså flankerad av de illusionskrossande illusionisterna Uranus och Neptunus, och det i ambitionens tecken, Stenbocken, på initiativets arena, Hus 1.
Samtidigt: Sextil till Pluto på MC, i Skorpionen. Stark intuition och stark förmåga att döda (alltså även processer, relationer, samtal eller initiativ) vilket innebär dold makt. Man är lyhörd gentemot den som går med en laddad pistol, även om han inte skjuter med den. Trigon Pluto – sydnoden. En brygga mellan noderna, via Pluto på MC i Skorpionen. Karismatisk ledare? Rentav präst?
Relationen mellan den inspirativa kartan 1991 och födelsekartan 1954 är sådan att den aktuella (1991) Venus är på kant med din (1954) Mars. Kvinnoproblem?
Fler aspekter mellan -54 och -91: Din födelses Pluto är på kant (kvadratur) med aktuella Mars. Kan bli lite knepigt att hantera humöret, man tar i för hårt, höjer rösten i fel situationer, våldet ligger närmare än vanligt. Samtidigt en trigon mellan aktuella Mars samt solen och födelsens Jupiter-Uranuskonjunktion i Kräftan. Genomskådar illusioner men riskerar att ersätta dem med andra, nu med pondus och exekutiv kraft. Man kan ju också träffa rätt, rent inspirativt.
Var det så? Minns du? Du kanske skulle skriva om den här tiden. 18,5 liksom 37 är ofta tider av omvärderingar och förändringar, för att justera livet till ärendet. Alltså det karmiska ärendet. Kallelsen, om man känner någon. Jag läser gärna.
1991 års måne ställer sig i harmonisk trigon med din sol, vilket kan ge dig en känsla av att trots allt vara på rätt väg. Trots allt: Strama Saturnus har ställt sig ganska nära kontaktytan till det mellanmänskliga och är på kant med ditt sinne för utbyte, Merkurius, och med månen, vilket tvingar dig att tveka lite innan du uttrycker dig. Tveka innan, inte nödvändigtvis tvivla på. Även om Pluto har smugit sig upp bakom Venus. Laddat! Intuition, dold makt, laddad pistol.
Sedan finns det detaljer här som kan tyda på en kritisk tid. Kiron med sin helande smärta har precis passerat dödens port, det vill säga, gått ner i väster. Dödens närhet kan ha gjort sig påmind på ett plågsamt sätt, samtidigt som läkekrafter kan ha aktiverats. Under tiden smyger sig, som sagt, aktuella Pluto, med sin laddade pistol, på din Venus. Och Venus styr njurarna. Dessa två faktorer kan, mot bakgrund av helheten, peka på ett angrepp mot njurarnas hälsa.
Saturnus kvadratur Merkurius handlar om att det skaver mellan tukt och utbyte och det behöver inte bara vara utbyte av ord och tankar, det kan röra sig om handfasta saker som njurar, eller hälsa. Saturnus menar ofta att saker man trodde man behövde är onödiga och står i vägen för något viktigare.
Blev du visare av smärtan?
Det är troligt. Den makrokosmiska himmel som råder över din mikrokosmiska vid andra nodåterkomsten innehåller Mystikerns rektangel. Det är en rundgång mellan fyra punkter. Långsidorna är trigoner, kortsidorna är sextiler och allt aktiveras av ett kryss av två oppositioner.
3. 2010
Låt oss slutligen titta på den tredje nodåterkomsten. Den inträffade den 27 augusti 2010, alltså någon månad innan du fyllde 54. 56 är åtta sjutal, och den tid en brahmin får lämna det världsliga livet och ägna sig åt vården av det andliga livet på heltid. “Bli munk” eller “bli guru” eller “bli eremit”. Präst?
En shemitah, eller en sjuårsperiod, är den tid det tar för Uranus att röra sig 30 grader. Varje gång man fyller en shemitah nytänker man alltså på exakt samma sätt som för sju år sedan men i ett nytt tecken. Och det i sig vänder ett blad i livets bok. Efter åtta sådana vändningar anses man ha fullbordat sina världsliga familjeplikter och kan få ett nytt fokus. Barnbarnen kommer, barnen tar över.
Men ett par år innan dess är du alltså 54. Detta sammanfaller alltså även med den tredje nodkonjunktionen; med livets tredje justering till det andliga ärendet.
Det som var intuition vid 18 och återkom som inspiration vid 37 är imagination vid 54. Man triangulerar mot de två föregående konjunktionerna och får syn.
Den 27 augusti 2010 vid halv tio på kvällen inföll den exakta konjunktionen.
Mars och Venus är då bara ett par grader från varandra på himlavalvet och försvagar din egen Mars genom en kvadratur. Samtidigt har du en setil mellan din Venus och Merkurius, som lagt sig precis på din vertex, Vx, alltså på den punkt där öde manifesteras. Jag brukar bortse från denna punkt i mina analyser men här är den så påtaglig. Sinnet för utbyte kommer till din ödespunkt, Vx, och skapar där en sextil med din Venus, njurarnas planet, och en trigon med din Mars, motståndskraften, vars energi är nedsatt av kvadraturen till Mars-Venuskonjunktionen på den aktuella himlen. Kan låta som en njurtransplantation.
På kartan över din situation den 27 augusti 2010 ser man tydligt hur det är bäddat för en njurtransplantation. Som sagt: Din Venus, i blått, får en blixtsnabb signal av aktuelle Merkurius, i rött, som samtidigt ger din Mars en harmonisk signal, men din Mars är försvagad av sin kvadratur till aktuelle Mars, som är i konjunktion med aktuella Venus.
Hur ser inramningen ut?
Den aktuella månen är i opposition till din sol. Som just passerats av Saturnus, vilket kan säga ditt inre jag att något måste bort. Att det kommer att smärta. Budskapet kommer när känslans intelligens, månen, står i motsats till det i dig – det som är solo, solen – som får budskapet.
Uranus gör en trigon med din Uranus, som är på din Jupiter. Din idé om nytänkande, som är visionär, krossas av – nytänkande. Illusoriskt eller inte?
Aktuelle Pluto smyger fram till en sextil med din måne, som ställs i sextil till aktuella solen. Alltså: Känslans intelligens, månen, blir medveten om döden, Pluto, memento mori, och denna känsla bekräftas av den inre jagupplevelsen, solen. Men aktuelle Pluto ger även en sextil kontakt med ditt sinne för utbyte, merkantile Merkurius, vilket innebär transformativ kommunikation.
Minns du samtalen du hade då under hösten 2010? Hade de extra egg? Skärpa? Djup? Och inte bara samtal, utan över huvud taget utbyten!
Med Jupiter i konjunktion med Uranus har du alltid haft en stark fantasikraft. Vad luttrar fantasin till imagination? Smärta, skam och lidande; kapitulation inför obekväma sanningar, vilka tvingar en att se saker annorlunda. Uranus är nu, augusti -91, i trigon till din egen Uranus. Den förstärks. Fler illusioner krossas och frågan är vad som kommer istället: nya illusioner eller imagination, bilder av sanningen. Det beror på hur fri från begär din fantasikraft nu är.
Du allena vet vad detta betyder i just ditt fall. Vad det betydde den gången, då på hösten -91, när du var nyss fyllda 54. Tredje månknuten, alltså den tredje gången månens noder ställde sig i konjunktion med födelsehoroskopets noder, innebär en imagination, en drömvision, en korrektiv bild av ditt ärende. Som låter dig veta vad det väsentliga är. Och vad du skall släppa. Skala bort. Även om det blöder lite. Bilden av en livsgärning kan framträda i röken och askan.
Det är en storslagen bild. I någon mening har ditt liv, när du som 54-åring såg tillbaka på det, varit ganska storslaget. Du träder snart in i din munkfas. Som kristen är den fullt förenlig med ett världsligt liv, men den är likväl en munks liv, ett liv i bön och kontemplation, om än mer under än i tiden. Ständig bön, i paulinsk mening, blir ett tema. Att bedja under tiden; att leva bedjande. Livet som bön. Ett par års förberedelse för 1993 kan behöva börja med en rivstart.
På hösten -91 är det alltså en enda liten grad mellan Uranus och din nordnod. Och ynka fyra grader till Neptunus. Du både ser och känner det som möter dig bakifrån. Uranus låter dig se, Neptunus låter dig känna, den dolda sidan av tankar som kommer och känslor som kommer dig till mötes. I form av människor och händelser. Uranus blottar tankens dolda sida; ger sig ett sinne för paradoxer och tvingar dig, under hot om förvirring, att utveckla imagination. Neptunus gör samma sak med känslolivet. Du blir känslomässigt förvirrad eller du utvecklar inspiration. Det gör man genom vånda, förtvivlan och bön.
Det som kommer dig till mötes under denna tid – kanske bara den kvällen, kanske under hela perioden – i form av tankar, stämningar och känslor kommer att visa sin dolda sida för dig. Baktankarna. Motkänslorna. Det dystra offrets triumf. Den ivrige sangvinikerns tristess. Fredspredikantens vrede. Allt det där.
Märker du det? Kan du reflektera över det? Inte helt otänkbart. Det sker under öppen himmel, i strävsamhetens tecken och på samhällsfrågornas arena, med en lätt anstrykning av gränsöverskridande eftersom den poetiska känslan precis har överskridit gränsen till transcendensens arena, dvs Neptunus har hunnit någon grad in i Hus 12:
Nu var detta nästan 14 år sedan. Två shemitahs. Och det är inte så alldeles långt kvar till din fjärde nodkonjunktion, den 17 mars 2029.
Men du har i och med det redan givna en slaga, för att slå agnarna från vetet innanför tröskeln till din inre loge, i hopp om att förändringens vind skall fläkta bort agnarna och lämna vetet kvar. Det blir… grist for the mill.
4. 2029?
För nu uppstår en fråga som änglar fruktar att beträda. Eller hur? Jag har hittills avstått från djupare analyser av nodåterkomster och jag har helt avstått från att försöka smyga blicken in i framtiden. Den är ett fritt fält.
Men egentligen är den fri i förhållande till rådande, givna omständigheter.
Vilka är då omständigheterna vid din fjärde nodretur?
Säg till om något av det här, efter en tid av besinning, skulle verka oklart.
Säg även till om vi skall titta närmare på 2029.
Under tiden: Njut, vörda, beundra och tacka. Livet är en gåva.
Med varma hälsningar, Alexander
Lämna ett svar