Fadervårkursen

Av Valentin Tomberg, Amsterdam ca 1937
Kursen pågick i ett slutet sällskap under ett års tid, detta är enbart själva inledningen

Inledning: Bönens andliga djup

Den bön vi kallar Fader Vår är icke blott en samling ord att uttala i andakt; den är en helig nyckel, vilken öppnar porten till det gudomliga medvetandet. För den som med innerlig hängivenhet mediterar över dess rader, blir den en väg till själens uppstigning, en bro mellan det jordiska och det himmelska. Varje rad i denna bön bär en kosmisk innebörd, och varje ord är en ton i den stora harmoni som genomströmmar världens andliga ordning. Vi skall nu betrakta dess rader och söka deras djupare mening, såsom de uppenbaras genom andevetenskapens ljus.

Fader vår, som är i himlarna

När vi uttala orden ”Fader vår, som är i himlarna”, kalla vi på den högsta andliga verkligheten, den fadersprincip som genomtränger de sju himmelska sfärerna. Detta är icke blott en anropning till en yttre gudom; det är en inbjudan till själens inre att höja sig över det jordiska och erfara det gudomliga. Fadern, som är i himlarna, är den källa från vilken allt liv strömmar, och genom att vända vårt medvetande till honom, träda vi in i en gemenskap med det eviga. Men för att detta skall bli verklighet, måste människan låta sitt jag, sitt ego, tystna, så att det gudomliga ljuset kan lysa genom henne.

Denna rad motsvarar den högsta delen av människans väsen – det som i andevetenskapen kallas Andemänniskan, den som står i förbindelse med de högsta sfärerna. Genom att meditera över dessa ord, uppväcka vi en längtan att förena oss med detta högre väsen, att låta det gudomliga verka genom oss. Sålunda blir bönen icke blott en bön, utan en handling av andlig omvandling, en väg till själens förädling.

Helgat varde ditt namn

Orden ”Helgat varde ditt namn” är en uppmaning till människan att vörda det gudomliga såsom heligt, att i sitt hjärta och sin själ skapa ett rum där Guds namn kan klinga rent och oförfalskat. Men vad är Guds namn? Det är icke blott ett ord eller en benämning; det är själva essensen av det gudomliga, den kraft som genomtränger allt skapat och som i Kristus uppenbarar sig såsom kärlekens och vishetens ljus. Att helga Guds namn innebär att låta denna kraft leva i oss, att låta vårt eget väsen bli ett tempel för det gudomliga.

I denna meditation över bönens andra rad förbinda vi oss med Kristus, som är den som bringar Guds namn till jorden. Genom honom blir vi medvetna om den andliga världens närvaro, och genom att helga hans namn, helga vi ock oss själva. Detta är en handling av rening, en förberedelse för att mottaga de krafter som skall leda oss vidare på den andliga vägen.

Ske din vilja, så i himmelen som på jorden

Med orden ”Ske din vilja, så i himmelen som på jorden” träda vi in i en djupare dimension av bönen, där människans vilja kallas att harmonisera sig med den gudomliga viljan. Detta är icke en passiv underkastelse, utan en aktiv strävan att låta det himmelska verka genom det jordiska. I andevetenskapen betrakta vi detta såsom en omvandling av själens krafter, där den lägre viljan upphöjes till en högre enhet med den kosmiska ordningen.

Här möta vi ock Kristus som den medlande kraft, som visar vägen till denna harmoni. Genom att meditera över dessa ord, lära vi oss att övervinna vårt eget jag och låta Guds vilja bli vår vilja. Det är en process av inre kamp och förädling, vilken förbereder själen för dess uppstigning till de eteriska och astrala rikena.

Vårt dagliga bröd giv oss idag

När vi bedja ”Vårt dagliga bröd giv oss idag”, tala vi icke blott om det fysiska brödet, utan ock om det andliga näring som upprätthåller vår eterkropp och själ. Detta dagliga bröd är den livskraft som strömmar från det gudomliga och som människan behöver för att leva i harmoni med kosmos. I denna rad finna vi en uppmaning att erkänna vår beroendeställning av det gudomliga och att mottaga dess gåvor med tacksamhet.

Meditationen över dessa ord leder oss till en djupare förståelse av livets cykliska natur och den eteriska världens inverkan på vår dagliga tillvaro. Genom att bedja om detta bröd, öppna vi våra sinnen för de krafter som närma sig från de högre sfärerna, så att vi må bli fyllda av den andliga näring som krävs för vår utveckling.

Och förlåt oss våra skulder, såsom ock vi förlåta dem oss skyldiga äro

Orden ”Och förlåt oss våra skulder, såsom ock vi förlåta dem oss skyldiga äro” kalla på en rening av själens moraliska väsen. Förlåtelse är icke blott en yttre handling, utan en inre process, där vi frigöra oss från bördan av hat och vrede. Genom att förlåta andra, förbereda vi ock oss själva att mottaga Guds förlåtelse, vilket är en nödvändig förutsättning för att själen skall kunna stiga upp till de högre riken.

I denna meditation möta vi Kristus som den som bär världens synder och visar oss vägen till försoning. Genom att meditera över dessa ord, lära vi oss att omvandla våra skulder till en källa av andlig styrka, så att vi må stå i enhet med den gudomliga kärleken.

Och inled oss icke in i frestelse, utan fräls oss ifrån ondo

Med orden ”Och inled oss icke in i frestelse, utan fräls oss ifrån ondo” bedja vi om beskydd mot de krafter som locka oss bort från det gudomliga ljuset. Frestelsen är icke blott en yttre prövning, utan ock en inre kamp mot de lägre instinkter som bor i människans astralkropp. Genom att ropa om frälsning, vända vi oss till Kristus, som är den segrande kraft över allt ont.

Meditationen över denna rad lär oss att erkänna vår svaghet och att söka styrka i det gudomliga. Det är en uppmaning att ständigt vaka över vårt inre, så att vi må undvika de mörka vägar som leda bort från den andliga vägen.

Ty riket är ditt och makten och härligheten i evighet. Amen

De avslutande orden ”Ty riket är ditt och makten och härligheten i evighet. Amen” är en hyllning till den gudomliga ordning som genomtränger allt. Riket, makten och härligheten tillhöra icke människan, utan den eviga Fadern, och genom dessa ord erkänna vi vår underkastelse under denna kosmiska lag. Amen är icke blott ett avslut, utan en bekräftelse av vår tro och en överlåtelse av vår vilja till det gudomliga.

I denna sista meditation förena vi oss med hela skapelsen i dess lovsång till Gud, och genom att uttala Amen förankra vi bönens krafter i vårt inre. Detta blir således slutet på en resa, men ock början på en ständig förnyelse av vår andliga strävan.