Den judiska esoterikens levande tradition, kabbalan, har en hel filosofi kring femtalet. Världsalltet, enligt denna femtalsfilosofi, utgörs av fem i och genom varandra verkande och varande världar, eller dimensioner. Dessa fem kallas assiah, yetzirah, beriah, atzilut och adam kadmon.
Assiah är den rent fysiska världen,
yetzirah är den själiska världen,
beriah är principernas värld,
atzilut är ren ande;
adam kadmon är själva urkällan till allt.
Själen kan närma sig en förståelse av Skaparen genom att förstå Skapelsen ur dessa fem perspektiv. Alla är sanna även om de är helt olika. Och alla kan de ses i ha’or. Ha’or, den mänskliga strålkraften, elden i den luttrade mästarens själ, är själva mediet i vilket dessa fem världar syns. Och när de syns, då återstrålar de något av detta ha’or var och ett på sitt sätt, och detta upplyser fem aspekter av människans själ. Mikrokosmos och makrokosmos motsvarar varandra och själen är liksom världsalltet också femfaldig, enligt denna femtalsfilosofi. Det var alltså inte den ökände jakobinen Adam Weishaupt, med sin beryktade Illuminatiorden, som uppfann det sinnrika system han kallade Fünfwissenschaft; det är uråldrig, judisk vishet.
De fem motsvarande aspekterna av själen kallas nefesh, rûach, neshama, yechida och chaya. Den första och den sista aspekten, nefesh och chaya, utgör själens gränssnitt till den fysiska respektive den andliga världen; det är de tre mellanliggande aspekterna, rûach, neshama och yechida som utgör det egentliga, inommänskliga själslivet. Vi skall nu som hastigast kasta en glimt av ha’or på dem en i taget, fastän de liksom världsalltets fem dimensioner verkar i och genom varandra och egentligen både var för sig och tillsammans förtjänar ett eget kapitel. Det finns emellertid redan en rik litteratur i ämnet för den hågade.
Nefesh motsvarar närmast vad vi hittills har kallat eterkroppen, det vitala, organiserande och minnesbärande energifält som låter impulser från viljan flöda in i kroppen och bli liv, spänning, rörelse och handling. Människan har nefesh gemensamt med alla andra levande organismer och man säger att hela jorden också har en nefesh. När det står i Moseboken att Skaparen blåste liv i Adam, så var det nefesh som blåstes.
Rûach är den sfär av förnimmelse och sinnesrörelse vi vanligen kallar själ, lynne eller kanske humör; sätet för våra spontana och oreflekterade sinnesrörelser som oftast har med rent fysiska tillstånd att göra. Solen skiner och man blir munter, regnet öser och man blir lågmäld. Man är mätt och glad, hungrig och kitslig. Man sitter framför en sprakande brasa och myser, man går i blåsten och är bister. Man fnissar till, man suckar tungt, man gäspar slött, man fnyser argt, man flämtar ängsligt, man pustar ut… Rûach är det i oss som är som vind, som blåser lite som den vill. Man hör hur den susar men vet egentligen inte var den kommer ifrån eller vart den är på väg, för att parafrasera det nikodemiska samtalet i Matteusevangeliet, vari rûach är pneuma, pust, fläkt, luft, vind, eftersom evangeliet skrevs på grekiska.
Neshama är det besinnande, praktiska förnuftet. Som kan stå emot rûach och dess spontana impulser medelst ett högre perspektiv. Jag kan exempelvis glädja mig åt regnet eftersom jag förstår att det är bra för markens grödor, fastän jag spontant skulle föredra solsken. Jag kan njuta av att hugga ved om sommaren för att jag förstår hur den kommer att värma mig och de mina om vintern. Jag kan gladeligen försaka och utstå vedermödor för ett högre mål. Jag kan bejaka och välkomna rûach genom att sätta en djup, skarp köl av neshama på min inre segelbåt och kryssa i vinden. Neshama skapar impulskontroll och gör det möjligt att planera, strukturera och organisera livet i en gemenskap.Chaya är vad vi kallar hågen, vårt högre medvetande, som kan reflektera kring medvetandet självt, som kan fundera kring dess upphov och potential, som kan söka en högre mening med vårt öde, vårt lidande och vår envisa strävan att förstå oss själva, varandra och meningen med livet. Chaya kan ha intuitioner från en gudomlig sfär och skilja intuitioner från både instinkter och önsketankar. Det kan inte neshama och därav kommer mången förveckling när människor dryftar de högre tingen. Exempelvis är den här boken skriven ömsom ur neshama och ömsom ur chaya och det gäller för läsaren att få en känsla för perspektivskiftena. I normala fall är detta inte speciellt svårt, speciellt inte i levande samtal.
Yechida, slutligen, är den mikrokosmiska, mänskliga motsvarigheten till adam kadmon. Det är vårt ursprungliga gudsmedvetande och den i varje människa slumrande föreningslänken till de högre sfärerna. För yechida behövs inga finurliga argument, inga kloka resonemang, inga moraliska överväganden. För yechida är den gudomliga närvaron själva grunden och livsluften. Ur yechida framspringer alla ursprungliga insikter och all äkta kärlek.”