Kategori: Uncategorized

Andevärldens tröskel. Rudolf Steiner 1913 Erfara sig själen i sin astrala kropp och hava tankeväsendena till sin omgivning, så vet hon sig vara utanför den fysiska kroppen liksom utanför den eteriska kroppen. Hon erfara då även, huru hennes tänkande, känsla och vilja tillhöra ett begränsat område av världen, medan hon efter sitt ursprungliga väsende kunde…

I en föregående betraktelse har ett mån- och soltillstånd, vilka föregick jordens vara, antytts. Allenast inom månens vara uppstå för det skådande medvetandet ännu intryck, som erinra om jordelivets intryck. Men sådana intryck kunna icke längre vinnas, då den skådande blicken vändes tillbaka till jordens fjärran soltillstånd. Detta soltillstånd uppenbarar sig redan helt och hållet…

Då det skådande medvetandet vaknar upp i den elementariska världen, finner det där väsenden, vilka inom densamma kunna utveckla ett liv, som människan allenast förvärvar inom sinnevärlden. Dessa väsenden erfara sitt jag – sitt själv – icke såsom människan gör det i sinnevärlden; de genomtränga detta själv mycket mer än människan med sin vilja; de…

Då själen med översinnligt medvetande träder in i den översinnliga världen, lär hon känna sig själv i denna på ett sätt, varav hon i sinnevärlden icke kan hava någon föreställning. Hon finner, att hon genom sin förvandlingsförmåga lär känna väsenden, som med henne hava en större eller mindre grad av släktskap; men hon blir ock…

För insikten om förhållandet mellan de olika världarna kommer i betraktande, att en kraft, som i en värld måste utöva en verksamhet i enlighet med världsordningens mening, kan rikta sig mot denna världsordning, om den kommer till utveckling i en annan värld. Så är det för människans väsenhet nödvändigt, att i hennes eteriska kropp de…

Då den mänskliga själen medvetet träder in i den elementariska världen, ser hon sig nödsakad att ändra många föreställningar, som hon vunnit inom sinnevärlden. Förstärker själen sina krafter därefter, bliver hon ock kapabel till denna förändring. Allenast om hon drager sig tillbaka från att förvärva denna förstärkning, kan hon gripas av känslan att vid inträdet…

Med sitt upplevande i sinnevärlden står människan utanför den andliga världen, i vilken, i enlighet med de föregående betraktelserna, hennes väsenhet har sitt ursprung. Vilken del detta upplevande har i den mänskliga väsenheten, inser man, då man beaktar, att det översinnliga medvetandet, som träder in i de översinnliga världarna, behöver en förstärkning av just de…

Människan bär i sig en själslig väsenskärna, som tillhör en andlig värld. Denna själsliga väsenskärna är människans bestående väsen, som i upprepade jordeliv lever ut sig så, att hon i ett jordeliv inom det vanliga medvetandet bildar sig till en gentemot detta medvetande självständigt väsende, vilket efter människans fysiska död upplever sig i en rent…

En annan art av andliga väsenden, vilka, sedda från andeområdet, i sinnevärlden (även i den elementariska världen) observeras såsom verksamma på sin antagna skådeplats, äro de, som vilja befria den kännande själen fullkomligt från sinnevärlden; de vilja så att säga förandliga henne. Livet i sinnevärlden tillhör världsordningen. Då den mänskliga själen lever i sinnevärlden, genomgår…

Erkännandet av att något råder i själslivet, som för själens medvetande är en yttervärld likt den i vanligt språkbruk så kallade yttervärlden, är särskilt svårt för själen. Hon gör motstånd – omedvetet – däremot, emedan hon tror att hennes eget väsen hotas genom detta förhållande. Hon vänder instinktivt den andliga blicken bort från detta förhållande.…