Här följer ett antal små detaljer ur autentiska analyser:
Till man, född 1981:
”Men din poetiska blick kan inte förklaras av månen allena. Utan resonansen med Neptunus vore denna blick visserligen estetiskt sensibel, men utan det stänk av edge, svärta och skruv som skapar djup och mening, och inte bara julklappsrim och pastisch. Det beror på att Neptunus framkallar känslan av paradox. I ditt fall är Neptunus i spänningsfältet mellan syftets himmel – målmedvetna Skyttens tecken – och resursmedvetna Oxens grund, Hus 2. Där, mellan syftets himmel och resursernas grund, har du alltså en för ögat osynlig intelligens som på sätt och vis obstruerar din känsla – men på ett harmoniskt sätt, eftersom den står ungefär 120° från både sol och måne. Den säger: ja, det är skruvat, men det är okay. Det är vackrare när det är lite fult också.
Det är djupens luriga gud Neptunus. Den vill oss inte väl. Men vi kan hantera dess illvilja och förvandla den till känslans förmåga att låta sig inspireras.”
Neptunus – djupens gäckande väsen, som visar oss alla känslors dolda baksida. Baksidan på sorg är glädje. All sorg döljer glädje. All glädje döljer sorg. Vrede döljer frid, och frid vrede. Ett nederlag döljer sig i varje seger, och omvänt. Förlustens inre rikedom. Rikedomens ekande tomhet. Den förmörkande belysningen och det upplysande mörkret. Känslovärldens dolda hemlighet blottas av Neptunus. Vårt svar är den poetiska blicken. Inspirationen.
” Hela din generation har Neptunus i Skytten, så du är inte unik i din nebulösa idealism (och dess cyniska skugga), men i just ditt fall är resonansen till ditt känsloliv och ditt inre jag extra stark, genom den där liksidiga triangeln (som kallas stortrigon på astrologiska). Den både ger dig flyt och gör dig sårbar. Det blir svårt att leva upp till så höga ideal och så stora visioner som de du hemsöks av och innerst inne drömmer om. Något säger att det inte är omöjligt, men livet själv visar att det sällan går, så det ligger nära till hands att vilja fly bort i rus och drömmerier, distraktioner och maniska arbetsinsatser. Du kan inspireras på ett bra sätt av att hjälpa, lindra nöd, trösta, leva dig in. I och med att Neptunus även har en positiv resonans med MC kommer du inte riktigt undan detta med att ta hand om behövande på ett eller annat sätt. Empati är en superpower du kanske räds, eftersom man tenderar att bli utnyttjad. Och det smärtar. Det har smärtat. Och det kommer att smärta.
Men omsorg och omtanke är samtidigt din väg till frihet. … ”
_____________________________________________________
” … Andra ser den inte. Du ser den inte heller, för det rör sig om en för ögat osynlig himlakropp, en liten komet som upptäcktes först 1977 men vars verkan i själen snabbt blev ganska klar. Den heter Kiron. Dess position markerar den existentiella grundsmärtan, det blödande såret som aldrig läker, men vars blod läker andra sår. Alla har Kiron, men alla har inte Kiron på samma ställe som du. Du har Kiron i Oxen, som är det praktiska och systematiska tecknet, den himmel som lyser upp resurser och materiell trygghet.
Det är där det skaver. Och svedan går inte över. Den skall inte heller gå över. Den skall bejakas. Till den grad att den inte längre utgör ett problem som kräver din uppmärksamhet. Då kan denna sveda synliggöra det som döljs i mörkret.
Ditt inre jag kommer att uppfatta detta ljus och se vad det synliggör.
Det tillkommer vare sig mig eller någon annan utifrån att berätta för dig vad som syns i det ljuset. Det skulle inte hjälpa och det kan vara fel ändå. Men. Det går att ge en hint om vad det rör sig om. Det rör sig om ditt sätt att förhålla dig till den värld från vilken inspirationer kommer. Kalla den andevärlden eller vad du vill. Den världen.
Hur kan man veta det? Jo för att Kiron, svidaren, befinner sig i sjunde huset, Vågens grund, och i Oxens tecken, som även täcker Västerrand. Västarrand är den delen av horisonten vi vänder oss till när vi beundrar en solnedgång. Den väcker vår vördnad. Västerrand, som kallas DC efter “descendent” är den ort som representerar tröskeln till den andra världen. Från vilka de så kallade döda inspirerar oss. Helgon, änglar, anhöriga, ja alla som viskar till oss i drömmar, aningar, glapp och mellanrum, de viskar från den ort i oss själva som motsvarar den västra horisonten ute i den stora världen.
På samma sätt är Österrand, AC, gränssnittet till den fysiska världen, andra fysiska människor, miljöer och händelser. Därifrån kommer saker in i vår värld. Men genom Västerrand går de ner i underjorden, dyker ner under ytan. För dig står denna tröskel i de praktiska resursernas jordnära tecken, Oxen, ♉︎. Upplyst av svidande Kiron, 
_______________________________________________
” … Det innebär att du har en blick för relation, ambition och politik. Du behöver inte träna upp den, det är något medfött. Ser du nya faktorer inom det politiska livet så kan du stämma av dessa mot solida, personliga erfarenheter som du bara har, utan att ha erövrat dem i detta liv. Du har dem med dig. Inte som minne, utan som sinne. Du har sinne för sånt. Det är inte dit du strävar. Det är därifrån du kommer.
Noderna står alltid i opposition, det brukar aldrig påpekas och skrivs inte ut på ett horoskop, men i ditt fall är noderna, precis som Mars och Uranus, även förbundna med bryggor. Två av dem. Den ena går via ljuva Venus och den andra går via lynniga Luna; månen. Vägen över Venus är den lätta vägen. Man frestas påpeka att det på kartan från sydnod till nordnod är den vänstra vägen. Vägen över Luna är den smala, den svåra vägen. Eftersom den består av kvadraturer, det vill säga 90°-vinklar.
Nu skall man inte förakta svåra vägar. Kvadraturen må kunna innebära motstånd, men motstånd ger muskulatur. Att gå över känsla och reflektion för att koppla sin karmiska forntid till sin dito framtid är i ditt fall inte alls lika lätt som att gå en mer … tja, venerisk väg. Båda fungerar. Men bara en av dem luttrar och stärker dig. Som Robert Plant sjöng i sin himlatrappa:
Yes, there are two paths you can go by, but in the long run
There’s still time to change the road you’re on
I verkligheten går du både den lunära och den veneriska vägen. Den veneriska har du lätt för. Och som med Skorpionen: Venus och allting veneriskt handlar inte bara om sex. Inte bara om fysisk intimitet. Inte ens bara om konst. Det veneriska handlar om allt som öppnar oss, såsom blomkalken öppnar sig för solens strålande ljus. Skönhet öppnar oss på det viset. Det veneriska handlar framför allt om skönhet, om fägring på alla plan, och fägring är, som vi vet, tillsammans med vishet och styrka, ett rent uttryck för Skaparen.
Både ditt sinne för skönhet och din känsla för sammanhang leder erfarenheter från tidigare liv till kraft för målet för din vandring längs med ödets vägar.
Men Mars alltså. Din maskulina dådkraft. Denna din inre krigare är på kant med både känslans lunära intelligens och med själva dödsängeln, eller rättare sagt med representanten för dödens väsen och rike, Hades – i astrologin känd vid sitt romerska namn, Pluto. Och det är samma visa där: Pluto och månen står i opposition, dock finns det en tystare men trögare väg förbi oppositionen, och det är via Mars. Kort sagt, är du villig att ta fajten så kan du framgångsrikt förena känsla med… ja, med vad? Med döden? På sätt och vis.
Låt mig förklara.
Medvetandet om döden gör oss mänskliga. Memento mori. Vi vet bortom alla tvivel att döden en dag knackar oss på axeln och viskar att nu, nu är det dags. Denna vetskap ger oss en uppfattning om vad tid är. Vilket i sin tur innebär att vi inte bara kan se tiden an, som det heter, utan även se nuet från en tänkt framtid. Exempelvis vår förestående dödsstund. Hur ser mitt liv ut från dödsbädden? Vad kommer jag att ångra? Vad kommer jag att skämmas för? Vad kommer jag till äventyrs att glädjas åt, finna tröst i och kanske rentav vara stolt över? Uppfyllda löften blive din tröst i döden, sägs det.
Men om vi för ett ögonblick nu bortser från det tänkta innehållet i denna dramatiska scen, och ser till den moraliska dynamiken som sådan, vad är det då vi ser? Jo, vi ser att vi kan ha ett sinne för det kommande. Inte nu instinkter. Människan har extremt svaga instinkter jämfört med djuren. Det är en av de saker som skiljer människa från djur och gör oss till ett rike i sig. Ett kulturrike. Men där instinkterna skulle ha suttit om de var fler och större, och där de eventuellt en gång i tiden har suttit, där finns det nu utrymme för ett rent mänskligt sinne – som alltid kan bli bättre och som måste bli bättre och som kommer att bli bättre hos de människor som förblir i själ och hjärta mänskliga – och det är intuitionen. Sinnet för det kommande. Sinnet för inte bara det kommande, utan kanske i än högre grad för de kommande. Alltså inte bara för trisslotter, trafikstockningar och olyckshändelser, utan för människomöten. Inte bara för kommande ting och tider, utan för kommande väsen. De kommande. De som söker oss från det vi kallar framtiden. Ett sådant praktfullt och praktiskt sinne kan vi utveckla i respons till det Pluto ger oss, nämligen känslan av att allt skiter sig i slutänden. Allt dör. Inte bara vänner, utan även vänskaper. Inte bara samtal, utan även samförstånd. Fä dör, fränder dör, ett vet jag som aldrig dör: dom över död man, som Oden säger i Havamal.
Denna gnagande sanning triggar oss att utveckla intuition.
Men det finns såklart mer med Pluto som är värt att beakta. Hela böcker skrivs om Pluto, så här skrapar vi knappt på ytan, och nämner bara sådant som har beröring med just din karaktär. … ”
__________________________________________________
Om man, född 1970
Solen, Neptunus och Ascendenten
Tittar vi lite närmare på solen så ser vi den i och för sig osynliga isjätten Neptunus, en ktonisk havsgud, tätt inpå. Denna konjunktion, mellan solen och Neptunus, är talande för en viktig aspekt av NN:s karaktär, nämligen hans nästan hudlösa överkänslighet. Att han är lite tjock beror på att han har behövt bygga sig en sköld mot andra människors känslor. Han tar in dem innan han vet ordet av och han har svårt att sätta fingret på hur det går till, eftersom denna konjunktion trots sin närhet till AC, skötet i österrand varur allt ljus föds, är strax under ytan.
Den nya dagen gryr men Sol med sin havsgud lurar under ytan än
Solen är solo. Därav dess namn. Den är enastående och visar var man har sin jagkänsla. Även med sitt inre jag står var man allena. Men i NN:s fall smyger den känslostörande Neptunus precis bakom solen och skruvar upp volymen på allt som känns hos alla som känner. Dessutom skapar den osäkerhet. Neptunus säger oss, viskande, att varje känsla även vittnar om sin motsats. Precis som varje färg inom sig bär sin komplementfärg som en lysande efterbild — och världssjälens känsloregister uttrycker sig som det vi kallar färger — så bär varje känsla inom sig sin komplementkänsla. Det döljer sig frid i vreden. Det döljer sig glädje i sorgen. Det döljer sig stolthet i skammen och vemod i ivern. Och omvänt. Om sådant viskar Neptunus. Det är förvirrande men låter sig förädlas.
Då kloknar man till.
Komplementfärger att kännande kontemplera
Och Neptunus gör oss medvetna om detta, vilket både ställer till det för oss och låter oss bli en smula klokare, rentav mer förstående. NN är förstående, det är ett framträdande drag. Han tror säkert att det beror på de många svåra upplevelser han har genomlidit men det är medfött. Egentligen är det tvärtom. Detta medfödda drag har lockat fram de svåra situationerna. Resultatet är hursomhelst att NN framstår som en känslig man. Dock icke som en vek man. Det beror på solens läge strax under österrand, AC, i det så kallade första huset, som bär prägel av Väduren med sin initiativkraft. Utan att mena det kan NN lätt överväldiga folk han möter. Hans aura tar plats. Då kan andra bli lite osäkra på vad de känner, men känna mer, och då kan NN med sin starka medkänsla gå in i dessa känslor. Det är en komplicerad process och kan lätt leda till mellanmänskliga förvecklingar men i sin genom vedermödor och försakelser förädlade form kan han bli en mästerlig själasörjare. … ”
_________________________________________________
Om Carl XIII, ur trilogin Kultpersoner, Bok III
” … Mellan AC och MC har Carl en hel rad intelligenser, märkbara för både honom själv och hans omvärld. Precis öster om MC, i ett osynlighetsmoln, har vi Kiron och därmed källan till den Weltschmerz Carl förknippade med sitt kall. Vi återkommer till detta tema senare.
Kiron är inte bara genom sin närhet till MC i förbindelse med Carls kallelse, utan dessutom med själva jagkänslan, solen, som i sin tur har samma närhet till kommunikationens intelligens Merkurius, även känd som Hermes, gudabudet.
Det är en ganska dominerande kedja och den befinner sig i Vågens balanserande, avvägande tecken: ♎︎ och i ambitiösa Hus 10.
I sin plågade nit att väga in alla relevanta faktorer i ett beslut kunde vågen Carl framstå som velig och obeslutsam, vankelmodig och detta utnyttjades ofta av hans rivaler och de som ville ta sig fram på hans bekostnad. Det i sig kunde göra den vänskaplige Carl tillbakadragen och misstänksam.
Och denna egenskap förstärktes av nästa planet, Saturnus, som befann sig i den miljö som utgörs av Skorpionens tecken. När en planet befinner sig mitt i denna kvadrant, i hus 11, har den en speciellt stark verkan på mellanmänskliga möten. Skorpionen är inträngande, hemlighetsfull, känslosam och fullt kapabel till hämnd och intriger. Saturnus är stram, sträng, effektiv, kylig och kan ofta framstå som en smula svårmodig.
Bindande löften, hemligheter och dolda agendor var därför Carls livsluft, något som stod i ganska skarp kontrast till hans soliga, kvicktänkta och verbala läggning. Han vördade vänskapens väsen som något gudomligt.
I den meningen var Carl en dubbelnatur och kunde lätt ha blivit en riktig lurifax. Det var personlig moral, social status och höga ideal som gjorde att Carl inte valde att bli en svindlare och bedragare. Vi kommer att se hur detta är förankrat i hans himmel. Han kunde nog kännas som en skum och svåråtkomlig typ, någon man inte riktigt visste var man har. Men samma komplicerade drag gjorde honom väl ägnad åt statsmannaskap och diplomati. Det svåråtkomliga och hemlighetsfulla kunde genom axlad, existentiell smärta (Kirons konjunktion med både solen och MC) förädlas till en stark personlig integritet.
Carl var en självklar diplomat, en lågmäld ledare. På sätt och vis gjorde dessa medfödda egenskaper att han var närmast predestinerad att betyda mycket för frimureriet.
Pluto
Dessutom tillkommer ytterligare en faktor, även om han inte kände till den själv. Ingen på den tiden gjorde det. Han skulle dock säkerligen ha nickat igenkännande om någon berättade att det finns en ännu inte upptäckt, för ögat osynlig planet som en gång skulle benämnas efter dödsrikets gud, Hades, eller Pluto, och som ligger och lurar precis under österrand, precis under AC. Den östra horisonten är själva kontaktytan mellan omvärlden och Carls värld och det är precis där Pluto lurar.
Plutos placering kastar ljus över vissa markanta kvaliteter i Carls karriär och karaktär, som på den tiden måste ha framstått som obegripliga och ganska skrämmande. Det kan Pluto på AC fortfarande göra, speciellt i Skorpionen, men med dagens astrologi kan vi åtminstone sätta fingret på vad det är frågan om.
Pluto i Skorpionen just under Österrand ger Carl precis de egenskaper han behöver för att få en blick för maktens dolda strukturer, för dess till synes disparata och betydelselösa beståndsdelar. Det kan gälla allt från statsmakt och hovets intriger till vanlig hederlig uppfinningsrikedom; hur man konstruerar fiffiga och praktiska verktyg av saker man råkar ha i närheten.
Verktyg är makt. Både begreppsliga, verbala, sociala och fysiska verktyg, ända till vapen, som pistoler, stiletter och för den delen arsenik. Eller bedrägliga kontrakt, nesliga förbindelser och hemliga avtal. Eller psykologiska mekanismer. Och för den delen astrologi.
Carl hade en blick för allt sådant, vare sig han missbrukade denna blick eller inte, men det blotta faktum att han hade lättare än sin omvärld att förstå sig på maktens mekanismer gav honom en air av farlig karisma och därmed både fler fiender och fler fans än han var helt bekväm med.
Ty både fiender och fans är förbannelser för en som, liksom Carl, faktiskt vördar vänskap och gemensam dyrkan av det som är heligt och upphöjt. Även det heliga och upphöjda är ju något man kan ha ett speciellt sinne för. Och detta sinne, sinnet för det heliga, är inget annat än en förädlad variant av samma sinne som på ett lägre plan är sinnet för hur man skapar finurliga redskap av spridda ting, ja, för dold makt. Pluto i Skorpionen på AC är helt enkelt sinnet för det fördolda.
Det var Carl som lät Reuterholm skapa landets första riktigt effektiva nätverk av hemliga informatörer och agenter, ett svenskt Stasi, eller kanske rentav Gestapo, som effektivt höll reda på och vid behov likviderade konspiratörer. Efter mordet på Gustav III tog man inga risker även om man höll en relativt lågmäld profil.
Reuterholm var en innerlig mystiker och själsfrände till Carl men de var samtidigt båda iskalla och blixtsnabba när det gällde att diskret eliminera förrädare och samtidigt framstå som fredliga och närmast folkliga. Carl var känd för att benåda busar och stackare och på så sätt få folkets kärlek. Ingen hovman vågade förstås protestera mot det.
Hades på Österrand, dvs Pluto på AC, skapar otrygghet hos andra även när den kosmiska fonden inte är Skorpionens hemlighetsfulla tecken. Detta är förstås en belastning på ett personligt, mellanmänskligt plan, men en tillgång för en maktmänniska och politiker, eftersom man inte behöver utöva eller ens demonstrera makt för att få det inflytande saken kräver. Kort sagt, folk blir rädda och gör som man vill bara man ger dem en blick. Inte alltid förstås, men ofta nog.
Någon “kruka bland lejon” var han inte, men han styrde utan yttre åthävor. Det behövdes inget buller. Vilka visste till exempel att han i egenskap av frimurare avstyrde det planerade tvåfrontsangrepp som skulle dela Sverige mellan Danmark och Ryssland? Danmarks norra gräns hade gått vid Norrköping, resten hade varit ryskt om hertig Carl inte hade agerat i det fördolda och fått sin smorde och krönte danske ordensbroder att avstå från kuppen. Med Pluto på AC kan man lyckas med sådant. Man kommer inte att agera förhastat.
Oftast behöver man inte agera alls, det räcker med en tanke och en blick åt rätt håll, just för att man egentligen inte drar sig för någonting om det skulle vara nödvändigt för ett högre syfte. Och ett högre syfte är oftast närvarande hos den med Pluto på AC.
En annan sak som brukar vara närvarande, och av samma skäl, är farliga fiender. Carl visste det, och misstänkte kanske de flesta men kanske inte den farligaste av dem alla. Eftersom hon stod honom allra närmast och kunde alla hans svagheter, alla hans knep och alla hans hemligheter. Han kan ha blundat för det. … ”
Trigon Österrand Neptunus
” … Carl kunde lätt uppfattas som en smula paranoid och överdrivet misstänksam mot de som ville honom väl. Och det blev inte bättre med åren. Psykologiskt kan man förstå det när man beaktar tidsandan och alla intriger i maktens boningar, som ju var slottet han växte upp i, med sin elaka och favoriserade storebror, sin bortskämda lillebror och sin kallsinniga mor, som öppet hånade honom. Fader konungen var en tröst, när det blev för mycket hemma i slottet drog han och Carl ut och seglade. Men det var avgörande för den unge Carl att utveckla strategier för att bevara självkänsla och värdighet. Med en annan himmelsk grund, och i synnerhet utan den då okända Neptunus starka relation till Österrand, hade han utvecklat andra strategier för att hantera det sociala livet.
Så som Uranus gör vanliga tankar otänkbara, så att man utvecklar nytänkande, så gör Neptunus vanliga känslor, alltså normala och naturliga känslomässiga reaktioner, okännbara, så att man utvecklar vad man kan kalla nykännande, alltså alternativa känslomässiga reaktioner.
Neptunus trigon till AC, där Pluto dessutom lurade, kunde därför göra Carl öppen för människor som normala människor aldrig hade öppnat sig för. Man kan, förenklat, kalla det naivitet. Men egentligen är det något annat, det där med nykännande. Det är, i Carls fall, mer av ett kreativt högriskbeteende.
Trigonerna mellan Neptunus i Kräftan och AC resp. Pluto i Skorpionen
Hur kunde då detta nykännande se ut i praktiken? Man möter en lömsk typ? Lita på honom så blir han nog pålitlig! En lurig brud? Lita på henne så blir hon nog ärlig! Tillitens magi är helig som en vit ko i Bombay. Neptunus, inte minst i åttonde huset, kan finna äkta lycka i bedrövelsen, genuin sinnesfrid i raseriet, rent vemod i glädjen och dold sorg i segern. Och med trigonen till AC, även i andras bedrövelse, raseri, glädje och seger.
Neptunus är som springaren i schack, den enda pjäsen som kan hoppa över hinder. På så sätt kan man verkligen komma under ytan på både vänner och fiender. Men man kände inte till Neptunus på Carls tid, så detta närmast klärvoajanta högrisktagande var oförklarligt, utom som en sorts välsignelse eller kanske förbannelse. Ty förbannelse blir denna egenskap med åren om man inte utvecklar ovanliga försiktighetsåtgärder. Vilka Saturnus i Skorpionen förstärker. Därav det lätt paranoida draget.
Behovet av tillgång till en annan värld, en rent andlig värld utan svek och sammansvärjningar, förstärks. Porten till denna inspirationernas värld är Västerrand, DC, och den ligger för Carls vidkommande i Oxens praktiska tecken. Därför denna för oss så exotiska rituella magi med sina andebesvärjelser, skyddscirklar, pentagram, altare, rökelse, dolkar, särkar, böner, sigill, amuletter, heliga tysthetslöften och formler komponerade efter konstens alla regler. För Carl var detta inte en fråga om estetik eller dramaturgi, utan en rent praktisk sak. Tröskeln till den andra världen måste gestaltas med precision och värdighet, ända in i det fysiska, annars kan något gå på tok. Lika mystisk som Carl var i det sociala livet, med Österrand i Skorpionen, lika praktisk var han i det andliga livet, med Västerrand i Oxen.
____________________________________________________
Ur analys till man född 1954:
” … Sist i Vågens himmel har du djupens gud, Neptunus ♆. Osynlig svävar den där, långt utanför de av Saturnus fastlagda gränserna för vad som är sant, rätt, gott och rimligt. Det är något laglöst och orimligt med Neptunus. Varje känsla får genom honom en lätt aura av sin komplementfärg. Han viskar att det finns orättvisa i det rättvisa. Det finns karma som gör det orättvisa rättvist. Det finns glädje i sorg, frid i vrede, befrielse i skam och triumf i nederlag – och omvänt.
Denne djupens neptuniske gud är så nära din intelligens, ditt sinne för utbyte, att den färgar in hela ditt tänkesätt. Det finns alltid en alternativ förklaring. Det finns alltid ett annat synsätt. Ett djupare, mer paradoxalt synsätt, i känslan. En stark förmåga till inlevelse i de mest olika elevers förutsättningar att ta till sig din undervisning kan bli följden av denna placering av Neptunus.
Alldeles öster om trolska Neptunus, precis över gränsen till den skorpioniska himmelen men fortfarande över Vågens grund, finns din intelligens; ditt sinne för utbyte, Merkurius. Intellektuellt, emotionellt, energimässigt, monetärt och praktiskt utbyte får, för dig, sin prägel här, mellan Vågens och Skorpionens himlar.
Närheten till Vågen gör dig angelägen om att utbytet skall vara rättvist – Fair Trade – och närheten till Skorpionen gör dig angelägen om att utbytet skall få med sig de aspekter som även berör en fördold dimension. När man köper en bostad så finns det en hel juridik kring något som kallas dolda fel; fel som inte har upptäckts vid besiktningen och som därför inte har påverkat priset, men borde ha gjort det. Merkurius i Skorpionen gör dig uppmärksam på dolda fel, inte bara vid husköp utan även vid köp av resonemang och förklaringar (som t ex denna).
Genom att Merkurius är i Hus 7, Vågens grund, dras du till intelligens och diskuterar gärna teoretiska problem, men du ger dig inte gärna förrän du har gått till botten med en fråga. Finns det ett dolt fel i ett resonemang så kommer du nog att hitta det. Merkurius omedelbara närhet till osynliga Neptunus ger denna förmåga en närmast psykedelisk dimension, så du är ingen torr felfinnarjurist; du är öppen för det rimliga i olika, mer poetiska och personliga sätt att närma sig en kunskapsfråga. … ”
” … Jupiter ger vision och sinne för möjligheter, och att ha Jupiter under Kräftans himmel ger ofta en känsla för trygghet och omsorg. Man ser möjligheter och behov att vårda och ta hand om nära och kära, samt att själv bli omhändertagen. Samtidigt har du Uranus på i stort sett samma vinkel, vilket innebär att du lätt kan föreställa dig (sant eller inte) att du tas om hand av högre makter även när du är ensam. Med andra ord, ditt sinne för intimitet är starkt förbundet med ditt behov av frihet, och behov av att ge utrymme för andras frihet. Du kan ibland föreställa dig frihet för andra även där de själva inte ser någon, bara ödslighet och ensamhet. De kan känna sig övergivna när du bara menar att ge dem utrymme att vara fria i. Men som sagt: Detta vet du genom retrospektion och livserfarenhet, du ser det knappast genom ren introspektion.
Samma sak gäller den förmåga till långsiktigt arbete som kommer av att Jupiter befinner sig över Jungfruns grund, alltså Hus 6. Det gör det lätt för dig att föreställa dig mål och belöningar som ligger längre fram i tiden. Du kan spara pengar. Samtidigt som Uranus är med och ser till att du kan arbeta väldigt självständigt. Förmodligen helst själv; du vill ha ryggen fri även om du nog hittar relativt smidiga sätt att samarbeta med andra när det behövs.
Jupiter ser verkligen möjligheterna. Uranus är annorlunda. Uranus gör oss blinda för den illusion av nödvändighet vi annars alla är fångade i. Varvid vi är fria att föreställa oss något verkligare i de kollektiva illusionernas ställe. Ibland går det, och vi föreställer oss något som verkligen finns, eller kan komma att finnas. Ibland går det inte alls och vi blir offer för mer personliga vanföreställningar. Paranoida eller romantiska fantasier, grundlösa konspirationsteorier och sekteristiska läror är alla följden av Uranus närvaro. Tur, pengar och klara visioner är följden av Jupiter. Du har båda på samma ställe. Visionär eller stolle, det beror på andra faktorer. Här är de:
” … Troligen är du en ganska kreativ visionär och man undrar om du inte skulle kunna ha blivit målare, arkitekt eller skulptör. Men med solen så tydligt i Vågens hus och himmel så tror jag att du alltid har haft en känsla av att vilja moraliskt legitimera dina förehavanden – med andra ord är du en ganska typisk unik idealist. Du är vacker och balanserad, för att inte säga symmetrisk, och vill leva i en vacker, balanserad relation och verka för en vacker, balanserad värld. Gärna symmetrisk, åtminstone i moralisk mening.
Samtidigt är det något i din känsla av ett inre jag som finner det en smula ansträngande att vårda kontakten bakåt, till barndomen, tiden med mamma och kanske även ett karmiskt förflutet. Allt sådant är något du troligen har känt ett behov av att frigöra dig från, mer än något att vila i. Det beror på att din sol står 90° – rät vinkel – från din sydnod. Det skrivs så: ☉▢☋ och markeras på det färdiga horoskopet av ett rött streck. … ”
Pluto provocerar oss att bli medvetna om döden. Om att allting har ett slut. Pluto står rätt nära Västerrand, DC, som är öppningen till inspirationernas värld. Som du ser det så är alltså döden väktaren vid tröskeln till den andliga dimensionen. Det är en rätt rimlig tanke. Och den gör dig rätt skarp. Du vågar säga som det är, även om det gör andra människor obekväma och även om det gör dig impopulär. Och även om de perspektiv du uttrycker är ganska extrema, eller uttrycken är drastiska. Eftersom Pluto och Västerrand båda står under Lejonets himmel så tenderar dina radikala perspektiv att göra intryck, kanske mer än du tänkt dig och kanske mer när du var yngre. Man mognar. Och i ditt fall dämpas radikaliteten en smula av att ditt inre jag känner sig hemma i balanserade, harmoniska, egalitära tankar. …”
“ … Eftersom nordnoden är under samma himmel som både Mars och Kiron så tar du troligen för givet att strävan innebär både kamp och smärta, men det som gör dig effektiv nog att inte lida allt för mycket av det där med kamp och smärta är att din nordnod har en svag men mycket snabb resonans med effektivitetens intelligens, alltså med den tuktande Saturnus. Tukt är att skära bort det överflödiga, även om det svider i stunden. Sådant gör du innan du ens har problematiserat saken, så snabbt går det. Resonansen mellan Saturnus och nordnoden är 60°, en sextil. Man kan kanske kalla den en gåva från Loke. Den kan kosta, på sikt, men hjälper oss att nå våra mål utan utdragna förhandlingar med samvete, svärmor och trafikregler. ☊✱♄ – nordnod sextil Saturnus.
Men även Mars har denna amoraliska – och amorösa – resonans med den veneriska intelligensens väsen. Om du någonsin har trott dig vara Guds gåva till kvinnorna så har du kanske inte haft helt fel. Även om sextiler kostar. I det fördolda. Med ditt sinne för det fördolda så torde du veta detta. Dina intima relationer tenderar att ha en doft av karma. Smärta och karma.
Ett problem med att strida och segra är för dig att segerns sötma alltid har en bismak. Den är besk som sackarin. Det är förstås Neptunus som, med merkurial effektivitet, viskar något i örat på dig varje gång du är på väg att fullborda en erövring. Neptunus är nämligen på kant med din Mars. De står i 90° till varandra. En kvadratur. Och Merkurius är på kant med Kiron.
Rent moraliskt är detta tur. Du hade kunnat bli ganska svår annars, med den veneriska snabbkopplingen till din maskulinitet. Neptunus ger dig ångest när du vill ljuga för dig själv om vad som är på gång. Lite som ett extra samvete. Och Kirons existentiella smärta får talförmåga genom Merkurius. Det är inte så trevligt att lyssna på den, och den tvingar sig på, men den har alltid viktiga saker att säga, smärtan. Eller när smärtan är övervunnen: ljuset. Du kan artikulera även besvärande saker som du ser i det ljuset. Det är ett heimdallsljus; något som åskådliggör livsrummet. … “
Lämna ett svar