sep 17, 2025 av Alexander Kieding
Solen går genom Vågen
Tid: 21 september – 20 oktober.
Dygd: Belåtenhet. Nåd: Jämnmod.
– Fått din lön?
– Jag är nöjd.
Jungfruns efterklang i alla människor är välgörande, tillnyktrande och ger skärpa — men kan förutom det, och just därför, även lämna en tendens till missnöje med sakernas tillstånd.
Detta underliggande missnöje är som rost. Det kan fräta sig in i själ och känsla och skada omdömet, vilket kan strypa de näringstillflöden i form av skönhet och gemyt som människosjälen har, och behöver ha, för att hålla sig levande och i utveckling — själens dagliga bröd.
Följden av en sådan själens näringsbrist blir, åtminstone på sikt, en själens anorexi, vilken leder till en kronisk, underliggande känsla av missnöje med livet självt, med medmänniskorna och med den egna personen.
Vågen är dessutom som en lins för balansförhållanden i den sociala och moraliska sfären, man får ett slipat sinne för orättvisor, missförhållanden och nöd.
Lösningen, visar historien, är inte alltid att vara upprorisk och agitera.
Det finns definitivt en strid, en kamp, ett heligt krig att utkämpa,
men med ena handen. I den handen har vi svärdet.
I den andra handen har vi vågen.
Med en del av vårt väsen är vi stridande, med en annan del är vi övervägande; vi bedömer, vi mäter och väger följder av ord och gärning. Egna såväl som andras ord och gärningar. Och vi använder detta övervägande till att agera uppbyggligt.
Vi väger och bedömer eftersom vi inte ser striden som ett självändamål; det är sämjan vi vill skapa ett rum för, det är fredens port vi vill befria.
Muren runt myternas heliga stad har tolv portar. Från tolv håll kan man alltså nalkas den helgedom som är visionärernas och drömmarnas heliga stad.
Tolv ödesgemenskaper, tolv stammar, tolv världsåskådningar eller ansatser till ett värdigt liv skall kunna mötas i tillbedjan där. Och denna tillbedjan är omöjlig så länge vi går och surar över vår lott i livet. Genom att utveckla dygden belåtenhet kan vi, på frågan om vi fått lön för mödan, om arbetet var värt besväret, kort och ärligt svara: Jag är nöjd.
Denna belåtenhet uttrycker sig som en inre tacksamhet.
Med tiden leder denna tacksamhet till att nådegåvan jämnmod kan hitta in i själens djup, där den kan lägga sig som en klangbotten av gudsfrid mot vilken även stridens fasor, livets skymfer och ödets hårda slag kan ge en resonans som leder till adekvata och självsäkra inre och yttre åtgärder, där man inte reagerar i affekt. Inte heller avvaktar ur feghet. Utan med full kraft agerar, både genom att arbeta, tänka, älska och strida i jämnmod.
Strida i jämnmod? Ja. Det är då sanningen segrar.
I kabbalistisk och kristen tradition betecknas detta väsen som en fråga: mi cha el?
Lämna ett svar