Solen går genom Skorpionen
Tid: 21 oktober – 20 november. Dygd: Tålamod. Nåd: Insikt.
Jämnmod är inte riktigt samma sak som tålamod. Har man uppnått en viss grad av belåtenhet och därmed undfått en del av gåvan jämnmod så kan ens naturliga koncentrationsförmåga påverkas negativt av jämnmodet och bli till en underliggande liknöjdhet. Människor som ägnar sig mycket åt meditation drabbas ibland av detta. Det är inte bra. Denna apati kan se precis likadan ut som jämnmod men är själlös. Själen lämnar helt enkelt sitt uttryck om den förtrycks, och söker sig till andra, mer drömska regioner. Man kan då förlora sitt naturliga intresse för världen, för människorna och de jordiska tingen. Tappa stinget, helt enkelt. Bli suddig i kanterna. Eller man utvecklar osunda intressen, exempelvis för skvaller och intriger, eller för meningslösa spekulationer, för slösurfande på nätet, för slötittande på netflixserier och liknande. Kort sagt, den naturliga koncentrationsförmågan glider undan och fokuserar själv på nya områden, vilket inte bara uttrycker sig som otillbörlig och ytlig nyfikenhet, utan även som en generell frustration; som en drift att distrahera sig med meningslösa, mindre nyttiga eller stundom rentav olämpliga sysselsättningar.
Detta är inte bara ett slöseri med tid, med den gåva som livet är, utan även en förspillan av intelligens och kunskapstörst. Gör man inget åt saken, eller får hjälp, kan detta resultera i en smygande depression av kronisk art. Man blir dämpad och avskärmad; man förlorar sin mentala skärpa och sin aptit på livet. Den kraft som väcker djupare frågor mattas av och det klara ljus som finns i upptäckter och aha-upplevelser når inte in i livet och man får ett grumligt intellekt. Man fördummas.
Då gäller det att inte ge upp. Att inte resignera. Visst skall man vara ödmjuk inför sin svaghet som människa — det är mänskligt att vara svag — men man skall minst lika mycket vara ödmjuk inför sin potential som människa. Och det är denna ödmjukhet som får en att ta tag på nytt; att inte ge sig, att envisas, vare sig det gäller de existentiella frågorna, frågor om historiska sammanhang, samhällets utveckling och liknande eller om det gäller frågor om hur det står till med nära och kära; med de mer omedelbara livssammanhang man står inne i — kort sagt, med de ting man inte utan vidare har inblick i, men som man innerst inne känner att man borde ha inblick i. Inblicken, de egna insikterna, förmörkas av ens otålighet lika mycket som av ens apati; av ens ointresse.
Men den som med tålamod utvecklar konsten att leva med frågor, med frågeställningar och ärlig undran, den ökar även sin intressekraft och sin förmåga att se in i olika områden av relevans till det egna livet och det egna ärendet. Man får insikt av relevans i proportion till sitt tålamod; till sitt mod att tåla.
Något annat vore egentligen illa. Att vara insiktsfull men okoncentrerad är farligt. Redan att vara insiktsfull kan vara förknippat med faror eftersom man lättare frestas ge oombedda råd och synpunkter, vilket kan ställa till det.
Om det handlar nästa månads dygd.
Lämna ett svar