Andevärldens tröskel

Förord, Alexander Kieding

I samband med livskriser, trafikolyckor, rustillstånd eller andra extraordinära upplevelser kan man ofta bli så omtumlad och förvirrad att man måste fråga sig om man har blivit galen. Har jag fått en psykos? Kommer det här att gå över? Kommer det att hemsöka mina drömmar? Kommer jag att kunna sova om nätterna? Skall jag glömma det märkliga, kanske skrämmande eller fascinerande, som jag nu har så nära till hands att det aldrig kommer vara längre än en tanke bort. Jag verkar varken kunna minnas det eller glömma det ordentligt. Det håller mig i ett liminalt tillstånd som ömsom är starkare, ömsom svagare, men som aldrig är helt borta. Samtidigt vet jag att psykiatrin definierar allt sånt här som psykisk sjukdom, som psykos, och gör allt för att medicinera bort upplevelsen.

Eftersom dess stundom starka lyckorus på ett ögonblick kan vändas till svartaste depression, panikångest och självmord. Man vet aldrig, det är bäst att försöka ta bort allt.

Ofta är det nog bäst. Sköra, bipolära människor är ofta en belastning både för sig själv och för sin omvärld. Dessutom kostar de ofta samhället pengar och får inte speciellt mycket gjort. Men vad är det som pockar på och går det att få ett ordnat förhållande till det? Går det att leva i två världar samtidigt?

Ja. Det går. Men bara om man är balanserad, diskret och sansad. Det finns saker man inte får tumma på. Man måste kunna sköta sina åtaganden. Sina mellanmänskliga förhållanden. Sin psykiska och fysiska hygien. Kort sagt, sitt liv.

Det hjälper att ha en ganska strikt rutin. Det hjälper att klä sig normalt. Det hjälper att inte med språk och beteende sticka ut, signalera att man är ovanlig. Kort sagt, det hjälper att ingå i den större gemenskapen, där människor är lagom.

Gör man det, och har överskottskrafter, då kan följande femton betraktelser vara av stor nytta. Om man vill integrera sina mer ovanliga eller svårbegripliga inre upplevelser i sitt vanliga medvetande och på så sätt få ett ordnat förhållande till de andliga världarna. Det går knappast att överbetona vikten av en normal framtoning för den som har en rik och dramatisk inre värld. Hjärtlighet i det mellanmänskliga är en livlina, ett rättesnöre och en ariadnetråd ut ur Minotaurus mardrömslabyrint.

Följande texter är alltså ingen nödhjälp för den med panikångest och akut psykos. Det är snarare texter för den som har fallenhet för forskning i det fördolda. Kanske för att bättre kunna hjälpa andra, kanske för att bättre förstå sin värld, kanske för att rätt och slätt bli en helare människa, en klokare medmänniska, en mänskligare medarbetare i en yrkesverksamhet. Det finns många skäl. Även många goda skäl.

Den som ger sig i kast med dessa betraktelser kanske har bekantat sig med de åtta meditationerna i En väg till självkännedom, och är förtrogen med stilen. Om inte så är kan det vara en bra idé. Det är texter med tuggmotstånd. Det viktigaste är inte vad som står skrivet, det viktigaste är det som händer inom en när man läser, grunnar, läser om och bit för bit erövrar texten. Då händer det viktiga. Det är så texterna är skrivna. För att jobbas med. För att erövras. De stryker inte medhårs. De gör motstånd. De smickrar inte läsaren. Men de tar därefter läsaren i handen och vägleder det tänkande medvetandet in i landskap som kanske känns märkligt bekanta ibland. Och ibland lika märkligt obekanta.

Här är alltså den lilla boken Andevärldens tröskel, skriven av Dr Rudolf Steiner under året 1913, och här är hans inledning. Därefter kapitel efter kapitel.

Språket i översättning är gjort ur tidsandan och är inte moderniserat.

Inledande anmärkningar

I denna skrift ges i aforistisk form några skildringar av de delar av världen och det mänskliga väsendet som skådas då den andliga insikten överskrider den gräns, som skiljer sinnevärlden från andevärlden. Det är inte en systematisk framställning och det har inte eftersträvats någon fullständighet, utan det har i fri form gjorts försök att beskriva andliga upplevelser.

I detta avseende skall även denna skrift, såsom den föregående året utgivna En väg till självkännedom, komplettera och vidga mina andra skrifter. Dock har även här ett försök gjorts att göra framställningen så, att skriften kan läsas för sig själv, utan kännedom om de andra skrifterna.

Den som i sanning vill tränga in i andevetenskapens insikter, skall känna nödvändigheten att kunna betrakta livets andliga område från ständigt nya sidor. Det är ju allenast naturligt, att varje sådan framställning bär på en viss ensidighet. Detta måste så mycket mer inträffa vid skildringar av det andliga området än vid skildringar av sinnevärlden. Därför kan den som i sanning menar allvar med andlig insikt nöja sig med en en gång antagen framställning. Jag vill med skrifter såsom denna, tjäna den som på det antydda sättet menar allvar med sitt sökande efter insikt i den andliga världen. Därför försöker jag alltigenom återgiva andliga fakta, som jag i mina skrifter skildrat från vissa synvinklar, från andra synvinklar. Sådana framställningar komplettera varandra såsom bildupptagningar av en person eller ett förlopp, som gjorts från olika punkter.

Vid varje sådan skildring, som görs från en viss synvinkel, finnes tillfälle att uttala insikter, som icke framgå från en annan synvinkel. För den som själv söker utveckla sin skådargåva, bjuder även denna skrift anhalter för meditationsstoff. Detta skall man märka, om man söker dessa anhalter för att tillämpa dem på passande sätt i det själsliga livet.

München, i augusti 1913
Rudolf Steiner

Alexander Kieding

Karaktärsanalytiker

Inledande anmärkningar

Kommentarer

Lämna ett svar Avbryt svar