Citat och smakprov

Här följer ett antal små detaljer ur autentiska analyser:

Till man, född 1981:
”Men din poetiska blick kan inte förklaras av månen allena. Utan resonansen med Neptunus vore denna blick visserligen estetiskt sensibel, men utan det stänk av edge, svärta och skruv som skapar djup och mening, och inte bara julklappsrim och pastisch. Det beror på att Neptunus framkallar känslan av paradox. I ditt fall är Neptunus i spänningsfältet mellan syftets himmel – målmedvetna Skyttens tecken – och resursmedvetna Oxens grund, Hus 2. Där, mellan syftets himmel och resursernas grund, har du alltså en för ögat osynlig intelligens som på sätt och vis obstruerar din känsla – men på ett harmoniskt sätt, eftersom den står ungefär 120° från både sol och måne. Den säger: ja, det är skruvat, men det är okay. Det är vackrare när det är lite fult också.

Det är djupens luriga gud Neptunus. Den vill oss inte väl. Men vi kan hantera dess illvilja och förvandla den till känslans förmåga att låta sig inspireras.”

Neptunus – djupens gäckande väsen, som visar oss alla känslors dolda baksida. Baksidan på sorg är glädje. All sorg döljer glädje. All glädje döljer sorg. Vrede döljer frid, och frid vrede. Ett nederlag döljer sig i varje seger, och omvänt. Förlustens inre rikedom. Rikedomens ekande tomhet. Den förmörkande belysningen och det upplysande mörkret. Känslovärldens dolda hemlighet blottas av Neptunus. Vårt svar är den poetiska blicken. Inspirationen.

” Hela din generation har Neptunus i Skytten, så du är inte unik i din nebulösa idealism (och dess cyniska skugga), men i just ditt fall är resonansen till ditt känsloliv och ditt inre jag extra stark, genom den där liksidiga triangeln (som kallas stortrigon på astrologiska). Den både ger dig flyt och gör dig sårbar. Det blir svårt att leva upp till så höga ideal och så stora visioner som de du hemsöks av och innerst inne drömmer om. Något säger att det inte är omöjligt, men livet själv visar att det sällan går, så det ligger nära till hands att vilja fly bort i rus och drömmerier, distraktioner och maniska arbetsinsatser. Du kan inspireras på ett bra sätt av att hjälpa, lindra nöd, trösta, leva dig in. I och med att Neptunus även har en positiv resonans med MC kommer du inte riktigt undan detta med att ta hand om behövande på ett eller annat sätt. Empati är en superpower du kanske räds, eftersom man tenderar att bli utnyttjad. Och det smärtar. Det har smärtat. Och det kommer att smärta. 

Men omsorg och omtanke är samtidigt din väg till frihet. … ”

_____________________________________________________

” … Andra ser den inte. Du ser den inte heller, för det rör sig om en för ögat osynlig himlakropp, en liten komet som upptäcktes först 1977 men vars verkan i själen snabbt blev ganska klar. Den heter Kiron. Dess position markerar den existentiella grundsmärtan, det blödande såret som aldrig läker, men vars blod läker andra sår. Alla har Kiron, men alla har inte Kiron på samma ställe som du. Du har Kiron i Oxen, som är det praktiska och systematiska tecknet, den himmel som lyser upp resurser och materiell trygghet. 

Det är där det skaver. Och svedan går inte över. Den skall inte heller gå över. Den skall bejakas. Till den grad att den inte längre utgör ett problem som kräver din uppmärksamhet. Då kan denna sveda synliggöra det som döljs i mörkret. 

Ditt inre jag kommer att uppfatta detta ljus och se vad det synliggör.

Det tillkommer vare sig mig eller någon annan utifrån att berätta för dig vad som syns i det ljuset. Det skulle inte hjälpa och det kan vara fel ändå. Men. Det går att ge en hint om vad det rör sig om. Det rör sig om ditt sätt att förhålla dig till den värld från vilken inspirationer kommer. Kalla den andevärlden eller vad du vill. Den världen. 

Hur kan man veta det? Jo för att Kiron, svidaren, befinner sig i sjunde huset, Vågens grund, och i Oxens tecken, som även täcker Västerrand. Västarrand är den delen av horisonten vi vänder oss till när vi beundrar en solnedgång. Den väcker vår vördnad. Västerrand, som kallas DC efter “descendent” är den ort som representerar tröskeln till den andra världen. Från vilka de så kallade döda inspirerar oss. Helgon, änglar, anhöriga, ja alla som viskar till oss i drömmar, aningar, glapp och mellanrum, de viskar från den ort i oss själva som motsvarar den västra horisonten ute i den stora världen. 

På samma sätt är Österrand, AC, gränssnittet till den fysiska världen, andra fysiska människor, miljöer och händelser. Därifrån kommer saker in i vår värld. Men genom Västerrand går de ner i underjorden, dyker ner under ytan. För dig står denna tröskel i de praktiska resursernas jordnära tecken, Oxen, ♉︎. Upplyst av svidande Kiron, … ”

_______________________________________________

” … Det innebär att du har en blick för relation, ambition och politik. Du behöver inte träna upp den, det är något medfött. Ser du nya faktorer inom det politiska livet så kan du stämma av dessa mot solida, personliga erfarenheter som du bara har, utan att ha erövrat dem i detta liv. Du har dem med dig. Inte som minne, utan som sinne. Du har sinne för sånt. Det är inte dit du strävar. Det är därifrån du kommer. 

Noderna står alltid i opposition, det brukar aldrig påpekas och skrivs inte ut på ett horoskop, men i ditt fall är noderna, precis som Mars och Uranus, även förbundna med bryggor. Två av dem. Den ena går via ljuva Venus och den andra går via lynniga Luna; månen. Vägen över Venus är den lätta vägen. Man frestas påpeka att det på kartan från sydnod till nordnod är den vänstra vägen. Vägen över Luna är den smala, den svåra vägen. Eftersom den består av kvadraturer, det vill säga 90°-vinklar. 

Nu skall man inte förakta svåra vägar. Kvadraturen må kunna innebära motstånd, men motstånd ger muskulatur. Att gå över känsla och reflektion för att koppla sin karmiska forntid till sin dito framtid är i ditt fall inte alls lika lätt som att gå en mer … tja, venerisk väg. Båda fungerar. Men bara en av dem luttrar och stärker dig. Som Robert Plant sjöng i sin himlatrappa:

Yes, there are two paths you can go by, but in the long run
There’s still time to change the road you’re on

I verkligheten går du både den lunära och den veneriska vägen. Den veneriska har du lätt för. Och som med Skorpionen: Venus och allting veneriskt handlar inte bara om sex. Inte bara om fysisk intimitet. Inte ens bara om konst. Det veneriska handlar om allt som öppnar oss, såsom blomkalken öppnar sig för solens strålande ljus. Skönhet öppnar oss på det viset. Det veneriska handlar framför allt om skönhet, om fägring på alla plan, och fägring är, som vi vet, tillsammans med vishet och styrka, ett rent uttryck för Skaparen. 

Både ditt sinne för skönhet och din känsla för sammanhang leder erfarenheter från tidigare liv till kraft för målet för din vandring längs med ödets vägar. 

Men Mars alltså. Din maskulina dådkraft. Denna din inre krigare är på kant med både känslans lunära intelligens och med själva dödsängeln, eller rättare sagt med representanten för dödens väsen och rike, Hades – i astrologin känd vid sitt romerska namn, Pluto. Och det är samma visa där: Pluto och månen står i opposition, dock finns det en tystare men trögare väg förbi oppositionen, och det är via Mars. Kort sagt, är du villig att ta fajten så kan du framgångsrikt förena känsla med… ja, med vad? Med döden? På sätt och vis.

Låt mig förklara. 

Medvetandet om döden gör oss mänskliga. Memento mori. Vi vet bortom alla tvivel att döden en dag knackar oss på axeln och viskar att nu, nu är det dags. Denna vetskap ger oss en uppfattning om vad tid är. Vilket i sin tur innebär att vi inte bara kan se tiden an, som det heter, utan även se nuet från en tänkt framtid. Exempelvis vår förestående dödsstund. Hur ser mitt liv ut från dödsbädden? Vad kommer jag att ångra? Vad kommer jag att skämmas för? Vad kommer jag till äventyrs att glädjas åt, finna tröst i och kanske rentav vara stolt över? Uppfyllda löften blive din tröst i döden, sägs det. 

Men om vi för ett ögonblick nu bortser från det tänkta innehållet i denna dramatiska scen, och ser till den moraliska dynamiken som sådan, vad är det då vi ser? Jo, vi ser att vi kan ha ett sinne för det kommande. Inte nu instinkter. Människan har extremt svaga instinkter jämfört med djuren. Det är en av de saker som skiljer människa från djur och gör oss till ett rike i sig. Ett kulturrike. Men där instinkterna skulle ha suttit om de var fler och större, och där de eventuellt en gång i tiden har suttit, där finns det nu utrymme för ett rent mänskligt sinne – som alltid kan bli bättre och som måste bli bättre och som kommer att bli bättre hos de människor som förblir i själ och hjärta mänskliga – och det är intuitionen. Sinnet för det kommande. Sinnet för inte bara det kommande, utan kanske i än högre grad för de kommande. Alltså inte bara för trisslotter, trafikstockningar och olyckshändelser, utan för människomöten. Inte bara för kommande ting och tider, utan för kommande väsen. De kommande. De som söker oss från det vi kallar framtiden. Ett sådant praktfullt och praktiskt sinne kan vi utveckla i respons till det Pluto ger oss, nämligen känslan av att allt skiter sig i slutänden. Allt dör. Inte bara vänner, utan även vänskaper. Inte bara samtal, utan även samförstånd. Fä dör, fränder dör, ett vet jag som aldrig dör: dom över död man, som Oden säger i Havamal.

Denna gnagande sanning triggar oss att utveckla intuition. 

Men det finns såklart mer med Pluto som är värt att beakta. Hela böcker skrivs om Pluto, så här skrapar vi knappt på ytan, och nämner bara sådant som har beröring med just din karaktär. … ”

__________________________________________________

Om man, född 1970

Solen, Neptunus och Ascendenten
Tittar vi lite närmare på solen så ser vi den i och för sig osynliga isjätten Neptunus, en ktonisk havsgud, tätt inpå. Denna konjunktion, mellan solen och Neptunus, är talande för en viktig aspekt av NN:s karaktär, nämligen hans nästan hudlösa överkänslighet. Att han är lite tjock beror på att han har behövt bygga sig en sköld mot andra människors känslor. Han tar in dem innan han vet ordet av och han har svårt att sätta fingret på hur det går till, eftersom denna konjunktion trots sin närhet till AC, skötet i österrand varur allt ljus föds, är strax under ytan. 

Den nya dagen gryr men Sol med sin havsgud lurar under ytan än

Solen är solo. Därav dess namn. Den är enastående och visar var man har sin jagkänsla. Även med sitt inre jag står var man allena. Men i NN:s fall smyger den känslostörande Neptunus precis bakom solen och skruvar upp volymen på allt som känns hos alla som känner. Dessutom skapar den osäkerhet. Neptunus säger oss, viskande, att varje känsla även vittnar om sin motsats. Precis som varje färg inom sig bär sin komplementfärg som en lysande efterbild  —  och världssjälens känsloregister uttrycker sig som det vi kallar färger  —  så bär varje känsla inom sig sin komplementkänsla. Det döljer sig frid i vreden. Det döljer sig glädje i sorgen. Det döljer sig stolthet i skammen och vemod i ivern. Och omvänt. Om sådant viskar Neptunus. Det är förvirrande men låter sig förädlas. 

Då kloknar man till. 

Komplementfärger att kännande kontemplera

Och Neptunus gör oss medvetna om detta, vilket både ställer till det för oss och låter oss bli en smula klokare, rentav mer förstående. NN är förstående, det är ett framträdande drag. Han tror säkert att det beror på de många svåra upplevelser han har genomlidit men det är medfött. Egentligen är det tvärtom. Detta medfödda drag har lockat fram de svåra situationerna. Resultatet är hursomhelst att NN framstår som en känslig man. Dock icke som en vek man. Det beror på solens läge strax under österrand, AC, i det så kallade första huset, som bär prägel av Väduren med sin initiativkraft. Utan att mena det kan NN lätt överväldiga folk han möter. Hans aura tar plats. Då kan andra bli lite osäkra på vad de känner, men känna mer, och då kan NN med sin starka medkänsla gå in i dessa känslor. Det är en komplicerad process och kan lätt leda till mellanmänskliga förvecklingar men i sin genom vedermödor och försakelser förädlade form kan han bli en mästerlig själasörjare. … ”

_________________________________________________

Om Carl XIII, ur trilogin Kultpersoner, Bok III

” … Mellan AC och MC har Carl en hel rad intelligenser, märkbara för både honom själv och hans omvärld. Precis öster om MC, i ett osynlighetsmoln, har vi Kiron och därmed källan till den Weltschmerz Carl förknippade med sitt kall. Vi återkommer till detta tema senare. 

Kiron är inte bara genom sin närhet till MC i förbindelse med Carls kallelse, utan dessutom med själva jagkänslan, solen, som i sin tur har samma närhet till kommunikationens intelligens Merkurius, även känd som Hermes, gudabudet.

Det är en ganska dominerande kedja och den befinner sig i Vågens balanserande, avvägande tecken: ♎︎ och i ambitiösa Hus 10.

I sin plågade nit att väga in alla relevanta faktorer i ett beslut kunde vågen Carl framstå som velig och obeslutsam, vankelmodig och detta utnyttjades ofta av hans rivaler och de som ville ta sig fram på hans bekostnad. Det i sig kunde göra den vänskaplige Carl tillbakadragen och misstänksam. 

Och denna egenskap förstärktes av nästa planet, Saturnus, som befann sig i den miljö som utgörs av Skorpionens tecken. När en planet befinner sig mitt i denna kvadrant, i hus 11, har den en speciellt stark verkan på mellanmänskliga möten. Skorpionen är inträngande, hemlighetsfull, känslosam och fullt kapabel till hämnd och intriger. Saturnus är stram, sträng, effektiv, kylig och kan ofta framstå som en smula svårmodig. 

Bindande löften, hemligheter och dolda agendor var därför Carls livsluft, något som stod i ganska skarp kontrast till hans soliga, kvicktänkta och verbala läggning. Han vördade vänskapens väsen som något gudomligt.

I den meningen var Carl en dubbelnatur och kunde lätt ha blivit en riktig lurifax. Det var personlig moral, social status och höga ideal som gjorde att Carl inte valde att bli en svindlare och bedragare. Vi kommer att se hur detta är förankrat i hans himmel. Han kunde nog kännas som en skum och svåråtkomlig typ, någon man inte riktigt visste var man har. Men samma komplicerade drag gjorde honom väl ägnad åt statsmannaskap och diplomati. Det svåråtkomliga och hemlighetsfulla kunde genom axlad, existentiell smärta (Kirons konjunktion med både solen och MC) förädlas till en stark personlig integritet. 

Carl var en självklar diplomat, en lågmäld ledare. På sätt och vis gjorde dessa medfödda egenskaper att han var närmast predestinerad att betyda mycket för frimureriet. 

Pluto
Dessutom tillkommer ytterligare en faktor, även om han inte kände till den själv. Ingen på den tiden gjorde det. Han skulle dock säkerligen ha nickat igenkännande om någon berättade att det finns en ännu inte upptäckt, för ögat osynlig planet som en gång skulle benämnas efter dödsrikets gud, Hades, eller Pluto, och som ligger och lurar precis under österrand, precis under AC. Den östra horisonten är själva kontaktytan mellan omvärlden och Carls värld och det är precis där Pluto lurar. 

Plutos placering kastar ljus över vissa markanta kvaliteter i Carls karriär och karaktär, som på den tiden måste ha framstått som obegripliga och ganska skrämmande. Det kan Pluto på AC fortfarande göra, speciellt i Skorpionen, men med dagens astrologi kan vi åtminstone sätta fingret på vad det är frågan om. 

Pluto i Skorpionen just under Österrand ger Carl precis de egenskaper han behöver för att få en blick för maktens dolda strukturer, för dess till synes disparata och betydelselösa beståndsdelar. Det kan gälla allt från statsmakt och hovets intriger till vanlig hederlig uppfinningsrikedom; hur man konstruerar fiffiga och praktiska verktyg av saker man råkar ha i närheten. 

Verktyg är makt. Både begreppsliga, verbala, sociala och fysiska verktyg, ända till vapen, som pistoler, stiletter och för den delen arsenik. Eller bedrägliga kontrakt, nesliga förbindelser och hemliga avtal. Eller psykologiska mekanismer. Och för den delen astrologi. 

Carl hade en blick för allt sådant, vare sig han missbrukade denna blick eller inte, men det blotta faktum att han hade lättare än sin omvärld att förstå sig på maktens mekanismer gav honom en air av farlig karisma och därmed både fler fiender och fler fans än han var helt bekväm med. 

Ty både fiender och fans är förbannelser för en som, liksom Carl, faktiskt vördar vänskap och gemensam dyrkan av det som är heligt och upphöjt. Även det heliga och upphöjda är ju något man kan ha ett speciellt sinne för. Och detta sinne, sinnet för det heliga, är inget annat än en förädlad variant av samma sinne som på ett lägre plan är sinnet för hur man skapar finurliga redskap av spridda ting, ja, för dold makt. Pluto i Skorpionen på AC är helt enkelt sinnet för det fördolda. 

Det var Carl som lät Reuterholm skapa landets första riktigt effektiva nätverk av hemliga informatörer och agenter, ett svenskt Stasi, eller kanske rentav Gestapo, som effektivt höll reda på och vid behov likviderade konspiratörer. Efter mordet på Gustav III tog man inga risker även om man höll en relativt lågmäld profil. 

Reuterholm var en innerlig mystiker och själsfrände till Carl men de var samtidigt båda iskalla och blixtsnabba när det gällde att diskret eliminera förrädare och samtidigt framstå som fredliga och närmast folkliga. Carl var känd för att benåda busar och stackare och på så sätt få folkets kärlek. Ingen hovman vågade förstås protestera mot det. 

Hades på Österrand, dvs Pluto på AC, skapar otrygghet hos andra även när den kosmiska fonden inte är Skorpionens hemlighetsfulla tecken. Detta är förstås en belastning på ett personligt, mellanmänskligt plan, men en tillgång för en maktmänniska och politiker, eftersom man inte behöver utöva eller ens demonstrera makt för att få det inflytande saken kräver. Kort sagt, folk blir rädda och gör som man vill bara man ger dem en blick. Inte alltid förstås, men ofta nog.

Någon “kruka bland lejon” var han inte, men han styrde utan yttre åthävor. Det behövdes inget buller. Vilka visste till exempel att han i egenskap av frimurare avstyrde det planerade tvåfrontsangrepp som skulle dela Sverige mellan Danmark och Ryssland? Danmarks norra gräns hade gått vid Norrköping, resten hade varit ryskt om hertig Carl inte hade agerat i det fördolda och fått sin smorde och krönte danske ordensbroder att avstå från kuppen. Med Pluto på AC kan man lyckas med sådant. Man kommer inte att agera förhastat.

Oftast behöver man inte agera alls, det räcker med en tanke och en blick åt rätt håll, just för att man egentligen inte drar sig för någonting om det skulle vara nödvändigt för ett högre syfte. Och ett högre syfte är oftast närvarande hos den med Pluto på AC.

En annan sak som brukar vara närvarande, och av samma skäl, är farliga fiender. Carl visste det, och misstänkte kanske de flesta men kanske inte den farligaste av dem alla. Eftersom hon stod honom allra närmast och kunde alla hans svagheter, alla hans knep och alla hans hemligheter. Han kan ha blundat för det. … ”

Trigon Österrand Neptunus

” … Carl kunde lätt uppfattas som en smula paranoid och överdrivet misstänksam mot de som ville honom väl. Och det blev inte bättre med åren. Psykologiskt kan man förstå det när man beaktar tidsandan och alla intriger i maktens boningar, som ju var slottet han växte upp i, med sin elaka och favoriserade storebror, sin bortskämda lillebror och sin kallsinniga mor, som öppet hånade honom. Fader konungen var en tröst, när det blev för mycket hemma i slottet drog han och Carl ut och seglade. Men det var avgörande för den unge Carl att utveckla strategier för att bevara självkänsla och värdighet. Med en annan himmelsk grund, och i synnerhet utan den då okända Neptunus starka relation till Österrand, hade han utvecklat andra strategier för att hantera det sociala livet. 

Så som Uranus gör vanliga tankar otänkbara, så att man utvecklar nytänkande, så gör Neptunus vanliga känslor, alltså normala och naturliga känslomässiga reaktioner, okännbara, så att man utvecklar vad man kan kalla nykännande, alltså alternativa känslomässiga reaktioner. 

Neptunus trigon till AC, där Pluto dessutom lurade, kunde därför göra Carl öppen för människor som normala människor aldrig hade öppnat sig för. Man kan, förenklat, kalla det naivitet. Men egentligen är det något annat, det där med nykännande. Det är, i Carls fall, mer av ett kreativt högriskbeteende. 

Trigonerna mellan Neptunus i Kräftan och AC resp. Pluto i Skorpionen

Hur kunde då detta nykännande se ut i praktiken? Man möter en lömsk typ? Lita på honom så blir han nog pålitlig! En lurig brud? Lita på henne så blir hon nog ärlig! Tillitens magi är helig som en vit ko i Bombay. Neptunus, inte minst i åttonde huset, kan finna äkta lycka i bedrövelsen, genuin sinnesfrid i raseriet, rent vemod i glädjen och dold sorg i segern. Och med trigonen till AC, även i andras bedrövelse, raseri, glädje och seger. 
Neptunus är som springaren i schack, den enda pjäsen som kan hoppa över hinder. På så sätt kan man verkligen komma under ytan på både vänner och fiender. Men man kände inte till Neptunus på Carls tid, så detta närmast klärvoajanta högrisktagande var oförklarligt, utom som en sorts välsignelse eller kanske förbannelse. Ty förbannelse blir denna egenskap med åren om man inte utvecklar ovanliga försiktighetsåtgärder. Vilka Saturnus i Skorpionen förstärker. Därav det lätt paranoida draget.

Behovet av tillgång till en annan värld, en rent andlig värld utan svek och sammansvärjningar, förstärks. Porten till denna inspirationernas värld är Västerrand, DC, och den ligger för Carls vidkommande i Oxens praktiska tecken. Därför denna för oss så exotiska rituella magi med sina andebesvärjelser, skyddscirklar, pentagram, altare, rökelse, dolkar, särkar, böner, sigill, amuletter, heliga tysthetslöften och formler komponerade efter konstens alla regler. För Carl var detta inte en fråga om estetik eller dramaturgi, utan en rent praktisk sak. Tröskeln till den andra världen måste gestaltas med precision och värdighet, ända in i det fysiska, annars kan något gå på tok. Lika mystisk som Carl var i det sociala livet, med Österrand i Skorpionen, lika praktisk var han i det andliga livet, med Västerrand i Oxen.

____________________________________________________

Ur analys till man född 1954:

” … Sist i Vågens himmel har du djupens gud, Neptunus ♆. Osynlig svävar den där, långt utanför de av Saturnus fastlagda gränserna för vad som är sant, rätt, gott och rimligt. Det är något laglöst och orimligt med Neptunus. Varje känsla får genom honom en lätt aura av sin komplementfärg. Han viskar att det finns orättvisa i det rättvisa. Det finns karma som gör det orättvisa rättvist. Det finns glädje i sorg, frid i vrede, befrielse i skam och triumf i nederlag – och omvänt. 

Denne djupens neptuniske gud är så nära din intelligens, ditt sinne för utbyte, att den färgar in hela ditt tänkesätt. Det finns alltid en alternativ förklaring. Det finns alltid ett annat synsätt. Ett djupare, mer paradoxalt synsätt, i känslan. En stark förmåga till inlevelse i de mest olika elevers förutsättningar att ta till sig din undervisning kan bli följden av denna placering av Neptunus. 

Alldeles öster om trolska Neptunus, precis över gränsen till den skorpioniska himmelen men fortfarande över Vågens grund, finns din intelligens; ditt sinne för utbyte, Merkurius. Intellektuellt, emotionellt, energimässigt, monetärt och praktiskt utbyte får, för dig, sin prägel här, mellan Vågens och Skorpionens himlar.

Närheten till Vågen gör dig angelägen om att utbytet skall vara rättvist – Fair Trade – och närheten till Skorpionen gör dig angelägen om att utbytet skall få med sig de aspekter som även berör en fördold dimension. När man köper en bostad så finns det en hel juridik kring något som kallas dolda fel; fel som inte har upptäckts vid besiktningen och som därför inte har påverkat priset, men borde ha gjort det. Merkurius i Skorpionen gör dig uppmärksam på dolda fel, inte bara vid husköp utan även vid köp av resonemang och förklaringar (som t ex denna).

Genom att Merkurius är i Hus 7, Vågens grund, dras du till intelligens och diskuterar gärna teoretiska problem, men du ger dig inte gärna förrän du har gått till botten med en fråga. Finns det ett dolt fel i ett resonemang så kommer du nog att hitta det. Merkurius omedelbara närhet till osynliga Neptunus ger denna förmåga en närmast psykedelisk dimension, så du är ingen torr felfinnarjurist; du är öppen för det rimliga i olika, mer poetiska och personliga sätt att närma sig en kunskapsfråga. … ”

” … Jupiter ger vision och sinne för möjligheter, och att ha Jupiter under Kräftans himmel ger ofta en känsla för trygghet och omsorg. Man ser möjligheter och behov att vårda och ta hand om nära och kära, samt att själv bli omhändertagen. Samtidigt har du Uranus på i stort sett samma vinkel, vilket innebär att du lätt kan föreställa dig (sant eller inte) att du tas om hand av högre makter även när du är ensam. Med andra ord, ditt sinne för intimitet är starkt förbundet med ditt behov av frihet, och behov av att ge utrymme för andras frihet. Du kan ibland föreställa dig frihet för andra även där de själva inte ser någon, bara ödslighet och ensamhet. De kan känna sig övergivna när du bara menar att ge dem utrymme att vara fria i. Men som sagt: Detta vet du genom retrospektion och livserfarenhet, du ser det knappast genom ren introspektion. 

Samma sak gäller den förmåga till långsiktigt arbete som kommer av att Jupiter befinner sig över Jungfruns grund, alltså Hus 6. Det gör det lätt för dig att föreställa dig mål och belöningar som ligger längre fram i tiden. Du kan spara pengar. Samtidigt som Uranus är med och ser till att du kan arbeta väldigt självständigt. Förmodligen helst själv; du vill ha ryggen fri även om du nog hittar relativt smidiga sätt att samarbeta med andra när det behövs. 

Jupiter ser verkligen möjligheterna. Uranus är annorlunda. Uranus gör oss blinda för den illusion av nödvändighet vi annars alla är fångade i. Varvid vi är fria att föreställa oss något verkligare i de kollektiva illusionernas ställe. Ibland går det, och vi föreställer oss något som verkligen finns, eller kan komma att finnas. Ibland går det inte alls och vi blir offer för mer personliga vanföreställningar. Paranoida eller romantiska fantasier, grundlösa konspirationsteorier och sekteristiska läror är alla följden av Uranus närvaro. Tur, pengar och klara visioner är följden av Jupiter. Du har båda på samma ställe. Visionär eller stolle, det beror på andra faktorer. Här är de:

” … Troligen är du en ganska kreativ visionär och man undrar om du inte skulle kunna ha blivit målare, arkitekt eller skulptör. Men med solen så tydligt i Vågens hus och himmel så tror jag att du alltid har haft en känsla av att vilja moraliskt legitimera dina förehavanden – med andra ord är du en ganska typisk unik idealist. Du är vacker och balanserad, för att inte säga symmetrisk, och vill leva i en vacker, balanserad relation och verka för en vacker, balanserad värld. Gärna symmetrisk, åtminstone i moralisk mening. 

Samtidigt är det något i din känsla av ett inre jag som finner det en smula ansträngande att vårda kontakten bakåt, till barndomen, tiden med mamma och kanske även ett karmiskt förflutet. Allt sådant är något du troligen har känt ett behov av att frigöra dig från, mer än något att vila i. Det beror på att din sol står 90° – rät vinkel – från din sydnod. Det skrivs så: ☉▢☋ och markeras på det färdiga horoskopet av ett rött streck. … ”

Pluto provocerar oss att bli medvetna om döden. Om att allting har ett slut. Pluto står rätt nära Västerrand, DC, som är öppningen till inspirationernas värld. Som du ser det så är alltså döden väktaren vid tröskeln till den andliga dimensionen. Det är en rätt rimlig tanke. Och den gör dig rätt skarp. Du vågar säga som det är, även om det gör andra människor obekväma och även om det gör dig impopulär. Och även om de perspektiv du uttrycker är ganska extrema, eller uttrycken är drastiska. Eftersom Pluto och Västerrand båda står under Lejonets himmel så tenderar dina radikala perspektiv att göra intryck, kanske mer än du tänkt dig och kanske mer när du var yngre. Man mognar. Och i ditt fall dämpas radikaliteten en smula av att ditt inre jag känner sig hemma i balanserade, harmoniska, egalitära tankar. …”

“ … Eftersom nordnoden är under samma himmel som både Mars och Kiron så tar du troligen för givet att strävan innebär både kamp och smärta, men det som gör dig effektiv nog att inte lida allt för mycket av det där med kamp och smärta är att din nordnod har en svag men mycket snabb resonans med effektivitetens intelligens, alltså med den tuktande Saturnus. Tukt är att skära bort det överflödiga, även om det svider i stunden. Sådant gör du innan du ens har problematiserat saken, så snabbt går det. Resonansen mellan Saturnus och nordnoden är 60°, en sextil. Man kan kanske kalla den en gåva från Loke. Den kan kosta, på sikt, men hjälper oss att nå våra mål utan utdragna förhandlingar med samvete, svärmor och trafikregler. ☊✱♄ – nordnod sextil Saturnus. 

Men även Mars har denna amoraliska – och amorösa – resonans med den veneriska intelligensens väsen. Om du någonsin har trott dig vara Guds gåva till kvinnorna så har du kanske inte haft helt fel. Även om sextiler kostar. I det fördolda. Med ditt sinne för det fördolda så torde du veta detta. Dina intima relationer tenderar att ha en doft av karma. Smärta och karma. 

Ett problem med att strida och segra är för dig att segerns sötma alltid har en bismak. Den är besk som sackarin. Det är förstås Neptunus som, med merkurial effektivitet, viskar något i örat på dig varje gång du är på väg att fullborda en erövring. Neptunus är nämligen på kant med din Mars. De står i 90° till varandra. En kvadratur. Och Merkurius är på kant med Kiron. 

Rent moraliskt är detta tur. Du hade kunnat bli ganska svår annars, med den veneriska snabbkopplingen till din maskulinitet. Neptunus ger dig ångest när du vill ljuga för dig själv om vad som är på gång. Lite som ett extra samvete. Och Kirons existentiella smärta får talförmåga genom Merkurius. Det är inte så trevligt att lyssna på den, och den tvingar sig på, men den har alltid viktiga saker att säga, smärtan. Eller när smärtan är övervunnen: ljuset. Du kan artikulera även besvärande saker som du ser i det ljuset. Det är ett heimdallsljus; något som åskådliggör livsrummet. … “

____________________________________________

Till man, född 1953:

Slående: Du har sju starka intelligenser i Hemligheternas Hus – Hus 8 – Skorpionens hus. Den jordiska arenan är den att du vandrar på historisk mark. Med dina fotsulors öronlika rotchakraorgan förnimmer du liksom i skrevet alla sjunkna hemligheter, alla hålrum och tunnlar, hemliga gångar, isande, hjärtslitande dödsskrin och nedgrävda skatter och lik. Vart du än går kan du genom fotvalven förnimma de vaga signalerna av forna händelser. I en blinkning har du begivit dig ut på en hugflykt och innan ögonen hinner öppna sig är du återvänd med sju nätters erfarenhet att begrunda. Du skulle kunna göra något med all den upplysning som kommer dig till del på det viset, men du kan lika gärna avstå. Diskretion är en dygd, ambition är det inte. Kan vara. Men leder så lätt till pretention. Och pretention är en ganska larvig last. Larven är en sinnebild för det som förställer sig, som inte framställer sig som sig självt, utan som något annat. Ett annat ord för larv är mask. Och Hus 8 handlar om att avmaskera, genomskåda. Alla vill bli sedda, ingen vill bli genomskådad, och du genomskådar. Och håller dig därför tillbaka för att inte skrämma bort dina samtalspartners eller göra dem nervösa. ⌂8!

Här har du hela Hus 8 och alla dess invånare. Det är den inre jagkänslans hjärtlighet under renhetens jungfruliga himmel. Det är utbytets intelligens i den mognare änden av storslagna lejonhimlen – notera det anmärkningsvärda i att dessa två, solen och Merkurius, inte verkar under samma himmel, trots att de är konjunkta och därför står i omedelbar kontakt med varandra. Det ger dig distans till ditt eget tänkande och därmed ett ständigt påslaget metamedvetande, vilket kan vara besvärande och samtidigt oemotståndligt och fascinerande.

Där är även den intuitiva dödsängeln i konjunktion med stridens gud, alltså Pluto och Mars. De flesta av dina strider är därmed över innan de ens har börjat. Hades faiblesse för destruktion har tvingat dig att intuera fram ett sinne för det kommande. Du ser saker komma och utan pardon kväver du problemen i sin linda. Det onda bekämpas bäst på det ondas planhalva, innan det har hunnit samla momentum och börjar bullra. Och du är osentimental på det viset. Det är medfött. Sydnoden skvallrar om det, den står där, dikt an till det veneriska, och gör dig … magnetisk. 

Sydnoden visar vad du har med dig som frukt från förra inkarnationen. Denna frukt är alltså venerisk. Inte sentimental, men intim, vilsam, eller rentav vad man kallar härlig, som i “här är gudagott att vara” typ härlig. 

Men. 

Under revirets himmel svävar, fast utom synhåll, en gasjätte från förr. Om Venus visar din personliga gårdag så visar Uranus hela vår tillvaros gårdag. Och det som då var följdriktigt och självklart är idag obegripligt och ger oss overklighetskänsla. Uranus verkar nätt och jämnt in i Hus 8 från en annan himmel, nämligen revirets himmel. Men i intim samklang med din veneriska natur. Uranus viskar, Venus sjunger, men unisont.

Det här skruvar till det. 

Venus skapar omedelbarhet, känsla av psykiskt hudnära kontakt, och Uranus säger samtidigt att inget är på riktigt, inget är vad det tycks vara, inget kan tas efter bokstaven. Allt är kulisser och maya, The Matrix. Och det bakomliggande kanske man inte vill veta så mycket om egentligen. Om man inte står på en grund av Hus 8 förstås. Men det gör ju du. Gör de dina det? Nja. Du håller distans. Och dessutom är hela Hus 8 isolerat både från yttervärlden och från den omedelbara andevärlden. Hus 8 är verkligen hemligheternas hus. Hemlighuset. Bara du har full insyn där. Bara du vet vem du är. Och det har du alltid vetat, du är född sån. 

Hela Andra kvadranten, husen 7, 8 och 9, utgör det segment av din aura som bara du har tillgång till. Tänk: det man kallar bakhuvudet. Det du har i bakhuvudet. Det är där. Medvetandet som vem du är, hur du är och vad du går igång på, är likgiltig för, och i viss mån även vad du fruktar. 

Uranus i Kräftan, alltså revirets tecken, ger dig distans till hem och härd, och dess konjunktion med Venus gör att du är fri att skapa mysfaktor även i ett garage om så skulle påfordras. Uranus gör dig så att säga postmodern. Eller egentligen post- vad som helst. Postakademisk, t.ex.

Och i detta postande, som smälter bort kulisser med en blick, är du fri att skapa antingen nya illusioner, nya kulisser, eller låta imaginationer stiga upp. 

Du prövade en gång en tes på mig. Det var när vi arbetade ihop på Saltå. Du framkastade påståendet “alla imaginationer är subjektiva”. Flin.

Det är Venus i Lejonet i konjunktion med Uranus i Kräftan, i sin prydno.  

Vad Uranus bär inom sig, som Crazy Wisdom, är att utanför vår värld, utanför den saturniska gränsen, är det ingen skillnad mellan subjektivt och objektivt. Så frågan är en chimär. Det är som att fråga efter Guds existens. Gud är bortom polariteter och således även bortom polariteten existerande – ickeexisterande. Redan Augustinus begrep det. Det vi ser som imaginationer är objektiva i relation till det vi ser som fantasier. Poängen är skillnaden. Artskillnaden, inte gradskillnaden. 

Men det är något av ett hantverk som du har talang för; att framställa sakförhållanden som om de vore möbler man kan flytta runt lite som det passar. Och ingen kan säga emot. Fiffigt. Gått bra hittills. Och beror på skillnaden mellan revirets och storslagenhetens himlar. Så ock på jorden – om jorden, som i ditt fall, utgörs av Hus 8. Hus 8 är som att marken under ens fötter, ja, under ens källargolv, är full av hålrum, mörka gångar och kanske en vattenåder. En flod under gatan (Kaj Skagen). Det är där du har  din hemliga självuppfattning. Att allt är en smula trippat. 

Men det är inte allt. Detta definierar inte dig. Ditt egentliga jag är inte den hjärtliga konungslighetens suveränitet som gör dig solo – solen – och det finns mer till ditt väsen än det som finns i Hus 8. 

Apropå imaginationer och förmågan att visionera, att se det möjliga, så är din joviala intelligens – som är stark, det ser man på din panna – inte alls i hemliga Hus 8 tillsammans med de andra tjurarna. Den svävar under en himmel av relativisering och över en arena av övervägande. 

Relativiseringen i fråga är relationell, du ser saker i relation till andra saker och väsen i relation till andra väsen. Det är så du gör. Alla gör inte så, men du gör så. Och du gör det i ljuset av moralisk balans. Karma. 

Den moraliska jämviktens övervägande arena är Hus 7. Och relationens himmel är Tvillingarna. Eller om man så vill: Tecken 3. Mellan dessa två är din visionära intelligens. Inte imaginationsförmågan som sådan, den är uranisk, men din förmåga att hantera imaginationerna och inordna dem i ett större sammanhang. Som i sin tur kan vara sant eller falskt.

Är det sant så får det stöd utifrån, är det falskt så kan det bli en helt egen alternativ verklighet, om än i gemenskap med andra drömmares dito. 

Alltså i teknisk mening en sekt, en subkultur med egna koder, ord och värderingar, det må vara i stil med scientologerna, antroposoferna eller nibblianerna eller något annat, det är sekundärt vilken. Du kommer att hitta en plats där, om det är det du vill. Din visionära intelligens briljerar och ser till att du tillför precis lagom mycket och i rättan tid. Och att det du tillför är precis lagom inspirerat, i meningen lagom ångande av ande.

 

Eftersom Jupiter, den joviala visionens intelligens, är såpass nära den gräns genom vilken solen, och allt annat ljus (utom norrskenet), går i graven. Där det yttre ljuset begravs, där stiger vördnadens rökelse upp. Där är ande. På astrologiskans förfärliga språk kallar man denna heliga plats kort och krasst för DC. Descentdenten. Din Jupiter är såpass nära DC att visioner och imaginationer har en lätt, nästan omärklig, doft av ande. 

DC är tröskeln. Liminaliteten. Du har denna tröskel i relationernas himmel; i Tvillingarnas tecken. Hus 7 bär prägel av Vågens mikaeliska tecken och Mikael är det väsen som inom oss frågar efter det väsentliga, det som är äkta och beständigt. Gränsen mellan detta hus och den himmelska renhetens Hus 6, som är precis under medvetandets horisont, är tillika tröskeln till andevärlden. 

Hos dig tenderar de inre bilderna att andas relation, ande och moral, om än på ett sätt som hela tiden påminner dig om förgängligheten (Jupiters sextil till Pluto). Allt går över. Intet nytt under solen. Predikaren. 

Vilket i sin tur bäddar för en viss påpasslighet. Att knipa tillfället. Och det utan större åthävor eller nervositet. Bara det är något av bestående värde, annars får det vara. Du är både påpasslig och svårflörtad.

Subspace

Dyker vi så själva ner i underjordens ktoniska mörker, ner i tredje kvadranten, så passerar vi genom den himmelska renhetens hus utan att möta något, och så når vi förr eller senare Hus 5. Där är liv och känsla. Där är lekfullheten som gör dig pojkaktigt busig. Som ger dig en faiblesse för practical jokes, tokroliga upptåg och Merry Pranks. Denna känslans intelligens och dess sinne för liv befinner sig hos dig i det praktiska sinnelagets himmel. Du har ärligt ingen aning om hur det går till, du vet bara att du är full av infall, eller att infall faller dig in. Sedan kan du välja att låta tillfällena passera, säkert de flesta, men du missar dem inte. 

Och det i sig är för dig en källa till liv.

Den tredje kvadranten, alltså husen 4, 5 och 6, upptar inte ett speciellt stort utrymme i din atmosfär som helhet. Liksom den första kvadranten har den komprimerats. Förtätats. Men det som lever och verkar i dess ktoniska djup är desto mer kraftfullt. Du må dras med hälsoproblem såhär i höstens tid men på det hela taget har du nog varit ganska frisk. Din måne har fritt spelrum och en blixtsnabb koppling till din medfödda talang för det trevliga, trivsamma och uppmuntrande. Sydnod konjunkt Venus precis i början av Lejonets himmel. Där den är som barnsligast. 

Och den fjärde kvadranten, den mellan IC och AC? Vad har du där? 

Det du har mellan AC och IC, är inget man kan se, vare sig med öppna eller med slutna ögon. Det du har där är framtiden och smärtan. Framtiden i samhället och smärtan i strävandet. Men denna smärta är liksom utsmetad och vänd inåt, den är inte distinkt som ett häftstift i hälen. Mer som skoskav. 

Låt oss först titta på nordnoden. Framtiden. Det du siktar på är att födas som administratör. Det är det du, när allt är sagt och gjort för den här gången, vill kunna säga dig att du har lärt dig såpass mycket om, att du i en framtida inkarnation kan vara medfött bra på det. Ha fallenheten. Vattumannen skapar utrymmet för större strukturer. Som skolor. Som samhällen, alltså sam-hällen, dvs allt som gör så att gemenskaper håller samman. Överenskommelserna, antagandena, regelverken, principerna.

Där, precis i den råaste, färskaste delen av Vattumannen, har du din ödespil. När du har undervisat så har det underliggande budskapet, oavsett vad du har undervisat i, varit att allt pekar på de mönster och flöden som strukturerar samhällen, tidsandor och historiska processer. Du har mött dina elever med en anda av din egen framtid, och den är så. Deras egen framtid har du låtit vara öppen. Du har inte försökt prägla de små liven, det du har vänt dig till var deras gårdag, inte morgondagen. 

Man kan nog säga att du har försökt få dem att finna sitt ikigai.

Detta om ödets spjut. Och Amfortas oläkliga sår? Ett sådant har varje levande människa, inte bara varje strävande människa. Men du har såret där du har din strävan. 

Så visst – looking back – du hade kunnat göra karriär. På sätt och vis gjorde du väl det, men mer genom att låta saker hända. Det finns en magi i det. Du kan se tillbaka på en yrkesväg som har givit din någon form av gott anseende i de kretsar du har verkat i. Såtillvida har du en karriär bakom dig. Men det du själv skulle se som karriär, då när du stod i början av ditt yrkesliv, det har varit en smula plågsamt att besinna. Inte så att du direkt har ljugit för dig själv, kanske, men så att du hellre har funderat på roligare saker. Och låtit det andra komma. Kreativ fatalism.

 

Både ödets spjut och ambitionens blödande sår är under ytan. Det är inte så att du slickar såret och slipar spjutet. De är där de är och det är inte så mycket du kan göra åt den saken. Det finns annat att tänka på. Och, som du ser är Kiron i retrograd. Smärtan är utsmetad och strålar inåt. Det kan betyda att du inte utan vidare förknippar denna smärta med ambition. Den kan kännas som ett allmänt obehag, en mild ångest. Med tanke på ditt temperament i stort kan du förmodligen mentalt isolera och i viss mån acceptera den. Varpå den i stället för att bara besvära och distrahera, kan åskådliggöra helt andra och kanske betydligt mer plågsamma områden och rentav kasta ett helande skimmer över dessa. Inte direkt kirurgibelysning, men såpass ljust att precis lagom mycket medvetande kan bära och ordna det som skaver, värker och pockar på lindring. Kirons sår läker andra sår. 

Din ångest inför karriären har, när du har burit den med värdighet, varit till lindring för andra. Inte minst folk med ångest inför sin egen karriär.

Men ditt ambivalenta förhållande till karriär beror inte på Kiron allena. Inte ens på Kiron i ambitiösa Stenbocken. För att förstå ditt flexibla sätt att möta frågan om en kallelse får man titta i första kvadranten. Vi började ju med andra, eftersom så många av dina planeter flockas där. 

Första kvadranten, den som är mellan AC och MC, är den arena som både du och andra har insyn i. De egenskaper, eller planeter, du har där, de definierar dig socialt. Vad har du alltså där?

Här kommer det fram. Restriktiva Saturnus, som ideligen tycker att det räcker, att det inte behövs mer och att återhållsamhet är dygden framför alla, befinner sig här i tät konjunktion med djupens luriga gud Neptunus. Fatta: Restriktion i kombination med total flexibilitet vad gäller känslomässig tolkning av tillståndet. Bound to be free.

Men inte nog med det. Neptunus är en enda ynka liten grad öster om en bergskam från vilken man ser lika bra in i själens landskap, i väster, som man skådar ut i världen, där solens strålar lysa, där människan besjälad, åt Anden boning ger, för att parafrasera en för oss välkänd morgonbön. Janusmedvetandet lever på Media Coeli. Krönet på den olympiska bron, på Bifrost, eller på Sinai om man så vill, är MC. 

När jag var ung och klättrade i Klippiga bergen hade jag en liten lapp på vilken jag nogsamt präntat följande lilla, för mig avgörande, påminnelse: 

When you come to the top of the mountain,
greet God and receive further instructions. 

Och det är MC. Det är där, på den toppen eller det krönet, som man tar emot sin faderliga kallelse. Inte den moderliga (maten är klar), utan den faderliga: Gå ut i världen, min son, med det mod och den klarhet vilken blott gives av hjärtats renhet i lydnaden gentemot din bestämmelse!

Då hittar man sin passion, och genom den sin energi, och genom den har man något, för att parafrasera den ostopplige Trump. Som har.

Och hur gör man sig mottaglig för denna kallelse? Man blickar åt båda hållen samtidigt. Man gör sig till en Janus. Genom att förena vilja med villighet. 

För precis som man kan förena känsla med känslighet, och tanke med tankfullhet, så kan man, i ett sorts inre hieros gamos, förena viljan med villigheten. Det som då händer med ens viljekraft är att den inte bara är full av den egna agendan; den är även mottaglig för signaler från det som vill bli till. Man är där pucken kommer att vara. Man köper eller säljer, tveklöst, precis innan det otippade konjunkturkastet. Talangen för intuition är principiellt medfödd (eller inte) och bottnar i forna liv. 

Var är de gamla mysteriernas mästare idag? I finans- och näringslivet! 

I ditt fall präglas MC inte så mycket av vilja och villighet som av känsla och känslighet. Det är inte den där blixtsnabba, tveklösa intuitionen som har präglat dina livsval, utan förmågan att städa bort känslor till förmån för känsla, som i sin tur blir ett membran för inspiration. En helt annan process. Städservicen sköts med bister, saturnisk effektivitet. Stålkvast och skalpell, osentimentala gester. Och det rum i vilken känslan inträder ägs av djupens gäckande gudom Neptunus! Vilket innebär att den känsla som skall äga rum har att dela det med den kraft som låter dig känna en känsla från båda hållen. Stundom samtidigt, stundom at will. Du kan därför utan vidare känna hur glädjande – det är för en människa att få sörja. Hur sorgligt det är för en människa att behöva glädjas. Eller hur spännande det kan vara att ha det riktigt tråkigt. Och hur urbota trist det kan vara med spänningsromaner och deckare. 

Så verkar Neptunus i alla människors liv. Och hela din generation har ju den kraften i det moraliska övervägandets mikaeliska tecken, Vågen. Ni boomers är värderelativister. Med en känsla av moralisk suveränitet. 

Men just i ditt fall är den saturniska tuktens väsen en neptunisk faktor. Återigen, under en fyra, fem års tid runt din födelse så var den det för alla som föddes, men i just ditt fall stod detta psykedeliska par på MC. 

Den blick varmed du skådar ut i världen, och in i själen, avdefinierar det den ser, vidgar trippat dina vyer samt villar bort eventuella vedersakare. 

Janusmedvetandet på den olympiska bågens krön

Hade du haft en mer definierbar agenda så hade du inte kommit undan med dina busiga upptåg av Crazy Wisdom och Merry Pranksters. Allsköns småpoliser och deras småpåvar hade vädrat agenda och satt dit dig för ett eller annat. Men de kan inte definiera dig, så du kommer undan. 

Denna frihet har du haft i din atmosfär även när livet har varit ganska styrt av plikter och rutiner. Man frestas säga “inom dig”, men det är en konvention. Själen gömmer sig inte nånstans i kroppen, det är verkligen kroppen som sitter i själen. 

Nu uppstår frågan: Om MC är själva krönet, från vilket jag fritt och olympiskt kan blicka både ut i världen och in i själen, och känna min kallelse, vad är så den motsatta punkten, den som befinner sig längst där nere i de ktoniska djupen? 

Det är en mer teoretisk fråga. Det olympiska krönet kan man besinna. Man kan erinra sig höjdpunkter av klarhet i livet då man tydligt kunde förnimma gudarnas närhet och det egna ärendets karaktär. Speciellt när man har lejonparten av livet bakom och inom sig som du har nuförtiden.

Den motsatta punkten är så långt ner under medvetandets horisont man bara kan komma. I de gamla mysterierna fick man dricka en kykeon, en trolldryck som lät sinnevärldens kanske skenbara objektivitet upplösas så att det yttre fick en innerlig karaktär och det inre fick en mer objektiv karaktär. Själ och värld beblandade sig och man blev mottaglig för teater i ordets ursprungliga mening – ett rituellt iscensättande av gudarnas och gudinnornas egen dramatik. Den trolldruckne trollbands och var inte längre kvar i sitt normala påtittarmedvetande. Alla man nu såg agera på den runda scenen i den underjordiska salens medelpunkt var man också. Man var själv Hades. Man var själv Persefone. Man var själv Demeter. I alla gestaltade roller kunde man se sig själv. Känna sig själv. Till den grad att man kände sig vara den man såg. 

Gränserna var avdefinierade med kemiska metoder. 

Kykeon betyder blandning, röra, och var en mix av olika örter, bland annat mynta, och malda frön, bland annat granatfrön, blandade med ett avkok av den sedativa och hallucinogena harmalabuskens frön och rot, samt akaciarotens dmt-rika innerbark, allt i en tjock, brun vallmosaft. Man varvar ner av vallmon och man expanderar av dmt. Då glömmer man den vanliga världen och kan helt gå in i mysteriernas värld av gudar och demoner. När det var dags att sträcka på benen och ta sig hemåt så fick man en annan, en centralstimulerande dryck, som gjorde att man kom till sig och kände av sitt separata jag i sinnevärlden som en vanlig människa. Man mindes då sin vanliga identitet och glömde det mystiska och märkliga man varit med om i underjordens dunkelt upplysta gångar och salar. Men det låg där i bakhuvudet och om situationer dök upp i livet där ett minne var av nöden så kunde man ana lagom mycket av saken för att få perspektiv på tillvaron. En sorts flashback. 

Och lite så är det med IC. Som ett underjordiskt mysterietempel där du möter dig själv i sällhet och skräck, omgiven av änglar och demoner. 

Under vilken himmel möter du, i djupen, dig själv? Initiativets himmel!

Är detta möte medvetet? Inte alls. Inte på långa vägar. 

Bara på den längsta vägen, den som når ner till Gjallarens svarta sjö.

Visst, varje natt, när man sover som djupast, doppas man ner där. Man känner kanske av att man har varit med om något, men knappast vad. Det är den djupaste enstasens tillstånd, precis som tillvaron på MC är den högsta extasen. Och när just du doppas ner där, då möter du dig och liksom triggar dig själv att vilja saker. 

Imum Coeli är gränsen mellan två hus, två arenor: revirets hus och storslagenhetens hus, eller Hus 4 och Hus 5. Media Coeli är också mellan två hus: hemligheternas och målsättningarnas hus.

Det är linjen mellan MC och IC som är jaglinjen. Den skiljer yttervärlden från … tja, innervärlden. Mitt i yttervärlden är gränssnittet till oss andra. Det är AC, Österrand, soluppgångens hus. House of the Rising Sun, om man så vill. Eller egentligen gränsen mellan det gränsupplösande Hus 12 och det initiativrika Hus 1. Vilket förklarar människomötets magi. Man blandar sig lite samtidigt som man är beredd att ta initiativ. Hus 12 över ytan och Hus 1 precis under. Luften i mötets arena är gränsupplösande och grunden är initiativtriggande. Och i just ditt fall sker detta under en himmel av syfte. Skyttens tecken, ett eldtecken. Sådan framstår du i din persona. Som någon man kanske vill göra något med. Resa till Grekland eller bygga en skola eller vad som helst. AC är människomötenas plats. 

Och DC? Västerrand? Det har vi redan beskrivit: “DC är tröskeln. Liminaliteten. Du har denna tröskel i relationernas himmel; i Tvillingarnas tecken. Hus 7 bär prägel av Vågens mikaeliska tecken och Mikael är det väsen som inom oss frågar efter det väsentliga, det som är äkta och beständigt. Gränsen mellan detta hus och den himmelska renhetens Hus 6, som är precis under medvetandets horisont, är tillika tröskeln till andevärlden.. Ställ nu AC mot DC, alltså följ horisonten, och du har din kommunikativa jaglinje. MC/IC är lodlinjen, AC/DC våglinjen i ditt väsen. Du ser att de är markerade med ett tjockare streck:

AC/DC är horisonten mellan öst och väst; MC/IC är lodlinjen mellan extas och enstas.

Men det gives ett tredje. Det finns en dold, tredje jaglinje som visar ditt väsens väg genom den här inkarnationen; som visar varifrån och varthän i samsara. Denna den karmiska färdriktningspilen antydde vi på sidan 6.

Ödets spjut. Det skrivs sällan ut i ett födelsehoroskop. Normal astrologi har ingen större glädje av den. Men i ljuset av upprepade jordeliv blir en sådan linje plötsligt meningsfull. Från södra till norra månknuten, eller månens noder, där månens väg runt jorden skär genom jordens väg runt solen, där uppstår en linje som visar varifrån och varthän. I ditt fall såg vi att du kommer från en storslagen inkarnation och siktar på att vända denna forna storslagenhet till administrativ talang, alltså som medfödd förmåga, i nästa inkarnation. Låt oss rita ut det där ödesspjutet så vi ser:

Södra noden, ☋, visar din karmiska gårdag; den norra, ☊, visar vägen till morgondagen.

Linjen mellan noderna skär alltid exakt genom medelpunkten, precis som de två andra linjerna gör. Det är dessa tre sammantaget som ger ditt jagväsen en gestalt i ett givet liv. Vi har redan påpekat att Venus i ditt fall sammanfaller med sydnoden. 

Jagkänslan, däremot, har sitt fokus där du är solo, suverän, konungslig, varm, strålande och hjärtlig, alltså där solen befinner sig. Och din sol är fullt synligt placerad i den himmelska renhetens jungfruliga tecken. Det gör att du kan uppfattas som lite torrare och sakligare än du kanske känner dig. Det där med torr och saklig beror på att vi lever i en fallen värld och att det jungfruliga egentligen inte är av denna världen. Utan en högre, mer himmelsk värld. Där uppfattas Jungfrun inte alls som torr och pedantisk, petig och saklig, utan som ren och välgörande. Och så kan du mycket väl känna dig. 

Nu har vi gått varvet runt och bekantat oss med alla intelligenserna. Nu är det dags att titta på hur de förhåller sig till varandra. Vissa planeter har ingen resonans alls, ens med planeter som står ganska nära. Andra har en stark resonans med planeter som kanske ligger helt på andra sidan. Och en viss typ av resonans klingar permanent. Medan en annan typ av resonans liksom aktiveras när dess faktorer stimuleras utifrån. Då först visar det sig att dessa intelligenser har med varandra att göra. 

Aspekterna
De permanenta resonanserna går mellan planeter vars vinkel till navet är delbar med tre. Man räknar med två sorter, en vid på 120° och en tajtare på halva vinkeln, alltså 60°. Den vidare är inte så snabb, men ganska stark. Den kallas trigon. Tre sådana efter varandra och man kommer hela varvet runt i en liksidig triangel, en så kallas stortrigon. Just du har ingen sådan, det är inte helt vanligt, men det förekommer och brukar ge ett visst grundläggande flyt i livet. Du har i alla fall en hel trigoner. Och du har en hel del sextiler; de som är 60°, hälften så starka signaler men dubbelt så snabba. 

Sextilerna är en smula luciferiska, kan man säga. Snabbare än samvetet och tystare än tjuven. Sex sådana på rad och man kommer varvet runt, men det är ovanligt. De ger begåvning men det är inte så lätt att arbeta med sådan begåvning eftersom den liksom bara finns där och är gratis. Fem trigoner har du – det är ganska många – och hela tolv sextiler. Det är påfallande många. Trigoner och sextiler markeras alltid i blått.

För att det inte skall gå alldeles för lätt så har du förstås även begåvats med hela 13 kvadraturer. En kvadratur är när två planeter (det kan även vara andra punkter av betydelse, som AC, MC, noderna eller de spöklikt konungsliga, osynliga gasjättar vi kallar Neptunus och Uranus, och de små, Pluto och Kiron, som egentligen inte riktigt hör till vårt solsystem men vars störningar låter oss utveckla högre kognition, som ett helande mörkerseende (Kiron), intuition (Pluto), inspiration (Neptunus) och imagination (Uranus). Vi skulle helt enkelt vara ganska torftiga utan de illvilliga inkräktarnas stimulans.

En kvadratur är, som namnet antyder, en 90° vinkel. Fyra sådana efter varandra och man har en kvadrat runt hela zodiaken. En sådan kallas ett storkors och brukar vara ganska tungt. Du har inget storkors. Men du har som sagt 13 andra faktorer som är på kant med varandra. 

Förutom kvadraturen så finns det oppositioner. Du har tre sådana. De är såklart 180°, alltså planeterna (eller t ex noderna) är mitt emot varandra. Eftersom just noderna per definition alltid är i opposition brukar man inte skriva ut detta. Det finns nog med streck ändå, det blir bara grötigt. Men det kan vara bra att veta om dem. Vi satte ju en fet pil mellan noderna för att tydliggöra den karmiska vägen. Oppositioner är inte lika påtagliga som kvadraturer. Kvadraturer ger mest motstånd. Men det är samtidigt motståndet man mognar genom. När man tar tag i det. 

När man lägger till alla resonanserna, aspekterna, även om man bara tar med huvudaspekterna, som vi har beskrivit i det ovanstående (det finns fler) så ser horoskopet plötsligt ganska komplicerat ut. Speciellt om aspekterna, som hos dig, ligger ganska nära varandra. Du har du ett helt stellum, alltså en tät radda med planeter helt nära varandra, vilket gör så att aspekterna kan vara lite svåra att urskilja för en ovan blick. 

Men vi gör ett försök. Och låt oss då börja med att fiska fram trigonerna. De är enkla att se och de är relativt trevliga att tänka på. Bra att börja där och gå vidare till det som är mer utmanande när man är grundad i det. 

Ta in helheten först. Vad hoppar fram av sig själv? 

För mig hoppar den där platta triangeln av sextiler fram först. Därefter den räta vinkeln av kvadraturer. Det beror förstås på att det är så många streck nästan på varandra, det blir tjockt. Vi sparar det och försöker ändå hitta en trigon som så att säga sticker ut. Det är rätt lätt: Kiron △ solen.

Kiron, ser man nere i Hus 1, vid gränsen till Hus 2, i Stenbocken, .

Solen, , är högst upp, i början av Jungfrun. 

Kiron och solen har alltså i dig en positiv resonans med varandra. Trigonen skär rakt igenom horisonten och låter Kiron, där nere i djupen, informera din jagkänsla om ambitionens välgörande smärta. Hade det varit en kvadratur så hade du kanske inte upplevt Kirons smärta som så välgörande, men det är en trigon, en permanent resonans av ett positivt slag, så det känns som något du har med dig som en permanent resurs. 

Kiron är ett oläkligt sår vars blod kan läka andra sår. Som all smärta är den från Kiron ljus man gör motstånd mot, och därför inte upplever som ljus, men i samma stund man kapitulerar och accepterar smärtan visar den hur det ser ut i mörkret utan att ens störa mörkret. Som infraljus i vilket man kan se genom speciella glasögon och kikarsikten. Kiron ger din jagkänsla upplysningar (eller är det fel ord?) om hur det står till i djupen. Utan att du behöver göra så mycket med saken. Dessutom backar Kiron, så effekten blir mer utsmetad och inåtvänd, som ett milt skimmer; ett infraskimmer. I ambitionens region. Du vet därmed något om både strävan och initiativ som andra lätt förbiser. Strävan genom Stenbocken och initiativ genom Hus 1, arenan som har Vädurens känsla. 

Låt oss tjocka till den där trigonen lite så vi vet att vi ser den ordentligt:

Trigon mellan Kiron i Stenbocken och solen i Jungfrun, eller med symboler: K ♑︎ △☉♍︎

Sedan har vi en smal kvast bestående av tre trigoner mellan Jupiter i Tvillingarna, Hus 7, och konjunktionen Saturnus – Neptunus – MC.

Saturnus, Neptunus och MC är så tätt inpå varandra att de i praktiken verkar som ett komplex. Men för att förstå detta komplex skall vi här se på varje komponent för sig och därefter se om vi kan få en känsla för hur de samverkar till en helhet – en helhet som har resonans med din joviala intelligens i relationernas tecken, alltså med Jupiter i Tvillingarna.

Vad gör Jupiter i Tvillingarna för dig? Andra kommer att vilja hjälpa till när de ser att du håller på. Eftersom det verkar som att du gör något bra. Vilket förmodligen även är fallet. Tvillingarna är relationella och det är där du har vision. Den smittar av sig, eller inspirerar. Andra kanske inte ser vad du ser, men de känner att du ser. Hus 7 är dessutom diplomatiskt och balanserat, du känns inte jobbig, utan tvärtom ganska behaglig.

Samtidigt innebär det att dina upptåg och skämt kan såra och besvära andra utan att du riktigt märker något. Du ångar muntert på. Och andra gillar läget. Din charm och naturliga karisma ger dig frisedel, dessutom tillför du gärna goda saker för helheten. Auktoriteter uppfattar dig som pigg och vaken och tolkar detta som ansvarsförmåga och pålitlighet. Du gör din grej, är nöjd med det, får cred och det väcker respekt. Jupiter är Jovis, du är relationellt jovial, men utan att behöva skriva under i blod.

Trigonen mellan Jupiter och Saturnus är gynnsam. Saturnus ger samvete och återkoppling bakåt, Jupiter ger framsynthet och trigonen låter dessa två befrukta varandra. En kvadratur hade låtit dem hämma varandra. 

Trigonen mellan Jupiter och Neptunus ger en metafysisk dimension till din forskarblick. Du ser komplementfärgerna, du ser komplementkänsla där de flesta andra bara ser den uppenbara känslan. Men lätt förstorade pupiller. Steiner passar dig. 

Trigonen mellan Jupiter och MC är hemligheten bakom din avspända karriär. Det ser ut som att du odramatiskt har lekt dig fram till uppdrag du anförtrotts. Jupiter lyser med sinnet för det möjliga från västra sidan om MC/IC-linjen, som är gränsen för insyn utifrån. Andra kan förnimma dina egenskaper ända fram till den gränsen, men bara du kan fortsätta in och känna din joviala hemort i den relationella himlen och balansens hus – och det gäller hela ditt stellum i Hus 8 också. Ingen kan se det! Eller jo, andevärldens varelser kan se det. För andarna är DC ett AC, så att säga.

Nu är det inte bara den trippade havsguden Neptunus som vaktar MC mot yttervärldens definierande rekryterare; han har tajt sällskap av den mest definierande av alla intelligenser, den nådlöst nyktre Saturnus. Det gör dig en smula misstänksam, försiktig eller avvaktande. Neptunus gör dig känslomässigt mångdimensionell (eller bara förvirrad, beroende på dagsform) och Saturnus lägger locket på och tycker att man ju kan vänta lite så visar det sig vad det rör sig om. Är det något att ha så vet man det. 

Det gäller inte bara världsliga ting, utan även andevetenskapliga rön eller subkulturellt betingade förgivettaganden om verklighetens beskaffenhet och deras förkunnare. Du håller dig lite på din kant, helt enkelt. För att akta dina antenner, om inte annat. Förmågan att själv uppfatta subtila ting får inte stympas av dogmer och slarvigt tänkande. Du vill kunna se och känna om folk är clear eller preclear utan att behöva gissa. Och det gäller även förhållandet till det täcka könet. Du har velat veta ur egen kraft om känslorna är ömsesidiga innan du har investerat i förhållandet. Det har som bekant varit en vinnande formel. Fråga din fru.

De tre trigonerna med Jupiter, här inramade

Det stora med Saturnus och Neptunus i din karaktär är att dessa två är de enda planeterna som finns i den första kvadranten, alltså de tre hus i vilka planetära intelligenser kan förnimmas av andra. Och av dessa två är det bara Saturnus som egentligen är förnimbar. Neptunus är osynlig och egentligen inte en organisk del av vårt solsystem, men den påverkar Saturnus och båda två påverkas av sin närhet till MC och sina trigoner till Jupiter. 

En trigon har vi kvar att beskriva. Det är den mellan Mars och AC. Utan att vara direkt påflugen har krigaren ändå en stark närvaro i ditt rum för människomöten. Även när du är återhållsam, och det är du, märks det att du har agens. Man sätter sig inte på dig. Du hamnar helt enkelt inte i situationer där någon skulle få för sig att inkräkta på din integritet. 

Det finns en fara med det också. En viss aristokratisk lättsinnighet gentemot världslig omsorg ligger och lurar. Om din inre, slösaktiga slacker inte bryter fram så beror det på månen i Oxen, som ger dig en undermedveten (Hus 5 är under horisonten) känsla för resurser. 

Trigonen mellan Mars och AC ger dig auktoritet – en avspänd och diskret sådan, eftersom brandväggen mellan  MC och IC döljer Mars

Innan vi ger oss in i de röda streckens kärva dynamik måste vi se på alla de där sextilerna. Låt oss först bortse från månens två sextiler, till konjunktionen Uranus – Venus. Vi tar dem sist. Först ser vi på de andra: 

Som du ser utgör dessa en brygga mellan å ena sidan Jupiter och å andra sidan konjunktionen Saturnus-Neptunus-MC. Bryggan liknar en omväg men är egentligen en genväg. En hel knippe, som en flerfilig motorväg. 

Det finns en konjunktion mellan solen, Merkurius, Pluto och Mars i ditt stellum, och där är det solen allena som inte berörs av snabbkopplingen. Merkurius, Pluto och Mars är en genväg – en luciferisk genväg – mellan Jupiter och Saturnus-Neptunus-MC, men även en kommunikativ yta dem emellan. Genom solens konjunktion till Merkurius får även ditt jag del av det som händer mellan de andra. 

Och vad är då detta som händer mellan de andra?

Sextilen Jupiter – Mars ger dig ett stänk magiskt flyt. Jag höll på att säga mefistofeliskt … men glöm det (det kan du inte). Saker kommer din väg. Och du har en lätt uppiggande verkan på andra utan att göra något. De ser det där flytet, din élan, utan att du själv riktigt förstår varför, eller ens förstår att det finns något speciellt där att se. Du är ju van. Och vet att hålla dig väl med folk du ändå inte blir av med, typ grannar och kollegor. Eller hålla dig och hålla dig, det kommer automatiskt. Du är behaglig. 

Sextilen Jupiter – Pluto ger dig dold makt. Den exekutiva kraften i Mars och den intuitiva responsen på dödsmedvetandet i Pluto förenas i något som lätt kan göra att andra väljer dig till sin ledare. En mild patriark som hellre ser sig som en diskret samordnare. Trots en okonventionell aura utstrålar du sans och balans i etiska frågor och du drar dig inte för att stillsamt påpeka att kejsaren är naken, Pelle är mobbad eller metoden är kontraproduktiv. Mild charm och diskret auktoritet ger dig mandat till det. Du löser gärna upp stela konventioner men utan att demonstrera och debattera, ofta räcker det med en liten blick, ett höjt ögonbryn och en diskret sarkasm i en bisats, så faller Jerikos murar. Innerst inne är du nog ganska from. Mitt i all luftig flexibilitet. Du siktar ju på chefsposition i nästa liv, med din nordnod i lufttecknet Vattumannen. Ödmjuk? Nja.

Sextilen Jupiter – Merkurius är källan till ditt självgående kunskapande. Det går inte att stänga av, du skulle hitta hypoteser även i rent sedativa tillstånd och – med Kirons hjälp – alstra ljus nog att reflektera över dem, formulera teorier, pröva dem på andra (alla imaginationer är subjektiva) och anta intellektuella utmaningar – även där inga finns. Har du inte skrivit den där boken än så gör det, även om den spretar mellan Malmös förvirrade radiohandlare och den senhussrlska protohermeneutiken. Du är svårt beroende av att resa, se nya sidor av livet, men ser inte behovet av att ta med dig hela kroppen när det finns innernet. Sextiler är tysta och snabba. Du är libertarian till den toleransens grad att du tolererar andras intolerans. Man kan ju inte tvinga folk att ha rätt, liksom. 

Sextilerna från Mars, Pluto och Merkurius österut är följande:

Sextilen Mars – MC gör dig självständig i arbetslivet även om du till nöds kan samverka i grupp, speciellt som samordnare. Så att du slipper bli så otålig när andra inte riktigt fattar. Du kommer att vara drivande även om det inte alltid märks. Du vet ju, på ditt diskreta sätt, precis vad du vill. 

Det är inte otänkbart att du kände dig ganska förstådd av din pappa på den punkten, och att han inspirerade dig till att göra det bästa av de bra egenskaper du hade och reducera de andra egenskaperna så gott det gick och låta dem återkomma när de har legat till sig. Dåliga egenskaper kan bli bra med tiden. Och en sådan fadersrelation kan mogna till förmågan att ta till sig det bästa även av andra maskulina auktoriteter utan att det hotar den egna integriteten, utan tvärtom, som ett sätt att stärka den. 

Sextilen Mars – Neptunus gör dig ödmjuk. Jupiter – Pluto gjorde inte det. Mars är drivande men Neptunus ser alltid andra sidan av känslan, som i en svart spegel – låter dig bli antingen helpsykopat eller medkännande. Komplementkänslan drivs med Mars in i dig och gör dig en smula spak. Det är inte så lätt att sätta sig till doms när man ideligen känner det som döljs i det uppenbara. En lösning är att helt enkelt bli osjälvisk och viga sitt liv åt att hjälpa människor att leva. Inte för att få känna sig god, utan för att, tja, vad annat har mening! 

Dessutom har Neptunus i ditt fall en saturnisk karaktär, eftersom de är i en så tät konjunktion. Så du är försiktig, restriktiv och omsorgsfull, även när det gäller okonventionella arenor, som Grönholmen och Solvik. Det blir bättre på sikt – och det är om de långa perspektiven Saturnus viskar. 

Sextilen Mars – Saturnus ger dig den berömt nietzscheanska långa viljan och en till tålamod maskerad uthållighet. Masken består av avspändhet och konversabel espri. Meningsfulla samtal är dock inte enbart rökridåer för dig, de är en källa till andlig näring även om en god bok också duger.

Då har vi två sextiler kvar, månens, den under sinnets gräns dolda, till Uranus, och till den veneriska sydnoden, eller den gudagivna Venus. 

Sextilen månen – Uranus är en stundom milt panisk trängtan efter att ha ryggen fri, välja ditt eget sällskap, vara intellektuellt pigg och något av en Nicke Nyfiken. Månen ger sinne för liv och känsla, Uranus låter dig se att varken du eller någon annan hyser riktiga uppfattningar om verkligheten men att åtminstone du är i stånd att omgruppera begreppen och se saker i ett nytt och förhoppningsvis lite mer sant ljus. Du har känsla för sånt.

Sextilen månen – Venus/sydnoden är den aspekt som mer än andra kan få dig att framstå som en bekymmersfri slacker – som utan åthävor kan citera rader ur Hymn to Intellectual Beauty och faktiskt mena det. Utan att ha en susning om hur betagande detta gör dig. Du är född behaglig och du får de dina att känna sig privilegierade att få ha dig i närheten. Är du bara där så ordnar det sig. Även med ekonomin och sånt, slacker eller inte; din känsla, månen är ju i rejäla Oxen. 

Det du ser skönheten i blir skönt även för den som ser dig se.

De röda strecken
Hittills har vi övervägande fokuserat på de blåa strecken, trigoner och sextiler. Dessa aspekter karakteriseras av att de är permanent aktiva och därför inte riktigt märks, men att de gör livet lättare för oss. Lagom lätt med trigonerna och stundom olidligt lätt med sextilerna. Med detta i ryggen vänder vi oss nu mot the horror; mot de röda streckens realiteter. 

Så himla fasansfullt måste det inte vara att ha röda streck. Motstånd är vad vi mognar genom och medhållet är mest till för att vi skall orka med motståndet. Mycket av motståndet uppfattar vi inte ens som motstånd utom möjligen vid extrema situationer. Kroppens tyngd är ett exempel, den är oss bara en börda när vi är trötta, håglösa och sjuka. Den som är pigg och på, den känner knappt av kroppstyngden, ändå är den där. Och så är det med många av våra kvadraturer och så gott som alltid med våra oppositioner. Din opposition mellan Kiron och Uranus, för att ta ett exempel, innebär i och för sig att du ofta lider av att du inte kan leva ut det i dig som är unikt – men lider du av att du lider av det? Gör du en sak av det? Inte direkt. Du har andra sätt att hantera spänningen mellan det udda i ditt lebensraum och det smärtsamma i din strävan när den sticks.

Samma sak, egentligen med oppositionen mellan Venus och nordnoden. Visst kan det finnas en besvärande spänning mellan och stundom även en konflikt mellan de två brösten i den faustska själen och de två själarna i det faustska bröstet, men du löser det genom att vara behaglig och luftigt undvikande. Den långa viljan löser det mesta. På sikt. 

Några fler oppositioner har du inte. Däremot ett antal kvadraturer. Nu tar vi tjuren vid hornen och tittar på dem en i taget. Vi håller oss kvar vid månen. Det är Mars, Pluto och Merkurius som är på kant med månen. Solen spelar in lite från sidan men påverkas bara indirekt, via de andra tre. 

Kvadratur månen – Mars är ofta så stark att man misstänker att du i rätt unga år måste ha bestämt dig för att stänga av något inom dig för att inte bli offer för ting som egen avund, svartsjuka och mindervärdeskomplex. Nu har du många andra aspekter som balanserar ut detta drag, men det finns där och du har rimligen känt av dess beska malört någon gång. Ett exempel kan vara att inte vilja ta ansvar för andra människors känslor. Hela filosofier byggs ju upp kring den existentialistiska föreställningen att alla innerst inne är autonoma och helt ansvariga för sina egna tankar och varseblivningar men även känslor och förnimmelser. Werner Erhard och L. Ron Hubbard drev det kanske längst men det har blivit en del av vår normala parlör. Det finns något där som kan ha tilltalat dig just för att du däri såg ett sätt att kortsluta starka känslor av bitter avund. Ditt engagemang i vård, omsorg och familjeliv har nog varit av störst hjälp.

Mars och Pluto är ynka tre grader från varandra hos dig. Så att bli arg är att vilja döda. Vilket är karmiskt komplicerat och socialt osmidigt. Då är det lättare att inte bli arg, i alla fall inte så det märks, med lite buddhism.

Du känner inte var du har din källa till emotionell intelligens och sinne för vitalitet eftersom månen döljer sig under din horisont. Andra känner inte var du har månen heller. Och vad mer är, de känner inte var du har din krigiska sida, din vrede och din bossighet, eftersom Mars och Pluto är väster om MC/IC-linjen. Men de existerar, och genom retrospektion kan du se dem som verksamma krafter i ditt liv, åtminstone i ditt inre liv.

Allt går inte att se genom introspektion; det finns tre andra spektioner:

Självkännedomens fyra årstider

Såsom horoskopet har fyra kvadranter, så ock har självkännedomen fyra portaler, till vilka fyra vägar leder. Dessa fyra utesluter inte varandra.

Det man brukar kalla den tredje kvadranten, de tre husen mellan DC och IC, nås inte på introspektionens väg, men på retrospektiones. Den fjärde nås på cirkumspektionens väg, men det är för dig en fråga om smärta och syfte. Vi har nämnt dessa faktorer i samband med oppositionerna. Där finns även kvadraturer, så vi återkommer dit. 

Att hålla i minnet är att de röda aspekterna är latenta. De aktualiseras i det att de får stimulans. Annars tiger de still, som om de inte fanns. med det i åtanke ger vi oss på kvadraturen (kvadrant och kvadratur är alltså olika saker) mellan månen och Merkurius. 

Merkurius är sinnet för utbyte. Intellektuellt utbyte, emotionellt, sexuellt och rent praktiskt, även i den abstraherade formen pengar. Alla former av utbyte sker i det medium som den merkuriala atmosfären ger.

 

Du har inte längre än normalt mellan detta sinne och din inre jagkänsla, alltså solen. De är i konjunktion. Lite gles, kanske, men dock. De berör varandra.

Men: De befinner sig i olika tecken. Merkurius i Lejonet, solen i Jungfrun.

Det kan göra dig lite svår att läsa av. Du kan upplevas som lite svävande eller vag, eller så att du kanske inte menar allt du säger rent bokstavligt, utan mer metaforiskt, eller som att du döljer något med din öppenhet. 

Och här är det skumma: Ditt inre jag är inte på kant med känslan för liv. Men ditt sinne för utbyte är det. På kant med känslan för liv, alltså. Det innebär att det döljer sig en osäkerhet på huruvida ett utbyte är levande eller sterilt. Du har dåliga instinkter för sånt. Det kan du förstås väga upp med intresse för just sånt, men du kan också backa och bli knapp, för att slippa bli känslosam där det är obefogat och torrt saklig där detta är obefogat. Eller att du misstolkar andra i det avseendet. Du är en smula osäker på om du verkligen förstår och verkligen gör dig förstådd, och är istället lite mer reserverad än du egentligen vill vara, speciellt utåt. Ett sätt att stå ut. I familjen är du tryggare och mycket mer kommunikativ.

 

Så långt kvadraturerna med månen. Men det finns fler kvadraturer. Uranus i Kräftan och den väldigt täta konjunktionen mellan Venus och sydnoden har en gles konjunktion, och varsin uppsättning kvadraturer, till komplexet MC/Uranus/Saturnus, som vi såg på i studiet av sextilerna. Vi reder ut dem.

Kvadraturen mellan Uranus och Saturnus bakar in spänningar i hjärnan. Dessa kan under vissa omständigheter sippra ut i form av nyckfulla ryck i lekepedagogisk stil. Här har vi källan till ett inre tvång att begå frihet, vara häpnadsväckande och, tja, befriande knasig. Vi har tittat på en sida av detta i samband med Jupiter i Tvillingarna och Hus 7. Det här är andra sidan. Nu är du ju gammal och har det mesta av livet bakom och inom dig. Men när det låg framför och utanför dig, då kunde du nog kännas svårläst och på ditt sätt suverän. Återigen: Fråga Ceci. Det var så du var när hon drogs till dig. De där spänningarna kan också uttrycka sig som en viss velighet. Att man känner sig stå i en latent lojalitetskonflikt mellan det saturniskt traditionella, hierarkiska, auktoritära å ena sidan, och det uraniskt poetiska, psykedeliska picassoperspektivet å den andra.

Kvadraturen i all sin kärvhet är ju latent, den ligger inte och skaver för jämnan, utan träder i kraft när den aktualiseras av givna situationer. 

Om vi ramar in de aktuella kvadraturerna så får vi följande bild:

De nio kvadraturerna mellan Saturnus-Neptunus-MC och sydnod-Venus-Uranus

Samma sak måste man ha i åtanke när man besinnar den sista triaden av kvadraturer, de mellan MC/Uranus/Saturnus och Kiron. Vad visar oss den triaden om din karaktär?

Kiron ger edge åt ditt MC-kluster, allvar åt leken, och tar du leken graciöst, sådär schillerskt, så upplyser den kironska smärtan livsrummet med ett heimdallskt ljus som håller Lokes lockande låga på bra avstånd. 

Kiron är ett ständigt blödande sår vars blod av änglar förs i en arimateisk smaragdgraal till de onda sår som bäst behöver liv och ljus och läkedom. Hugger det till när kallelsen gör sig påmind så är det kvadraturerna som klingar fram Kiron i Stenbocken i initiativets dolda hus. 

Här har vi ramat in dem:

En triad av kvadraturer mellan Saturnus-Neptunus-MC och en backande Kiron

Den enda synliga planet, eller intelligens, för att tala med renässansens hermetiker, som du har i den del av auran som berör människor när du träffar dem – första kvadranten – är Saturnus. Att även Neptunus är där kan en sensibel människa räkna ut, men det är för världen en liten hemlighet. Saturnus ger din framtoning en aktningsvärd air. Hur mycket som döljer sig bakom denna respektabla fasad har vi nu sett. Man kan ha denna text som utgångspunkt för en djupare och mer intim analys över en längre tid, eller man kan låta den stå som den är och ha den verkan den kan ha i sinom tid. Den sjunker in, dess olika perspektiv kommer att finna sin väg in i de själens skrymslen som behöver lysas upp. Texten är ett grundlag för en astrospektion. Som kan inbjuda till introspektion. De många tecken man har att tänka med måste då bli ens egna verktyg. En liten rosettasten kanske man kan finna i följande uppställning. Men det förutsätter att man tar ledorden som portaler in i perspektiv, inte som definitioner. Det är ett arbete man bara kan göra själv. 

Om och när detta arbete i någon mån är utfört kan man gå vidare och studera något mycket spännande, nämligen horoskopets transiter. Det skulle föra alldeles för långt att göra detta i själva karaktärsanalysen, men om och när intresset växer fram för att se på månknutarna, Jupiters och Saturnus återkomster till sina utgångslägen och alla de andra rytmer som förklarar ett levnadslopp i nutid, dåtid och kanske i någon mån även framtid, så hör av dig. Antingen till mig eller till någon annan astrolog för vilken du hyser det rätta förtroendet.

Här är alltså rosettastenen:

Stjärnekransens 12 tecken
♈︎ 1. Väduren – Initiativ
♉︎ 2. Oxen – Resurser
♊︎ 3. Tvillingarna – Relation
♋︎ 4. Kräftan – Revir
♌︎ 5. Lejonet – Storslagenhet
♍︎ 6. Jungfrun – Renhet
♎︎ 7. Vågen – Balans
♏︎ 8. Skorpionen – Hemligheter
♐︎ 9. Skytten – Målmedvetenhet
♑︎ 10. Stenbocken – Strävan
♒︎ 11. Vattumannen – Abstraktion
♓︎ 12. Fiskarna – Transcendens

De 7 vandrarna
☽ Månen – Känsla för känslor
☉ Solen – Känsla för jagkraft
☿ Merkurius – Känsla för utbyte
♀ Venus – Känsla för skönhet
♂ Mars – Känsla för strid, seger
♃ Jupiter – Känsla för potential
♄ Saturnus – Känsla för gränser

De tre smygarna
♅ Uranus – Alternativ tanke (mental fantasi)
♆ Neptunus – Alternativ känsla (psykisk paradox)
♇ Pluto – Alternativ vilja (intuition om döden)

Stingaren
K Kiron – Oläkligt sår som kan läka andra sår och ge klarhet

Aspekterna (Relationer mellan flera planeter)
▢ Kvadratur – kärv relation
△ Trigon – gynnsam relation
☍ Opposition – utmanande relation
✱ Sextil – snabb relation
☌ Konjunktion – Unison relation

Dessutom:
⌂ Hus – jordisk grund, arenans karaktär av stjärntecken
° Grad – visar var, från 0 – 30, i ett tecken en planet står
☊ Nordnoden – Meningskänslans (ödets) riktning
☋ Sydnoden – Ödets ursprung, den karmiska gårdagen
r Retrograd – en backande planet – mer utspridd verkan

AC Ascendenten – hur man möter och bemöts socialt
DC Descendenten – hur man inspirerar och inspireras
MC Media Coeli – Hur man känner sin kallelse; det faderliga
IC Imum Coeli – Hur man känner sin fredade zon; det moderliga

Alexander Kieding,

Svärdsjöbygden den 17 februari 2025