Sammanfattning av ett antal samtal:
Q: Så det här är alltså en bok om astrologi. Men jag tror såklart inte på astrologi! Hur skulle stjärnorna kunna styra våra öden?
A: Det här är ingen bok om astrologi. Det är en bok om människor. Om deras levnadsöden, livsgärningar, vägval, tänkesätt och moral. Och det är inte vilka människor som helst. Det är maktmänniskor, alltså människor som – ibland med sin blotta utstrålning – påverkar andra människor. Både deras livsvillkor och deras omdömen. I den meningen angår boken alla som bryr sig om sina, sina barns, sina medmänniskors och andra människors livsvillkor och omdömen.
Q: Så var kommer astrologin in i bilden? Och är det verkligen nödvändigt?
A: Astrologin kommer inte in i bilden, den är själva metoden. Det är den i särklass äldsta, mest beprövade metod för karaktärsanalys vi känner till och den som har oöverträffat störst precision. Hade jag hittat någon bättre metod så hade jag såklart använt den.
Q: Men astrologin handlar ju om hur våra öden styrs, hur går det ihop med det kristna och humanistiska föreställningskomplexet och idealet om viljans frihet och individens suveränitet?
A: Det där är ett missförstånd som bygger på skrock. Astrologin, i meningen studiet av ett födelsehoroskop, kartlägger viljans villkor, tankens tendenser och känslans arkitektur, inget annat. Horoskopet är – om man kan tyda det – en planritning av det fascinerande och vördnadsväckande hus man bebor under sin livstid. Det visar var väggarna sitter, hur stora rummen är, takhöjd, värmekällor, trappor, dörrar och fönster. Det visar inte vad man kommer att välja eller vad man kommer att råka ut för, än mindre vem man kommer att träffa. Det visar tendenser och det visar individens mentala motorik.
Q: Varför skall jag tro på det?
A: Det skall du inte göra. Vad du däremot kan göra, om du intresserar dig, är att pröva om min metod funkar. Exempelvis genom att läsa valda kapitel i min bok.
Q: Valda kapitel?
A: Ja. Det här är knappast en bok som man bara sträckläser. Varje kapitel börjar från början, precis som varje människomöte börjar från början. Tanken är ju att varje kapitel skall vara just ett människomöte. Om än via en skriven text. Se boken som ett mingel.
Q: Det där låter övermåttan anspråksfullt, hörru!
A: Ja. Det är ambitiöst. Pretentiöst är det däremot inte. Varje analys är omsorgsfullt uppbyggd och börjar med en sorts självrannsakan. Inte för att kokettera, utan för att det är tekniskt nödvändigt att ha både moral och motivation på plats för att kunna lita på sina efterforskningar.
Q: Men en människa är ju oerhört komplex och det finns ju oräkneliga faktorer som påverkar personligheten!
A: Självklart är astrologin en förenkling. Alla metoder är förenklingar. Språket självt bygger på förenklingar. Det vore pretentiöst att påstå något annat. Men ambitionen är att vara så sannfärdig som möjligt, givet de nödvändiga förenklingarna. Och – the proof is in the pudding, som de pragmatiska britterna påpekar.
Q: Men astrologin kan ju inte ens i teorin fungera om kosmos fungerar så som vi genom naturvetenskapen förstår astrofysiken idag! Blotta tanken är ganska provocerande.
A: Ja. Och jag är inte ute efter att provocera. Jag är ute efter att förstå. Inte i första hand kosmos. Utan människan. Genom enskilda män, kvinnor, öden och liv. Och jag tror man måste kunna tycka om någonting med alla människor man försöker förstå. Även de osympatiska typerna. De är ju de mest fascinerande..
Q: Haha, har du analyserat Hitler?
A: Ja, faktiskt. Men inte i den här boken. Han och många andra människor som inte riktigt tycks få plats i livet självt fick inte heller plats i den här boken. Så jag skrev en till.
Q: Heter?
A: Kultpersoner. Men den har inte gått till tryck än.
Q: Palme är väl ändå en kultfigur?
A: Absolut. Liksom Stalin och Churchill och många andra i Maktens hemligheter. Gränserna är överlappande. Men som sagt, det är ett ämne för en annan bok.
Q: Spännande! Eller ja, alltså det hade ju varit spännande, om nu bara astrologi hade varit en seriös vetenskap. Men det är ju omöjligt.
A: Hm, ja jo, det förstås. Eller så är världen konstigare än man kanske kan tro.
Q: Assåvaf… jaja. Ditt val om du vill komma ut som newagetant.
A: Mm, det tog emot. Men jag har sysselsatt mig med denna forskning i 40 år, så trots alla förenklingar – och även personliga begränsningar – så känner jag att jag har lite på fötterna. Och fastän du tycker att jag utmanar vår etablerade världsbild och kosmologi och allt så måste man kanske våga lite också.
Q: Beskriver du en alternativ kosmologi också 
A: Nej, men en sådan är på sätt ock vis implicerad, för den som undrar. Mitt ärende är inte att utmana. Mitt ärende är att väcka fascination och ett äkta, bestående intresse för det mänskliga. Jag försöker låta bli att framstå som en stolle, men det är väl givet att vissa kan fnissa åt metoden.
Q: Så du är en sorts Bruno Giordano som är beredd att brännas på bål hellre än att gå med på att jorden är platt, är det det du säger?
A: Nej Bruno var helt banbrytande under en tid av stark dogmatik och andlig repression. Jag är verkligen ingen Giordano Bruno. Det finns många otroligt skickliga astrologer i världen och jag hade turen att träffa en i min ungdom. Han lärde mig grunderna, sedan fick det mogna medan jag gjorde annat.
Q: I decennier?
A: Ja, faktiskt.
Q: Kan du inte berätta lite om din process med det här?
A: Äh, det skulle bli för långt. Det här är ju bara en fiktiv liten frågestund. Men i epilogen till Maktens hemligheter står det lite om min väg till den här boken.
Q: Jag kommer inte att köpa den.
A: Okay, bra. Då blir det en över till någon som faktiskt vill ha den.
Q: Vad kostar den?
A: Signerad av författaren, trehundra plus frakt.
Q: Dyrt!
A: Köp den inte då.
Q: Hmf. Kan man beställa en karaktärsanalys?
A: Ja, men det är mycket dyrare.
2. Sammanfattning av ett antal andra samtal
Q: Jag har nu läst din bok om maktmänniskor. Du målar upp deras personligheter på ett levande sätt men själva astrologin var för avancerad tror jag. Jag hade väldigt svårt att hänga med och efter några kapitel hoppade jag helt enkelt över det tekniska. Måste du verkligen ha med allt det där? Boken skulle sälja bättre om du skippade alla vinklar och planeter.
A: Tack för tipset. Jag kan säkert bli mycket bättre på att förmedla hantverket. På ett sätt har du rätt: Det är inte tekniskt nödvändigt att beskriva hur jag kommer fram till det jag kommer fram till. Men tänk på hur karaktärsbeskrivningarna då skulle se ut! Som vilda gissningar och rena spekulationer.
Q: Men är det inte en smula naivt att tro att något så förlöjligat som astrologi skulle öka trovärdigheten i en serie karaktärsanalyser av sakligt sett högintressanta personligheter?
A: Astrologin höjer tröskeln, helt klart. Alla kommer inte att hänga med. Många kommer att störa sig på allt prat om kvadraturer och trigoner, det är självklart.
Q: Ja? Skippa det tekniska så får du läsare!
A: Kanske det, men samtidigt skulle jag framstå som ett orakel eller en charlatan. Ingen kan rimligen veta sådär mycket om människor de inte har träffat eller åtminstone läst minst åtta böcker om. Det enda jag behöver veta, rent tekniskt, är den exakta tiden och platsen för det första andetaget.
Q: Och det skall skydda dig från att framstå som ett orakel eller en charlatan, menar du?
A: Skratta du… Givetvis har du rätt. Det verkar väldigt osannolikt att det skulle gå att hala fram så mycket information om en människas personlighet ur ett enkelt tidrumkors. Men det är ju för att man inte lyfter blicken också.
Q: Eh… Till molnen och lärkorna?
A: Nej längre än så. Atmosfären är i varje ögonblick genomstrålad av hela vårt solsystem. Och inte bara det. Även av de stjärnkluster vi kallar zodiaken.
Q: Men det där är ju helt ovetenskapligt. Det som för oss ser ut som kluster är ju stjärnor som inte ens är i närheten av varandra. Inte ens med astronomiska mått. Och jorden är ju inte alls i mitten av solsystemet. Ändå ställer du horoskopen med utgångspunkt från jorden. Där om inte förr så faller väl hela saken?
A: Nej. Det är just det jordiska perspektivet som spelar roll här. Eftersom det är den nyfödde på jorden som är centrum för allt som strålar från dessa olika astronomiska positioner.
Q: Det blir som ett foto, menar du?
A: Ja det är en träffande liknelse. Och med sju synliga himlakroppar och tolv stjärntecken och därtill de för ögat osynliga gasjättarna Uranus och Neptunus som ligger långt, långt utanför vårt egentliga solsy…
Q: Stopp, det är inte meningsfullt, det där låter bara som sofistikerat svammel i mina öron. Men ja, jag tror jag förstår ungefär hur du menar att astrologi funkar. Det är bara det att hela saken är obegriplig. Det finns absolut ingenting från Uranus som går att mäta från jorden, än mindre kan man tänka sig att det skulle kunna påverka exempelvis hjärnans utveckling vid första inandningen.
A: Och ändå tycks det förhålla sig just så. Men kanske att det inte är så mekaniskt som vi tänker oss.
Q: Om man skall ta det där på allvar så får man kanske se till effekterna. Man får väl förhålla sig som om de stora gasjättarna och de andra himlakropparna därute av någon anledning skulle kunna påverka oss, och därefter se om de gör det?
A: Ja, det är ungefär det en normal astrolog gör också.
Q: En vad? Normal astrolog? Är det något astrologer är så är det väl onormala!
A: Okay, men astrologi har funnits i tiotusen år, så över tid är det betydligt mer normalt med astrologi än med föreställningen att inga himlakroppar påverkar våra sinnelag.
Q: Kannibalism är nog mer normalt än varmkorv ur det perspektivet. Men du menar alltså att astrologi av någon skruvad anledning funkar. Varför använder inte alla astrologi isåfall?
A: Många gör det. Amerikas mest folkkäre och kompetente president, Ronald Reagan, använde astrologi, men det är naturligtvis oförenligt med en sansad och balanserad framtoning att konsultera en astrolog, speciellt om man är president. Hans fru Nancy fick rycka in och ta på sig det där med astrologin. Kvinnor har licens.
Q: Och du är ingen kvinna och stämplar därmed dig själv som foliehatt. Är det värt det?
A: Jag vet inte. Men det här är något jag kan. Och många har fått hjälp genom mina analyser. Det är för mig viktigare än att jag är respektabel i alla läger.
Q: Men vad är det man skall få hjälp med egentligen?
A: Självkännedom. Och därur följande ökad förmåga att hantera sina liv.
Q: Hur kan självkännedom läka sår och bota skador? Den som blivit hånad, trakasserad, misshandlad och sexuellt missbrukad som barn kommer ju att bära på sin sorg och sin vrede livet ut? Eller menar du att astrologins självkännedom bara är för de välmående och välartade?
A: Du ställer en skarp fråga. Jag vill försöka bemöta den utan att försöka fly eller börja fäkta. För det första har du absolut rätt i att det finns skador och sår som åsamkats en människa under barndomen, och som påverkar hur den människan sedan ser på livet, på människor och på sig själv. Vilket i sin tur påverkar omdömet och kan få den människan att välja ett liv i missbruk, våld, självskada, mord och självmord, eller för den delen vampyrism, utlevd narcissism, skamlöshet, exhibitionism och maktmissbruk.
Q: Just det! Inte sjutton hjälper det med självkännedom för såna, de självdestruktiva blir bara deppade och de utåtagerande låtsas kanske nicka eftertänksamt men i sitt inre hånflinar de. Alltså om de får en karta på hur de fungerar. Om horoskopet nu är en sådan, vilket du ju uppriktigt tycks tro.
A: Du är inne på viktiga saker men är onyanserad. Det finns gott om exempel på hur även en ganska svidande självinsikt har hjälpt människor att förstå sig själva och därigenom kunna stå ut med sin börda, rentav ta en närmare titt på den och i vissa fall upptäcka att det bland gråstenen även finns ett och annat guldkorn. Det finns sår som kan läka. Även efter många decennier. Och så finns det oläkliga sår. Sår som ständigt svider, värker och plågar sina bärare och bärarinnor. En sak man kan upptäcka medelst astrologin är vilka av dessa sistnämnda, vätskande, kanske blödande sår – jag vet, det här låter obegripligt bra – vars safter kan beredas till en salva som kan läka andra sår.
Q: Och en av salvans ingredienser är förstås acceptans, antar jag?
A: Jag förstår din cynism men svaret är förstås ja. Acceptans plus några andra… man skulle kunna kalla dem hemliga ingredienser… ingår i det som gör det oläkliga såret till en källa till läkedom.
Q: Hemliga? Du sitter alltså på kunskap som kan lindra lidande och bota skador men du säljer denna kunskap? Sover du gott på nätterna?
A: Lugn. Så enkelt är det inte. Man måste se på födelsehoroskopet som helhet för att veta vilka dessa ingredienser är. Det är individuellt. Och det är hemligt för att det är dolt i ett horoskop. Det står, som det heter, i stjärnorna. Samtidigt är det tillgängligt genom detta horoskop. För den som kan tolka det. Och kompetenta astrologer har det funnits i alla tider. Liksom de oundvikliga fuskarna i buskarna. Men sådana finns faktiskt i varje bransch.
Q: Men hur skall man kunna bedöma vem som är fuskare och vem som är bra?
A: Tja, hur bedömer du andra som säljer varor och tjänster? Man åker på blåsningar av allt från mäklare till läkare, investerare och kommunalpolitiker. Ärligt talar är det bästa kanske att ställa och tolka deras horoskop innan man gör affärer med dem! 
Q: Haha, lustigkurre där!
A: Tvilling.
Q: Va?
A: Äh, inget. Glöm det. Eller läs min bok…
Q: Det är ju det jag har gjort!
A: Förlåt. Glömde.
Q: Kan man beställa en karaktärsanalys av sin svärmor?
A: …
Lämna ett svar