Föredrag IX – 4 oktober 1905
Den fysiska kroppen som den äldsta och mest fulländade delen av den fyrdelade människan. Självmedvetande och sinnesiakttagelse. De sju sinnena i relation till de sju planen och materiens tillstånd. Den framtida Jupiter som resultat av nutidsmänniskans tankar, känslor och viljeimpulser. Materialismen som karmisk följd av tidigare idealistiska epoker. Städernas grundande och Lohengrin-sagan. Sjukdomarnas orsaker.
Kära vänner,
Vi vill nu försöka förstå den fysiska kroppen något noggrannare. Vid människans sammansättning skiljer vi för närvarande mellan fyra lemmar: den fysiska kroppen, eterkroppen, astralkroppen och jaget. Vid studiet av den fysiska kroppen måste vi nu gå in på detaljer. Människan var redan någonting, när hon från ett mycket avlägset tillstånd trädde över till Saturnustillvaron. Den fysiska kroppen är den äldsta och mest fullkomliga lem som människan i dag har. Den fysiska kroppen är fyrdelad; det är inte de andra kropparna. Den var redan anlagd i sin utveckling på Saturnus. Eterkroppen tillkom först på Solen. Där utvecklades den fysiska kroppen till större fullkomning. Astralkroppen tillkom på Månen; där genomgick den fysiska kroppen ytterligare ett utvecklingsstadium. På Jorden tillkom nu också jaget, och den fysiska kroppen genomgick ett fjärde stadium. Så befinner sig den fysiska kroppen så att säga redan i fjärde klassen, medan eterkroppen är i tredje, astralkroppen i andra och jaget i första klassen.
Därför har endast den fysiska kroppen som sådan ett självmedvetande, de andra tre kropparna har det inte. I det ögonblick då människan sluter sina fysiska sinnesorgan, när hon sover, upphör självmedvetandet; när hon öppnar dem mot yttervärlden, har hon självmedvetande. Självmedvetande vinner man genom att man med sina organ kan iaktta omgivningen. Endast den fysiska kroppen har nått så långt att den kan öppna sina organ utåt. Om eter- och astralkroppen med sina organ kunde iaktta omgivningen, skulle människan också i dem vinna självmedvetande. Men därtill krävs organ. Den fysiska kroppen har sitt självmedvetande endast genom sina organ. Dessa organ i den fysiska kroppen är sinnena.
Vi vill betrakta sinnena i deras utvecklingsordning. I verkligheten finns det tolv sinnen. Av dessa är fem redan fysiska och två andra kommer under den fortsatta utvecklingen på Jorden ännu att bli fysiska. De fem sinnen som vi redan har är lukt, smak, syn, känsel och hörsel. Två andra sinnen kommer människan så småningom ännu att utveckla till verkliga fysiska sinnen. Dessa två är anlagda i slemkroppen (hypofysen) och i tallkottkörteln (epifysen). Dessa kommer att utbilda de två framtida sinnena i den fysiska kroppen. Sju sinnen kommer alltså i fråga för den fysiska kroppen. För att förstå sinnena i deras utvecklingsordning måste vi göra klart för oss att människan, i den mån hon är ett självmedvetet väsen, befinner sig på en nedstigande båge. Även om kroppen befinner sig på den uppstigande bågen, så är sinnena på den nedstigande.
Av människans övre grunddelar utvecklades på Saturnus Atma, på Solen Buddhi och på Månen Manas. Monaden har en gång också fogats samman styckevis och drog sedan under den lemuriska tiden in i det självbyggda huset. Nu har monaden stigit ned till det fjärde stadiet: Atma, Buddhi, Manas, Kama-Manas. Den nedstigande bågen kommer till uttryck i sinnesutvecklingen. Egentligen fanns i början på Saturnus endast ett sinne, luktsinnet. De senare framträdande sinnena måste stiga ned från högre till allt lägre regioner.
I naturen skiljer vi mellan det fasta, det flytande, det luftformiga, värme-eter, ljus-eter, kemisk eter och livseter. Det är de sju stoffliga nivåerna. Vid nedstigningen har människan genomgått dessa nivåer uppifrån och nedåt. När utvecklingen började kunde den första mänskliga livsgrodden först yttra sig i det livseteriska. Detta motsvaras som sinne av lukten. Där hade människan sitt första sinne, luktsinnet, av vilket nu endast en efterklang återstår. Det fasta har, som vi sett för några dagar sedan, egentligen sitt liv på mahaparinirvanaplanet, det flytande på parinirvanaplanet, det luftformiga på nirvanaplanet, det värme-eteriska på buddhiplanet, det ljus-eteriska på mentalplanet, det kemiskt-eteriska på astralplanet, det livs-eteriska på det fysiska planet; därför kan vi där också tala om den atomistiska etern.
Planens förhållanden – Stofftillstånd – Sinnesorgan
Fysiska planet – livseteriskt – lukt
Astralplanet – kemiskt-eteriskt – smak
Mentalplanet – ljus-eteriskt – syn
Buddhi- eller shushuptiplanet – värme-eteriskt – känsel
Nir-vana-planet – gasartat, luft – hörsel
Pari-nir-vana-planet – flytande – slemkroppen
Maha-pari-nir-vana-planet – fast – tallkottkörteln
En kropp kan endast då luktas, när den tränger ända fram till luktorganet, när den kommer i beröring med det. Luktorganet måste förena sig med själva substansen. Att lukta betyder att med ett sinne uppfatta något som går in i en släktskap med själva stoffet.
Som andra stadium har vi det kemiskt-eteriska. Där utvecklades smaksinnet. Det beror på att det som skall smakas löses upp. Där har vi inte att göra med själva stoffet, utan med det som görs av stoffet. Det är en kemisk-fysisk process genom vilken först något annat görs av stoffet. Tungan kan åstadkomma detta; den kan först lösa upp och därefter smaka.
Det tredje stadiet befinner sig i det ljuseteriska. Där utvecklas synen. Där uppfattar vi inte det som är kemiskt-fysiskt sönderdelat, utan vi uppfattar en bild av föremålet, som bereds genom det yttre ljuset.
Det fjärde är det värmeeteriska. I detta utvecklas känselsinnet. Där uppfattar man inte längre en bild, utan mindre än en bild. Värmen är ett tillstånd som går förbi kroppen, ett tillstånd som endast i ögonblicket är kroppens eget. Känselsinnet avser vi här som upplevelsen av värme och kyla; det är egentligen ett ”värmesinne”.
För det femte har vi det luftformiga. Det motsvarar hörselsinnet. Där uppfattar vi inte längre ett tillstånd hos den aktuella kroppen, utan vad kroppen säger till oss. Där tränger vi in i kroppens inre. Vid klangen från klockan intresserar oss inte längre själva klockan, inte klockans yttre, stoffet, utan det som den har att förråda ur sitt inre. Hörandet är ett förenande med det som tillkännager sig som det andliga i det stoffliga. På detta stadium övergår sinnesverksamheten från det passiva till det aktiva. Den passivt mottagna tonen blir i människan aktiv i språket. Därigenom ger människan ifrån sig det själsliga.
Som sjätte har vi det flytande. Sinnet för det flytande är slemkroppen. Den är lokaliserad i hjärnan, i en avlångt cylindrisk kropp.
Som sjunde följer det fasta. Tallkottkörteln är sinnet för det fasta.
Senare kommer människan, på samma sätt som hon nu talar och därigenom påverkar luften, också att vinna ett inflytande på det flytande. ”Jag tänker” och tanken över huvud taget kommer till uttryck i luften, och det i former, till exempel som en kristall. På nästa stadium verkar också känslan med i tanken. Utvecklingen går tillbaka. Hjärtats värme uttrycker sig då i svängningar och flyter tillsammans med tanken utåt. Och det sista stadiet har människan nått när hon skapar verkliga varelser som är bestående; när hon genom ordet för viljan utåt. Att föra ut känslan är endast ett övergångsstadium. När människan genom viljan blir skapande, då kommer de varelser som hon frambringar verkligen att finnas till.
Människan kommer senare att föra ut i omgivningen det hon känner. Detta kommer att meddela sig till det flytande elementet. Hela det flytande hos den följande planeten, Jupiter, kommer att bli ett uttryck för vad människorna känner. I dag sänder människan ut orden; de är inskrivna i akashan. Där förblir de, även om luftvågorna förflyktigas. Därav kommer senare Jupiter att formas. Om människan alltså i dag för heillösa tal, så kommer på Jupiter heillösa byggnadsställningar att uppföras! Därför måste man fästa så stor vikt vid vad man talar, därför måste man lägga så stor vikt vid att människan behärskar sitt tal. Senare kommer människan också att sända ut sin känsla; tillståndet hos Jupiters vätska kommer att vara ett resultat av känslorna på Jorden. Vad människan i dag talar kommer att ge Jupiter dess gestalt; vad hon känner kommer att ge den dess inre värme. Vad människan nu i dag lägger i sin vilja, det kommer att vara de enskilda varelser som kommer att bebo Jupiter. Jupiter kommer att byggas upp av den mänskliga själens grundkrafter.
Såsom vi i dag kan härleda jordens berggrund ur tidigare tillstånd, så kommer Jupiters berggrund att vara resultatet av våra ord. Jupiters hav, Jupiters värme uppstår ur de nuvarande människornas känslor. Jupiters varelser uppstår ur den mänskliga viljan. Så skapar invånaren på den föregående planeten faktiskt grunden för den efterföljande. Och varelser som i dag ännu svävar över … (lucka i texten), såsom monaden en gång svävade över vår jord, kommer på Jupiter att förkroppsliga sig i detta. Det kommer då att finnas en slags jupiter-lemurisk ras. Då kommer de varelser att finnas som vi har skapat som pitrier. Såsom vi har mottagit de groteska gestalterna från Månen, kommer dessa varelser då att bebo de gestalter som vi utvecklar med vår tallkottkörtel.
Vi bygger vidare på huset för efterföljande, framtida monader. En helt likartad procedur låg till grund, när människan från Månen utvecklades över till Jorden. Detta kommer att göra det tydligt hur allt yttre i grunden skapas inifrån.
Den blott fysiska kroppen är svår att skilja från det som har bildats genom människans förirringar. En puckelryggig har sin puckel att tacka astralkroppen, karmat. Den yttre gestalten, fysiognomin och så vidare är beroende av karmat. Det som modifierar den fysiska kroppen är alltså beroende av de högre kropparna. Om man drar bort allt som beror på karmat, så är den fysiska kroppen i själva verket visligt inrättad. Allt som är sjukt är förirringar som uttrycker sig i den fysiska kroppen. Alla sjukdomar är orätter i det förflutna; all orätt blir sjukdom i framtiden. När människorna kommer att vara värdiga, kommer de fasta varelser som de skapar också att skapa lika vishetsfulla kroppar.
All vishet, känsla och vilja kommer i nästa evolution verkligen att finnas där som gestalt och varelse. I alla gamla religioner kallas den fysiska kroppen, eftersom den är så vishetsfullt uppbyggd, för ett tempel. Det är inte rätt att tala om den fysiska kroppen som den lägre naturen, ty det lägre i människan ligger egentligen i de högre kropparna, som i dag ännu är barnsliga.
Här kan vi också betrakta ett viktigt karmiskt samband. Vi lever i en materialistisk tid, och den är följden av en föregående tid. Denna materialistiska tid har inte bara uträttat mycket utåt, utan också inåt. Man tänke till exempel på något sådant som minskningen av dödligheten genom hygieniska åtgärder. Det är i sanning ett framsteg, frambragt genom yttre hygieniska inrättningar. Ett sådant yttre framsteg är alltid en karmisk verkan av de framsteg som tidigare gjorts i det inre. Dessa fysiska framsteg är följden av medeltidens inre framsteg. Därför blickar man i dag med stor orätt tillbaka på det ”mörka” medeltiden. Våra betydande materialister har först uppfostrats idealistiskt, till exempel Haeckel, Büchner, Moleschott. Därför är deras system tankemässigt så vackert slutna; men det har de sin idealistiska uppfostran att tacka för. Den nuvarande materialismen är i själva verket det yttre uttrycket för den föregående idealistiska perioden.
Man måste nu också arbeta i förväg för framtiden. När den karmiska verkan av den tidigare idealistiska perioden inträdde i materialismen, måste också en ny början för idealismen och spiritualismen göras. Enligt denna lag riktade sig de ledande individualiteterna, när de kallade den teosofiska rörelsen till liv.
Under 1300-talet stod man mitt i städernas grundläggningstid. På få århundraden hade självständiga städer uppstått i alla europeiska kulturländer. Borgaren är nu grundläggaren av materialismen i det praktiska livet. Detta kom till uttryck i myten om Lohengrin. Lohengrin, sändebudet från Graalslogen, var den vise ledaren som ingrep under medeltiden och förberedde stadsgrundläggningen. Han har svanen hos sig som symbol; den tredje gradens invigde är svanen. Medvetandet framställs alltid som något kvinnligt. Elsa av Brabant representerar medvetandet hos den materialistiska stadsandan. Men det andliga livet måste räddas; detta sker genom att Christian Rosenkreutz grundade rosenkreuzarorden. Det andliga livet förblev i mysterieskolorna. Nu har materialismen drivits till sin spets. Därför måste i vår tid en ny impuls komma. Samma rörelse ingrep då, som i dag genom teosofin gör det andliga livets elementära läror folkliga, för att åter skapa ett nytt inre, som senare kan visa sig i det yttre. Det inre uttrycker sig alltid senare i det yttre. En sjukdom är den karmiska följden av en tidigare felaktig handling, till exempel en lögn. När en sådan blir verklig, blir den en sjukdom. Epidemier går tillbaka på långt tillbaka liggande orätter hos folken. De är något ofullkomligt som har trätt fram från det inre till det yttre.
Det sjätte sinnet är kundaliniljuset i den utstrålande värmekänslan; det sjunde är det syntetiska sinnet.
Lämna ett svar