Föredrag IV – 29 september 1905
Binas och myrornas medvetande. Alkemi och de vises sten. Förhållandet mellan naturens riken. Människans framtida väsen.
Vi har talat om medvetandet hos de olika naturrikena. Människans organ har ett organmedvetande; i abnorm form finner man detta medvetande hos idioter. Det är det astrala medvetandet, vilket också nattliga insekter, myror, spindlar och så vidare äger. Ett helt annorlunda beskaffat medvetande möter vi hos bina. Vi vill använda exemplet med bina för att visa hur man kommer fram till sådana sanningar och sedan använder dem till orientering i världen.
En ockult skolning är något helt annat än vår vanliga skolning; den strävar inte, som denna, efter att proppa in mycket lärostoff i eleven. I en sträng ockult skolning får eleven över huvud taget inget lärostoff, utan en kärnfull sats med inre kraft. Så var det också i äldre tider. Satsen skulle eleven meditera vid fullständig inre vindstilla. Detta hade till följd att han till slut blev helt ljus inombords, helt genomlyst. När människan nu har nått dit att hon kan genomskåda sig själv, kan hon sänka sitt medvetande in i andra väsen. För detta måste man exakt ha fattat den punkt som ligger bakom ögonens mitt, och sedan därifrån föra medvetandet ned till hjärtat. Då kan man förflytta sitt medvetande in i andra ting; man kan till exempel då utröna vad som lever i en myrstack.
Man kan då också uppfatta livet i en bikupa. Därvid inträder emellertid ett fenomen som man annars inte upplever på jorden. I verksamheten i bikupan upplever man något som går utöver vårt jordiska vara, något som annars inte längre existerar på jorden. Vad som försiggår på de andra planeterna kan inte tänkas ut. Man kan till exempel inte erfara vad som sker på solen eller på Venus, om man inte kan genomföra proceduren att förflytta sig in i livet och verksamheten i ett bisamhälle. Biet har inte genomgått hela evolutionsvägen såsom vi. Det är i sina början inte förbunden med samma evolutionskedja som de andra djuren och människorna. Medvetandet hos bikupan, inte hos de enskilda bina, är oerhört högt. Denna medvetenhets visdom kommer människan först att nå i Venus-tillvaron. Då kommer hon att ha det medvetande som är nödvändigt för att ur sig själv bygga med ett stoff som hon själv frambringar ur sig. Myrorna bygger myrstacken av allehanda material, men bygger ännu inga celler. Cellbyggandet är på de högre planen något helt annat. Genom att förflytta medvetandet in i bikupan, genom antagandet av Venus-medvetandet, lär man sig något helt annat än vad som annars finns på jorden; man lär sig att föregripa något av det som kommer att inträda under vår Venus-tillvaro: det absoluta tillbakaträdandet av det sexuella. Hos bina är det sexuella tilldelat endast en enda drottning. Det kamiska-sexuella är nästan fullständigt utsläckt; drönarna dödas. Det som i den framtida mänskligheten faktiskt kommer att fullbordas har vi här förbildat, och arbetet är den högsta principen. Endast genom andens impuls kan man bli i stånd att förflytta sig in i bisamhället.
Vi vill nu, för att komma vidare, utveckla den sanna begreppet alkemin. Ännu på 1700-talet kunde man i den tyska Reichsanzeiger läsa artiklar om alkemi. Kortum, diktaren till Jobsiade, var en av 1700-talets betydande alkemister. I några artiklar talas det där om den så kallade urmaterien, som förs samman med de vises sten. Kortum, som var djupt inne i saken, sade då: Att söka de vises sten är mycket svårt, men den finns överallt, ty ni möter den varje dag, känner den mycket väl, har den varje dag i handen, men vet inte att detta är de vises sten. — Detta är en träffande beskrivning.
I naturen är allt inrättat med oändlig vishet, med en oändligt vis ekonomi. Alla kamiskt levande varelser — djur och människor — och alla praniskt levande varelser — växter — står i ett växelverkande förhållande till varandra. Vi andas in syre och andas ut kolsyra. Det gör djuren också. Om detta nu helt enkelt fortginge, skulle luften snart vara helt fylld av kolsyra. Men växterna assimilerar kolsyra och andas ut syre. Djur och människor kan inte leva utan växter. Nu består kolsyra av kol och syre. Kolet behåller växterna i sig, och syret andas de ut. Människan däremot tar upp syret och omvandlar det genom sin livsprocess, genom att förena det med kolet, till kolsyra. Växterna bygger av det kvarhållna kolet upp sin kropp.
I tidigare tider såg jorden annorlunda ut än nu. Då växte även i våra trakter skogar av väldiga ormbunkar och fräkenväxter. Dessa har gått under. Först täcktes jorden av ett torvlager som återstod av växtliken; därefter förvandlades de tidigare skogarna av ormbunkar och fräkenväxter till jordens väldiga kollager. Jordens bergarter har så småningom uppstått ur växtriket eller ur djurriket. När man betraktar ett stycke stenkol kan man säga: detta var en gång växt. Om man gick ännu längre tillbaka, skulle man också kunna finna de växter ur vilka bergkristaller, malakit och så vidare har uppstått. Alpernas mellersta bälte har före stenkolen uppstått ur uråldriga växter. En diamant är exakt detsamma som ett stycke stenkol. Naturen har ur ett ännu äldre kol än det nuvarande skapat diamanten. Så har även bergkristallen uppstått ur växter.
Kalkberget har avsöndrats ur djur. Jurabergen är till exempel en sådan kalkansamling. De var tidigare täckta av hav och har bildats av havsdjurens avsöndrade skal och höljen. Så har alltså det yngre kalkberget uppstått ur djur, urberget ur växter. Växtriket övergår så småningom i stenriket. Allt fast på jorden har uppstått ur en växtjord. Denna mineraliseringsprocess kan man studera vid kolbildningen ur växter.
Mineralriket, såsom det nu avsöndras, finns endast under den fjärde rundan. Efter denna kommer hela mineralriket att vara genomandat av människan. Hon kommer att plöja det med sin ande. Allt vad människan i dag gör, hela industrin, är omarbetning av mineralriket. När någon bryter ner ett klippblock för att använda stenarna vid husbygge, när han bygger en domkyrka, är allt artifiering av mineralriket. Under den fjärde rundan kan människan konstlat bearbeta mineralriket. Med växten däremot kan människan nu ingenting göra. Hela mineralriket kommer människan att genomarbeta. I stor skala sker detta genom den svängande elektriciteten, som inte längre behöver någon tråd. Där arbetar man in i molekyler och atomer. Vid slutet av den fjärde rundan kommer människan att ha genomarbetat hela mineralriket.
Från den femte rundan av kommer människan att göra detsamma med växtriket. Hon kommer då medvetet att kunna genomgå den process som växten nu genomgår. Såsom växten upptar kolsyra och ur kolet bygger sin kropp, så kommer människan i den femte rundan själv att skapa sin kropp ur de ämnen som omger henne. I den femte rundan kommer könligheten att ha upphört. Människan måste då själv arbeta på sin kropp, själv framställa den. Samma process att bearbeta kolet som växten nu genomgår omedvetet, kommer människan då att genomgå medvetet. Hon kommer att omvandla stoffet, såsom växten i dag omvandlar luften till kol. Detta är den sanna alkemin. Kolet är de vises sten. Den man på 1700-talet som pekade på detta hänvisade till den omvandlingsprocess som växterna nu fullbordar och som människan senare kommer att fullborda.
När man på de högre planen studerar det medvetande som verkar i bikupan, lär man sig hur människan senare själv kommer att frambringa materia. Människokroppen kommer i framtiden också att vara uppbyggd av kol; den kommer då att vara som en mjuk diamant. Man kommer då inte att bo i kroppen inifrån, utan ha den framför sig som en yttre kropp. Så är i dag planeterna uppbyggda av planetandar. Från att vara ett väsen som behöver en kropp som framställs av andra, omvandlar man sig till ett emanerande, uppenbarande väsen. Människan kommer då att vara ett väsen med tre lemmar: människan om aftonen, som går på tre, såsom sfinxen säger. De ursprungliga fyra organen har differentierats. Först var händerna också rörelseorgan. Sedan blev de organ för det andliga. Senare kommer endast tre organ att finnas: hjärtat som buddhiorgan, den tvåbladiga lotusblomman i ögonens mitt och vänstra handen som rörelseorgan. På denna framtid hänvisar också Blavatskys uppgift om en andra ryggrad. Tallkottkörteln och slemkörteln organiserar en andra ryggrad, som senare förenas med den andra. Den andra ryggraden kommer att löpa ned från huvudet framtill.
För att erhålla sådana ledtrådar måste man föra in medvetandet i en väsenhet som står högre än vi nu står i vår vanliga jordiska utvecklingsgång.
Allt detta undervisades i mysterieskolorna och övades i viss mening praktiskt. Man måste vänja sig vid att föra sitt tänkesätt i denna riktning. Då kommer man att utveckla en känsla i sig av att inget är värdelöst, utan att hos varje ting känna igen dess värde. Det finns ingenting i hela naturen som vi kunde tänka bort utan att därigenom förstöra hela naturen.
Även myrstacken har ett mycket högre medvetande än den nuvarande människan. Myrstackens medvetande befinner sig på de övre regionerna av mentalplanet. Bimedvetandet däremot befinner sig på de övre regionerna av buddhiplanet. Hur har då myrmedvetandet kommit in i vår jord? Det skedde genom väsen som står högre än vi, som redan hade genomgått processen att själva skapa sin kropp. Hane, hona och arbetare — myrstackens tre lemmar — är kroppen hos ett högre andligt väsen. Människoanden kommer så småningom också dit att splittra sig i tre delar. Vilja, känsla och tänkande skiljs hos mysterieskolans elev. Hjärnans molekyler går isär i tre grupper. Eleven måste då av sig själv förbinda en bestämd känsla med en föreställning. När han ser elände måste han, för att känna medlidande, medvetet tillägga denna känsla. Framtill i huvudet ligger tänkandets parti, ovanpå känslans parti, i bakhuvudet viljans. Eleven lär sig att medvetet föra dessa i förbindelse. Senare går dessa tre delar helt isär. Han måste då dirigera de tre partierna såsom en myrstack dirigerar hanar, honor och arbetare.
Man kan nu fråga varför högre väsen manifesterar sig i en myrstack. Men om myrsyran inte hade frambringats, skulle hela jorden vara annorlunda. Den förutseende visheten hos högre intelligenser hörde till att i förväg se det ögonblick då myrsyran måste införas i jorden.
Så kan man omfatta hela jorden med sitt medvetande, så att man vet och känner igen vad som lever och är därinne. Så var det hos Paracelsus, som därefter bildade sina föreställningar om hur tingen kan användas som läkemedel, eftersom han visste i vilka relationer de stod till människan och hennes organ. Så hänger faktiskt Digitalis purpurea samman med hjärtat och kan därför med rätta ännu i dag användas för detta ändamål. I dag söker man nya läkemedel genom experiment, genom att pröva deras verkan på ett antal människor. Då sökte man läkemedel genom intuition, eftersom man iakttog de inre sammanhangen. De på detta sätt funna läkemedlen behåller alltid sin verkan, medan det hos de andra vanligen med tiden visar sig nackdelar som vid den första observationen undgick experimentatorn.
Lämna ett svar