En viss typ av förståelse, en viss typ av insikt, kan man bara få genom att besinna sig. Det gör man bäst i ensamhet. Först när man gärna besinnar sig i ensamhet kan man göra det med andra, utan att tappa sin integritet. Att besinna sig i ensamhet är att skapa ett utrymme för nya tankar. Man kan utgå från något när man besinnar sig, men det viktiga är att besinningen får vara ifred. Att man får vara ifred med sin besinning.
De nya tankar man får när man besinnar sig är ofta svåra att hålla fast. Försök inte ens. Lev i dem. Tillåt dem att vara kvar så länge de vill. Med tiden vänjer man sig och blir inte lika bekymrad när de dunstar bort som drömmar. Många av dessa tankar har ingen vikt. De kan vara flyktiga eller de kan vara tunga, men utan att ha vikt, gravitas. Då och då kommer en tanke av vikt. En viktig tanke. Tag emot den med tacksamhet och begrunda den.
Begrundan är nästa fas.
Först besinning, därefter begrundan över det som kommit genom besinning.
Man kan besinna en verbal formel eller en visuell symbol. Eller relationen mellan två enkla föremål, som en synål och en tråd; en hammare och en spik; en skruvmejsel och en skruv eller en lodlina och ett vattenpass. Vishetsfyllda insikter kan födas ur sådan besinning, och det är sådana insikter som kan bli föremål för begrundan. Dessa insikter är, även om de är universella och allmängiltiga, alltid personliga och mår bäst av att behållas för en själv.
Man kan även ägna sig åt gemensam besinning av en formel, ett tecken eller en process. Exempel: En klassisk formel är ”visheten lever i ljuset”. Ett klassikt tecken är ringen med en prick i medelpunkten. En klassisk process är födelse, liv och död.
Tre förvandlingar.
Även ett gemensamt besinnande av sådana processer leder till individuella insikter som mår bäst av att ruvas under ens hjärta. Samhörigheten blir stark likaväl, den stärks inte av att man delar med sig av dessa insikter. Den enes aha är ofta den andres jaha.
De mest verkningsfulla gemensamma besinningarna är de som har en tydlig yttre inramning. Man bestämmer en tid, gärna en regelbunden tid, låt oss säga varannan onsdag kväll klockan 18.30 till 19.30. Man klär sig enkelt och värdigt, inte pråligt och inte slafsigt. Man hälsar, träder in i det rum man skall vara i, man sätter sig, gärna på givna platser, och den som leder markerar på något sätt när det börjar. Det kan vara att säga ”i ordning, mina vänner” och ett slag med en ordförandeklubba. Med tiden kommer ett sådant slag att verka samlande. Det är ett stöd, så att man kan vara avspänd och fokuserad på samma gång. När stillheten har infunnit sig efter ett par, tre minuter så uttalar ledaren kvällens eller månadens formel. Man kan använda månadsdygderna som formel, exempelvis innevarande månads (det där är en klickbar länk) som är ”insikt genom tålamod”.
Träffas man varje vecka så kan första veckan inledas med att ledaren högläser ett resonemang kring formeln, men att de följande tre veckornas meditationer enbart inleds med att ledaren uttalar formeln själv.
Eller om man exempelvis väljer att besinna ett tecken, som cirkeln med punkten. Då kan första kvällen inledas med att ledaren långsamt ritar en sådan symbol med en passare, eller om passaren går runt så att alla ritar varsin. De följande tre mötena räcker det att man besinnar symbolen själv. Det är bra om den finns i rummet, så att man får stöd i att hålla fokus.
Oavsett vad man väljer att besinna så är det bra om besinningen avslutas lika distinkt som den börjar, med att en av deltagarna tar på sig att börja och sluta tiden med exempelvis ett klubbslag. Det viktiga om man gör t ex klubbslag som gränsmarkörer är att det är odramatiskt och sakligt. Det är inte viktigt vem som leder, men det är viktigt att den som leder är trygg och odramatisk i sitt ledarskap. Vill man så tar man en månad var, men då bestämmer man det redan från början.
Övergången från besinning till begrundan är individuell. I det yttre är den omärklig, men för var och en kommer den att bli allt mer distinkt i det inre.
Det är bra om sessionerna inte blir för detaljstyrda, då störs det inre lugnet.
Droppen urholkar stenen, ta inte i för hårt i början. Lycka till.

Lämna ett svar