Varför just astrologi?

Under mina många resor väcktes en djup fascination för människors olikheter. Jag fick ofta höra att vi alla innerst inne är likadana och att det var just det som gjorde oss kapabla att mötas på djupet. Jag trodde på det där ganska länge. Men i ljuset av mina egna erfarenheter var jag tvungen att omvärdera denna tes. Jag tyckte helt enkelt inte att den stämde. För mig var det precis tvärtom. Vi kan möta den andre för att vi är någon annan än den. Någon olik. Sådana möten berikar, ja ibland kan de rentav vara befruktande. Fysiskt, men även på andra plan. Mötet mellan olikheter kan leda till befruktning. Det är egentligen enkel grundkunskap, men den försvinner så lätt i hanteringen när vi i det mellanmänskliga livets realiteter skall applicera våra välmenta men ibland feltänkta föreställningar om det mänskliga i människan.

Vi vill ju inte förblindas av de olikheter som kommer till synes genom ras, kön, klass och ålder. Vi vill kunna mötas över sådana gränser. Därför intalar vi oss själva, och våra barn, att sådant nästan inte finns och att det hursomhelst saknar betydelse. Varenda unge vet att detta är fel. Det har visst betydelse med sådana faktorer. Och det ställer ofta till problem.

Astrologin skär rakt igenom dessa olikheter och deras problem. Ras, kön, klass och ålder spelar nämligen ingen som helst roll vid tolkningen av ett födelsehoroskop. I födelsehoroskopet visas hur en människas grundkaraktär är beskaffad. Oavsett ras, kön, klass och ålder. Man kommer djupare, längre in i människans väsenskärna. Man börjar fatta att vi faktiskt inte är vår ras, vårt kön, vår klasstillhörighet eller ens vår generation och dess typiska tidsanda. Vi är inte dessa saker; vi har dem. De är våra arbetsredskap i detta liv. Men betydligt djupare går hur vår aura är strukturerad. Hur den air av karaktär som omger oss fungerar.

Och det berättar astrologin om.

Man kan känna sig olustig över astrologins anspråk. För astrologin har besvärande anspråk. Fungerar astrologin – och det gör den – så fattas det en och annan pusselbit i vår nuvarande förståelse av universums struktur. Vi skulle egentligen behöva revidera hela vår kosmologi, om vi verkligen vill förstå hur det kan komma sig att något så märkligt, men urgammalt, som astrologi kan fungera. Verklig vetenskap fruktar inte omvärderingar och nya rön, tvärtom, så en vetenskapligt sinnad människa har ingen anledning att bli annat än fascinerad av astrologi.

Att lägga fram ramverket för en ny kosmologi ligger emellertid långt utanför ramarna för dessa böcker. Här nöjer vi oss med att tillämpa astrologin konkret, på förståelsen av det mänskliga i olika konkreta, mer eller mindre kända människor.

Och kanske vi blir en smula klokare på oss själva därigenom. Om inte omedelbart, så åtminstone på lite längre sikt.

Här läser jag ett litet utsnitt ur kapitlet om Moshe Dayan i trilogin Kultpersoner.