i anslutning till de allmänna kraven
Av Rudolf Steiner, internt utskick till deltagarna i Esoteriska skolan
Inledning: Reglernas syfte och betydelse
De följande reglerna bör uppfattas så, att var och en esoterisk lärjunge så mycket som möjligt inrättar sitt liv på det sätt, att han ständigt iakttar och styr sig själv, särskilt med avseende på huruvida han i sitt inre lever upp till de motsvarande kraven. All esoterisk skolning, särskilt när den stiger upp i de högre regionerna, kan blott leda till olycka och förvirring för lärjungen, om sådana regler inte iakttagas. Däremot behöver ingen dra sig tillbaka från en sådan skolning, om han strävar efter att leva i enlighet med dessa regler. Han behöver heller inte förtvivla, om han möjligen måste säga till sig själv: ”Jag uppfyller ju ändå de därmed ställda kraven mycket bristfälligt.” Om han blott har den inre, ärliga viljan att inte förlora dessa regler ur sikte i sitt hela liv, så är detta tillräckligt. Men denna ärlighet måste framför allt vara en ärlighet mot sig själv. Många bedras i detta avseende. Han säger: Jag vill sträva i ren mening. – Om han emellertid noggrant prövar sig själv, skulle han dock märka, att mycket dold egoism, raffinerad personlighetskänsla lurar i bakgrunden; sådana känslor är det särskilt, som ofta ikläder sig masken av osjälviskt strävande och vilseleder lärjungen. Det kan inte nog ofta genom inre själsskådning noggrant prövas, om man inte likväl hyser sådana känslor gömda i sitt inre. Man blir mer och mer fri från sådana känslor genom energisk förföljning just av de här att behandla reglerna. Dessa regler är:
Första regeln: Ingen ogranskad föreställning i medvetandet
För det första: Ingen ogranskad föreställning skall släppas in i mitt medvetande.
Man bör en gång iakttaga, hur många föreställningar, känslor och viljeimpulser, som lever i en människosjäl, vilka hon upptar genom livssituation, yrke, familjetillhörighet, folklig tillhörighet, tidens förhållanden osv. Sådant själens innehåll bör inte uppfattas så, som om dess utrotning vore en för alla människor moralisk gärning. Människan erhåller ju sin fasthet och säkerhet i livet därigenom, att folktradition, tidens förhållanden, familj, uppfostran osv. bär henne. Om hon lättsinnigt kastade bort sådana ting, skulle hon snart stå stöttlös i livet. Det är särskilt för svaga naturer inte önskvärt, att de går för långt i denna riktning.
Särskilt bör var och en esoterisk lärjunge klargöra för sig, att iakttagandet av denna första regel måste åtföljas av förvärvandet av förståelse för alla handlingar, tankar och känslor ock hos andra varelser. Det må aldrig komma så långt, att efterlevnaden av denna regel leder till lössläppthet eller till att någon säger till sig själv: Jag bryter med alla ting, in i vilka jag är född och genom livet ställd.
Tvärtom, ju mer man prövar, desto mer skall man inse rättfärdigheten i det, som lever i ens omgivning. Det gäller inte att bekämpa och högmodigt förkasta dessa ting, utan att bli inre fri genom noggrann prövning av allt, som står i förhållande till den egna själen. Man skall då utav den egna själens kraft sprida ett ljus över sitt hela tänkande och handlande, medvetandet skall därigenom vidgas, och man skall överhuvudtaget tillägna sig att i ökande grad låta de andliga lagar, som uppenbarar sig i själen, tala, och inte längre ställa sig i blind lydnad för den omgivande världen.
Det ligger nu nära till hands, att mot denna regel invända: Om människan skall pröva allt, så måste hon ju särskilt pröva de ockulta och esoteriska lärorna, som just ges henne av sin esoteriske lärare. – Det gäller att förstå prövningen i rätt mening. Man kan inte alltid direkt pröva en sak, utan man måste ofta indirekt utföra denna prövning. Det är t.ex. ock idag ingen i stånd att direkt pröva, om Fredrik den Store levat eller inte. Han kan blott pröva, om den väg, på vilken underrättelserna om Fredrik den Store nått honom, är en trovärdig. Här måste prövningen sättas in vid rätt punkt. Så har man ock att förhålla sig till allt s.k. auktoritetslärande. Överlämnas något till en, som man inte själv omedelbart kan inse, så har man framför allt att med det material som står till buds pröva, om han är en trovärdig auktoritet, om han säger ting, som väcker en aning och känsla av att de äro sanna. Genom detta exempel skall man inse, att det gäller att sätta in prövningen vid rätt punkt.
Andra regeln: Ökning av föreställningarnas summa
En andra regel är: Det skall före min själ stå en levande förpliktelse att ständigt öka summan av mina föreställningar.
Ingenting är värre för den esoteriske lärjungen, än om han vill stanna vid en viss summa begrepp, som han redan har, och med deras hjälp förstå allt. Oändligt viktigt är det att ständigt tillägna sig nya och nya föreställningar. Om detta inte sker, skulle lärjungen, om han kom till översinnliga insikter, inte kunna möta dessa med något väl förberett begrepp och bli överväldigad av dem, antingen till sin nackdel eller åtminstone till sin missnöjdhet; det senare därför att han under sådana omständigheter kunde hava högre erfarenheter, utan att han ens märkte det. Antalet lärjungar är alls inte obetydligt, som redan kunde vara omgivna av högre erfarenheter, men inte märka något därav, därför att de på grund av sin föreställningsfattigdom hängiva sig åt en helt annan förväntan rörande dessa erfarenheter, än den rätta är. Många människor neka i det yttre livet alls inte till bekvämlighet, i sitt föreställningsliv äro de dock direkt avogt inställda att berika sig, att bilda nya begrepp.
Tredje regeln: Kunskap utan sympati eller antipati
En tredje regel är: Mig blir blott kunskap om de ting, vilkas ja och nej jag inte har varken sympati eller antipati emot.
En gammal invigd skärpte alltid för sina lärjungar: Ni skolen inte veta om själens odödlighet, förrän ni lika gärna mottaga, att denna själ efter döden förintas, som att den skall leva evigt. Så länge ni önska leva evigt, skolen ni inte vinna någon föreställning om tillståndet efter döden. – Såsom i detta viktiga fall är det med alla sanningar. Så länge människan ännu hyser den svagaste önskan om att saken må vara så eller så, kan det rena, klara ljuset av sanningen inte lysa för henne. Den som t.ex. vid sin själsskådning har den om än så dolda önskan, att de goda egenskaperna hos honom må överväga, kommer denna önskan att spela honom ett villospår och inte tillåta någon verklig självkännedom.
Fjärde regeln: Övervinna skygghet för det abstrakta
En fjärde regel är: Det åligger mig att övervinna skyggheten för det s.k. abstrakta.
Så länge en esoterisk lärjunge hänger vid begrepp, som hämtar sitt material från sinnenas värld, kan han inte erhålla sanning om de högre världarna. Han måste sträva efter att tillägna sig sinnlighetsfria föreställningar. Av alla fyra regler är denna den svåraste, särskilt under livsförhållandena i vårt tidevarv. Det materialistiska tänkandet har i hög grad berövat människan förmågan att tänka i sinnlighetsfria begrepp. Man måste sträva efter att antingen ofta tänka sådana begrepp, vilka i den yttre sinnliga verkligheten aldrig äro fullkomligt, utan blott ungefärligen förekommande, t.ex. begreppet om cirkeln. En fullkomlig cirkel finnes ingenstans, den kan blott tänkas, men alla cirkelformiga bildningar hava denna tänkta cirkel som deras lag till grund. Eller man kan tänka ett högt moraliskt ideal; ock detta kan i sin fullkomlighet inte helt förverkligas av någon människa, men det ligger många människors handlingar till grund som deras lag. Ingen kommer i en esoterisk utveckling framåt, som inte inser den hela betydelsen av detta s.k. abstrakta för livet och berikar sin själ med de motsvarande föreställningarna.
_________________________________________
Sammanfattningsvis:
- Relevant källkritik
- Livslång begreppsnyansering
- Omutlig konsekvensneutralitet
- Aktiv abstraktionsförmåga
Lämna ett svar