Introduktion till Dr. jur. Valentin Tomberg

Biografisk översikt

Dr. jur. Tomberg, Valentin
Författare, generalsekreterare för Antroposofiska föreningen i Estland.
*Född 26 februari 1900, Sankt Petersburg (Ryssland)
✟Död 24 februari 1973, Mallorca (Spanien)
(alternativ födelsedag: 27.)

(Mina egna anmärkningar finns i fotnoter)¹

Valentin Tomberg är utan tvekan en av de mest omdiskuterade personerna i den antroposofiska rörelsens historia. Han var omstridd under sin livstid och har förblivit det efter sin död. Djupt präglad av rysk andlighet bidrog han med en begåvning till rörelsen, som intensivt fokuserade på centrala ockulta teman. Hans publikationer väckte snart heta kontroverser. En särskild konsekvens hos honom, att förbli trogen ”lagen efter vilken han antagit sitt uppdrag”, ledde honom efter livets mitt inte bara bort från strukturerna inom Antroposofiska sällskapet, utan också från dess uttrycksformer och skolningsmetoder. Han grundade en egen esoterik, som efter hans död började få ett märkbart inflytande.

Valentin Tomberg föds i en ämbetsmannafamilj av estniskt ursprung och växer upp i den evangelisk-lutherska tron. Han studerar vid den ansedda Petriskolan i Sankt Petersburg, ett humanistiskt gymnasium, vilket bland annat lägger grunden för hans utmärkta språkkunskaper. Under 1917² blir han medlem i Teosofiska samfundet i Ryssland. Det juridikstudium han påbörjar under vinterterminen 1917/18 avbryts på grund av oroligheterna under revolutionen.

1920. Tomberg finner en tillflykt i Estlands huvudstad Tallinn (Reval), och en anställning vid postverket ger honom en blygsam försörjning. Han skriver ett brev till Rudolf Steiner där han presenterar sig. 1922 gifter han sig med den nitton år äldre Helene Glasenap, född Leuvie³. 1925 går han, efter att länge ha engagerat sig i Rudolf Steiners andevetenskap, med i Allmänna antroposofiska sällskapet. Redan kort därefter är han vice generalsekreterare för Estniska Antroposofiska Sällskapet, 1927 blir han medlem i Fria Högskolan för Andevetenskap, och 1923 generalsekreterare i Estland.

Vändpunkter och kontroverser (1932–1938)

Två biografiskt viktiga händelser präglar året 1932: de första delarna av hans omdiskuterade Betrachtungen über das Alte Testament publiceras i Tallinn; Tomberg inleder ett förhållande med Maria Belozwetowa, född Leitnekker-Demsky de Montfort, som 1933 blir hans andra hustru⁴. Med hennes första make, filosofen Nikolaj Belozwetow, förblir han i livslång vänskap. Hans erbjudande att arbeta som lärare i Dornach avvisas samma år av styrelsen med hänvisning till ekonomiska svårigheter⁵. Till följd av publiceringen av Betrachtungen, den distansering från Marie Steiner som hans nya äktenskap medför,⁶ samt krisen i Allmänna antroposofiska sällskapet – som 1934/35 når sin kulmen och även påverkar det estniska landssällskapet – lägger Tomberg 1935 ned alla officiella uppdrag.

Han leder därefter en privat studiegrupp men fortsätter sin offentliga föredragsverksamhet i Baltikum. Stöd får han från Elisabeth Vreede, som uteslutits ur styrelsen för Allmänna antroposofiska sällskapet. Redan 1935 går han med i den av henne medgrundade Föreningen för fria antroposofiska grupper. År 1937 meddelar han skriftligen Dornachs styrelse att han lämnar Allmänna antroposofiska sällskapet⁷.

Flytten till Nederländerna och brytningen med antroposofin (1938–1940)

Med stöd från Vreede och nederländska antroposofer flyttar Tomberg 1938 med sin hustru och sonen Alexis (Alexander) till Nederländerna, där han får anställning som sekreterare åt den estniske honorärkonsuln. Han utvecklar en omfattande föreläsningsverksamhet och arbetar vidare med centrala antroposofiska och kristologiska teman, men tar också ställning till aktuella tidsfrågor. Tidigt hade han genomskådat nationalsocialismens demoniska karaktär. Under den tyska ockupationen av Nederländerna 1940 sker ett brott med ordföranden för den nederländska antroposofiska sällskapet, Willem Zeylmans van Emmichoven. Därmed upphör även i Nederländerna Tombergs samarbete inom officiella antroposofiska sammanhang⁸.

Tillsammans med Ernst von Hippel, professor i rättsfilosofi i Köln och en vän sedan flera år, ägnar sig Tomberg i allt högre grad åt frågor om religiös gemenskapsbildning och religiös kult. Efter resultatlösa samtal med Christengemeinschafts överhuvud, Emil Bock⁹, närmar sig Tomberg och hans närmaste vänskapskrets den katolska kyrkan¹⁰, som han troligen ansluter sig till under kriget. År 1944 flyttar Tomberg till Godesberg. Han avslutar det juridikstudium som han påbörjat i Nederländerna under handledning av Hippel och promoveras till doktor¹¹. Under dessa år skriver han omfattande rättsfilosofiska studier¹².

Senare liv och verk (1948–1973)

År 1948 flyttar han till London och senare till Reading för att arbeta vid BBC, där han analyserar inspelningar från sovjetisk radio. Han lever ett tillbakadraget liv och ägnar sig, vid sidan av föreläsningar främst i katolska kretsar¹³, åt att skriva sitt sena verk, som ansluter till 1800-talets franska ockultister och katolsk spiritualitet¹⁴. Tomberg avlider under en vistelse på Mallorca, två dagar innan han skulle fylla 73 år¹⁵.

Tomberg har enligt egna utsagor redan som 15-åring, till följd av inre upplevelser, beslutat att helt ägna sig åt idealet om ett andligt liv. Han influeras tidigt av ryska esoteriker, såsom Gregori O. Meubius, vars bok om tarot utövar ett bestående inflytande på honom. Den unge Tomberg står nära grupper som den av Papus nygrundade Martinistorden, utan att dock bli medlem¹⁶. Via Teosofiska samfundet upptäcker han Rudolf Steiners verk¹⁷. I ett brev till Steiner 1921¹⁸ – ett personligt möte äger aldrig rum – bekänner han sig till dennes andevetenskap, men betonar tydligt sin vilja till andlig självständighet och pekar på de faror han är medveten om som en som strävar på ockulta vägar.

Tombergs antroposofiska verk (1930-talet)

Tombergs antroposofiska verk från 1930-talet utvecklar intentionen av en självständig – men på Steiners förarbete baserad – andeforskning, även litterärt. Efter en rad enskilda uppsatser i tidskriften Anthroposophie¹⁹ tillkommer under denna tid Betrachtungen über das Alte Testament, Betrachtungen über das Neue Testament, studier över de fyra Kristusoffren, Grundstensmeditationen med mera. Utifrån Rudolf Steiners meddelanden ger han delvis nya infallsvinklar på dennes forskningsresultat, skapar överraskande kombinationer av till synes disparata motiv och kompletterar dem med utvidgade innehåll. De koncist komponerade studierna från den antroposofiska perioden bygger på Steiners begreppsapparat, men inkorporerar också egna strukturkoncept, som ibland kondenseras till ockult-meditativa scheman. Uppsatserna, skrivna i ett klart språk, genomsyras av en religiös inriktning mot de behandlade ämnena och beaktar moraliska dimensioner av ockult kunskap och strävan. Antroposofins uppenbarelsekaraktär får en stark betoning.

Senare verk och övergång till katolicismen

Vissa egenheter i hans tyska antroposofiska skrifter är också avgörande för hans magnum opus från den sena perioden, Meditiationer över de stora arkanan i tarot, som skrevs på franska och publicerades postumt²⁰ under pseudonymen ”Anonymus d’Outre Tombe”. Här försvinner dock helt kopplingen till Steiner, hans metodiska anknytning till den moderna vetenskapskulturen och användningen av hans begreppsbildningar. Referenspunkterna är nu den hermetiska traditionen, 1800-talets franska ockultister, katolsk dogmatik och mystik, samtidigt som många andra religiösa och andliga traditioner används illustrativt eller förklarande. Tomberg utvecklar, utifrån tarotkortens bildsymbolik, olika genomträngande andliga nivåer – mystik, gnosis, magi och hermetisk filosofi – till en sammanhängande läroorganism. I centrum står en invigningslära som kretsar kring Kristus som ”initiatior från ovan”.

Reception och kontroverser

Tomberg har både under sin livstid och postumt polariserat inom den antroposofiska rörelsen. Orsaken ligger i innehållet och formen för hans undervisning under båda perioderna, inte i omstridda karaktärsdrag. Tomberg beskrivs av nära vänner genomgående som vänlig, ödmjuk och skojfrisk. Ibland finns bedömningar som antyder en viss påverkbarhet²¹. Med säkerhet kan man konstatera hans exceptionella flit, intensiva inlärningsförmåga och en livsgärning som under tidvis extremt svåra yttre förhållanden, med enkla försörjningsyrken och familjebördor, fullföljts på ett häpnadsväckande sätt.

Diskussionen kring Tombergs verk och person är långt ifrån avslutad. Beundrare ser i honom en legitim efterträdare till Steiner som invigd och andeforskare; vissa anser att den ”hermetik” han företräder står över antroposofin, och hans verksamhet inom katolicismen betraktas som ett slags mission, framkallad av en förändrad tidsanda efter andra världskrigets katastrof. Kritiker ser i Tombergs fortsättning av antroposofin i de tidiga skrifterna en tankekonstruktion som ett resultat av andlig självöverskattning, och formen och innehållet i hans katolsk-hermetiska verksamhet framstår för dem som oförenlig med antroposofiskt strävande. Den skarpaste kritiken kommer från dem som i honom ser en ockult inspirerad motståndare till Rudolf Steiners verk.

Att han skulle ha haft yttre kontakter med jesuiter, som ofta påstås, har inte kunnat dokumenteras. Kritikerna menar dock att ”jesuitism”, i betydelsen ett ockult motprojekt mot ett esoteriskt kristet strävande baserat på frihet, inte nödvändigtvis är kopplat till yttre kontakter. Vissa rykten om ett påstått tvivelaktigt äktenskaps- och sexualliv saknar uppenbarligen verifierbara grunder.

Utmaningar med att bedöma Tombergs arv

Den i de antroposofiska skrifterna svårligen dragbara gränsen mellan Steiner och Tomberg, samt den föga utvecklade vetenskapliga och metodiska underbyggnad som skulle kunna ge hans egen forskning tillräcklig trovärdighet eller evidens, gör det svårt, om inte omöjligt, att sakligt bedöma Tombergs dåtida arbete och hans ”särart”. En rad människor uppger dock att de genom dessa skrifter fått viktiga impulser för sitt religiösa och andliga liv. Vissa tidsvittnen beskriver det djupa intryck de fått av hans föredrag. En fördomsfri närmare förståelse av hans väsen försvåras delvis av esoteriska anspråk som tidigt, redan genom Belozwetow, uppstått kring Tomberg och som fortfarande uppstår, men också av hårt avvisande attityder gentemot honom.

För den andra perioden måste det först respekteras att Tomberg medvetet och av egen vilja distanserade sig från antroposofins andliga och sociala sammanhang²². Esoterik kan enligt den sena Tomberg aldrig vara vetenskap²³. Även om Tomberg enligt eget vittnesmål i sitt inre förblev hängiven Rudolf Steiner som mystiker, avvisar han nu bestämt dennes centrala projekt att utveckla esoterik och ockultism i samklang med modern vetenskap. Därmed förkastas en väsentlig del av Steiners antroposofi. Den sena Tomberg företräder visserligen inte en strikt ”traditionalism” i René Guénons anda, som helt avvisar den moderna vetenskapskulturens bidrag, men han framstår som en konservativ, om än i många avseenden tolerant, esoteriker²⁴. Flera uttalanden i hans sena verk – exempelvis den positiva värderingen av påvedömet och ofelbarhetsdogmen, Ignatius av Loyolas exercitier eller hans egensinniga tolkning av det onda – är svårligen förenliga med centrala perspektiv hos Steiner i dessa frågor. Tonen och uttrycket i den esoteriska väg som där läggs fram skiljer sig i väsentliga avseenden från den som Steiner inspirerat i antroposofin. Viktiga andliga betoningar kan ge anledning till den berättigade frågan om inte denna vägs kärna på ett subtilt sätt distraherar från de andliga förmågor som är nödvändiga idag. Hur detta än slutligen skall bedömas: verket innehåller i alla fall en rikedom av anmärkningsvärda framställningar och motiv och måste på sitt sätt betraktas som betydande.

Avslutande reflektion

Tombergs närhet till och distans från antroposofin framstår i backspegeln som ett gåtfullt fenomen, men också som en utmaning och möjlighet att förvissa sig om ens egna andliga kunskapsgrunder. En eftertänksam, öppen utforskning av denna gåta, som med kärleksfullt intresse för individen – hennes förtjänster och problematik – inte på något sätt står i motsättning till detta, torde vara mer fruktbar än alla hagiografier och polemik.

János Darva

1. Alternativet var att infoga mina kommentarer i texten, men det blir som att avbryta författaren så fort man har något på hjärtat, vilket ger en anda av polemik.
   
   ↩︎
2. 1917 är själva revolutionsåret, det rådde stor turbulens
   ↩︎
3. I samtal med Tombergs litterära arvsförvaltare och gode vän Prof Dr Jur Martin Kriele var detta äktenskap ett rent konvenansäktenskap för att hjälpa en ögonsjuk kvinna, själv en sjuksköterska, att få läkarvård och uppehållstillstånd utanför revolutionens Ryssland.
   ↩︎
4. Polsk adelsfamilj.
   ↩︎
5. Marie Steiner, fortfarande i styrelsen, svarade ”vi har nog med Steiners verk i 800 år till”.
   ↩︎
6. Marie Steiner skall ha anmodat Valentin Tomberg, som var på besök i Dornach med Maria Demski, då fortfatande Belotswetow, att ”åka hem och ordna upp sina äktenskapliga förhållanden” innan det kunde bli någon vidare diskussion om att föreläsa.
   Tomberg noterar lakoniskt i sin dagbok att besöket i Dornach var lyckat men att en viss ”B_ _ _ _ _ d L _ _ _ _ _ _ _ d” (han åsyftar av allt att döma den ambitiöse, nederländske läkaren Bernard Lievegoed) inom sig bär på en ”luciferisk impuls” och att Marie Steiner dessvärre inte hyser något förtroende för honom (alltså för Tomberg). Marie Steiner hade skrivit blev till ledande antroposofer och varnat dem för Tomberg, och en ledande antroposof i Dornach, Dr Roman Boos, kampanjade ivrigt mot honom, så han hade fog för sin slutsats.
   
   
   ↩︎
7. Samma år får han erbjudandet om en liten lägenhet och fast inkomst i Amsterdam, och flyttar dit med sin familj för att skriva vidare på sina antroposofiska bibelbetraktelser. De tolv om GT och de tolv om NT gav han ut som stencilerade rundbrev man kunde prenumerera på, kvar hade han en tänkt serie om tolv på temat Johannes Uppenbarelsebok, som han såg som en tredje, separat del av bibeln som helhet. Tre av dessa hann komma ut, de övriga nio brände han när han blev utesluten ur Nederländska Antroposofiska Landssällskapet.
   
   ↩︎
8. Se förra fotnoten. Det skall påpekas att Tomberg fortsätter sin verksamhet i en studiegrupp och där beskriver inkarnationskedjor i samma andra som Steiners karmaföredrag från 1924 samt ger en skolningsväg i form av något som har kommit att kallas Fadervårkursen, med övningar och meditationer baserade på bibelstycken.
   ↩︎
9. Bock, som just släppts ut ur ett tyskt koncentrationsläger och börjat återuppbygga kyrkan ”rörelsen för religiös förnyelse (Christengemeinschaft), avvisar Tomberg, som vill skapa en Mariakult inom ramarna för Christengemeinschaft, med omdömet ”för stark för vår rörelse”. ↩︎
10. Katolska kyrkan möter Tomberg först i krigets slutskede, när han och hans familj är hemlösa och vistas i ett katolskt flyktinghärbärge. Den kyrka han först söker sig till är den rysk-ortodoxa i Amsterdam, men han lämnar den av två snart uppdagade skäl: de accepterar inte hans tro på reinkarnation och han accepterar inte deras tro på Hitler. ↩︎
11. Han undervisar strax efter krigsslutet i en folkhögskola i Ruhrområdet, som en del av denazifieringsprojektet, där han fokuserar på förhållandet mellan juridik och moral.
    ↩︎
12. I synnerhet doktorsavhandlingen Rättsvetenskapens degeneration och regeneration, samt den uppföljande Folkrätten som mänsklighetsrätt.
    ↩︎
13. Det bör påpekas att han även höll ett par föredrag om Kristi återkomst i det eteriska i en antroposofisk studiegrupp – på inbjudan av ingen mindre än plågoanden Roman Boos.
    ↩︎
14. Kriele meddelade mig att den katolskfödda polskan Maria Demski, nu Tomberg, var en nära medarbetarinna och inspiration i arbetet med tarotbreven.
    ↩︎
15. Hans honom i själ och ande förbundna hustru Maria avlider två veckor senare.
    ↩︎
16. Matematikprofessorn G O Mebes var huvudpersonen i Tombergs tidiga utveckling
    ↩︎
17. I sitt introduktionsbrev till Steiner 1920 skriver Tomberg att texterna som berörde honom, förutom klassikern Hur uppnår man kunskaper om de högre världarna?”, var En väg till självkännedom och Andevärldens tröskel, som finns här på hemsidan. ↩︎
18. Detta brev syftar troligen på hans andra brev till Steiner, skrivet 1924, där han ansöker om medlemskap i Fria Högskolan för Andevetenskap, men ber att få slippa gå med i Antroposofiska Sällskapet först, vilket var obligatoriskt. Argumentet var att Antroposofiska Sällskapet var som ett ”andligt pensionat, där man serveras sanningar på en silvertallrik”. Såvitt man vet besvarade Steiner inget av dessa brev, men nämnde något om en ”lovande ung man från Ryssland” eller liknande.
    ↩︎
19. Dessa tidiga uppsatser behandlar i huvudsak olika folk och deras missioner, men även individuella frågor som den om lidandets relation till skådandet.
    ↩︎
20. En översättning till holländska eller möjligen tyska mångfaldigades redan 1972, året innan Tombergs död, av en excentrisk exilpolack av ädel börd som arbetade med ungdomar som intresserade sig för esoterik. Enligt Kriele kände Tomberg till denna översättning men tog det med en axelryckning och förblev vän med den polske greven.
    ↩︎
21. Tomberg har bland annat ansetts stå under ett starkt inflytande av sin katolska hustru och kritiker kan inte undgå att notera att han stod under ett mycket starkt inflytande av Rudolf Steiner och hans antroposofi.
    ↩︎
22. Här måste man påpeka att detta resoluta avståndstagande föregicks av en decennielång förtalskampanj som ledde till att han blev socialt utfrusen i antroposofiska sammanhang.
    ↩︎
23. Tomberg förklarar i ett aldrig avsänt brev till en vän att han menar följande: Naturvetenskapen, som är grunden för den moderna civilisationen, grundar sig på förståndssjälens principer med formell logik som nödvändig bas. Andevetenskapen utforskar områden som bara kan nås av manasorganisationen, andesjälvet, och denna kan och får inte ha en direktkoppling till förståndssjälen, då uppstår psykisk sjukdom; den måste aktiveras via medvetenhetssjälen, som har att först förvandla formell logik till organisk logik, och därefter till moralisk logik, som är kompatibel även med andesjälvet. Därför blir det missvisande att tala om en andevetenskap i samma andra som naturvetenskap; det är formellt riktigt men leder tanken fel och skapar sekterism.
    ↩︎
24. Tomberg var exempelvis djupt kritisk till Andra Vatikankonciliets reformer (Kriele).
    ↩︎