Rudolf Steiner, Esoteriska skolan, 1906
Inledning
I det följande presenteras de villkor som måste ligga till grund för en ockult utveckling. Ingen bör tro att han kan göra framsteg genom några åtgärder i det yttre eller inre livet om han inte uppfyller dessa villkor. Alla meditations-, koncentrations- och andra övningar blir värdelösa, ja, till och med skadliga i viss mån, om livet inte regleras i enlighet med dessa villkor. Man kan inte ge människan nya krafter; man kan bara utveckla de krafter som redan finns inom henne. Dessa krafter utvecklas inte av sig själva eftersom det finns yttre och inre hinder för dem. De yttre hindren avhjälps genom följande livsregler. De inre genom särskilda anvisningar om meditation, koncentration och så vidare.
Kommentar: Steiner betonar att ockult utveckling inte är en mekanisk process utan kräver en medveten livsstil som förbereder själen.
Första villkoret: Klart tänkande
Det första villkoret är att tillägna sig ett helt klart tänkande. För detta ändamål måste man, även om det bara är under en mycket kort tid om dagen – exempelvis fem minuter (ju mer desto bättre) – befria sig från tankarnas villrådighet. Man måste bli herre över sin tankevärld. Man är inte herre om yttre omständigheter, yrke, traditioner, samhälleliga förhållanden, ja, till och med tillhörighet till en viss folkstam, om tidpunkten på dagen, vissa sysslor och så vidare, bestämmer vilka tankar man har och hur man utvecklar dem. Man måste alltså under den angivna tiden helt efter eget fritt val tömma sin själ på det vanliga, dagliga tankeflödet och av egen initiative placera en tanke i själens centrum. Man behöver inte tro att det måste vara en anmärkningsvärd eller intressant tanke; det som ska uppnås i ockult hänseende når man till och med bättre om man i början strävar efter att välja en så ointressant och obetydlig tanke som möjligt. På så sätt stimuleras den självständiga tankekraften, som är det som gäller, mer än om en intressant tanke tar över och driver tankeverksamheten. Det är bättre att öva denna tankekontroll med en knappnål än med Napoleon den store. Man säger till sig själv: ”Jag utgår nu från denna tanke och kopplar till den, genom egen inre initiative, allt som på ett sakligt sätt kan förbindas med den.” Tanken ska vid periodens slut fortfarande stå lika levande och färgstark framför själen som i början. Man utför denna övning dag för dag, minst en månad lång; man kan ta en ny tanke varje dag, men man kan också hålla fast vid en tanke flera dagar. I slutet av en sådan övning ska man försöka bli fullt medveten om den inre känslan av stadga och säkerhet som man snart kommer att märka med subtil uppmärksamhet på den egna själen, och sedan avsluta övningarna genom att tänka på sitt huvud och mitten av ryggen (hjärnan och ryggmärgen), som om man ville hälla denna känsla in i dessa kroppsdelar.
Kommentar: Denna övning fokuserar på att träna viljan och självständigheten i tänkandet, vilket är en grundläggande förutsättning för ockult perception.
Andra villkoret: Initiativ i handling
Efter ungefär en månads sådan träning ska man lägga till ett andra krav. Man ska försöka uppfinna en handling som man med säkerhet inte skulle ha utfört enligt det vanliga mönstret i sitt tidigare liv. Man ska nu göra denna handling till en daglig plikt för sig själv. Det är därför bäst att välja en handling som kan utföras varje dag under en så lång tid som möjligt. Återigen är det bättre att börja med en obetydlig handling som man måste tvinga sig till, till exempel att bestämma sig för att vattna en blomma man köpt vid en viss tidpunkt på dagen. Efter en tid ska en andra liknande handling läggas till den första, senare en tredje och så vidare, så många man kan utföra samtidigt som man sköter alla sina andra plikter. Denna övning ska pågå i en månad. Men man ska, så mycket som möjligt, också under denna andra månad fortsätta med den första övningen, även om man inte längre gör den till en exklusiv plikt som i den första månaden. Den får dock inte försummas, annars kommer man snart att märka hur frukterna av den första månaden snabbt går förlorade och det gamla slentrianmässiga, okontrollerade tänkandet börjar igen. Man måste i allmänhet se till att man inte förlorar de frukter man en gång vunnit. När man genom den andra övningen har utfört en initiativdriven handling, ska man bli medveten om känslan av inre verksamhetsdriv inom själen med subtil uppmärksamhet och låta denna känsla, så att säga, strömma in i kroppen från huvudet ned över hjärtat.
Kommentar: Här läggs fokus på att bryta automatiska vanor och utveckla självvald handling, vilket stärker viljan.
Tredje villkoret: Jämnmod
I den tredje månaden ska en ny övning sättas i livets centrum: att utveckla en viss jämnmod inför svängningarna mellan lust och lidande, glädje och smärta. Det ”himmelhochjauchzende, zu Tode betrübte” ska medvetet ersättas av en jämn sinnesstämning. Man ska se till att ingen glädje tar överhanden, ingen smärta trycker ner, ingen upplevelse driver till omåttlig vrede eller irritation, ingen förväntan fyller med ängslan eller rädsla, ingen situation gör en handfallen, och så vidare. Man behöver inte frukta att en sådan övning gör en torr eller livlös; man kommer snarare snart att märka att de egenskaper som träder fram istället är förädlade. Framför allt kommer man en dag att kunna känna en inre ro i kroppen genom subtil uppmärksamhet; denna ska man, på liknande sätt som i de två tidigare fallen, låta strömma in i kroppen från hjärtat till händerna, fötterna och till sist huvudet. Detta kan naturligtvis inte göras efter varje enskild övning, eftersom det i grunden inte handlar om en enskild övning utan om en ständig uppmärksamhet på det inre själslivet. Man ska åtminstone en gång om dagen kalla fram denna inre ro för sin själ och sedan utföra övningen med utströmningen från hjärtat. Med övningarna från de första och andra månaderna ska man förhålla sig som med den första övningen under den andra månaden.
Kommentar: Jämnmodet syftar till att skapa en stabil grund för själen, vilket är avgörande för att hantera ockulta intryck.
Fjärde villkoret: Positivitet
I den fjärde månaden ska man ta upp den så kallade positiviteten som en ny övning. Den består i att alltid söka det goda, det utmärkta, det sköna och så vidare i alla erfarenheter, varelser och ting. Denna egenskap hos själen karaktäriseras bäst genom en persisk legend om Kristus Jesus. När han en gång gick med sina lärjungar längs en väg såg de en hund som låg vid vägkanten och redan var i hög grad förruttnad. Alla lärjungar vände sig bort från det fula synintrycket, men bara Kristus Jesus stannade, betraktade djuret tankfullt och sade: ”Vilka underbara tänder djuret har!” Där de andra bara såg det fula och osympatiska, sökte han det sköna. Så ska den esoteriske eleven sträva efter att finna det positiva i varje företeelse och varje varelse. Han kommer snart att märka att under skalet av det fula finns ett dolt skönhet, att även under skalet av en brottsling finns ett dolt gott, och att under skalet av en vansinnig finns den gudomliga själen på något sätt gömd. Denna övning hänger samman med vad man kallar avhållsamhet från kritik. Man får inte tolka detta som att man ska kalla svart för vitt och vitt för svart. Det finns dock en skillnad mellan en bedömning som bara utgår från den egna personligheten och dömer efter dess sympati och antipati, och en ståndpunkt som kärleksfullt sätter sig in i den andra företeelsen eller varelsen och överallt frågar: ”Hur kommer det sig att detta andra är eller handlar så?” En sådan ståndpunkt leder naturligt till att man strävar efter att hjälpa det ofullkomliga snarare än att bara kritisera och döma det. Invändningen att livsförhållandena för många människor kräver att de dömer och kritiserar kan inte göras här. För i så fall är dessa livsförhållanden sådana att den berörde inte kan genomgå en riktig ockult skolning. Många livsförhållanden gör en sådan ockult skolning i fullt mått inte möjlig. Då ska människan inte otåligt kräva framsteg trots allt, eftersom dessa bara kan göras under vissa villkor. Den som under en månad medvetet riktar sin uppmärksamhet mot det positiva i alla sina erfarenheter kommer gradvis att märka att en känsla smyger sig in i hans inre, som om hans hud blev genomtränglig från alla håll och hans själ öppnade sig för alla slags hemliga och subtila processer i sin omgivning, som tidigare helt undgick hans uppmärksamhet. Det handlar just om att bekämpa den likgiltighet för sådana subtila ting som finns i varje människa. När man väl har märkt att denna beskrivna känsla liknar en sorts salighet som gör sig gällande i själen, ska man försöka rikta denna känsla i tanken mot hjärtat och låta den strömma därifrån ut i ögonen och vidare ut i rummet framför och runt människan. Man kommer att märka att man därigenom får en intim relation till detta rum. Man växer så att säga bortom sig själv. Man lär sig att se en del av sin omgivning som något som också tillhör en själv. Detta kräver mycket koncentration, och framför allt ett erkännande av att allt stormigt, passionerat och känslosamt har en helt förgörande verkan på den antydda sinnesstämningen. Med repetitionen av övningarna från de första månaderna förhåller man sig som tidigare antytts för tidigare månader.
Kommentar: Positiviteten handlar om att utveckla en djupare empati och se det gudomliga i allt, vilket förbereder själen för subtila perceptioner.
Femte villkoret: Öppenhet för nya erfarenheter
I den femte månaden ska man försöka utveckla känslan av att möta varje ny erfarenhet helt utan fördomar. När människor inför något de just har hört eller sett säger: ”Det har jag aldrig hört förut, det har jag aldrig sett, jag tror det inte, det är en illusion”, med denna inställning måste den esoteriske eleven helt bryta. Han måste vara redo att ta emot en helt ny erfarenhet varje ögonblick. Det han hittills har erkänt som lagbundet, det som har verkat möjligt för honom, får inte vara en fängelse för mottagandet av en ny sanning. Det är visserligen radikalt uttryckt, men helt riktigt, att om någon kommer till den esoteriske eleven och säger: ”Vet du, kyrktornet i X-kyrkan står helt snett sedan i natt”, så ska esoterikern lämna en öppning för möjligheten att hans tidigare kunskap om naturens lagar kanske ändå kan utvidgas genom en sådan till synes osannolik händelse. Den som under den femte månaden riktar sin uppmärksamhet på att vara inställd på detta kommer att märka att en känsla smyger sig in i hans själ, som om det rum som talades om i övningen under den fjärde månaden blev levande, som om något rörde sig där. Denna känsla är exceptionellt fin och subtil. Man måste försöka uppfatta detta subtila vibrerande i omgivningen med uppmärksamhet och låta det, så att säga, strömma in genom alla fem sinnen, särskilt genom ögat, örat och huden, i den mån denna sistnämnda innehåller värmesinnet. Mindre uppmärksamhet ska man på denna nivå ägna åt intrycken från de lägre sinnena, smak, lukt och känsel. Det är ännu inte möjligt på denna nivå att skilja de många negativa influenserna, som blandar sig med de också förekommande positiva i detta område, från dessa; därför lämnar eleven detta till en senare nivå.
Kommentar: Öppenheten för det nya är en nyckel för att transcendera gamla trossystem, vilket öppnar för andliga insikter.
Sjätte villkoret: Sammanhållning av övningarna
I den sjätte månaden ska man då försöka systematiskt, i en regelbunden växling, utföra alla fem övningarna om och om igen. På så sätt utvecklas gradvis ett vackert själsligt jämvikt. Man kommer särskilt att märka att eventuella missnöjen med världens företeelser och varelser helt försvinner. En försonlig sinnesstämning gentemot alla upplevelser tar över själen, vilket inte är likgiltighet utan tvärtom först möjliggör ett verkligt förbättrande och framåtskridande arbete i världen. Ett lugnt förstånd för ting som tidigare var helt stängda för själen öppnas. Själv gång och hållning hos människan förändras under påverkan av sådana övningar, och om människan en dag kan märka att hennes handstil har fått en annan karaktär, kan hon säga till sig själv att hon är på väg att nå den första trappsteget uppåt på vägen. Två saker måste än en gång betonas:
För det första, att de sex nämnda övningarna neutraliserar den skadliga inverkan som andra ockulta övningar kan ha, så att endast det fördelaktiga finns kvar. Och för det andra, att de faktiskt ensamma säkerställer det positiva resultatet av meditations- och koncentrationsarbetet. Själva den mest noggranna uppfyllelsen av vardaglig moral räcker inte för esoterikern, för denna moral kan vara mycket egoistisk om människan säger till sig själv: ”Jag vill vara god för att bli betraktad som god.” Esoterikern gör det goda inte för att bli betraktad som god, utan för att han gradvis inser att det goda ensamt driver evolutionen framåt, medan det onda, det oklokta och det fula lägger hinder i dess väg.
Kommentar: Den sjätte månaden syftar till att integrera alla tidigare övningar till en helhet, vilket markerar början på en djupare andlig utveckling.
Lämna ett svar