Den fysiska människan har till grund ett fint, eterisk människoväsende. Detta lever i en elementarisk omgivning, såsom den fysiska människan lever i en fysisk omgivning. Den elementariska yttervärlden fogar sig samman till den översinnliga livskroppen hos jorden. Denna framträder såsom en omvandling av en gammal värld (månvärlden) och såsom ett förberedelsestadium för en kommande värld (Jupitervärlden). Schematiskt kan man efter det föregående betrakta människan sålunda:
I. Den fysiska kroppen i den fysiskt-sinnliga omgivningen. Genom den erkänner människan sig som ett självständigt eget väsen, ett jag.
II. Den fina, eteriska kroppen i den elementariska omgivningen. Genom den erkänner människan sig som ett led i jordens livskropp och därigenom medelbart som ett led i tre på varandra följande planetariska tillstånd.
Lämna ett svar